Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...

Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna konstatera att vi får plats! Ett tag var jag inte säker...Nu är läget lite mer "Hmmm...jag behöver xxx. Jag VET att jag flyttade den. Men var hamnade den?" Och så letar jag runt lite, hittar rätt låda, och så blir strukturen i mitt huvud ännu lite bättre. I förrådet finns numera en "mus-skrikare" (dvs en elektronisk pryl som skickar ut något ljud som möss inte gillar), och en massa rödcederträbitar för att hålla skadeinsekter borta.

Grannar är hälsade på, De flesta har kommit förbi på egen hand och övriga har vi stött på under promenader. Det verkar vara en gemytlig "ni stör inte oss så stör inte vi er, men vi hjälper gärna till med posten"-stämning som passar oss perfekt. Det är skönt att närmaste grannen är en bra bit bort, när man släpper ut Konstapel Valle för sista kvällsrundan. Ingen har missat att här bor en stor (och antagligen livsfarlig) hund...

Vi har testat en massa roliga stigar i skogen, och vi har bara snuddat vid en bråkdel av alla stigar som finns! Här är paradiset för hundpromenader, med skiftande natur och ingen trafik på småvägarna. Jag har fått träna om från början att kunna ha hundarna lösa, och nu börjar det ge bra resultat. 

Jag har fört ett privat krig mot alla aspskott som hotat ta över vår trädgård... Med sekatören som vapen klipper jag fram en riktigt trevlig trädgård, härligt vildvuxen, med en liten gräsmatta - läs träningsplan - på baksidan. Lite nya växter har vi skaffat, och i mitt huvud planerar jag för olika sorters fotobakgrunder.

Och så är det det här med vattnet... Nix, brunnen är fortfarande i stort sett tom. Och kommer antagligen så att förbli ett tag till. Vart vi än går i skogen så är vattendragen uttorkade och dammarna obefintliga - grundvattennivån är helt enkelt för låg. Vi hämtar vatten i stora dunkar, och utnyttjar regnvattnet. Jag diskar - motvilligt - för hand. Tvättar gör vi på Olas jobb, när möjlighet ges. Det är inte ultimat bekvämlighet - men det funkar.

Jag har varit utan bil i tre veckor, och beräknas minst en vecka till...Alltså, det låter som att jag kvaddade hela min bil, men jag lovar, det var en liiiten touch! Jag får tillbaka en bil där halva bilen är utbytt i stort sett. Under tiden är jag tacksam för att vänner och kunder sätter sig i sina bilar och tar sig hit istället! Jag har lånat Jeepzilla av Ola när det har kraschat ordentligt med planeringen, det är något speciellt med att köra största bilen på vägen... Och Midori klär i Jeep!

Och hösten har kommit. Vi eldar i kamin och öppen spis när det behövs, njuter av naturens skiftningar, och bara trivs.

I Friheten.

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade? 

Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog". 

Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor och information. Vem är bra? Hur ska man veta? 

Att göra det du gör nu - läsa en blogg tillhörande en instruktör, är ett sätt att få reda på lite om personen. Att kolla upp referenser ett annat. Hur ser det ut på FB-sidan? Vad har hen för erfarenheter, finns det filmer på träning med egna hundar? 

Och så finns det faktiskt en kvalitetsmärkning: i hundvärlden kan ett företag bli "H-märkt".

Det är helt frivilligt, vilket innebär att många otroligt duktiga hundmänniskor INTE har H-märkta företag. Men som hundägare är du säker på att ett H-märkt hundföretag har både kompetens, erfarenhet, och ett etiskt tänkande i grunden. Det ersätter inte egna efterforskningar - eftersom erfarenheter och inriktning skiljer sig åt, och det som sagt är frivilligt - men det kan göra det lite lättare att välja.

H-märkningen utförs av Sveriges Hundföretagare och är ett första steg i att börja göra dig som hundägare tryggare och säkrare i att du betalar för gedigen kunskap och inte bara en snygg fasad. Du undviker också att omedvetet stödja oseriös företagsamhet.

Nu när jag är helt egen så vill jag vara med och stödja detta arbetet, och vara en del av de kvalitetskontrollerade hundföretag som finns i Sverige. Jag är stolt över mitt företag och säker i min kompetens. Därför är mitt företag också numera H-märkt!