En massa bilder från Maria-dagarna. Tack Lena Gunnarsson som harförevigat världens vackraste, charmigaste, gladaste och goaste hund!

Efter att ett helt blogginlägg bara försvann i lördags, har jag inte haft tid att sätta mig ner och sammanfatta lite förren nu. Mycket tankar har snurrat - som vanligt - så det var kanske inte helt fel att "landa" lite :)

Första grejen som jag alltid ska tänka på i fortsättningen: en hund som är van att ha sin bilbur på ena ledden (utgång bak) får svårt att parera bilens rörelser när jag plötsligt sätter hans bur på andra ledden (utgång sidodörren). Den missen ledde till att Valle var ganska sliten när vi kom fram, ingen avkoppling i bilen som han brukar. Dessutom var Mårran med i bilen, som avskyr att åka bil, och det gjorde inte saken bättre...

Nåväl, framme och installerad efter fyra vändor till bilen var det ett glatt återseende med mina träningsvänner och med Maria!

När jag laddade upp filmen tyckte jag att den tog ovanlogt lång tid för ynka 10 minuter, det förklarades med att min dator trodde jag ville ladda upp ALLT inspelat på en gång...Här följer alltså 42 minuter film, uppdelat på följande vis:

Pass 1(lördag): Vår inkallning, där jag fått problem dels med kvarsittandet där han följer mig och verkar otrygg, och dels med ingångarna där han tar i mitt ben. Ca 20 minuter.

Pass 2 (lördag): Sändande till/genom rutan, med hjälp av leksak. Fokus på fart och engagemang. Ca 20 minuter.

Pass 3 (söndag): Tävlingsmässig kedja ingång - uppställning med störig TL - tävlingsmässig belöning - läggande under gång - tävlingsmässig belöning - uppställning inför hoppet - överraskningsbelöning med godis - hopp Lk1 - slutbelöning. Ca 10 minuter.

Vi körde ytterligare tre pass på söndagen:

1. Linförighet/fritt följ som förstapass där han skötte sig utomordentligt

2. Ingång på plan, för att testa lite olika varianter som jag grunnat på. Maria tyckte inte att externbelöning var hans grej, hon vill ha honom ännu tajtare bunden till mig och därför bör belöningen komma från mig och nära mig. Jag fick en del instruktioner om vad jag bör tänka på med min egen kropp - kul att hunden blivit så pass bra att fokus nu kan läggas lite på föraren. Jag ventilerade också funderingar på om jag kan vara nöjd med ett "vanligt" ställande eller om jag ska utveckla hans hoppstå istället. Funderingana fortsätter, jag har fortfarande inte bestämt mig och tränar båda parallellt med olika kommandon.

3. Stegförflyttningar. Vi har knappt börjat, men jag ville visa var vi står och få tips om hur vi går vidare. Han har lite bråttom bakåt, gjorde superfint åt höger, och eftersom vi ine ens börjat till vänster passade vi på att få hjälp med startövningarna, och fick fram riktigt fina förflyttningar! Duktiga Valle! Metod: säg "vänster", gå försiktigt på hunden en liten bit, klicka för att den lika försiktigt flyttar sig ur vägen. SMÅ rörelser! Efter två reps började han flytta sig redan på ordet - smart hund!

Mycket hemläxa, fortfarande fokus på fullt engagemang. Jag behöver kunna höja upp honom ännu mer till fartövningarna, få tillbaka honom snabbare efter en tävlingsmässig belöning, tänka MYCKET på min egen kropp, och desutom ska jag klicka en viftande svans för ännu bättre helhetsintryck.

Nästa gång blir det träningstävling i Lk1! Förutsatt att jag inte startat Lk1 innan dess och blivit uppflyttad (ganska liten chans, men den finns). I så fall blir det fokus på momenten i Lk2 istället...

Viss nördvarning på inlägget, men jag ska förklara så enkelt jag kan:

Jag och Valle har ju lagt typ allt krut på just fokus och engagemang i träningen, att han ska vara 100% på 100% av träningstiden - trots störningar. En viktig bit som föll på plats under första träningen ihop med Emelie Johnson-Vegh var vikten av att skapa en ren loop!

What?

Såhär: Jag ville testa att dela upp mit då totalkatastrofala fria följ i smådelar, träna varje del till flyt, och sedan kedja. Jag valde ut "helt om halt". Hunden i buren, kalla ut (det har vi övat = bra fokus och väldigt på), helt om halt, belöning med kampen, tack - släpper, han upptäcker en hund längre bort och kopplar bort mig i tre sekunder, kommer på sig och tar ny kontakt för en ny repetition, osv.

Emelie tittar passet ut, vi pausar hunden, och säger "du måste få till en ren loop. Vi måste få bort att han släpper dig efter belöningen, därför att det kommer att hänga med i kedjan senare." En loop är alltså hela vägen från "hund utför beteendet" via "hund blir belönad" till "hund är redo att utföra beteendet igen". Utan att han släpper fokus någonstans.

