Kelpiestuds

Alla inlägg under november 2010

Av Åsa - 29 november 2010 06:35

November och December är dåliga månader för mig. Jag har kämpat för att hålla tungsinnet borta än så länge i år, och lyckats ganska bra med en blandning av vänner, hälsokost, och en förstående familj. Så i samma anda tänker jag skriva ner mitt livs tio-i-topp-lista, att komma ihåg när livet känns som en ganska gammal och blöt (och kall) wettextrasa över huvudet.


10. Jag har bara inomhusjobb resten av december (inomhuskurser de få gånger som är kvar, och butiksjobb)

9. För varje dag som går så är jag en dag närmare våren

8. Min bil fungerar trots snö och kyla

7. Kaffe latte med vanilj och morotsmuffins

6. Popsy har fortfarande fler bra dagar än dåliga dagar

5. Jag har råd att ha ledig tid då och då

4. Snart kommer nästa säsong av Supernatural på DVD

3. Till våren blir det tillökning med ny vovve

2. Min familj (djur och människor) är min fallskärm som ser till att jag landar mjukt

1. Tveklöst: min Ola


Det känns lite bättre...:)

Av Åsa - 26 november 2010 08:33

Igårkväll upptäckte jag nackdelen av att ha jobbat med flyktdjur och småförsiktiga hundar i 25 år. Det fanns liksom inte i mitt huvud att grisar är som små bulldozers, och helt orädda bestämmer sig för att forcera både skottkärra och plankor för att ta sig ut till logen...


Från början:

Igår började vi träna nasse-zen. Jag känner att det här med att bli "rånad" av två stora grisar bara för att jag går in i deras box med godis i händerna är en mindre bra idé, alltså tränade vi att de skulle backa undan för mig. Klick, och godis kastat på marken. Fungerade utmärkt!

Båda grisarna är numera både orädda och vänliga när jag kommer in i boxen. Babe gjorde ett försök att stjäla godiset, men när det bara ledde till att jag lämnade boxen övergavs strategin direkt.

Efter träningspasset fick de byta till sin gamla box, jag hämtade skottkärran och började mocka ut. Först bröt de sig ur boxen, och gick ut i fårens box. Inga problem, jag ställde kärran ivägen för stalldörren och blockerade ytterligare med en bit plank, och fortsatte mocka.


Babe, som definitivt är den mer påhittiga nuförtiden (intressant hur deras roller har ändrats!), bestämde sig helt plötsligt. Öppningen var INTE tillräckligt stor för en gris att ta sig ut. Betoning på "var", nu är den det...

Helt orädd välte hon sig fram, en torped i grisskepnad! Och Piggy efter, så klart. Så innan jag ens fattade vad som hade hänt så var båda grisarna inne på logen, i beckmörkret, och roade sig med precis det som de roade sig med sist de var där: sprida hundmat och böka runt.

Hmmm...Ficklampa, in och se om jag skulle kunna övertala dem att lämna detta paradis och gå in i sin tråkiga box igen. Det gula måttet var av noll intresse (här fanns ju gott om hundmat). Men när jag tog mig runt och började gå mot dem, så backade de undan, precis som i boxen! Lugnt och fint, ett steg i tagen, ibland lätt påpuffade av ficklampan, fick jag dem ut ur logen och mot boxen. Och när de väl konstaterade att där fanns hö i boxen så verkade den trots allt vara ett bra alternativ.

Oerhört fascinerande att de generaliserade beteendet, och efter bara ett träningspass! Där snurrar en hel del kugghjul bakom de pliriga små ögonen!


Man lär sig hela tiden...nästa gång blir det stängd stalldörr. Och det kanske börjar bli dax att träna inkallning :)

Av Åsa - 24 november 2010 07:28

Snön ligger lagom många cm djup (läs tre), ett par minusgrader, inget blask än så länge. I like! Eftersom jag avskyr snön större delen av snö-tiden, så passar jag på att njuta just nu.


Nederbörd betyder täcke på betyder att matte får gå upp lite tidigare och hjälpa husse med morgonsysslorna. Trött...men att hälsas av diverse mysiga ljud (glada frustningar, lite bäanden, och välkomnande grymtningar, är värt det :)


Grisarna har fått en grind, så nu kan jag enkelt ta mig in och ut ur boxen. Båda kommer och nosar "hejsan hejsan" när jag kommer in, än så länge har jag inte hunnit träna när jag är i boxen utan bara gått in och delat ut mat och vatten. Det absolut första vi ska köra är Nasse-zen - jag har ingen lust att behöva freda mig bara för att jag har godis i fickorna! Vi har redan börjat lite grann (klickat för backande från mig och belöningsplacering i tråget), jag tror att de kommer att snappa blixtsnabbt.


Igår var det avslutning på trixkursen, och Popsy fick visa några av sina paradnummer. Hon uppskattar att visa upp sig! Men där viljan är stark brister kroppen, nu är det färdigtränat på allt som kräver explosiva rörelser. Jag hade planerat att filma henne någon gång till, men det får vara. Lilla fröken...det känns vemodigt. Jag lägger in ett par gamla tävlingsbidrag istället (vi vann inte...konstigt nog):


Av Åsa - 21 november 2010 18:42

Eller nästan iallafall. Idag fick grisarna komma ut i hagen för första gången. Lyckan var tydlig! Och glada grisar bökar...mycket...och snabbt...

