Fyra stycken är väl en träff? Absolut!

Jag, Valle och Miri mötte upp med Jenny, Ruffe och I-or (och Pingu, fast hon är BC så hon fick en hedersplats på kelpieträffen) och tränade hund och snackade skit i några timmar igårkväll. Fortfarande väljer jag Miris nya bekantskaper med omsorg - denna gången med tanke på att lite av Jennys hundars goda sidor skulle smitta av på henne. Det var hennes första längre åktur i bilen, och lite orolig var jag över att hon skulle yl-gnälla HELA vägen...men icke! Hon somnade i buren, och fortsatte sedan sova ensam i bilen medans jag tränade Valle. Och hela vägen hem. Stjärnan!

Jag kunde mycket nöjd konstatera att det faktiskt HAR hänt saker med Valle sedan sist vi träffade Jenny. Vi är på rätt väg! Nytt ställe, en TL som han verkligen gillar, och han höll (för att vara honom) riktigt fint fokus och höll energinivån näääästan hela vägen trots värmen!

Jag hade med hans bur, och en målsättning var att verkligen GÅ TILLBAKA OCH STARTA OM ifall han tappade bort mig helt. Det höll jag, och behövde bara utnyttja det en gång (ett rutskick som han uppenbarligen tyckte var svårt och vindade bort sig i). Och det betyder att han jobbade på bra, och höll "sin" del av passet - engagemang i mig!

Vi startade med ett av våra svåra moment - fjärren. Jag vet ärligt talat faktiskt inte varför det skiter sig...senaste veckorna har ägnats åt spontana skiften med belöning på varje, på fullt avstånd, där jag sedan har satt på signal och handtecken på nytt. Samma strategi idag, mycket nöjd! Han höll fint fokus och hade utmärkta rörelser med bra tryck trots att Jenny stod bakom och viftade. Återigen: back to basics, dvs frivilliga grundfärdigheter och flyt!

Fria följet ger mig inte ångest längre, utan jag känner mig nästan lite stolt - det är låååångt ifrån perfekt, men vi har kämpat så mycket och kommit så långt! Han höll ihop ett helt program, och sedan körde vi lite detaljträning på positionen i halterna och att hålla fokus i helt om.

Jag har försökt hjärntvätta mig själv att göra transporten till ny plats INNAN jag belönar, med min lilla transportrutin, och det har gett bra resultat - inte en enda gång la han ner i transporterna. Jag har äntligen fattat att han trivs bäst med ett rejält BRA och en liten applåd, och sedan får han söka upp min sida. Inte mer än så - ingen press på honom att interagera med mig. Känns ju trist, jag vill så gärna klappa om rejält, men han bestämmer!

Läggandet var perfekt. Snabbt, bra framförande, och superfokus på mig hela vägen in. Jag ser fram emot att få visa upp det på tävling.

Kort vila, sedan lite fartmoment. På sistone har jag fått startskall i fartmomenten, det verkar hänga ihop med att han har den energinivån jag vill ha, och tills jag har funderat ut hur jag ska hantera på bästa sätt så är planen att INTE få startskall - därav la jag fartmomenten sent i passet. Hindret var korrekt men lite segt, rutan en katastrof! Första gången drog han till vänster, fick vind på något, och vägrade kallas in. Transport till buren, pepp, omstart lite närmare, nytt skick. Miss igen! I frustration snodde han nu en av konerna och apporterade i full fart till mig...jag slets mellan att INTE vilja besfästa "apportera kon" och belöna ett apporterande i galopp - och valde det senare. Storskrattande bytte jag kon mot köttbulle, och gjorde en mental notering: TRÄNA NYA RUTOR PÅ NYA STÄLLEN! Ny transport till buren, ny omstart, nu med leksak utlagd. Yes - korrekt (så klart). Sedan ett sista skick, korrekt! STOR belöning.

Till sist lite inkallning med fokus på stadga i sitt (agilitystarter har hjälpt fantastiskt bra!), och en platsliggning ihop med Farbror I-or (som gillar gruppmomenten så mycket att han håller egna clinics i dem, och lägger ut sin egen externbelöning och tränar själv om ingen människa vill hänga på). Inga problem - trygg och lugn låg han med bra fokus på mig i fyra minuter. Kändes suveränt!

Till slut fick Hennes Nåd komma ut. Leka lite, lite target, lite följa, lite tasstarget, lite avslappning. "Vadå ny plats? Det gör väl ingen skillnad? Ro hit min belöning!" Testade lite läggande från sitt, bara för att kolla hennes rörelser, och snabba lägganden blir inga problem! Kastade sig ner med fin stadga i höfterna :) Uppsitten behöver tränas lite däremot, där fallerar kroppskontrollen något...Styrketräning för valp liksom!
Härligt att se hur hon konstaterar att saker händer runt henne, men liksom inte bryr sig - det är helt enkelt inte viktigt. Leksaker och köttbullar är viktiga. Och att kela och mysa. Och att få springa och hälsa på träningskompis (mänsklig sådan). Hon påminner om Fröken Terrier att träna, det är liksom så okomplicerat!

All in all en härlig kväll, med många nya bra tankar och mycket bekräftelse av att vi är rätt på det. Äntligen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...