Efter en helg med Jessica Alenius och ett gäng glada hundar och hundägare känner jag mig liiiite klokare gällande specialsöket. Valle har varit exemplarisk, och verkligen påmint mig om alla hans fantastiska sidor! Måste skryta lite:

* Växla mellan att slappa i (öppen) bur och jobba koncentrerat

* Kommit överens med samtliga hundar

* Jobbat på nya urvalsbanor både inne och ute (och hittat på ett eget "tesilsspel")

* Haft en otrolig uthållighet

* Visat inlärning av sittmarkering för "hela klassen"

Väldigt okomplicerad med god arbetsvilja! Specialsök passar uppenbarligen unge herrn :)

I pauserna har han roat sig med att uppvakta damerna:

Nåja...någon Don Juan är han uppenbarligen inte...men artig och snäll! Båda madamerna roade sig med att dra en repa med honom innan de tröttnade på hans "unghundsfasoner", så han sökte upp mig och frågade efter en leksak istället. Matte vill alltid leka!

Sedan kursen hos Jenny Wibäck har Valle och jag anammat cirkuslydnaden fullt ut. Med ett extra tillägg (tack Petra Nilsson) har vi nu dessutom lagt till regeln att belöningen ska vara lika lång tid som kedjan.

Det jag vill skapa är ett bra drag in på planen, en hög aktivitetsnivå och engagemnang i kedjan, och en stark minnesbild med belöningen. Om Valle släpper så är det mitt jobb att engagera honom igen. Tvärt emot att lämna över ansvaret för engagemanget på hunden...när en väg inte fungerar så testar vi en annan!

Det ställer lite krav på min uppfinningsrikedom, och jag behöver hela tiden samla information om vilka övningar som fungerar var och i vilken ordning SAMTIDIGT som jag i 190 håller min hund på topphumör. Tanken är att få "agilitykänsla" men med mindre och mindre agility!

Första kedjan är nästan tre minuter lång, låååååång tid för Valle att jobba utan "riktig" belöning! Titta på skillnaden mellan första sträckan baklänges marsch efter ingången (ingången är bra, första sträckan baklänges marsch ser ut som han "brukar" och det är precis den attityden jag vill ändra) och sista sträckan fotgående!

Andra kedjan (två kodjor, en 60 sekunder och en 30 sekunder) kör jag med trött hund på ny plats. Det är två dagar mellan klippen, och jag tycker redan att jag ser en förändring i Valles förväntan, speciellt i ingången till startpunkt. Det som piper i bakgrunden är en frustrerad Mårran...

I nuläget tänker jag i stort sett inte alls på att belöna korrekt utförande, snarare att pränta in i hans lilla huvud att det lönar sig att fortsätta jobba - då får man en ROLIG uppgift! Detaljer är enkelt att träna. Kedjor och engagemang är det inte - iallafall inte för oss.
 Så även om det på ett sätt känns helskumt och jag bara har koll på hälften av det som händer (kontrollbehov much...?) så har vi väldigt roligt och därför kör vi på ett par veckor till, så får vi se var vi hamnar och vad som revideras på vägen. Båda mina medhjälpare har frågat vad planen är framåt, och sanningen är att jag inte vet riktigt...Någonstans finns det en tanke på mer och mer "lydnadslydnad", men vi får se vad som händer på vägen. Just nu vill jag få träningen ännu tajtare (utan ett enda släpp), förväntan och engagemang ännu högre, kedjorna längre och längre, och när Valle verkligen DRAR in på plan utan en tanke på omgivningen - DÅ är det dags att fundera över fortsättningen!

Det kommer mer om NLP och framför allt BAT senare, jag håller fortfarande på att bearbeta data och testar mig fram. Var tålmodiga!

Så länge handlar mitt blogginlägg om något helt annat och mycket mer vardagligt - min Valle-träning (och min Mårran-träning).

Att träna Valle känns just nu som en ständig kamp om engagemang och uppmärksamhet...och med väldigt ojämnt resultat. Jag tycker att jag gör samma sak, och han svarar ena dagen med att verkligen engagera sig, och andra dagen med att se ledsen ut och gå och nosa. En liten smula frustrerande...Men vi klurar vidare!

