Att veta vart jag vill gör det betydligt enklare att ta sig dit - att ha en bra målbild. Enkelt i tävlingslydnaden. Lite svårare i vardagen - vad är egentligen "att gå fint i kopplet"? Det beror på vem du frågar.

Mål:

Jag vill att Mi ska kunna gå två olika sorters promenader: flexikoppel (i marker där jag vill ge henne frihet men inte släppa lös) och vanligt koppel (överallt annars). Jag vill dessutom kunna ha henne strikt vid sidan eller lite friare, beroende på var vi är. På längre koppel får hon gå var hon vill runt mig, höger vänster framför bakom, på kortkoppel vill jag att hon är där jag "placerat" henne. Hon ska alltså kunna anpassa sin fart till min fart, och hålla sig inom kopplets längd. Sträckt koppel ska vara en signal att anpassa tempot.

De promenader vi går oftast är över fälten vid mitt hus, så det är där vi börjar.

Scenario: Två eller tre hundar, flexikoppel ca 50 meter förbi grannarna, släpper lös hundarna, fångar upp i koppel på tillbakavägen förbi grannarna. Det är ROLIGT att springa över fälten tycker Liten Brat-Prinsessa! Jag har iaf haft vett nog att sätta ord på den där högenergi snartsnartsnart-känslan, och kopplat ihop den med ett halsbandsgrepp - nyttigt att kunna plocka fram i träningen för bättre tryck utåt. I övrigt är de där 50 metrarna ett virrvarr av yl vif grinden, attackera Valle, sno ihop kopplena, och dra, DRA, DRA! På hemvägen springer hon före oss ca 20 meter, de andra hundarna stannar snällt och väntar på att bli uppkopplade men Liten Brat-Prinsessa behöver jag tjata på. Hon kommer...motvilligt. Efter en stund. Kompenserar för "slut på det roliga" genom att dra mig hem.

Vad är det man säger...gott om utrymme för förbättring!

Här är min vägbeskrivning fram till målet:

Förberedelser (mina uppgifter)

1. Ta med frukosten (första promenaden görs på fastande mage). Det ligger numera en belöningsväska i hallen. En påse frolic står bredvid, ifall det känns alldeles för jobbigt att gå två meter till fodersäcken och mäta upp hennes mat. Gör det ENKELT för matte att göra rätt.

2. Ta på halsbandet, inte lat-selen. Tvingar mig att träna eftersom jag avskyr när hon drar i halsband (skaderisk). Sparar dessutom selen till de tider som jag verkligen inte hinner träna.

3. Ha gott om tid. Jag har (halv)semester - idealiskt!

4. Förbered mig mentalt på att vara lugn, tålmodig, och envis. Och glad. Detta är koncentrationsträning för matte!

Träning (hennes uppgifter att utföra beteendet, min uppgift att markera och belöna rätt val)

1. Belöna sitt framför grinden flera gånger. Öppna grinden, sprid ut ett godissök. Villkor för att gå vidare = SÖK OCH ÄT GODIS! Supersvårt, hälsar Brat-Prinsessan som helst bara vill koppla på benen och bort hjärnan. Resultat efter tre dagar: mindre ljudande vid grinden. Något lugnare attacker på Valle. Spontankontakt innan jag öppnar grinden.

2. Belöna all kontakt, med godis eller uppgift som leder till godis. Belöna med flera klick efter varandra, så att det inte blir "äta och iväg". I nuläget tar hon inte lek som belöning i denna situationen, min ambition är att kunna lägga till lek ganska snart. Resultat efter tre dagar: mer kontakt, längre stunder. Obviously...

3. Flödesschema:

Sträckt koppel = stopp (INGEN belöning för att dra). Om hon direkt anpassar sin takt = klick och belöning. Om hon fortsätter dra = vänta på kontakt, belöna med uppgift handtarget (kom till mig och dutta), ingen godisbelöning.

Handtarget: om hon lämnar mig direkt efter duttandet = tillbaka till "sträckt koppel". Om hon söker kontakt = klick och belöning 2-3 ggr, fortsätt sedan gå.

Fortsätter gå: om hon håller kontakt = fortsätt belöna. Om hon söker position = utnyttja, säg positionsord och belöna.

Resultat efter tre dagar: mindre och mindre "väntetid" med sträckt koppel. Handtargeten blir starkare trots att den inte belönas direkt utan "bara" blir en start till antingen få gå framåt eller tigga godis genom kontakt. Intressant! Hon har flera gånger anpassat sitt tempo, och flera gånger saktat av när kopplet tagit emot. Ingen märkbar kedjebyggning "kom in när matte stannar och gå genast ut och dra igen", tvärt om.

4. Alla temposänkningar klickas och belönas. Jag klickar och belönar också för att gå i mitt tempo, någonstans runt mig. Gäller med och utan koppel.

5. Om hon zoomar förbi i 190 vänder resten av flocken och går på andra hållet. Hon zoomar i den nya riktningen - vi vänder igen. Tur att jag har två följsamma hundar...Hon kommer ikapp och tar kontakt = belöning, och vi fortsätter på "rätt" håll. Resultat efter tredagar: zoomandet nästan helt borta på tillbakavägen, slipper kalla in vid kopplande eftersom hon redan är hos mig. Fortfarande zoomande på utvägen, har låtit det vara i nuläget. Mycket energi ska ut någonstans! Plan framåt att sätta tydlig signal på när zoomning är önskvärt, använda den som belöning.

Så långt så bra! Vi är på G!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...