Eller nästan iallafall. Idag fick grisarna komma ut i hagen för första gången. Lyckan var tydlig! Och glada grisar bökar...mycket...och snabbt...

Sedan plötsligt: Piggy ser något i fjärran!

Nyfikenheten var ömsesidig och vänlig.

Mårran var med i hagen, fick springa undan ett par gånger för Piggy, men till slut verkade de sluta fred.

Ola funderade över hur vi skulle få in dem i stallet igen. Plättlätt sa jag, gick ut med ett mått med mat, och fick mina target-tränade grisar att följa det gula måttet hela vägen in i boxen (med små matpauser på vägen). Coolt!