Kelpiestuds

Alla inlägg under juli 2015

Av Åsa - 28 juli 2015 07:44

Det går framåt! Vår nya strategi har visat sig vara lyckad, och idag kunde jag börja säga ordet FÖRST och visa SEDAN. Hon börjar sakta förstå det här med att de olika föremålen har olika ord :)

Vi kör vidare ett tag till!

Av Åsa - 26 juli 2015 10:36

Precis som jag trodde...detta är SVÅRT för Prinsessan!


Vi fortsatte med Plan 1 i ca 4 pass, men jag såg ingen utveckling till det bättre. Hon chansade, det blev fel lika ofta som rätt, och hon började bygga frustration och osäkerhet. Så nu har vi en ny plan!


Det som är viktigt för mig är egentligen inte att hon lär sig skilja på en apport, en gummileksak, och en strumpa, utan att lära mig mer om hur hon funkar och hur vi ska förstå varandra bättre. En bra känsla i träningen. Att vi har kul ihop. Målet är ingenting, vägen är allt...RIP Robban!

Så hellre än att fortsätta traggla med bara ord har jag valt att hjälpa henne - så får vi se vart det leder!


Upplägg: Jag står framför henne, med de tre objekten mellan oss. Jag pekar på rätt objekt, blir passiv, och säger namnet. Hon markerar genom att gå fram till objektet. Jag är lat och upptäckte snabbt att om hon plockar upp objektet måste jag ju lägga tillbaka det igen...Min tanke är att successivt länga pausen mellan handtecken och ord, och ta bort handtecknet helt och hållet. Ingen aning om ifall det funkar, men vi får iallafall rätt ord kopplat till rätt föremål och en massa bra dirigeringsträning!


Tre random minuter från första passet med den nya taktiken:


Och två minuter från slutet (paus i mitten mellan första och andra filmen):


Vi kämpar vidare! :)

Av Åsa - 24 juli 2015 10:42

Jag har Träningsvärk med stort T. Muskler jag inte visste fanns. Jag och Ola stapplar rnt och skrattar när vi tittar på varandra - så här kommer vi att se ut när vi är 90...


Denna utmaningen var mer för oss tvåbenta än de fyrbenta: Gå runt Finjasjön på två dagar, övernatta i tält, ha med oss allt vi skulle behöva. Start och slut vid Hovdala slott: två och en halv mil. Inga problem tänkte jag kaxigt, jag går ju en massa kilometer dagligen med hundarna! Jag måste ju vara i hyfsad vandringsform. Det där med terräng tänkte jag bort, och packning? Hur jobbigt kan det vara? Det är ju inte ens någon lång sträcka!


Vi startade efter lunch på tisdagen, jag, Ola, Valle och Midori. Mårran var på minisemester hos mina föräldrar, och njöt av en kelpie-fri och ganska bortskämd tillvaro - som tillkommer en pensionär :)


 

Vi ger oss iväg! Vägen bakåt...

 


 

Vägen framåt!

 

Det första vi konstaterade var att utrustning tar plats...Sovsäck, liggunderlag, tält, primuskök, mat, vatten, första-hjälpen-necessär, extra selar och koppel, och ett linne till ombyte - sedan var det fullt i ryggsäcken! Det viktigaste - inget mer. Det jag saknade mest var ett vidvinkelobjektiv, annars så räcker det ju med det viktigaste. Så klart.


 

Första stoppet. Vattna oss, vattna hundarna, konstatera att vi borde tagit med dubbelt så mycket vatten...Det blir till att fylla på under vägens gång!

 

Midori var fäst i rggsäckens avbärarbälte i sin dragsele och höll god fart. Valle hade sele och flexi, fri men ändå fast, mycket nöjd med att få snosa runt.


 

   

Paus med svalande bad för varma tassar. Midori hittade en "båt" som hon roade sig med!

 

Det visade sig snabbt att kelparna är i berydligt bättre form än oss tvåbeningar! Trots värmen höll de god fart och humöret på topp. Midori ser det som sin livsuppgift att dra, så det blev lite extra hjälp framåt :)


   

Hela tiden omgavs vi av vackra vyer!

 

Jag saknade mitt vidvinkelobjektiv, men samtidigt började varke gram kännas på ryggen...Soligt och vindstilla, svetten rann i ögonen, och jag började fundera över vad vi gett oss in på. Fem km kändes som dubbelt så långt!


     

Vi följde vandringsleden in i skogen.

 

Ett annat irritationsmoment som jag inte tänkt på...insekter! Vi rollade på myggmedel på alla fyra, men flugorna var envisa speciellt på hundarna. Runt Finjasjön finns en del sumpmarker, där frodas myggen...Vi höll uppe tempot för att komma undan det värsta, och när Runkeeper visade att vi gått närmare 1,5 mil kändes det som läge att hitta nattläger.


   

Men först...Skräckens hage! Kossor ÄR läskiga. Ni ser den svarta längst till vänster? Hon var den som uppviglade de övriga. Jag och hundarna sprang sista biten till säkerhet!


     

Vi slår läger, kaffe latte och frystorkad mat kändes helt rätt!

