Igår hade vi säsongens sista inbokade tävling, och nu blir det ett sommarlov från tävlingar för Prinsessan i ett par månader. Efter en ganska intensiv period ska vi bara träna och bygga - trots att jag inte nått det målet jag ville så har jag fått en klar bild av styrkor och svagheter i tävlingssituationen, och har redan satt planer i verket för att få till det där som saknas.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera tre saker:

1. Prinsessan kommer att bli en kick-ass tävlingshund! Hon GILLAR tävlingsplatsen. Hon är glad när hon hoppar ur bilen och känner igen att vi är på tävling. Hon tränar aldrig så bra som när vi värmer upp utanför plan, följsam, fokuserad, bryr sig varken om andra hundar eller något annat runtomkring. Hon är hela tiden med mig inne på plan, alltid glad, alltid villig att göra sitt bästa, moment efter moment utan att "tröttna", och verkar gilla att stå i centrum för det mesta. Så fort jag hittar ett sätt att transformera prestationen "utanför plan" till "inne på plan" så sitter det.

2. Nackdelen med att tävla (kanske alltför?) ofta är att jag upplever att det sliter på momenten. Eftersom jag inte kan göra om och göra rätt utan har i huvudet att rädda poäng, och det för henne verkar vara belönande att få nya uppgifter (mycket trevligt!), så blir helt enkelt fel beteenden belönade - och det blir knutet till tävlingsplanen. Där finns en del "reparationsarbete" att göra nu, som behöver byggas om från grunden för att sedan kunna hålla hela vägen upp i elit. Samtidigt hade jag inte fått all den information som jag nu har med mig i träningsplaneringen utan att tävla så pass mycket! Så rätt eller fel? Ingen aning - jag tar det onda med det goda.

3. Den svagaste länken är jag. De senaste fem tävlingarna, dvs typ samtliga lydnadstävlingar detta året, har jag fått kommentarer som alla visar på samma sak. "Du ser rädd/nervös ut." "Mera pondus och självsäkerhet!" "Lite mer glädje." (Den kom efter en tävling där jag testade lite lugnare transporter mellan momenten - bra med omedelbar feedback!) "Snyggt och prydligt, lita på din hund!" (den senaste). På de andra två tävlingarna har vi fått 10 på helhet. Det syns alltså även för andra det jag känner - hon VILL och FÖRSÖKER! Jag vet inte riktigt hur jag ska komma åt problemet "shame about the handler", men lösas ska det! :)

Nu väntar några välförtjänta dagar med bara vila, lek och långpromenader, sedan startar vi upp grundträning och grundläggande tävlingsträning igen. Till hösten kör vi rallylydnad avancerad klass, och när jag känner att lydnaden sitter med den attityd och precision jag vill ha så anmäler vi till en ny lydnadssäsong!