Så jag tillrättalade träningen för maximal chans att lyckas, upptäckte några svaga punkter: hans förväntan riktades utåt istället för på mig direkt efter belöning, och dessutom stod jag och väntade de tre sekunderna på att herrn skulle behaga rikta sin uppmärksamhet mot mig igen, och då startade träningen upp direkt. Plus att jag - som vanligt - tränar för länge.

Medicin: Bygg förväntan på att det lönar sig att tigga tillbaka leksaken (det hade vi redan börjat med efter senaste Maria-träffen, men ökade på ännu mer). Om han får syn på något - vänd ifrån honom så att jag inte tittar åt samma håll (självklart...). Tillrättalägg biten mellan avslutad belöning och ny repetition på ett sätt som minimerar risken för blicksläpp (här fick vi testa oss fram, det hör ihop med följa-övningarna och fokus-övningarna som vi kört parallellt). Ta med station till hunden på varje pass, använd den för pauser (på stationen får han titta vart han vill, det är hans pausplats).

Resultat? Jepp! Konstigt det där - när man tränar på rätt grejer så blir det mycket enklare för hunden att förstå...och man får bättre resultat...;) Jag hoppas och tror att vi kan uppvisa en god framgång för träningskompisarna och Maria i veckan!

Jag är jättenöjd med hans attityd, hur han går i leksaken, och så klart att han kan fokusera på träningen utan att bli utstörd. Mindre nöjd med att jag uppenbarligen har fel målbild av hur han ser ut när han sitter korrekt vid sidan - när jag är nöjd är han sned. Bra att se!

Understryker att jag INTE rekommenderar kamplek med kopplet när det är fäst vid halsbandet. Jag är väldigt van vid Valles rörelsemönster och var beredd att ge efter direkt om han skulle tappa taget. Jag vill visa filmen i ett sammanhang där hundägare har problem med just att hunden leker med kopplet, för att visa hur träningsbart det är, så jag ville verkligen ha med den biten. BARA FÖR SHOW!

Alla hundvänner som gillar tävlingslydnad:

2-3 juni går jag kurs i Stockholm för Ulrika Norell. Någon som har lust att hänga på? Plats i bilen upp på fredagen (och hem så klart, söndag kväll), eller sällskap på tåget - vilket som passar bäst. Övernattning finns. Pris för kursen ca 2000:- transport tillkommer.

Det blir tävlingslydnad för hela slanten ihop med mina trevliga (och duktiga) vänner i huvudstaden! Och häng på kvällarna med massor av hundsnack, så klart.

Maila mig! glada-hunden@hotmail.com

Efter att ha haft två hundar med problem på platsliggningen har det varit ett lite ångestladdat moment att träna med Valle. Jag har grundat en del med mycket filtträning i olika miljöer, burträning/frisignal, och så klart vanlig stadgeträning med olika störningar, men gruppträningen under tävlingslika former har skrämt mig och därför knappt blivit av. Vad gör man då? Tar hjälp!

Så i lördags kom min Canis-kollega Magnus och höll kurs för mig och fem av mina elever/vänner/träningskompisar, i den ädla konsten att ligga kvar no matter what happens.

Min målbild är att han sitter stadigt med kontakt och väntar på min signal, lägger sig snabbt - fortfarande ögonkontakt, och så fort jag lämnar vill jag ha hakan i backen. Kroppen ska vara rak, höfterna jämna, och nosen mellan framtassarna. Han ska ligga stilla medans jag går in, ignorera alla kommandon utom mitt, och sätta sig upp snabbt med ögonkontakt och vänta på att vi rör oss tillsammans därifrån. Jag vill ha honom i medelhög aktivitetsnivå, han ska ligga "med en uppgift" men utan superhög förväntan.

Visst låter det enkelt?

OK, där är vi inte riktigt än. Min strategi för dagen var att belöna snabba lägganden på första kommandot, ignorera snusande eller tittande på annat, klicka och belöna fokus på mig eller hakan ner. Om han reste sig skulle jag använda felsignal "oj" och lägga om på samma ställe. Jag valde att ignorera alla felbeteenden som kan utföras medans han ligger kvar dels därför att han faktiskt inte har mycket av den varan (förutom tittande) och jag tror att det räcker utmärkt med att bara belöna korrekt beteende för att felbeteenden ska "konkurreras ut", och dels för att jag har sett ett antal hundar som har lärt sig hur man "kallar in" sin ägare genom att nosa, rulla, krypa, etc. Min tanke är att lära Valle att "kalla in" mig genom att ligga alldeles stilla :)

Nästan 2 timmars effektiv träning är nedklippt till 12 minuter, och det syns tydligt hur Valle blir säkrare och säkrare, och till slut själv väljer hakan ner (det är hans naturliga "bevakningsligg" som han använder i fårhagen hur länge som helst i sträck). Klickandet är inte från mig, förklarar den dåliga tajmingen. Och det var KALLT så Valle har täcke på sig.

Efter detta känner jag mig ganska säker på att vi har en bra grund att stå...förlåt LIGGA på!