Kelpiestuds

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa - Torsdag 2 aug 07:24

Då vaknar hon till liv, kelpan.


Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n ger som bäst verkan. Promenader är överreklamerade, säger hunden som vanligtvis lätt promenerar en mil och vill ha mer.


Att det är värmen som påverkar är det ingen tvekan om.



Klockan fem på morgonen startar uppvaktningen med leksaker, näsdukar, eller annat skrä...förlåt, skatter (en trasig bajspåse som är ärligt stulen från hyllan har HÖGT värde!). Klockan sex går vi upp, och tar en morgonrunda. Hon skuttar framför mig, bus i blicken, biter i mina skor (eller värre - mina bara anklar). Tillsammans med Valle går vi över fälten och njuter av svalka, lugn, och tidig morgon. Ibland hänger gamla Tant Mårran med, och lunkar runt i sin egen värld. Valle ser till att hon inte virrar bort sig alldeles, han tar ansvar för "gamla mamma" (styvmamma, men bandet är starkt!). Kelpan springer i förväg, väntar in, bjuder upp till lek, undersöker världen, och njuter.


Efter frukost har temperaturen gått upp några grader, och dagens sovande och sökande efter svalka tar vid. Vilket rum är svalast idag? Om hon öppnar dörren och fixar korsdrag så blir det bättre (jag stänger ytterdörren MÅNGA gånger per dag.) Om det råkar mullra lite i horisonten så går hon strax in i "livräddar-mode", och kryper ihop vid mina fötter. Åska är inget för kelpor som helt plötsligt känner sig oerhört små...


Och sedan vaknar hon till liv framåt 20.30 - världen är i skugga, bollen letas upp, och hon bjuder in till dans i trädgården när vi egentligen bara ska ut och kvällskissa...(vi har tidiga vanor i min familj, både morgon och kväll). Helt plötsligt är hon faktiskt världsbäst på allt från tävlingslydnad till freestyle! Så självklart dansar jag med, och vi har kul ihop. Hon har ju sovit hela dagen, hon är pigg som en isglass! 


Så har vi det just nu. Tidiga morgnar och sena kvällar - då lever vi.


 

ANNONS
Av Åsa - Onsdag 25 juli 07:24

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen!

  • Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pyttelite) svalare.
  • Kyldyna är skönt för många hundar. Mina egna föredrar att gräva ut en liten lya i rabatten.
  • En blöt handduk kan användas som kyltäcke. För dig som har en hund som verkligen lider av värmen kan ett "riktigt" kyltäcke vara en bra investering (håller mer vatten och ramlar inte av).
  • Hundar kyler sig främst genom tassar, mage och ljumskar, svalka med trädgårdsslangen. Tänk på att vattnet ska nå hela vägen in på skinnet, och inte stanna "på ytan" av pälsen.
  • Köp en barnpool och låt hunden stå i vatten. Anpassa djupet efter hund och simförmåga!
  • Tänk på att asfalt blir VARM för hundens tassar! Testa att själv gå barfota innan du låter hunden gå.
  • Häll vatten på hundens mat för att säkerställa att den får i sig extra vätska.
  • Undvik att låta hunden bada i sjöar om du inte har koll på vattenkvaliten - risk för algförgiftning.
  • Tänk på att bussar och tåg kan bli extra varma = stressande.
  • Om hunden blir blöt - se till att den torkar ordentligt mellan varven! Annars är det lätt att den får exem och "hot spots".
  • AC i sovrummet är VÄLDIGT skönt för både två och fyrbenta...

