Det är inte BARA Prinsessan som tränar, även om mycket av bloggen handlar om just henne. Valle gick Lk2 i fredags och både han och Mårran debuterade rally fortsättning i lördags.

Fokus har för Valles del legat på platsliggning, rutan, och mellan momenten, samt kedjat en hel del från moment till moment. Senaste veckan har gåt s-k-i-t...han har varit oengagerad eller övertaggad, ingen uthållighet, inget intresse. Total träningsstopp onsdag och torsdag för att försöka få till baka lite sug hos honom, men jag lyckades inte hitta rätt ställe mentalt och funderade över att stryka mig ändra fram tills jag packade in honom och Midori i bilen och bara åkte.

Väl framme känns det alltid lite bättre. Goda vänner på plats, visa upp valpen, andas, slappna av. Men mindre nervös blev jag inte - jag vill så gärna någon gång få visa upp vad han faktiskt kan! Att han ÄR en Fin och Vältränad Hund. Prestationsångesten hade slagit i klorna rejält, och jag kom inte loss...

Så vi tog en promenad, bort från allt, och jag bestämde mig för att "räkna mina välsignelser" med min älskade VillerValle.

1. Tyst och snäll i bilen

2. Lättbelönad med godis

3. Går fint förbi andra hundar

4. Drog inte i kopplet

5. Kan vara lös i stort sett var som helst och hur som helst

6. Har väldigt mjuka öron och är extremkelig

Helt plötsligt kändes allt lite lättare.

Gick tillbaka till bilen, testade lite med leksak - jodå, han var på G. Han fick bjuda lite ingångar, lite starter, lite halter. Vänster om halt har börjat strula på sistone - han flyter ut totalt och tappar mig - men resten fungerade bra.

Lägga plats eller inte? Jag testade att lägga honom på parkeringen, med all störning från andra tränande. Kändes stabil.

Lottning - fick nummer 2. Tid att bestämma sig! Vill jag avstå platsen ska det meddelas nu. Nej...VI KÖR!

Kort uppvärmning, klappade och kelade. Ingång på planen i kort, kort koppel - någon kontakt var det inte tal om, men kontroll kan jag iaf ha. Ställde upp. Klappade, smekte, berättade hur fin han är. Andades. Räknade hjärtslag - maxpuls. Höll nere illamåendet med ren vilja. Funderade över varför i h-e jag pysslar med detta...

"Lägg hundarna". Jepp, fint läggande. Fokuserade neråt vid "stanna", ett bra tecken. Såg till att jag var sist att lämna hunden, gick med bestämda steg som om jag visste att det skulle gå bra. Vände upp - YES, han ligger! Andades ut - långsamt. Började räkna sekunderna och andas i takt.

Han låg. Inte stensäkert, tittade lite omkring sig, men kändes tung och trygg och la ner huvudet med jämna mellanrum. Ingen tendens att sätta sig när jag kom in, väntade på signal. Och ganska ointresserad av pusskalas utanför planen när jag fått min 10:a, uppförde sig som att platsliggning är det mest naturliga i hela världen. WIN!!!

Kort uppvärmning, jag i extatisk lycka. VI HAR BESEGRAT PLATSDEMONERNA! Både de äkta som dök upp efter Malmö Int, och de som bor i mitt huvud. Jag har tränat RÄTT, jag har tränat BRA, min hund är TRYGG och GLAD!

In på planen igen, jag bestämde mig för att satsa och köra alla moment - även de som är låååångt ifrån tävlingsklara (apport och fjärr).

Fritt följ: en bil körde förbi på vägen, och Valle tappade all koncentration på mig. Vi hade INGA sättanden. Bokstavligt talat - han satte sig i första och sista halten, det var allt. FRUKTANSVÄRD position, och han nästan lämnade mig när han tittade efter bilen i helt om marsch. Jag lyckades rädda en femma.

Läggande: åtta. Jag vet inte varför, det kändes bra. Måste få någon som kollar våra läggande, det händer något som jag inte vet.

Inkallning: Han satt kvar, med fint fokus! Prisa agilityträning...Dåligt tempo och dåligt avslut gav 7,5. Dags att släppa kvarsittandet och titta på själva inkallningen - känns bra att kunna ta det steget!

