Då vaknar hon till liv, kelpan.

Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n ger som bäst verkan. Promenader är överreklamerade, säger hunden som vanligtvis lätt promenerar en mil och vill ha mer.

Att det är värmen som påverkar är det ingen tvekan om.

Klockan fem på morgonen startar uppvaktningen med leksaker, näsdukar, eller annat skrä...förlåt, skatter (en trasig bajspåse som är ärligt stulen från hyllan har HÖGT värde!). Klockan sex går vi upp, och tar en morgonrunda. Hon skuttar framför mig, bus i blicken, biter i mina skor (eller värre - mina bara anklar). Tillsammans med Valle går vi över fälten och njuter av svalka, lugn, och tidig morgon. Ibland hänger gamla Tant Mårran med, och lunkar runt i sin egen värld. Valle ser till att hon inte virrar bort sig alldeles, han tar ansvar för "gamla mamma" (styvmamma, men bandet är starkt!). Kelpan springer i förväg, väntar in, bjuder upp till lek, undersöker världen, och njuter.

Efter frukost har temperaturen gått upp några grader, och dagens sovande och sökande efter svalka tar vid. Vilket rum är svalast idag? Om hon öppnar dörren och fixar korsdrag så blir det bättre (jag stänger ytterdörren MÅNGA gånger per dag.) Om det råkar mullra lite i horisonten så går hon strax in i "livräddar-mode", och kryper ihop vid mina fötter. Åska är inget för kelpor som helt plötsligt känner sig oerhört små...

Och sedan vaknar hon till liv framåt 20.30 - världen är i skugga, bollen letas upp, och hon bjuder in till dans i trädgården när vi egentligen bara ska ut och kvällskissa...(vi har tidiga vanor i min familj, både morgon och kväll). Helt plötsligt är hon faktiskt världsbäst på allt från tävlingslydnad till freestyle! Så självklart dansar jag med, och vi har kul ihop. Hon har ju sovit hela dagen, hon är pigg som en isglass! 

Så har vi det just nu. Tidiga morgnar och sena kvällar - då lever vi.