Jag brukar säga att det ska vara roligt att tävla äbven om man kommer sist, och det fick jag leva upp till idag...Och jag TYCKER faktiskt det! Att det är roligt trots att det inte alltid går planenligt.

Det är roligt att vara på en tävlingsplats (speciellt Malmö Int!). Det är roligt att träffa vänner. Det är roligt att skratta åt sin hund på planen, när den gör något helt annat än jag hade tänkt mig. Det är roligt (och utmanande) att snabbt tänka ut en ny plan - hur gör jag bästa möjliga inför framtiden av denna situationen? Det är roligt att gå igenom tävlingen hemma, och se ett mönster i vad som behöver tränas. Och det är roligt att ta till vara de där ögonblicken när det faktiskt FUNGERADE! Det är ju minnesbilden - det är det jag vill ha mer av!

På plats utanför Malmö Mässhallar 6.30 imorse var Valle glad och taggad. Liv! Rörelse! Hundar! Och dessutom lite folk han känner! Han är långt ifrån vuxen ännu...In i hallen, godkänd av veterinär, vi hittade ett hörn att slå läger i. Burtränad hund är en välsignelse...

Snabb koll av humöret - på topp! Leksak? Oh yes! Träna? Absolut! En ENORM skillnad mot de tävlingar vi gjorde förra året, då nästan en halvtimme gick åt till att få honom att kampa med favvo-trasan.

Samling, och snabb genomgång av banan - jättebra för oss nervösa förare att få en chans att lugna oss och skratta lite tillsammans :) Ger också ökad säkerhet att redan på förhand veta vad som görs var. Plus i kanten för tävlingsledaren!

Platsliggning. Det moment jag kände mig säkrast på. Valle blir vanligtvis ett med marken, stadig och trygg. Lite stissig framföring med skall, men det är normalt. La honom. Kommenderade stanna - han satte sig, jag la om snabbt som attan och låtsades som ingenting. Lämnade hunden, ställde upp. Jodå, där låg han. Först huvudet upp, sedan la han ner hakan och jag andades ut. Sedan...helt plötsligt ställer han sig upp! Tittar höger, tittar vänster, och smyger fram till ringkanten. Min spontana tanke är att störa så lite som möjligt, så jag sätter mig och gör en tyst inkallning, och tillbringar resterande tid med att hålla honom lugn och tyst. Han är nöjd - det är ju hos mig han vill vara! Eftertankar: jag borde lagt honom när han var på väg mot mig. Det hade fortfarande gett en nolla, men han hade inte fått komma in till mig = minsta möjliga vinst. Nu fick en en STOR vinst på att resa sig. Rackarns.

Frågade domaren om jag fick tillåtelse att ta det som en träning istället. Nix - antingen tävlar jag eller så tävlar jag inte. Däremot, sa han med ett leende, kan han naturligtvis inte styra hur jag agerar - bara sätta poäng därefter.

Vi hade startnummer tre, vilade Valle i buren till några minuter innan.

Fritt följ: Ville jag verkligen genomföra, för att få ett kvitto på hur det fungerar på tävling. Sikte på femman, detta är INTE ett starkt moment!

Bra start, sedan försvann blicken och han började tänka på annat...jag la på tiotusen dubbelkommando, och lyckades få en hyfsad position (=han lämnade mig inte) Halter och svängar var bra, likaså språngmarschen. Betyg 7! Glad överraskning.

Läggande: Ett ganska starkt moment vanligtvis. Lite dålig framföring, ngt långsamt, men stadigt och bra och glad hund hela återgången. 8,5. Helt OK.

Inkallning: Nu fick vi sota för det jag gjorde på platsen, misstänker jag...Han har haft problem med stadgan senaste veckan, vet inte varför, men jag TRODDE att vi kommit tillrätta med det. Icke - jag hann 10 meter innan han följde mig. TL föreslog ett nytt försök, och bara gå ut 1 meter (TACK för att jag fick chansen!) men nu var han uppe efter två steg. Aj då! Nyttig information att ha med sig hem! Stadgeträning - här kommer vi.