Tecken på att hunden blivit överhettad:

  • Hässjar våldsamt med uppdragna mungipor
  • Tungan så långt ute som möjligt
  • Vinglig
  • Dreglar
  • Svimmar
  • Bleka slemhinnor (testa tryck på tanköttet - färgen ska komma tillbaka inom tre sekunder)
  • Feber

Om du misstänker att hunden drabbats av värmeslag:

  • Ta omedelbart in hunden till svalast möjliga plats.
  • Sänk kroppstemperaturen med bad, dusch, eller våta handdukar. Koncentrera dig på undre delen av kroppen - mage, ljumskar.
  • Se till att hunden får i sig vätska. Du ka testa att bland i mjölk eller köttfärs i vattnet för att få hunden att dricka. Du kan också försiktigt spruta in vätska i hundens mun med tex en sportflaska.
  • Kontakta veterinär om hunden varit förvirrad eller svimmat.

Vätskersättning för hund:

En liter ljummet vatten, 2 msk druvsocker/honung, 1 tsk salt, 2 krm bikarbonat/bakpulver (Källa Smådjurskliniken)

 

Och jag hade önskat att jag inte behövt skriva detta - men varje år dör hundar i varma bilar.

Lämna ALDRIG hunden i bilen när det är varmt ute! Det räcker inte att veva ner fönstrena. Det blir VARMT och det går FORT.

  • En silvershade-duk som draperas över bilen hjälper mot solens strålar.
  • Ett kylsystem som räcker hela vägen bak (bilens AC är till för framsäte och baksäte, inte bagageutrymme).
  • Sätt en termometer där hunden vistas, så ser du precis hur varmet det är.
  • Om du är SÄKER på att din hund mår kalas i bilen - ha en lapp med ditt telefonnummer i rutan, och en synlig termometer, så slipper du att någon orolig människa slår in din ruta i onödan.

Nu hoppas jag - för typ första gången i mitt liv - att det snart kommer regn och svalka. Men jag förbereder mig och dogsen för mera värme, så har vi det iallafall så bra vi kan!

 

ANNONS
Av Åsa - Torsdag 19 juli 07:04

För nästan tre år sedan gjorde jag mitt senaste inlägg här. Vad hände? Well...livet. 


Men nu har känt att det liksom har dragit lite i hjärnan att ha en hundblogg igen. Så here goes - med oregelbundna tidsintervall kommer här att dyka upp lite inlägg.


Vad har hänt sedan sist? Inte har jag gått blogglös iallafall, även om jag inte varit just här. Att skriva är lilsom en inre drivkraft - det måste ut! Så jag bloggar för närvarande på fyra ställen (fem om man inkluderar denna...):


Glädjeklicks blogg delar jag med mina övriga kollegor.

KelpiePhotos blogg handlar om fotografering, jag delar med mig av fototips och bilder.

The Creative Kelpie är stället för planering! Livet, hundträning, min egen träning - få saker gjorda helt enkelt! Här hittar du också min mer konstnärliga sida.

Och jag bloggar för Härliga Hund en gång i månaden.


"Men Åsa, behöver du verkligen en blogg till?"

Tja...behöver och behöver...Villhöver är ett bättre ord - något man vill ha men kanske (helt säkert) inte behöver. Jag gillar att skriva helt enkelt.


Så...Vad säger du? Ska vi ha lite oregelbundna dejter här? Jag bjuder in - du dyker upp ;)

 

Av Åsa - 27 september 2015 18:24

Så har vi tävlat igen, och tagit vårt andra godkända resultat i avancerad klass med 88 poäng. Prinsessan har faktiskt hittills inte ett enda resultat i rallyn som inte är godkänt! Lite kompensation för lydnaden där vi liksom fastnat i ettan. Kanske är det hennes sätt att berätta för mig vilken sport hon vill syssla med ;)


Det bästa med tävlingen var inte poängen, utan att hon var glad och trygg. Lite skällande hundar, en klubb däe hon inte varit tidigare, MASSOR att titta på och lyssna på - och hon jobbade på med ett litet kelpiesmile hela banan.

Har vi saker att jobba på? Eh, JA! Störningsträning står högt på listan just nu, träna med andra hundar nära, och träna där det är stökigt. Hon tappar position i svängarna och snurrarna sitter inte perfekt. Och JAG behöver bli säkrare i mitt fotarbete, onödiga poäng att missa!


