Kelpiestuds

Alla inlägg den 24 juli 2015

Av Åsa - 24 juli 2015 10:42

Jag har Träningsvärk med stort T. Muskler jag inte visste fanns. Jag och Ola stapplar rnt och skrattar när vi tittar på varandra - så här kommer vi att se ut när vi är 90...


Denna utmaningen var mer för oss tvåbenta än de fyrbenta: Gå runt Finjasjön på två dagar, övernatta i tält, ha med oss allt vi skulle behöva. Start och slut vid Hovdala slott: två och en halv mil. Inga problem tänkte jag kaxigt, jag går ju en massa kilometer dagligen med hundarna! Jag måste ju vara i hyfsad vandringsform. Det där med terräng tänkte jag bort, och packning? Hur jobbigt kan det vara? Det är ju inte ens någon lång sträcka!


Vi startade efter lunch på tisdagen, jag, Ola, Valle och Midori. Mårran var på minisemester hos mina föräldrar, och njöt av en kelpie-fri och ganska bortskämd tillvaro - som tillkommer en pensionär :)


 

Vi ger oss iväg! Vägen bakåt...

 


 

Vägen framåt!

 

Det första vi konstaterade var att utrustning tar plats...Sovsäck, liggunderlag, tält, primuskök, mat, vatten, första-hjälpen-necessär, extra selar och koppel, och ett linne till ombyte - sedan var det fullt i ryggsäcken! Det viktigaste - inget mer. Det jag saknade mest var ett vidvinkelobjektiv, annars så räcker det ju med det viktigaste. Så klart.


 

Första stoppet. Vattna oss, vattna hundarna, konstatera att vi borde tagit med dubbelt så mycket vatten...Det blir till att fylla på under vägens gång!

 

Midori var fäst i rggsäckens avbärarbälte i sin dragsele och höll god fart. Valle hade sele och flexi, fri men ändå fast, mycket nöjd med att få snosa runt.


 

   

Paus med svalande bad för varma tassar. Midori hittade en "båt" som hon roade sig med!

 

Det visade sig snabbt att kelparna är i berydligt bättre form än oss tvåbeningar! Trots värmen höll de god fart och humöret på topp. Midori ser det som sin livsuppgift att dra, så det blev lite extra hjälp framåt :)


   

Hela tiden omgavs vi av vackra vyer!

 

Jag saknade mitt vidvinkelobjektiv, men samtidigt började varke gram kännas på ryggen...Soligt och vindstilla, svetten rann i ögonen, och jag började fundera över vad vi gett oss in på. Fem km kändes som dubbelt så långt!


     

Vi följde vandringsleden in i skogen.

 

Ett annat irritationsmoment som jag inte tänkt på...insekter! Vi rollade på myggmedel på alla fyra, men flugorna var envisa speciellt på hundarna. Runt Finjasjön finns en del sumpmarker, där frodas myggen...Vi höll uppe tempot för att komma undan det värsta, och när Runkeeper visade att vi gått närmare 1,5 mil kändes det som läge att hitta nattläger.


   

Men först...Skräckens hage! Kossor ÄR läskiga. Ni ser den svarta längst till vänster? Hon var den som uppviglade de övriga. Jag och hundarna sprang sista biten till säkerhet!


     

Vi slår läger, kaffe latte och frystorkad mat kändes helt rätt!

 

Vi hittade ett antal övergivna kasernbyggnader som gav lite insynsskydd från vandringsleden, och ett jämnt underlag för tältet. Utan ryggsäck kändes det som att man flög fram...Hundarna verkade också nöjda med vår valda plats, och kunde gå lösa utan att lämna oss mer än max 10 meter.


     

Prinsessan vaktar sitt nya hem!

 

Jag hade varit orolig över att hundarna skulle vägra tältet, men det var tvärt om - de älskade det! Under natten hörde vi vildsvinen stöka runt i närheten, och höll oss tysta och stilla.


 

Dessa färska bökmärkena hittade vi 10 meter från tältet nästa morgon...

 

   

Morgonkaffe vid kl 6 i denna miljön är inte helt fel!

 

Liggunderlag och min kropp kommer inte helt överens, men jag sov större delen av natten och började känna mig OK efter lite kaffe. Vi packade ihop lägret och startade färden längst andra sidan sjön, tillbaka mot utgångspunkten. Kelparna verkade ha sovit utmärkt och var precis lika pigga som när vi startade dagen innan!


   

Morgonljus över sjön...

 

Frukost och paus vid Björkviksbadet innan sista etappen mot slottet inleddes.

   


09.45 kändes denna skylten som är välkommen syn:

 


Vi hade klarat det! Vi hade gått runt Filjasjön, sovit i tält med Kelparna, burit allt vi behövde ha med oss, och kommit fram helskinnade (förutom lite skav här och var)!


Och visst fick man mersmak! Nästa år går vi DUBBELT så långt. Plättlätt! ;)




ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se