Rutan: Vi sprang glatt till utgågspunkten, och laddade om på vägen - mycket nöjd med att vi båda var i nuet och inte fastnade i en dålig känsla. Ställde upp. Riktade. "Hurra! Där är min ruta!" sa Valle och sprang. Jag stoppade. Ny uppställning, ny tjuvstart, nytt stopp. Tredje gången gillt. Nu satt han, men var naturligtvis övertygad om att jag var totalförvirrad och inte kunde momentet...stoppade frågande halvvägs, och vi sprang istället tillsammans till rutan där jag ställde honom. Eftertankar: nöjd med min "räddning", nu blev det ändå positivt i rutan. Måste, måste, MÅSTE öva på att vänta på signal!

Valde att stå över apporteringen helt.

Hoppet: Tokglad hund tjuvade två gånger på hoppet med "kasta bollen, kasta bollen NUUUU!"-blick. Småskrattande skickade jag honom på tredje försöket - bra uthopp, satte sig inte så jag räddade med ett DK men han hamnade lite snett och för första gången missade han återhoppet. Jag blev helt paff...Alltså: VÄNTA PÅ SIGNAL, samt återhopp från olika vinklar! Funderar på om jag har missat att träna hoppet på fullhöjd - kan absolut vara en bidragande faktor.

Avstod fjärren, och belönade ordentligt (fortfarande tävlingsmässigt) och tackade för oss med ett stort leende. Massor av godis utanför planen.

Summan av kardemumman: Av sex genomförda moment nollade vi fyra. Ändå känner jag mig helnöjd med tävlingen, och stolt över min hund! Dessutom är jag helpepp på nästa tävling.

* Han höll ihop hela programmet på enbart tävlingsmässiga belöningar

* Tjuvstarterna berodde på glad hund - och det är mål 1

* Svansen gick och han uppskattade belöningarna

* Jag kan se två stora punkter som snabbt behöver förbättras (stadga och signalkontroll, dessutom hänger de ihopa)= vi har en plan för veckan

* Ett antal smådetaljer blev väldigt tydliga (fokus och position i ff, fart till rutan, återhopp) - de blir en del av den långsiktiga planen.

* Jag löste de flesta situationerna med hyfsad sinnesnärvaro, och befann mig "här och nu" hela programmet.

Det känns faktiskt som att rent attitydsmässigt och självförtroendemässigt har vi byggt på lite inför nästa start. Om en vecka är vi på´t igen - lite bättre, lite säkrare - lite tuffare :)

Älskade hund! Bus i blick och lek i sinne!

Nu väntar två dagar med Maria Brandel! Som jag ser fram emot att träna för henne igen!

Efter ett stressbryt med sängliggande/soffliggande i veckan är det tydligt att jag behöver lära mig att faktiskt säga nej ibland - även till saker som verkar jättekul, och som det är smickrande att bli tillfrågad om. Trist. Men nödvändigt.

Men det är inte den typen av balans som far genom mitt huvud just nu, utan något mycket viktigare: att hitta balans i hundträningen!

Alltså, jag tycker att jag har blivit bättre på att släppa och låta vara istället för att träna när inte Valle är riktigt på banan. Jag tycker också att jag sakta lär mig att OK kan vara gott nock. Jag inser att han behöver sin sovtid, och att han blir VÄLDIGT trött om jag tränar intensivt några dagar. Sådan är han som individ, just nu i livet. Även om det är frustrerande när jag vill träna, träna, TRÄNA tills det FUNKAR! Vi är ju två - båda ska ha kul.

Så fredag till torsdag har vi inte tränat moment. Vi har inte kedjat. Vi har inte gjort någonting som har med tävling att göra, förutom sitt kvar och spontant fritt följ med betingning av ordet "fot" under promenaderna. Istället har vi tränat kravlösa shapinggrejor och bara haft kul:

Så igår tog jag tag i det här med att vi ska tävla igen. Någonstans känns det som att jag gör oss båda en otjänst om vi kommer dit och jag inte ens har kedjat två moment...Tävla ska vara enkelt och kul, inte det svåraste han någonsin gjort!

