Prinsessan och jag har precis avslutat en hektisk period (för mig, inte för henne) med fem dagars läger för 14 av Reals treor, direkt följt av en helgkurs för Helene Lindström. Superkul! Nu är hösten igång på riktigt :)

Höst betyder också att tävlingssäsongen är igång. Vi började på sämsta tänkbara sätt med att Prinsessan blev rejält skrämd under uppvärmningen till vår debut i rally avancerad (två hundar sprang skällande fram till ett staket från "ingenstans"), och jag har ALDRIG gått runt en bana med så dålig känsla. På plus-sidan så har jag nog aldrig skött mina förarsysslor så bra heller, och vi fick en godkänd runda. I efterhand kan man naturligtvis fundera över om jag borde tävlat alls, eller om vi bara borde åkt hem direkt, men nu blev det som det blev.

Rädslan satt i flera dagar, och Prinsessan fick vila helt från nya intryck i en vecka, och sedan ytterligare en vecka med så lite nytt som möjligt (svårt att minimera helt när man har läger...). Lite tid för hjärnan att "komma igen" och stresshormoner att gå ur kroppen blev den omedelbara strategin, efter terapeutiska samtal med kloka hundvänner.

Så det var extra spännande att gå på kurs, dels för att få två bra kursdagar, men också för att se om hon uppvisade några rädsletendenser. Kursinnehållet passade oss perfekt med fokus på helhet och kedjor, och däremellan lite tid att träna detaljer. Vi kedjade, filmade, analyserade filmen, planerade om, och kedjade igen med förbättringar. Mycket nyttigt! En hel del snack om uppvärmning, attityd, momentrutiner, och annat matnyttigt blev det också. Det var första gången jag träffade Helene, och det blir definitivt inte sista! Vi har verkligen ett fantastiskt "hundsverige" med så många otroligt duktiga, trevliga och pedagogiska instruktörer! Lite olika erfarenheter och ingång till olika sakar, och Helene gav mig ytterligare några viktiga pusselbitar på vägen :)

Prinsessan skötte sig utmärkt. Dvs hon var glad och pigg, och visade upp alla sina "gamla synder"...Stadgan var obefintlig (sämre än på väldigt länge) vilket gav mig 15 minuter med nya ögon och nya tankar runt vårt absolut största problem. Mycket värdefullt!

Kedjorna skötte hon fint, vi fick bl a fram exakt hur vårt hopp ser ut på tävling med ljud och bodyslam i ingången, och kunde prata om och jobba med det - ny momentrutin på G.

Vi tittade på fria följet och konstaterade att vi ska INTE vara i samma bubbla, utan mer i två bubblor som sitter ihopa...Jag sköter mig, hon sköter sig, och vi undviker att gå och känna in varandra och bli avvaktande. Steglängd och energi justerad hos mig dessutom. Resultatet kom snabbt - sådant är kul, när man får betalt på direkten!

Jag kunde märka lite osäkerhet som kom fram emellanåt som jag inte riktigt känner igen, och det verkar vara kopplat till andra hundar som skäller, stökar, eller kommer nära med häftiga rörelser. Det visade sig i slutet av dag ett, när hon var trött, så det är definitivt något jag behöver vakta på! Hon behöver längre tid för att komma över händelsen för två veckor sedan, det är uppenbart.

Mitt främsta jobb - tror jag - handlar om att hela tiden avväga vilken situation jag sätter henne i, och undvika"trigger-stacking" dvs komma ihåg att hon blir mer känslig när fler saker händer efter varandra, även om sakerna var för sig inte hade upplevts negativa. Egentligen är hon en liten käck och trygg individ, och jag tror bara hon behöver tid att studsa tillbaka.

Vi har några tävlingar inbokade, på platser som hon är bekant med och tidigare har fungerat bra på, så jag planerar att åka men att ta det som ren träning. Känns hon inte 100% OK så gör vi bara en gå-in-belöna-gå-ut. Det kanske vi gör iallafall, hon har många år framför sig på tävlingsbanan och jag försöker påminna mig själv om att tänka långsiktigt.