Igårkväll upptäckte jag nackdelen av att ha jobbat med flyktdjur och småförsiktiga hundar i 25 år. Det fanns liksom inte i mitt huvud att grisar är som små bulldozers, och helt orädda bestämmer sig för att forcera både skottkärra och plankor för att ta sig ut till logen...

Från början:

Igår började vi träna nasse-zen. Jag känner att det här med att bli "rånad" av två stora grisar bara för att jag går in i deras box med godis i händerna är en mindre bra idé, alltså tränade vi att de skulle backa undan för mig. Klick, och godis kastat på marken. Fungerade utmärkt!

Båda grisarna är numera både orädda och vänliga när jag kommer in i boxen. Babe gjorde ett försök att stjäla godiset, men när det bara ledde till att jag lämnade boxen övergavs strategin direkt.

Efter träningspasset fick de byta till sin gamla box, jag hämtade skottkärran och började mocka ut. Först bröt de sig ur boxen, och gick ut i fårens box. Inga problem, jag ställde kärran ivägen för stalldörren och blockerade ytterligare med en bit plank, och fortsatte mocka.

Babe, som definitivt är den mer påhittiga nuförtiden (intressant hur deras roller har ändrats!), bestämde sig helt plötsligt. Öppningen var INTE tillräckligt stor för en gris att ta sig ut. Betoning på "var", nu är den det...

Helt orädd välte hon sig fram, en torped i grisskepnad! Och Piggy efter, så klart. Så innan jag ens fattade vad som hade hänt så var båda grisarna inne på logen, i beckmörkret, och roade sig med precis det som de roade sig med sist de var där: sprida hundmat och böka runt.

Hmmm...Ficklampa, in och se om jag skulle kunna övertala dem att lämna detta paradis och gå in i sin tråkiga box igen. Det gula måttet var av noll intresse (här fanns ju gott om hundmat). Men när jag tog mig runt och började gå mot dem, så backade de undan, precis som i boxen! Lugnt och fint, ett steg i tagen, ibland lätt påpuffade av ficklampan, fick jag dem ut ur logen och mot boxen. Och när de väl konstaterade att där fanns hö i boxen så verkade den trots allt vara ett bra alternativ.

Oerhört fascinerande att de generaliserade beteendet, och efter bara ett träningspass! Där snurrar en hel del kugghjul bakom de pliriga små ögonen!

Man lär sig hela tiden...nästa gång blir det stängd stalldörr. Och det kanske börjar bli dax att träna inkallning :)