 

Vi hittade ett antal övergivna kasernbyggnader som gav lite insynsskydd från vandringsleden, och ett jämnt underlag för tältet. Utan ryggsäck kändes det som att man flög fram...Hundarna verkade också nöjda med vår valda plats, och kunde gå lösa utan att lämna oss mer än max 10 meter.


     

Prinsessan vaktar sitt nya hem!

 

Jag hade varit orolig över att hundarna skulle vägra tältet, men det var tvärt om - de älskade det! Under natten hörde vi vildsvinen stöka runt i närheten, och höll oss tysta och stilla.


 

Dessa färska bökmärkena hittade vi 10 meter från tältet nästa morgon...

 

   

Morgonkaffe vid kl 6 i denna miljön är inte helt fel!

 

Liggunderlag och min kropp kommer inte helt överens, men jag sov större delen av natten och började känna mig OK efter lite kaffe. Vi packade ihop lägret och startade färden längst andra sidan sjön, tillbaka mot utgångspunkten. Kelparna verkade ha sovit utmärkt och var precis lika pigga som när vi startade dagen innan!


   

Morgonljus över sjön...

 

Frukost och paus vid Björkviksbadet innan sista etappen mot slottet inleddes.

   


09.45 kändes denna skylten som är välkommen syn:

 


Vi hade klarat det! Vi hade gått runt Filjasjön, sovit i tält med Kelparna, burit allt vi behövde ha med oss, och kommit fram helskinnade (förutom lite skav här och var)!


Och visst fick man mersmak! Nästa år går vi DUBBELT så långt. Plättlätt! ;)




Av Åsa - 21 juli 2015 15:33

Efter succén med Do as I do tar jag mig an en ny utmaning tillsammans med Prinsessan: Olika föremål heter olika saker! Jag tror att detta kommer att bli MYCKET svårare för henne, eftersom hon från början haft svårt för ordförståelsen (jämfört med Valle som jag misstänker pratar svenska språket flytande...). Hon har mycket lättare att se och förstå visuella signaler, jag tror det var därför Do as I do var så naturligt för henne.


Jag har bestämt mig för tre föremål:

  1. En röd strumpa med en knut på, "Strumpan"
  2. En röd gummileksak, "Fire"
  3. En metallapport, "Apport"

Jag har medvetet valt olika material och ord som låter olika.


Planen är att först introducera föremålen ett och ett, och se hur hon vill markera. Sedan jobba med ett "varmt" föremål och ett eller två "kalla", för att kunna öka förståelsen för att just det varma föremålet är det viktiga. Och till slut kunna lägga ut flera varma föremål, och hon lyssnar och väljer rätt!

Jag kommer att använda hennes filt att utgå ifrån, och stå bakom henne så att hon inte får någon hjälp av mitt kroppsspråk eller min blick.

Jag väntar mig att detta tar betydligt längre tid än tre dagar...;)




Av Åsa - 16 juli 2015 07:49

Vi har hunnit med några pass till!

Prinsessan är överlycklig över all träning, och verkar tycka att Do as I do är superkul. Igår flyttade vi ut träningen utomhus, och la till de första helt nya beteendena i repertoaren:

På tre dagar har jag lärt min hund att härma det jag gör. Tre dagar. Jag tycker att det är riktigt, riktigt häftigt. Och det bevisar återigen vilken kognitiv förmåga våra fyrbenta vänner har!


Planen framåt är att lägga till fler nya beteenden imorgon, se hur mycket hon förstår konceptet, och med vilken precision jag kan få henne att härma. Det blir ju extra svårt eftersom jag inte är en hund och inte rör mig som en hund, så det blir intressant att se vad hon kommer att ha lättare och svårare för.

Efter det kommer jag nog att testa något helt annat med Prinsessan, jag har uppnått mitt mål med experimentet och har fått ny information om hur min hund fungerar. Valle kommer jag att testa vidare med ett tag till, för att bättre kunna jämföra skillnader och likheter mellan mina hundar.


Hundträning är det roligaste som finns!

 

Av Åsa - 15 juli 2015 06:35

Det är lyx att ha en liten kompis som är lika träningsglad som jag! Midori har hunnit med fyra pass idag, och har så klart kommit mycket längre i sin utveckling än Valle som bara ville vara med under kvällspasset. Därför finns det bara film på Prinsessan idag.


Redan första passet visade hon att hon förstod rutinen vänta - titta - "do it" - härma.

Jag älskar hennes koncentration och intensitet!


Min utmaning nu var att hitta ytterligare tre beteenden att kasta in i mixen. Jag testade några olika, och fastnade till slut för läggande, nostouch på föremål, och hopp (jag hoppar, hon studsar med framtassarna).

Jag la till de nya beteendena på samma sätt som jag startade igår, genom att visa, säga "do it" och sedan ge ordet för beteendet. Lite krasch i huvudet, men det tog sig under dagen! Mer film kommer imorgon :)


Valle jobbade vidare med de tre beteenden vi påbörjade igår, men bytte miljö till utomhus. Han fixar nu att gå till targetpallen, lägga sig, och snart Hands up på enbart "do it". Vi kommer att lägga in något nytt beteende, men mest jobba vidare med att kunna blanda mellan de han redan kan och bli säkrare på hands up.