Och insikten faller helt plötsligt som ett ton tegelstenar: vi kedjar aldrig! Vi kedjar ALDRIG! Jag säger om och om igen att vi ska göra det, vi borde göra det, vi måste göra det...och sedan blir det detaljer och i bästa fall moment. Igen. Varför är det så svårt? I rallylydnaden kedjar jag ju i varenda pass, så fort en skylt är klar läggs den in i en kort bana. I lydnaden? Icke!

Jag måste fundera genom detta i några dagar. Vad är det som hindrar mig? Vilken inre bandspelare behöver jag byta band i? (Ni vet, de där som spelar upp röster inuti huvudet: "Du duger inte! Ni har inte tränat tllräckligt! Du borde inte tävla alls, någonsin!" Det är de banden som jag försöker identifiera och byta ut, ett efter ett.) Nåja...det sägs ju att insikt är första steget mot förändring.

Niina ekar i mitt huvud: Fram till i förrgår har jag varit dålig på att kedja. Från och med igår ska jag bli BRA på att kedja! Balans i min hundträning mellan detaljer och helhet.

Och om jag vill bli bra på något måste jag acceptera att jag suger på det i början. Se där - en del av sanningen...jag är dålig på att kedja = Valle är dålig på att kedja = resultaten blir inte som jag vill = jag undviker det. Lösning? Byt målsättning!

Målsättningar för nästa vecka:

1. Peppa mig själv och hitta bra band att spela i huvudet inför tävlingen. Förbaskade tävlingsnerver! Fast det känns faktiskt bra också, någonstans. Nervositeten är min vän - den får mig att skärpa till mig. Har redan börjat...;)

2. Träna uppsitt i fjärren med maxbelöning vid sex tillfällen. Träna hela fjärren vid två.

3. Kedja ihop tre moment på tisdag, tre moment på torsdag, och tre moment på lördag, under mitt vanliga träningspass.

4. Se över min spellista (jag har en pepplista att lyssna till på tävlingsdagen). Idag såg jag videon till Fireworks, och en hyfsad låt blev helt plötsligt jättebra. Så ska jag känna mig! Den känslan ska jag ge Valle!

Tack vare att jag antingen är hysterisk eller har hybris (olika från dag till dag) pga av att Valles debut i tvåan närmar sig har det blivit mycket träning på sistone. Vissa moment beter sig som jag tror. Andra inte. Det är alltid intressant när ett moment man VERKLIGEN trodde sitter liksom bara...faller...Tack och lov att det händer nu, så att jag får informationen om svagheterna i tid! Lika intressant är det när sådant vi kämpat med faktiskt verkar fungera - det känns fantastiskt när man får kvitto på att man hittat rätt träning (nej, inte apporteringen. Fjärren.). Lilla Hunden har också visat framsteg i att hantera svåra miljöer: Malmö Central var en "bra träningsplats" enligt honom. Och han klarade att en bil körde förbi planen! Ok - man måste nog känna honom för att fatta vilken stor grej det är...(han kamikaze-hoppar ut framför bilar om han får möjlighet, och låser ofta helt och hållet på dem). Han har också lekt fint med bra intensitet, och kunnat koncentrera sig på MIG trots att något annat har rört sig på planen. Han kanske börjar bli vuxen? Nja...tar nog ett år till...men mognar gör han, lite i taget!

Så här står vi i dagsläget, med knappt 4 veckor till start:

Plats: helt plötsligt fick jag insikt om att 30 meter är LÅNGT och 3 minuter LÅNG tid. I panik fick jag träning med bra vänner, Valle skötte sig galant, och jag känner mig faktiskt lugn. Han kommer att ligga.

Plan: Träna i olika grupper, för att ge honom säkerhet. Ping-ponga tid och avstånd. Störningsträna (hundar som går upp etc). Träna att sitta med kontakt INNAN nedläggandet! Belöna hakan i backen, men inte ha det som villkor eller krav.

Fritt följ: skall överlevas. Vi har fina detaljer men dålig uthållighet. Får vi en sjua är jag själaglad.