Men det viktigaste fungerade igår. Hennes attityd var på topp, hon verkade gilla att vara på banan, och hon var trygg mitt i stöket (om än lite nyfiken!). Honnören fungerade jättefint, man kan tydligen titta rakt bakom sig OCH ligga helt still på en och samma gång...smidig nacke på en kelpie!


Jag är glad och stolt, och tacksam över att jag får hänga med min fina hund på tävlingsbanan :)

 

Av Åsa - 22 september 2015 06:26

I söndags hade vi första lydnadstävlingen för säsongen. "Genrepet" veckan innan (lydnadskurs) var ganska katastrofal med INGEN stadga, och jag hade de två senaste tävlingarna i huvudet med rädd och olycklig Prinsessa. Jag var Nervös, med stort N. Inte för poängen - men för att hon skulle titta på mig med den där "måste vi...?"-blicken. Att jag skulle ha förstört hennes tävlingsglädje genom dåliga val och (faktiskt) otur.


Så, jag hade valt en tävling på en bekant plan (Lund), med ganska få anmälningar. Lugnt och fint, beredd på att göra en ren träningstävling och belöna på planen. Mina mål var 1: glad hund, 2: hålla min egen bubbla.


Så jag blev lite förvånad när det var kö in på parkeringen, massor av tält överallt, och MASSOR med hundar...Utställning samtidigt! Stora hundar gruffade mot varandra, skällde högt, och röts åt med jämna mellanrum - sådant som gör en Liten Prinsessa ledsen och osäker. (Naturligtvis blev detta förstärkt x 10 i mitt huvud, det var säkerligen egentligen en ganska lugn tillställning...) Skällbelöningar utdelades flitigt (gratis belöning för att annan hund skäller), hög röst-belöningar likaså. Vi höll oss lite i utkanten och tittade, och Prinsessan tittade på mig med den där "har du en leksak?"-blicken, och min lycka var gjord :)


Lagom till platsliggningen började det regna. Ösregna. Snöblandat. Vi ställde upp, hon fällde ner sina öron, jag tvekade - men konstaterade att regnet iaf kom från rätt håll (bakifrån) och bestämde mig för att fortsätta. Och hon låg. Lugnt. Med en glad min. Sista 30 sekunderna försökte hon intensivt stirra tillbaka mig, återigen lyste "leksak?" i blicken! Det höll NÄSTAN hela vägen, hon satte sig upp när jag var 2m från henne (och jag la henne ner igen och fick bannor från domaren - inte påverka hunden!). Supernöjd med henne, och tacksam över att jag återigen varit med i en lugn och trygg platsliggningsgrupp i Lk1. Under våra nu 9 platsliggningar på tävling har inte en enda hund rest sig!


Tandvisningen var inte helt populär, vi behöver träna om den igen, men hon accepterar den.


Kort paus i bilen, försökte torka håret på hennes filt (gick sådär), och gladde mig åt att det slutade regna. Värmde upp lite, påminde om stadgan. Undvek inkallningar eftersom det var så mycket folk. en hundägare i Lk2 använde HÖGA kommandon till sin hund, Prinsessans reaktion var att slänga sig in i fotposition och förväntansfullt titta på mig...Gratisbelöningarna vid höga röster har fungerat!


Vår tur. Lite meck vid uppställningspunkten (ovanligt!) och jag kände att jag tappade henne - precis som det brukar kännas när vi går in på banan. Det ÄR en mental grej, för oss båda! Men jag hade bestämt mig för att hålla mig i min bubbla och sköta mina uppgifter, och det gjorde jag. "Det finns ingen hund" tänkte jag och gick min förstasträcka med henne på helt fel ställe...Och sedan hände det! Hon hittade tillbaka, slöt upp, och vi gjorde andra halvan av fotgåendet bättre än någonsin! Inga höjdhopp i språngmarschen, följsamma svängar, fin position, och sista heltomhalt satt som en smäck. LYCKA!