Lite framsteg har vi iallafall, främst med sitt kvar och platsliggning. Jag startade upp ett hjärntvättsprogram förra veckan med målet att lyckas med 20 sitt kvar och två platsliggningar/dag, oavsett hur enkelt det betydde att jag fick träna. En vecka senare kunde jag lägga honom på promenaden, 25 meters avstånd, 3 minuter! :) Ibland är uppenbarligen inte 80%-regeln att föredra, och jag misstänker att ju mer KÄNSLOMÄSSIG anledningen till "fel" är, ju mer behöver vi låta hunden lyckas om och om igen. Valle har (antagligen) inte rest sig för att han inte förstått uppgiften, utan för att känslan av obehag blivit för stark. Med 100% lyckande har jag ändrat på känslan = beteendet fungerar. Intressant!

I kombination med detta anmälde jag i panik till Jenny Wibäcks heldagsträning om tävlingsträning i fredags. Mycket lyckat! Valle visade precis hur OINSPIRERAD han kan vara, och hur FANTASTISK han kan vara! Både Jenny och gruppen kändes väldigt trygg att visa upp dåliga resultat för, och först då kan jag börja lägga de negativa känslorna åt sidan och börja jobba konstruktivt med hur det ska bli bättre!

Insikt 1: ALLT är inte dåligt. Valle har trots allt en hel del övningar där han visar helt rätt attityd: rutskick, tunnel, hinder, runda, och några freestyleövningar. Det FINNS! Jag ska "bara" överföra rätt känsla till fler övningar.

Insikt 2: Jag lyckades få Valle att träna ENGAGERAT, utan belöningar, en hel minut i sträck utan ett enda fokustapp (det är LÄNGE för min lille kelp!). Min fråga till mig själv behöver vara vilka övningar jag kombinerar när jag tränar uthållighet för att ge honom bäst förutsättningar. Cirkuslydnad rockar!

Insikt 3: Jag behöver (som vanligt) bli mer oförutsägbar. Min hund är smart - håll hans uppmärksamhet genom att göra övningarna mer komplexa. Överraska med belöningar på oväntade ställen, och på oväntade sätt.

Ny motivation, nya tankar, nya övningar! Tack och lov att hundträning är ett så enormt stort ämne, alltid med nya vinklingar och nya saker att utforska och lära sig mer om :)

Och Mårran då? Jodå, Madame känns lugn, glad, och säker på det hon kan. Inte världens mest fartfyllda moment, men viftande svans och ett litet smajl när hon går vid min sida. Det tog henne 8 år att mogna in i tävlingsattityd, kanske borde jag bara ge Valle lite mer tid...Så länge får han roa sig lite med det han gillar mest!

Tiden går fort! Har jobbat på högvarv för att kompensera för fyra dagar "utanför" livet, men nu är jag snart ikapp. Nu är jag redo att sätta mig och fundera lite mer stukturerat över vad jag har fått lära mig :)

Efter att ha tillbringat en natt med Carina och Musse, och en frukost med min kompis/kollega/elev Sara, bar det av till Canis City i Trondheim. Första två dagarna skulle ägnas åt något nytt: NLP!

NLP är ett gäng tankemodeller, ett förhållningssätt, en kommunikationsmall, som helt enkelt handlar om att ändra hur man tänker - känner - agerar. Det handlar om att extrahera det de framgångrika människorna i världen gör rätt, och kopiera det. Det handlar om självkännedom, att må bättre och bli lyckligare. Och det handlar - naturligtvis - om att bli en bättre instruktör/coach/hundtränare/förebild/medmänniska.

Med Matrix som liknelse (Morten i rollen som Morpheus "All I offer is the truth") fick vi vår egen befrielse från gamla, invanda tankemönster och begränsningar. NPL är stort och lite flummigt till och från, så jag tänker bara dela med mig av vad vi pratade om och gjorde utan att egentligen försöka förklara något.