          


Sedan plötsligt: Piggy ser något i fjärran!

      

Nyfikenheten var ömsesidig och vänlig.


Mårran var med i hagen, fick springa undan ett par gånger för Piggy, men till slut verkade de sluta fred.

  

Ola funderade över hur vi skulle få in dem i stallet igen. Plättlätt sa jag, gick ut med ett mått med mat, och fick mina target-tränade grisar att följa det gula måttet hela vägen in i boxen (med små matpauser på vägen). Coolt!

Av Åsa - 20 november 2010 15:24

Jag fortsätter på den sviniga linjen här i bloggen.


Piggisarna har fått flytta in i sin nya, stora, rymningssäkra box, och ser MYCKET nöjda ut.

Vi har kört targetstav med ett ridspö några dagar nu, samtidigt som jag klickat för alla "snälla" beteenden hos Piggy, som att sänka trynet, backa, hälsa fint, osv. Det märks tydligt att båda grisarna börjar bli klickerkloka, de börjar aktivt försöka få mig att klicka! Trynet på spöt är inga problem, och nu vill jag använda det för att kunna hålla dem på lite avstånd när jag går in i boxen. Än så länge slänger jag bara över ett ben, eller lutar mig, och Piggy letar upp spöt och låter sin stresskänsla gå ut över det istället för mig. För det mesta tar hon fint med trynet, men när det blir lite för läskigt så biter hon tag ordentligt...bättre spöt än mitt ben! Det är fascinerande att kunna rikta om henne på det viset, efter så kort träningstid.

Babe har börjat bli kreativ med spöt. Peta två gånger? Gnugga trynet? Gripa? Kugghjulen snurrar för fullt :)


Av Åsa - 19 november 2010 09:50

Babe och Piggys recept för en lyckad utekväll:


1. Bryt dig ut ur den tråkiga boxen. Granngrabbarna verkar sugna på lite party! Typiskt, fel art...(Hästarna verkade inte ha något emot lite action)

2. Undersök uteställena. Var är bästa baren? Och se här...lådor med mat som bara väntar på att packas upp! Typiskt, mat till fel art... (Mina lådor med hundmatsprover var spridna över hela logen.)

3. Bli inte full, men gärna lite galen. Patrtyyyy! Lek hårdrockare, trasha möblerna. (En soffa som väntar på att köras till tippen hade placerats uppochner ovanpå hundmatslådorna, och en pall som används som golv var ställd på ända. Två enorma påsar med isolering var flyttade, men inte trasiga. Påsar till tidigare nämnda hundmat var spridna över logen i ett charmigt mönster, dekorerat med informationsblad.)

4. Det är roligt att sova över! OK, granngrabbarna är lite stora och långbenta, inga trynen, och massor av konstigt hår, men nu kör vi slumberparty! Inte bäddat? Lätt fixat! ( en halv halmbal flyttades till lämplig sovplats mellan hästboxarna, och för extra mjukhet slaktades två sopsäckar med isolering och spreds över bädden.)

5. Glöm inte att hälsa snällt på väckningsservicen! (Vi hälsades med glada grymtningar och två grisar som inte alls förstod varför de skulle in i boxen igen?)

6. Parta hela natten? Sov hela dagen! (Från grisboxen hörs nu enbart djupa snarkningar...)




Intressant syn att mötas av...OK, mitt stall är inte världens mest välstädade, men liiite mer ordning brukar jag ha!  


Halm och isolering flyttades från olika delar av stallet. Ser mysigt ut!  




Vilka? Vi? Nejdå, vi har sovit hela natten!  Måste varit några andra grisar... 



Av Åsa - 17 november 2010 08:44

Babelfisken förekommer i "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams, och är en liten fisk som man stoppar i örat. Där lever den sedan på hjärnvågor i godan ro, med den trevliga sidoeffekten att man förstår, och gör sig förstådd, på samtliga språk som talas i universum. Praktiskt, eller hur?


Igår fick jag låna en styck prickig unghund med bönen om att "aktivera Knatten, jag är på dåligt humör". Inga problem!

Jag och Knatten har råkats vid ett antal gånger och pussats lite, men tränat? Aldrig. Men vad gör det när man är en klickerklok hund? (Dessutom en extremt korvsugen sådan...) På 45 minuter lärde vi oss att rulla boll med nosen på signal, dra i rep fäst vid ett bordsben på signal, och hade vi fått 15 minuter till hade vi kunnat blanda de två.

Jag vågar sätta 500 spänn på att jag aldrig hade kunnat kommunicera så tydligt, så snabbt, med en icke-klickad hund! Och kul hade vi 100% av tiden...:) Dessutom kunde matte plocka upp där vi avslutade, eftersom beteendena inte var beroende av något som jag sa eller gjorde (förutom "startsignalen" och den hade kunnat vara i stort sett vad som helst än så länge), utan styrdes av åsynen av bollen/repet.


Lite bilder från valpkursen i somras på grabben i fråga:

  

Knatten har siktet inställt...den där brune SKA leka med mig.

 



SKA leka med mig!! Vare sig han vill eller inte!

 

  

Puh...äntligen stannade han...och nu orkar jag inte ens leka...

Skapa flashcards