Jag hade bestämt mig för att tokbelöna mellan momenten (tävlingsmässigt), så det blev Full Fest. Sedan var hon på!


Plaskläggande under gång var inte hennes grej, och när det inte blev "som det brukar" kom en glimt av osäkerhet fram igen och hon började smyga efter mig...jag klämde in ett hurtigt "stanna!" och gjorde en återgång till ett ställande istället, och räddade upp hennes humör (belönade så klart max!).


Satt perfekt i inkallningen, bra fart, använde glatt mig som bromskloss och ville inte sitta på det blöta gräset. Spelar ingen roll, hela hennes kroppsspråk sa "busa?" och hon tittade på mig med sitt lilla smile och det var hon och jag.


BRA ställande, och när jag vände upp hade hon återigen den där "jag vet, jag kan!"-minen! Stod som klistrad tills jag var en meter bort, då tog följsamhetsgenen över och hon flyttade tassarna något steg - men vilken skillnad från förra helgen då hon osäkert smög efter mig!


Vanligtvis avstår vi apporteringen (ettans apportering är liksom inte hennes grej) men jag ville bryta hennes upphetsning och gnäll-spiral fram till hoppet. Hon tittade på apporten som om den var råttgift och slog till den med tassen. När jag envisades ställde hon sig mittemot, för att kunna ta den och göra en ingång. Sötnöt!


Strategin fungerade halvbra, vi fick något litet ljud på hoppet (mindre än vanligt dock), och så klart en bodyslam-ingång igen, och sedan var vi klara och gick ut och lekte.


Båda mina mål uppnådda!

1: Hon var GLAD! Gladare än på väldigt länge på en tävlingsbana! Det känns fantastiskt :D

2: Jag skötte mina uppgifter. Naturligtvis kan jag fortfarande bli ännu bättre och ännu tydligare, men jag har hittat en strategi och ett tankesätt för mig själv som fungerar.


Våra 119 poäng känns som högsta vinsten på lotto!

 

Av Åsa - 14 september 2015 07:13

Prinsessan och jag har precis avslutat en hektisk period (för mig, inte för henne) med fem dagars läger för 14 av Reals treor, direkt följt av en helgkurs för Helene Lindström. Superkul! Nu är hösten igång på riktigt :)


Höst betyder också att tävlingssäsongen är igång. Vi började på sämsta tänkbara sätt med att Prinsessan blev rejält skrämd under uppvärmningen till vår debut i rally avancerad (två hundar sprang skällande fram till ett staket från "ingenstans"), och jag har ALDRIG gått runt en bana med så dålig känsla. På plus-sidan så har jag nog aldrig skött mina förarsysslor så bra heller, och vi fick en godkänd runda. I efterhand kan man naturligtvis fundera över om jag borde tävlat alls, eller om vi bara borde åkt hem direkt, men nu blev det som det blev.

Rädslan satt i flera dagar, och Prinsessan fick vila helt från nya intryck i en vecka, och sedan ytterligare en vecka med så lite nytt som möjligt (svårt att minimera helt när man har läger...). Lite tid för hjärnan att "komma igen" och stresshormoner att gå ur kroppen blev den omedelbara strategin, efter terapeutiska samtal med kloka hundvänner.


Så det var extra spännande att gå på kurs, dels för att få två bra kursdagar, men också för att se om hon uppvisade några rädsletendenser. Kursinnehållet passade oss perfekt med fokus på helhet och kedjor, och däremellan lite tid att träna detaljer. Vi kedjade, filmade, analyserade filmen, planerade om, och kedjade igen med förbättringar. Mycket nyttigt! En hel del snack om uppvärmning, attityd, momentrutiner, och annat matnyttigt blev det också. Det var första gången jag träffade Helene, och det blir definitivt inte sista! Vi har verkligen ett fantastiskt "hundsverige" med så många otroligt duktiga, trevliga och pedagogiska instruktörer! Lite olika erfarenheter och ingång till olika sakar, och Helene gav mig ytterligare några viktiga pusselbitar på vägen :)


Prinsessan skötte sig utmärkt. Dvs hon var glad och pigg, och visade upp alla sina "gamla synder"...Stadgan var obefintlig (sämre än på väldigt länge) vilket gav mig 15 minuter med nya ögon och nya tankar runt vårt absolut största problem. Mycket värdefullt!