Vi började med en visualiseringsövning, att föreställa sig en konflikt med någon och sedan tänka sig in i min position, den andres position, en tredje persons position (som tittar på), samt en övervakande position som ser alla tre. Jag valde en ganska jobbig konflikt från mitt liv, och upplevde att den jobbiga känslan minskade efterhand och jag fick större förståelse för den som jag diskuterat med.

Nästa visualiseringsövning var en trevlig upplevelse. Vi fick zooma in, skruva upp volymen, göra upplevelsen klarare, färgstarkare, tydligare. Känslan intensifierades. Mitt intresse var väckt - det här är ju användbart!

Bilderna i mitt huvud, de "filmer" som spelar, de erfarenheter jag gjort, de intryck som jag samlat, bygger min egen privata karta över verkligheten. NLP handlar om att verkligheten är så mycket större, så mycket mer komplex än vad jag har på min karta. Jag har inte tillgång till alla fakta. Jag kan antagligen inte ens processa alla fakta, utan väljer ut de delar som gör min värld möjlig att förstå. Detta betyder att vi alla har vår egen karta, vår egen uppfattning om verkligheten. Så långt så bra, det har jag funderat igenom för länge sedan.

Nästa steg: min karta är inte perfekt överrensstämmande med verkligheten. Ibland är den rent felaktig, beroende på att jag antingen inte har alla fakta, eller så är mina källor felaktiga!

Slutsats: 1. Andra ser inte världen på samma sätt som jag, och jag behöver respektera det. 2. Jag kan ändra min karta om jag inte är nöjd med den! Genom att bli av med "felaktiga" filmer och få min karta mer "korrekt" kan jag bli både lyckligare och en bättre version av mig själv. Nice!

Härnäst pratade vi om vikten att skapa rapport, dvs vikten av att möta andra människor på samma våglängd och skapa en relation INNAN man försöker övertala dem till något. Som säljare i många år har jag fått en del träning, både medveten och omedveten...Nyckelord: Respekt. Matcha (vi gillar dem som liknar oss). Lyssna. För mig så är matchandet en "genväg", det som verkligen bygger långsiktigt är att LYSSNA till människor, intresserat och nyfiket, och RESPEKTERA deras världsbild, deras karta. Vill jag ändra på folk tror jag att det behöver bygga på min övertygelse att de faktiskt kommer att må bättre och bli lyckligare :)

Så långt hann vi under förmiddagen - och mer ändå. Morten/Morpheus hade lyckats få mig nyfiken och intresserad av att lära mig mer! Eftersom detta är något som fortfarande behöver landa hos mig, speciellt nu när jag går över mina anteckningar igen och återupplever minnena, så bryter jag här för idag.

Så...nyfiken? Eller känns det som "ointressant och flummigt"? Helt OK vilket som :) Eftersom detta är min minnesblogg så kommer det mer, jag behöver gå över detta en vända till i min personliga utveckling.

Tre dagar på Canis-träffen avslutade. En dag med BAT och demohundar kvar. Det snurrar i min skalle och jag tänker inte ens försöka sammanfatta några av mina anteckningar, men kan dela med mig av några förändringar som kommer att ske famöver:

* Ett gummiband ska inhandlas och sättas runt handleden, och användas till självplågeri med jämna mellanrum.

* Eva Bertilsson kommer att trakasseras å det grymmaste med frågor om allt. Mest om beteendevetenskap.

* Mina stämband kommer att tränas i den nya stilen "bröling".

* Eftersom ingenting är omöjligt och andras begränsningar inte gäller mig, tänker jag skaffa alla superkrafter jag någonson velat ha. Inklusive First Sight och Second Thoughts.

* Min hund har vingar (och en bläckfisk).

* En ny sport - agility endurance - kommer i sommar till en stad nära dig! (Rolsberga, Skåne, är världens mitt).

* Jag ska bygga mitt eget imperium. Kanske tom min egen stad.

* Sara kommer att flytta till Skåne. Det vet inte ens hon än, men så kommer det att bli. Min vilja är lag.

* Soundtracket till den fantastiska TV-serien BATMAN kommer att gå varm framöver. Och alla mina kursare får dela på namnet Robin.