Plan: Träna på promenaderna, gör honom "övertjatig" med att vilja vara vid sidan. Baklängeskedja "fasta" fritt följ-program. Verkligen träna in "fot" som en betingad förstärkare/signal till var han ska vara, att använda där jag får (och där jag inte får, lite tystare).

Läggande: Funkar bra. Händer inget oväntat bör vi ha en tia.

Inkallning: helt plötsligt började han gå efter mig...tur att man har träningskompois tillgänglig när sådant händer, som A kan se vad som händer (jag har ju ryggen mot) och B kan gå in och belöna hunden under tiden jag går ut. I trygga miljöer verkar han sitta still, men tappar istället fart.

Plan: Träna med "tävlingsledare" som kan belöna vid behov. Fartövningar.

Rutan: Bra fart, siktar fint, alldeles för sent ställande - hamnar förbi rutan. Viss risk för startskall och tjuvstart. Valle GILLAR rutan, och det ÄLSKAR jag!

Plan: ställande i "runt"-övning, sedan olika avstånd till rutan. Lära mig NÄR jag ska säga kommandot. Hitta rätt sinnesstämning INNAN skicken (både runt och rutan).

Apportering: ska överlevas. Sitter bra, springer ut bra, bra gripande, kommer in i skritt/långsam trav på tydligt DK "FOT"! Håller fint hela vägen, bra ingång. Damer och herrar - vi har ett moment! Och eftersom jag vet var vi började är jag faktiskt jättenöjd! För sex månader sedan trodde jag på allvar att det inte skulle gå. Vi bör iallafall få en femma.

Plan: fortsätta bygga värde för att komma in till mig. Byta-övningar med fart. Lära in ett "fart"-ljud, värt att testa. Runt med apport, hopp med apport, tunnel med apport, allt kul med apport!

Hopp: har fungerat felfritt ETT HELT ÅR innan det föll samman idag...Helt plötsligt skulle hoppet nosas på, tävlingsledaren hälsas på, det skulle tjuvstartas, det skulle hoppas bara med frambenen sittandes vid min sida...Kunde ta i det direkt, borde bara vara lite uppfräschning innan det är tiomässigt igen.

Plan: träna på olika hopp, med massa konstiga störningar. Överträna. Plocka fram spontana uthopp med bollbelöning igen.

Fjärr: som vi har tragglat! Nu har han gjort den helt tävlingsmässigt med tävlingsledare ttre gånger på tre olika ställen och tre olika tävlingsledare - och det har fungerat!

Plan: fortsätta träna delar och helhet parallellt. Överträna avståndet. Träna rena fokus-övningar.

Helhet: Ingång till platsliggning med koppel på är väldigt okoncentrerad, men jag tänker inte göra något åt det i nuläget mer än att belöna kontakt. Koppel = ledig i hans huvud. Utan koppel fungerar det helt OK, ska punkttränas ytterligare. Transporterna har jag byggt in en handtarget i, verkar fungera bra för att hålla loopen ren och hjälpa honom att hålla fokus. Viss risk att han duttar på min hand i fria följet, men han har inte gjort det än.

Plan: kedja momenten tre och tre, med transporter. Köra med och utan externbelöning. Mycket belöningar i transporter och ingång.

Bästa Doggen, och jag i drakmössa :)

Jag känner mig nöjd medValles insats. Hur gick det för min utmanare? Kommentera med länk till film, tack! ;)

För att spinna vidare på saker som jag egentligen inte har koll på...

Jag har blivit utmanad - på onsdag är det upp till bevis i specialsöket! Då ska Valle testas på sitt första rumssök efter te, det hela ska filmas, och utmanaren (Bea och labbetösen Elvan) gör detsamma. Hur man tar sig från "välja rätt burk" till "hitta tepåsen gömd i rummet" har jag ingen aning om. Det ger sig säkert :)

En liten film på hur det såg ut igårkväll, med te i två burkar och rökelse i resten:

Inte så imponerande...Så fort jag råkar klicka Valle för en markering så får jag markeringar på alla, så strategin just nu är att klicka innan markering, bara för rätt burk.