Nya problem som vi har stött på idag:

  • Två beteenden som visade sig vara alltför lika. Jag ser inte likheten mellan att hoppa med framtassarna och att backa, men det blev ofta en konstig mix av de två. Antagligen för att de inte är tillräckligt befästa var för sig, och det är för tidigt i Do as I do-träningen. Jag tog bort backandet, planerar att lägga till det igen efterhand.
  • Valle fick ordentliga problem med Hands up! Han tjuvstartar när jag visar (jättefint utförande!), han gör det spontant när han ska vara stilla (jättefint utförande!), men när jag säger "do it" blir det en konstig tveksam variant...Jag har testat att hålla kvar händerna i luften när jag säger "do it", som ett mellansteg, och då fungerar det. Få se hur det utvecklas. Kanske har det att göra med att jag från början haft ett handtecken till Hands up och inte ett ord?
  • Det är intressant att se hur hundarna tacklar den frustration som uppkommer när de inte förstår riktigt...Jag är faktiskt förvånad över hur lite frustration som är i träningen (mindre än i ett shapingpass helt klart), men visst uppkommer ögonblick av "jag faaaattar inte!!!" Midori ljudar (det visste jag sedan tidigare) och blir tyst när hon fattar. Valle blir hyperaktiv, och behöver hitta tillbaka till fokus med hjälp av en nosfrys eller ett omvänt lockande.
  • Note to self: pausa! Jag har varit rent ut sagt sk*tdålig på att pausa ser jag när jag tittar på filmerna. Samtidigt impad av att Prinsessan jobbar 15 minuter utan paus utan att förlora varken intensitet eller koncentration! Alltså, det känns som 2 minuter, helt ärligt... Dagens målsättning: använd timer!

Projektet fortsätter!


Av Åsa - 14 juli 2015 07:36

Jag är fascinerad av koncept-träning. Alltså, att lära hunden att inte bara förstå en enskild övning (apport betyder plocka upp träbiten framför din nos) utan det större konceptet (apport betyder plocka upp det som jag skickar dig mot).



Olika koncept som många av oss jobbar med är tex klickerklok/repetitionsklok (klick betyder belöning och hunden "styr" klicker med sitt beteende, repetera det som senast blev klickat), att olika beteenden kan heta olika ord (och det gäller dessutom i alla möjliga miljöer), hur en baklängeskedja fungerar. Det är svårt de första gångerna, men när man följt samma mönster några gånger känner hunden igen konceptet och det blir enklare och enklare.


Andra koncept är tex höger/vänster, större/mindre, här/där - allt sådant som små barn lär sig.


Det som jag har snöat in på just nu är att lära min hund härma det jag gör, så kallad "do as I do"-träning. Hunden sitter stilla, jag demonstrerar ett beteende, och när jag säger "do it" gör hunden hund-versionen av beteendet. I början jobbar man med beteenden som hunden redan kan, enligt en enkel "byta signal"-rutin där min kroppssignal blir den nya signalen för ett redan inlärt beteende, men när hunden börjar förstå konceptet "härma" så kan jag visa ett nytt beteende som hunden INTE kan sedan tidigare och den gör ett försök att härma. Och DET tycker jag är coolt!


Den största förespråkaren är Claudia Fugazza, som hävdar att detta sättet att lära hunden nya beteenden är väldigt effektivt, mer effektivt än tex shaping. Jag, som tycker att det för det mesta går väldigt fort att shapa in nya saker, måste naturligtvis prova! Kelparna är perfekta försöksobjekt.


Innan man startar behöver hunden ha en befäst vänteposition (vi har sitt på filt), samt tre beteenden redan inlärda på signal. Jag gör så här:

  1. Hunden sitter på filten. Jag signalerar att den ska titta på vad jag gör genom att peka på mina ögon (kom till efter att Midori låste på sin apport och vägrade släppa den med blicken).
  2. Jag visar beteendet.
  3. Jag säger "do it" följt av signalen för beteendet.
  4. Hunden utför (förhoppningsvis) beteendet.
  5. Klick och belöning.

Så här såg vårt första pass ut:

Problem vi stötte på:

  • Vänteposition inte tillräckligt befäst, löste sig genom att jag bad Valle vara stilla en extra gång (han tyckte att mina visanden var lika signalen för "hands up").
  • Blicken låst på apporten, löstes genom min signal att titta på mig.
  • Chansade på fel beteende (speciellt i början, apporten är typ roligast i världen), då blev det inget klick och jag satte Midori och gjorde om proceduren från början. För de beteenden som var svåra gjorde jag samma beteende två gånger innan jag bytte.
  • Jag fastnar i mönster, kommer att lösas genom att jag skriver upp ordningen innan.

Jag har ju inget att jämföra med, men jag tycker att de sätter det ganska bra! Vi kommer att stanna på detta steget tills jag bara behöver säga "do it" och de utför rätt beteende. Redan nu känns det som att båda är på väg, det ska bara befästas lite till.


To be continued!

Skapa flashcards