* Mina kursare kommer också att få finna sig i att bli Swishade med jämna mellanrum...

* ...och jag tänker skaffa multipel personlighet.

Det var lite grann om vad vi hunnit med hittills! Och ja just det, Sverige och Finland kommer att enas och regera all hundsport!

I chose the red pill...

(Och NEJ, Morten, jag tänker inte kalla dig Morpheus!)

Nervös som attan var det tävlingsdags idag igen. Fint väder, trevliga vänner på plats, och det enda mål jag hade var att genomföra alla momenten (utom platsen). Efter förra veckans platsliggning hade jag redan bestämt mig för att INTE lägga. Jag är 50/50 på att han skulle klara det = alltför dåliga odds! Men resten ville jag åtminstone testa, dels för att få med mig maximalt med information om min hund, och dels för att verkligen ta tillfället i akt och göra en rejäl träningstävling/kedjeträning.

Drog nummer 1, så det var kort uppvärmning medans övriga låg plats (en lugn och fin platsliggning för övrigt). Sedan in på plan:

Eftersom poängen kändes oväsentliga för mig idag kommer jag inte att ge dem. (Vill ni gissa är ni välkomna i kommentarsfälet!) Mina tankar handlar enbart om vad som hände, vad jag gjorde, vad han gjorde, och hur träningen behöver se ut framöver.

Ingång på plan: Trodde att han skulle kissa på snön och hoppa på domaren. Nästa gång: Koppel på fram till startpunkt!

Fritt följ: Bitvis bra känsla. Bitvis panikkänsla...Han behöver komma närmare mig, och så är det koncentrationen som behöver vara starkare.

Efter momentet upptäcktes att inget poängblock fanns på plats. Liten paus medans TL sprang och hämtade.

Läggande: Startade bra, gled ur position totalt, var på väg att lämna mig helt. Stort DK "FOT!" precis innan läggandet.

Inkallning: Jag räknade med 30% chans att han sitter, 30% att han lägger sig, 40% att han går efter. Ingen större skada skedd, träningen fortsätter. Kom ihåg min momentrutin, bra!

Rutan: Bra fokus när vi ställde upp. TL: "är ekipaget klart?". Jag: "ja". TL: (lutar sig fram) "ursäkta?" Jag: "jag är klar!". Valle hör "Framåt!" i sitt huvud och tjuvar. Lite otur, men det är helt enkelt inte genomtränat. Nöjd med själva skicket, hans hopp över markeringen är så sött! Och Ja, jag vet att det måste bort :)

Apportering: Hehe..."Äntligen kastar du en belöning!" Nöjd med att jag lyckades få in både honom OCH apporten till sidan. Till slut.

Hoppet: Vi har kört en del bollbelönade uthopp, det märktes. DK på tillbakahoppet, och då blev det ett litet gny och uppenbarligen ett islag dessutom. Nöjd med attityden.

Fjärren: Vadå okoncentrerad? "Matte, det kom en BIL! Det hoppar ut HUNDAR!" Nåväl...work in progress. Han brydde sig inte om TL, och vi fick (till slut) till alla skiften.

Transporter mellan moment: Började riktigt illa, men blev något bättre efterhand. Min vanliga ritual fungerade inte alls. Gav honom lite "svängrum" istället för att mecka för mycket (=låg hund).

Attityd: Ofokuserad men glad! Lite nosig på några ställen, VÄLDIGT nosig på andra ställen. Reagerar bra på min belöningsritual (glad svans).

Naturligtvis trodde jag att det skulle gå bättre, annars hade jag inte anmält. Det visade sig att jag missbedömt hur långt han kommit - ingen större skada skedd (förutom på självförtroendet). Vissdt är det tråkigt att ha fel, men vi vet vad vi har att jobba med! Nu blir det fokus på rallylydnad ett tag, för mer helhet och tävlingsträning.

Äntligen dags för första träffen i årets elitsatsning för Maria Brandel!

Egentligen är jag bara samordnare/observatör, men när en av hundarna blev sjuk hoppade Valle in som ersättare. Välbehövligt efter söndagens tävling!

