Så har Hennes Nåd bott hos mig i två veckor. Jag börjar kunna kartlägga hennes personlighet en smula, och hon har också bestämda uppfattningar om vad jag får eller inte får göra (enligt henne).

Midoris topp fem priolista gällande belöningar

1. Ett platsbyte! Efter att ha varit ohotade på förstaplatsen hela första veckan så har nu (efter en hel del jobb) Skosnören & Byxben flyttat ner några snäpp, och ersatts av Kampleksak I Fluffigt Fårskinn! Mycket enklare att jobba med...

2. Händer. Bita i, hålla i, tugga på, jaga, och bli klappad av.

3. Hår & Ansikte på delad tredjeplats, att bita i, dra i, och slicka på. Speciellt nattetid.

4. På väg upp: Lek med Valle! Misstänker att detta blir en raket på listan.

5. En bubblare, ny för dagen: slita sönder ett kraftigt ritblock i mikroskopiska bitar.

Först längre ner hittar vi mer lätthanterade grejer som godis och övriga leksaker. Projekt: att åtminstone tre av fem ska vara saker som jag enkelt kan kontrollera. Projekt: sätt ord på "attackera händer" och "slicka ansikte" och använd det.

Det är fascinerande att se hur hennes relation till övriga hundar utvecklas mer och mer. Respekten för Valle (i leken) är snart icke-existerande, och han blir bättre och bättre på att balansera sig till hennes nivå. Han må se "arg" ut, men det är ren show...I ett skarpt läge räcker det med en liten lyftning av läppen så backar hon fem meter.

Igår var Mårran med i soff-leken för första gången! Mycket försiktig, inbjudande, och vänlig var det precis som att hon ville agera buffert mellan Valle och Midori. Hon "tog smällen" från Valles lite vildare lek, och placerade sig hela tiden mittemellan och uppmuntrade Midori på ett (i mina ögon) omhändertagande sätt.

Hennes Nåd fortsätter följa med på utflykter och träffa hundar. Nu är hon tyst i bilen, både under färd och när hon får vänta en stund, och tycker att bilbur betyder grisöron. SÅ SKÖNT! Jag var rädd att pipandet skulle hålla i sig mycket längre, och att hon skulle bli orolig när hon lämnades. Hon är trygg i sig själv helt enkelt!

Nelly var liten, men stentuff, och försökte få igång Midori i jaktlek genom att sparka på henne med bakbenen. Det fungerade dåligt...

Colin däremot - en Prins i hennes tycke! Lugn, trevlig, lät henne ta initiativet.

Hon har ett starkt föremålsintresse och god kamplust. Jag har lagd sammanlagt noll komma noll sekunder på att lära henne "loss", utan monterar bara loss hunden från leksaken när jag vill ha den, eller snor den om hon släpper. Däremot har vi kört en del att när leksaken blir helt stilla så är det dags att antingen släppa för att få den att leva igen, eller se sig om efter en ny. Resultatet har blivit att hon griper rejält och håller fast! Kanske hade hon gjort det ändå - man får ju aldrig facit.

Vad som däremot står på agendan är att lära henne spotta på tack. Saker som hon har i munnen (som vi inte leker med) har jag hittills bara tagit ur hennes mun vid behov. Resultat? Viss misstänksamhet från hennes sida, och en klar tendens att springa och svälja...Inte bra! Slarvig matte - jag vet ju detta egentligen!

Bollen är en present från Colins matte, och fullt tillåten! Här ska vi börja - kunna släppa bollar mot en godisbit. Det blir dessutom träning i att komma tillbaka till mig med grejer. Och så småningom i att HÅLLA FAST grejer tills jag säger Tack.

Varje dag har det blivit minst en utflykt till nytt ställe: hos svärföräldrarna för att plocka vinbär - där träffade vi Mårrans kullsyster Vilma, och ett par lite blöta och halvskumma typer:

Inte en tendens till att reagera på vare sig vatten eller cyklop. Tuff-tösen hånglar glatt med alla! Slampa...

Och igår var det en tur till Eslövs station, kombinerat med middag på hamburgerstället. Tåg betyder pommes. Att människor går förbi betyder pommes. Stationer är trevliga ställen att vara på! Perfekt att sitta en stund på bänken och äta, precis lagom länge för att hon skulle välja att lägga sig vid mina fötter och koppla av. Passivitetsträning rockar!

Det är definitivt en tuff, självsäker och självständig tös, med en stor portion "jag fixar detta på egen tass!". Följsamhet lös och inkallning måste läggas fokus på under hennes uppväxt - jag har numera alltid med mig godis på våra promenader och belönar allt kontakttagande och köär många enkla inkallningar. Det resulterar i två stora hundar som kämpar om vem som ska gå fot, och en liten som nästlar sig in emellan till de storas förtret. Godis till alla. Jag tränar in kaos. Bättre kaos nära mig än hundar som säger "bye bye matte"!

Lite mer Prinsess-träning:

Det där frustrationsgnället som jag märkte redan tidigt, det finns i träningen. Jag låtsas som att det regnar och låter henne jobba vidare. Det försvinner när hon fattar vad hon ska göra. Jag tänker gå på den strategin, och jag försöker också verkligen få in "fortsätt testa" som default. SVÅRT! Jag vill så gärna gå in och hjälpa och tillrättalägga, men jag vill ÄNNU HELLRE ha en hund som spottar i tassarna om det blir svårt. Däremot är jag snabb med att sänka mina kriterier - om det är så att hon tex jobbar med klossen och helt plötsligt testar att istället lägga sig och bli passiv (i det läget som jag så gärna vill hjälpa hunden upp genom tex en handtarget) så väntar jag ut henne - och minsta försök hon gör att göra något aktivt blir belönat (liten belöning). SEDAN gör vi paus och omstart, och när hon "träffar rätt" så blir det stor belöning. Engagemang, fortsatt aktivitet, och vilja att försöka, är i nuläget viktigare än att leva upp till rätt kriterie för varje belöning. Sedan är det upp till mig att anpassa träningen så att hon faktiskt "hittar rätt" så gott som alltid!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...