Kelpiestuds

Alla inlägg den 21 mars 2012

Av Åsa - 21 mars 2012 09:21

Måndagens Kvällsöppet har orsakat viss turbulens på internet (debatt om olika metoder att träna hund, med representanter från TVs hundprogram, de som kritiserar hundprogrammens metoder, och SKK). Jag har undvikit att se programmet eftersom jag misstänker att jag bara kommer att må dåligt och tänker därför inte uttala mig om det. Däremot har jag följt en del av efterdiskussionerna, det är nästan mer intressant!


En sak som jag tagit fasta på är det här med fostran.

En majoritet av de kommentarer jag har läst skiljer på "inlärning av moment/trix" och "fostran". Den generella åsikten verkar vara att inlärning är att lära hunden att GÖRA något - belöningsbaserad träning fungerar överlägset bäst. Fostran däremot, det är att lära hunden att GE SJUTTON i att göra något - och här kommer straffen in. Påståendet är alltså att belöningsbaserad träning bara fungerar effektivt om man vill lära in något, inte lära bort något.


Stämmer det? Ingen aning. Jag tänker annorlunda...


Istället för att lära hunden att låta bli att göra något, så lär jag hunden ett alternativ som jag gillar bättre som inte går att kombinera med det oönskade beteendet. Och eftersom jag fortfarande lär hunden att GÖRA något, så är det fortfarande "inlärning av moment/trix", och då fungerar ju belöningsbaserad träning bäst. Visst följer det logiken?

Det betyder att jag egentligen aldrig fostrar mina hundar, de går ouppfostrade genom livet. Däremot lär jag dem en hel massa om vad jag vill att de ska göra i olika situationer:

När man umgås med fåren på gården (gå och nosa, ligg och titta, följ med matte - INTE kompatibelt med att jaga får).

När det går gäss på åkern (hålla sig kloss vid mattes sida - INTE kompatibelt med att jaga gäss).

När en främmande hund kommer (kom till mattes sida och sök ögonkontakt - INTE kompatibelt med att göra utfall).

När främmande kommer på besök (sitt bakom tröskeln när jag öppnar dörren - INTE kompatibelt med att rusa ut och "överfalla" gästerna)

När man hälsar på främmande (fyra tassar på marken - INTE kompatibelt med att hoppa upp och utdela en dansk skalle kelpiestyle)

Och så vidare...


Fungerar det perfekt, klockrent, i alla situationer? Nej. Valle är ung, ibland agerar han först och tänker sedan. Därför finns det en sak till som man aldrig får glömma när man tränar belöningsbaserat: KONTROLL!

Och med kontroll menar jag att jag hindrar hunden från att upprepa och bli belönad för det beteende jag INTE vill ha. Kan jag inte ha kontroll över omgivningen får jag ha kontroll över hunden (koppel, staket, fysisk kontakt, ökat avstånd till retningen, etc), tills mitt alternativa beteende - det som jag VILL ha - har blivit så väl inlärt att det fungerar i de situationer jag vill. Och helst lite bättre ändå.


Bara en fundering...det jag har sett av straffbaserad träning, och själv utfört (även om det är många år sedan nu så kommer jag också ifrån en skola av straff), gav SÄMRE pålitlighet i att hunden skulle låta bli att göra något. Kanske beror det på att jag var mesig när jag straffade. Kanske beror det på att jag innerst inne inte ens ville straffa min hund. Kanske berodde det på att det var en Jack Russel Terrier. Det enda jag vet säkert är att när jag började tänka att jag skulle lära in något nytt, istället för att lära bort något gammalt, då blev träningen effektivare, vår relation bättre, och vi hade rackarns mycket roligare...


Och när jag ändå rannsakar mig själv: är jag perfekt som 100% belöningsbaserad tränare? Icke...Jag är mänsklig, jag har dåliga dagar. Ibland hamnar jag i situationer som är KRIS och KATASTROF där jag på något sätt MÅSTE bryta min hund. Men jag är ändå lite stolt över att kunna skriva att det händer sällan...och mer och mer sällan ju mer jag tränar och ju mer jag lär mig.

Och jag misstänker att en stor skillnad i hur jag tänker är att jag ser inte det som TRÄNING, utan just som en katastroflösning som jag antagligen kommer att få betala för på något vis. En liten bit av relationen är kantstött, en liten bit av tilliten behöver återbyggas. Det kanske märks på tempot i inkallningen, kroppshållningen när vi passerar platsen där det hände, en osäkerhet när jag höjer rösten i ett annat sammanhang. Små saker, som man kanske knappt lägger märke till. Ibland är det värt det (om min hund är på väg mot motorvägen i hög fart). Oftast är det inte (om jag istället har tappat tålamodet över något som inte ens är livsavgörande).

TRÄNINGEN, det är det vi istället startar med dagen efter, när jag hunnit fundera lite. OK, inkallningen höll inte hela vägen när två fasaner flög upp mitt framför nosen. Tillbaka till kontrollerade situationer, träna vad hunden SKA göra och belöna det, se till att den inte blir belönad för att göra "fel".


Jag är stenhårt övertygad om att man blir bättre på det man tränar mycket. Om jag tränar mycket på att straffa min hund - då blir jag duktig på det. Om jag tränar mycket belöningsbaserat - då blir jag duktig på det. Om jag tränar mycket på att hitta alternativa beteenden - då blir jag duktig på det...Det gäller att välja vad man vill bli duktig på!


För mig är det viktigt med ömsesidig tillit, jag vill ha mesta möjliga glädje och samarbete, och jag vill själv tycka att det är roligt att träna hund. För mig är det självklart att fokusera på det jag VILL ha.


Och en liten tanke till: Ibland känns det som att de som förespråkar straff som metod att fostra sin hund, är de som verkligen inte accepterar straff som metod att ändra åsikt. "Du har fel" - "Det har jag inte alls!" Människor och hundar lyder under samma beteendelagar...






Skapa flashcards