Som vanligt pratar Maria en massa klokheter. Jag har lyssnat på henne ett antal gånger om samma ämne, och jag blir lika inspirerad varje gång, och kan ta till mig nya saker.

Det som kändes spännande för oss är att det äntligen känns som att värdet för träning är så högt att jag kan låta Valle "ta ansvar" för sitt eget engagemang i träningen. Dvs om han väljer bort mig så kan jag ta honom åt sidan, ta en liten paus, och göra en omstart med bättre resultat! I mitt huvud handler det inte om "få bort fel-beteende" utan mer "förbereda oss båda bättre för att lyckas innan vi provar igen". Fokus ligger på att få fram det jag VILL ha och förstärka det!

Sedan kan jag ju bara konstatera - igen - att kedjeträning och tävlingsträning MÅSTE in på ett naturligt sätt i min övriga träning. Ju mer det blir en röd tråd genom hela träningen, ju enklare kommer det att kännas. Så klart. Vi funderade i gruppen över om kanske bara 1/3 av träningen borde vara detaljer/moment, och resten faktiskt helhet och tävlingsträning...Maria tror också (och det känns väldigt vettigt) att ju duktigare man är på att dela upp ett beteende ju viktigare är helhetsträningen.

Detta vill jag träna med mina kedjor:

* Uthållighet - både tid och antal beteenden

* Transporter mellan moment

* Momentrutiner

* Tävlingsmässig belöning

Plus att det ger en kontroll av var svagheterna finns...Det jag behöver komma ihåg är att träna KONCEPTET kedja, och att det är OK att momenten visar upp sina "värsta sidor".

Jag tror att för egen del är det vettigast att testa av momenten jag vill kedja ett och ett först, och sedan göra kedjan ganska direkt i passet. Mina kedjor bör bestå av enkla beteenden, för att verkligen träna KEDJA och inte moment. Jag tror också att jag ska lägga in trix i kedjorna, och vara kreativ! Belöning bör komma i slutet, eller i/efter en transport. Det enda jag tänker bryta för är dåligt engagemang.

Måndagen tränade vi tre detaljpass. Jag var osäker på hur Valle skulle orka dagen efter Malmö Int, men han var glad och på! Inte en enda gång har han dissat en leksak, och hans engagemang och humör har varit på topp! ENORM skillnad från förra året :)

Pass 1 (fritt följ, behöver byggas om helt från början)

Riktigt så ofokuserad som han är i början brukar han inte vara...men lika bra att visa upp "det sämsta" så kan det liksom bara bli bättre!

Andra passet ville jag jobba med att han går efter mig i inkallningen. Extra tur att ha någon med som såg oss på tävlingen och kom med värdefull input!

Tredje passet hamnade inte på film, men handlade om att hitta rätt återhopp från alla vinklar och avstånd. Vi körde ett par hoppövningar som kommer att bli toppen att göra ensam, och växlade med stadga i kommendering för att förebygga tjuvstarter. Film kommer hemifrån istället.

Dag 2 började vi med att göra varsin kedja. Jag valde 1.Runda kon 2. Apportera tygben 3. Sitt, återhopp 4. Första skiftet fjärren. Enbart tävlingsmässiga belöningar. Så fruktansvärt nöjd!

Andra passet var ett "träna ingångar och transporter" som inte fastnade på film. Jättenöjd med ingångarna, fortsatte lite med transporter, och testade sedan lite fjärr. Min tanke var att göra något som han faktiskt gör bra, men det sket sig...Helt plötsligt var tassarna överallt, stadgan fanns inte, och sedan började han testa både backa och skälla mitt i alltihopa! Och jag kunde knappt hålla mig för skratt och var så glad över hans glädje och arbetsvillighet! En ny sida av min hund :)

Sista passet valde jag att testa av Mårrans moment i Lk1:

Lilla snuttan...Jöttenöjd med hennes arbetsvilja, följsamhet och kontakt (och det säger lite om hur det har sett ut tidigare), och känner mig pepp att jobba mer med henne!