Kedjorna skötte hon fint, vi fick bl a fram exakt hur vårt hopp ser ut på tävling med ljud och bodyslam i ingången, och kunde prata om och jobba med det - ny momentrutin på G.

Vi tittade på fria följet och konstaterade att vi ska INTE vara i samma bubbla, utan mer i två bubblor som sitter ihopa...Jag sköter mig, hon sköter sig, och vi undviker att gå och känna in varandra och bli avvaktande. Steglängd och energi justerad hos mig dessutom. Resultatet kom snabbt - sådant är kul, när man får betalt på direkten!


Jag kunde märka lite osäkerhet som kom fram emellanåt som jag inte riktigt känner igen, och det verkar vara kopplat till andra hundar som skäller, stökar, eller kommer nära med häftiga rörelser. Det visade sig i slutet av dag ett, när hon var trött, så det är definitivt något jag behöver vakta på! Hon behöver längre tid för att komma över händelsen för två veckor sedan, det är uppenbart.

Mitt främsta jobb - tror jag - handlar om att hela tiden avväga vilken situation jag sätter henne i, och undvika"trigger-stacking" dvs komma ihåg att hon blir mer känslig när fler saker händer efter varandra, även om sakerna var för sig inte hade upplevts negativa. Egentligen är hon en liten käck och trygg individ, och jag tror bara hon behöver tid att studsa tillbaka.


Vi har några tävlingar inbokade, på platser som hon är bekant med och tidigare har fungerat bra på, så jag planerar att åka men att ta det som ren träning. Känns hon inte 100% OK så gör vi bara en gå-in-belöna-gå-ut. Det kanske vi gör iallafall, hon har många år framför sig på tävlingsbanan och jag försöker påminna mig själv om att tänka långsiktigt.

Av Åsa - 6 augusti 2015 14:52

Jag har en tanke om att man ska skapa ett så roligt och givande liv som möjligt, och utveckla sådant som för en framåt. Till slut är målet att ha ett liv som jag aldrig vill ta semester ifrån :)


I den andan har jag nu tagit steget att faktiskt kalla mig fotograf. I praktiken har jag ju varit det några år, men det har känst som ett stort steg att bli lite mer offentlig! Jag älskar fotograferandet, lika mycket som hunderiet, så då känns det som rätt väg att försöka odla den biten av livet och få den att växa.


Min fotosida heter Kelpiestuds Foto, och du är varmt välkommen att kika in! Oavsett om du vill titta på lite bilder för skojs skull, eller om du har någon tanke om att anlita en fotograf, eller om du bara är nyfiken :)

Kelpiestuds Foto finns också på facebook och instagram. Och på tal om insta, så har Prinsessan fått ett eget konto: Princess Midori!


Under hösten kommer jag att utveckla lite onlinekurser i fotografi, först ut blir en grundkurs och en specialkurs inriktning hund. Håll utkik om det känns roligt och spännande!


Konkurrensen i fotovärlden är stenhård, med massor av duktiga aktörer. Precis som i hundvärlden. Jag gör som jag brukar: blundar och hoppar, och hoppas...:)


 
  

Av Åsa - 28 juli 2015 07:44

Det går framåt! Vår nya strategi har visat sig vara lyckad, och idag kunde jag börja säga ordet FÖRST och visa SEDAN. Hon börjar sakta förstå det här med att de olika föremålen har olika ord :)

Vi kör vidare ett tag till!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se