Jag går med i kampen MOT prestigetänk och FÖR roliga, utvecklande tävlingar!

Jag gillar att tävla. Inte främst för att jämföra mig med andra, utan för att jämföra mig med mig själv - tränar jag på rätt saker? Går vi framåt? Vad har ändrats, och hur kan jag möta det? Vad faller isär, vad håller ihop?

På tävlingar är stämningen ofta glad och pirrigt förväntansfull, och jag träffar alltid någon att snacka skit med. Och så kan man köpa kaloririkt fika utan dåligt samvete ;)

Jag får nya tankar och nya målbilder av duktiga ekipage. Ny inspiration till att träna lite annorlunda till nästa tävling. Jag utvecklas, inte bara som tävlingsförare, utan som hundtränare! Och det är ju det jag tycker är allra roligast - att träna hund!

Och jag utvecklas som person, när det inte går bra får jag ta tag i de lite "fulare" delarna av min personlighet, släpa ut dem i ljuset, och fundera över om jag verkligen vill vara så här och tänka så här...Nej, jag är definitivt inte alltid genompositiv och tycker att allt är toppen. Men jag jobbar med mig själv för att må bättre, vara gladare, och bli snällare - de tre verkar hänga ihop...

Sedan går det ju faktiskt bra ibland. Både poängmässigt och känslomässigt. Jag och hunden har flow, självförtroende, det känns ENKELT! De stunderna är beroendeframkallande. Ja, jag bryr mig om vad andra tycker! Ja, jag blir glad när andra ger beröm! Det är inte så att jag står eller faller beroende på andras åsikter, men säger jag "jag bryr mig inte, det enda som är viktigt är att jag är nöjd" så ljuger jag. För min hund är ju världens finaste hund, och att få andra att se det som jag vet finns där - det är en riktigt härlig känsla.

Så jag har bestämt mig för att hoppa på det här:

Och på så sätt få ytterligare en anledning till att tycka att tävling är roligt. Varje poäng räknas, och även ett dåligt moment ger fortfarande en slant till en god sak!

Jag är på. Jag vågar, trots mina poängmässigt dåliga resultat hittills i år, tro på att jag kan bidra med något till ett lag. (Idag är en dag med självförtroende.) Och om JAG vågar, då vågar ALLA!