Under tiden som övriga tränade passade jag på att köra lite platsliggning med Valle, för att checka status. Katastrof. Det blir till att börja om från början, förhoppningsvis hittar han ganska snabbt rätt tanke igen men det ska hända ett mirakel för att jag ska lägga på tävlingen på måndag. Jag riskerar INTE ytterligare en felaktig upprepning under tävling!

Hemläxa till nästa gång:

* Att välja konkreta målsättningar med ett par moment att visa upp eller prata om.

* "Tävla" med tre moment som ska kunna visas PERFEKT. Valfritt att välja.

Även om jag antagligen inte kör hund nästa träff så kommer jag naturligtvis att vara med på hemläxan ändå!

Som vanligt TACK till alla deltagare som gjort dagarna roliga, intressanta, inspirerande, och sjukt beroendeframkallande! Jag längtar efter att få se vad ni hittar på till nästa gång!

Och störst tack till Maria, som alltid får mig att känna mig lite bättre än jag egentligen är...

Mycket tankar som snurrar i skallen just nu...

Först och främst TACK till alla som önskade mig lycka till, tänkte på mig, var med på tävlingsdagen, och/eller hörde av sig efteråt! Mina vänner, ni är GULD!!! Just det är en av de STORA bitarna till att jag på riktigt hade en rolig tävlingsdag igår - att på få "träffa" mina vänner, IRL eller på något annat sätt.

Dessutom var mina gulliga elever från Real på plats och hejade på! Alltså...har jag världens bästa elever, både på skola och kurs, eller vad?

Och som grädde på moset fick jag se flera av de hundtränare jag verkligen beundrar. Rankingtävlingarna är verkligen inspirerande att titta på!

När vi kom hem, Valle och jag, så hamnade han i sovkoma. Helt normalt, han brukar vara utslagen ett par dagar efter ett stort "event". Uppenbarligen så tar han in väldigt mycket av allt som händer, och hans sovtid (morgon/förmiddag) är vanligtvis helig - försök till aktivitet kan mötas av morranden från hoprullad hund.

Jag antar att det har en del med mognad att göra, jag insåg igår hur valpig han egentligen är...det kändes med jämna mellanrum som att gå med en sexmånaders välvillig pussmaskin i kopplet. Snutthund!

Men. Sedan hände något som aldrig hänt tidigare: han vaknade (jodå, så långt är det som det brukar), gick och drack (också normalt förfarande) och hämtade sedan sin fleecefläta och la uppfodrande i min hand! Och DET är nytt! Inte själva leksakshämtningen, men att han vill aktivera sig efter att ha gjort något energikrävande tidigare på dagen!

Som den vältränade matte jag är lydde jag så klart, vi tog ett par leksaker och gick ut i trädgården.

Tacksamt kunde jag börja titta på de stora missarna från tävlingen. Vi körde sitt kvar blandat med inkallning (ett par missar i början som väntat, men sedan klar förbättring). Återhopp från olika vinklar (svårt!). Fritt sändande framåt (med MYCKET tankeverksamhet och gott resultat). Kedjade hela hoppet (plättlätt! Vadå missa återhoppet liksom?). Och efter en halvtimmes engagerad och högkvalitativ träning bröt jag, fortfarande fascinerad och förtjust över denna plötsliga förändring av beteendemönster.

Vi har märkt (dvs hans fysioterapeut och jag) att hans muskler bak har stabiliserats och det verkar hjälpa hans höfter. Det kan vara en bidragande orsak. Han har kanske trots allt mognat över vintern. Ytterligare en orsak. Jag la verkligen vikt vid att göra tävlingsdagen så enkel och lättsam som möjligt för honom. Uppenbarligen hade jag lyckats.

Egentligen har jag ingen aning om VARFÖR han helt plötsligt fungerar som en "normal hund", jag är bara glad och tacksam och hoppas intensivt att det är en uppåtgående kurva och inte bara en plötslig formtopp.

Nu har jag skrivit av mig, igen, och tänker ladda för dagens Maria-träning = mer blogg och filmer kan väntas i veckan. Och sedan är det tävling igen på måndag! Härligt! :)