Mårran har under fyra sessioner inte fattat någonting. Hon har petat på burkarna, krafsat på dem, väld dem, testat diverse kreativa saker - men INTE nosat på dem. Funderade igår över hur jag fick igång nosandet i SIAB-spåret med Valle, svaret var att jag la godis i spåret. Så nu gjorde jag samma sak - la minibitar av godis på rätt burkar, bara för att få igång nosen. Så långt så bra! Nosen är "på", och vi kan experimentera vidare!

Jag har sagt det förr: jag bara ÄLSKAR frivilliga grundfärdigheter! Det ger verkligen en grund till i stort sett alla moment. I kombination med en hund som är hyfsat signalklok och är van att baklängeskedjas (samt känner igen momentet från både ställande och läggande) blev det så här bra att träna in sättande under gång på 45 minuter (något komprimerat!) :)

Jag längtar tills vi får tävla Lk3, det är så många mer roliga moment än i Lk2! Uppflytt till trean = piece of kaka. Hybrisvarning idag...;)

Projekt Freestyle är nu fångat på film :)

Mycket kvar att jobba med, men jag gillar grundiden med programmet! Och som vanligt när man kedjar saker syns det var jag fuskar i träningen (hostbaklängesmarschsomskavasåenkelthost)...

Konstaterar nöjt att backandet fanns kvar trots min obetänkta träning häromdagen :)

Jepp, vi ger oss återigen in på hal is och hoppas att vi inte glattar på rumpan...alltför hårt (att glatta litegrann är en del av det roliga). Under avdelningen "Saker som vi pysslar med som vi egentligen inte kan":

* Specialsök. Vi har sex parmesanströare (ser ut som enorma saltströare), sätter i små snapsglas med olika ämnen, och Valle ska markera te. Vi började med te i en och resten tomma. En massa markeringar på alla (Valle gillar nosfrys), men det släppte och han började tänka! Häromdagen hade vi kaffe som förledningsämne (alltså det ämnet han INTE ska markera), inga problem. Idag blev det svårare: rökelse i två, kaffe i två, och ett tulpanblad i en. Och så teet, så klart.

Enligt mina eftersökningar som består av två timmars föreläsning, 20 minuters praktiskt testande, samt boken "spårhunden och lukterna", så ska man i början välja förledningsämnen som helst inte har någon betydelse för hunden utan bara luktar lite annorlunda. Hur skulle jag kunna veta att tulpanblad uppenbarligen är en favvodoft för Valle? Efter några vändor markerade han rökelsen också. Hmmm...blir till att fundera på den...Kurs blir det i början på maj, så får någon som kan rätta till det jag hunnit ställa till med.

* Freestyle. Vi har nu satt ihop en liten rutin till Grease (tack Randi!), första versen och refrängen (ca 60 sekunder), och börjat träna. Kan konstatera att det uppenbarligen är JÄTTEROLIGT att göra "tittut" mellan mina ben typ jämt, jag har absolut ingen koordinationsförmåga, och jag har lyckats (temporärt hoppas jag!) släcka ut ett utmärkt backande genom att gå för fort fram. Grattis! Fast på plussidan: Valle är mycket mer uthållig än jag trodde, baklängeskedjning är en lifesaver, och vi har en fungerande plan för att få ett översnyggt slalom mellan mina ben. Och en tävling i Danmark inplanerad 1/6.

* Vi har anmält till två tävlingar i Lk2. Debuten blir på Malmö Int, och sedan Burlöv veckan efter. Malmö Int! Hur tänkte jag? Testade apporteringen igår (ville få lite på film) och det var KATASTROF igen! Planen är att visa ett hyfsat fritt följ, ett supersnyggt läggande, inkallning och ruta, överleva apporteringen, briljera med hoppet, och få fjärren godkänd. Platsen ligger han på, så är det bara. Vi har några backuptävlingar planerade i maj också, ifall att det nu skulle behövas fler än två starter att bli uppflyttade (eh...mycket troligt!).

Alltså...skulle vi bara göra sådant som vi kan hade inte livet varit så kul...Jag tar på mig hjälm och knäskydd och ger mig ut på isen. No fear!