Ruta: Kom ihåg min rutin, och det fungerade! 10! Själv tyckte jag att tempot var lite lågt, och han siktade lite långt till höger, men ett STORT steg framåt.

Apportering: Lyckades få in hund OCH apport till vänster sida, efter x antal dk. Väntat. Femma, och nöjd med att ha fått betyg öht.

Hopp: Missförstånd. Hindret blev högre än han är van vid, vilket gav tvekan vid återhoppet och skall på detsamma. 5. Synd - det brukar vara 10-mässigt!

Fjärr: Två DK behövdes, men bra rörelser och framför allt FOKUS på mig HELA TIDEN! 7.

Helhet: 8, "Något okoncentrerad". Kan bara hålla med - mellan momenten var kommando "fot" som bortblåst. Han skulle INTE sitta vid sidan, utan stå och spana ut över fälten...och han gjorde en liten abrovink bort till hindret innan momenten börjat, bara för att liksom. Innan fjärren satte han sig inte alls, utan jag la honom från stående och rättade mig efter honom.

Däremot fick jag inga reaktioner på TL, tack och lov! Och inga osäkerhetsnosningar. Det går framåt!

Poängmässigt räckte det till 150 poäng, vilket gav en låg placering men en själaglad matte! Och han har så mycket mer att ge...:)

Lördagen var det varmt, varmare, varmast...Midori placerades hos en hundvakt och jag kunde värma mina hundar i lugn och ro.

Valle kändes lite off (inte så konstigt), men efter en riktigt dålig start på banan tog han sig efterhand och avslutade med att totalt ignorera frestelserna i åttan. Alla halterna och sättandena fungerade, skönt. 85 poäng, med 5 poängs avdrag för islag i hindret, godkänd debut!

Mårran var ännu värre...med startnummer 25 dröjde det två timmar innan det var hennes tur. Plus att det sköts i närheten. Jag försökte hålla henne sval med vatten och skugga, och jobba upp engagemanget för kycklinglevern som hon brukar gå genom eld för, men det ville sig inte. Jag kände inte igen henne alls - hon ville helt enkelt inte vara där. Nosig, spanig, inga sättanden, ingen kontakt, och ville stjäla godisburkarna i åttan. Jag jobbade som en idiot med varenda trick i boken - RIKTIG fulhandling...massor av tjat och hjälper, och till och med ett skarpt "HIT!" när hon gav sig av till godisburkarna. Känns tråkigt...80 poäng var SNÄLLT dömt, och jag är glad över ett godkänt resultat, men vi har en del att reparera efter fulrundan och jag behöver fundera över träningsstrategi till nästa tävling - något har blivit helfel. Eller inte, ibland har man en rejält dålig dag utan anledning...Extra tråkigt eftersom hon har varit fantastisk i sex månader, och fungerat klockrent! Får klura på det där.

Och Midori har skött sig fantastiskt, som vanligt. Glad, tillgänglig, trygg, full av självförtroende, träningsvillig, och enkel att lämna till vem som helst.

En sak till: TACK till alla mina vänner, som gör tävlingarna trevliga och tvingar mig att uppföra mig som en "normal" människa trots att jag är nervös! Och extra tack till er som kommit fram och hälsat, känt igen mig och Midori från radion, följer min blogg, eller har träffat mig i något annat sammanhang. Jag är fruktansvärd på ansikten, därför känner jag aldrig igen folk, men det gör inte att jag uppskattar er mindre! Jag blir jätteglad varje gång någon kommer fram och snackar skit en stund :)

 

Ida

4 augusti 2013 22:42

Tur att du vågade köra platsliggningen, den gick ju kanon!! Jag var själv väldigt osäker på om jag skulle köra den, men eftersom jag fick nr ett så fick vi ju en kant, då är det lite lättare anser jag ;)
Bra jobbat iaf och härligt att det är fler än jag som belönar med massa stoj och stim! :)
Hälsningar Ida & Kip (startnr ett i fredags)

http://idaljunggren.wordpress.com

 

Jessica med Maya

5 augusti 2013 09:36

Bra jobbat! Nr 6 på listan av Valles förtjänster tyckte jag var den bästa, hur roligt är det med en tävlingshund man inte kan klappa liksom?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...