Häromdagen letade jag efter ett inlägg om mina målsättningar för 2012 - bara för att upptäcka att det inte existerade. Jag antar att mina målsättningar var lite mer hemliga förra året, eller att jag hade någon idé om att inte skriva ner dem, eller så blev det bara inte av. Detta året ska jag vara lite mer strukturerad på det området, halva nöjet ligger i att gå tillbaka och se hur det gick och det grämer mig lite att inte kunna göra det...

Så här kommer mina nyårslöften:

Under 2013 ska jag...

...Starta LK2 med Valle

...Tävla rallylydnad med båda hundarna

...ALLTID lämna banområdet INNAN jag belönar!

...Fixa anlagsprovet i viltspår med båda hundarna

...Sätta ihop och träna in en freestylerutin - bara på skoj

...Fortsätta ha kul med mina hundar!

Jag hade hoppats på att kunna lägga till "...hälsa en ny valp välkommen", men den tilltänkta mamman lämnade tragiskt jordelivet för några dagar sedan efter att ha insjuknat häftigt. Och det leder till mitt viktigaste nyårslöfte:

TA VARA PÅ LIVET OCH NJUTA AV NUET!

 

Även om det känns som att man klafsar i lera med jämna mellanrum...

 

Så kommer man ur den till slut och kan fortsätta framåt!

Mitt 2012 sammanfattat i bilder.

Hmmm...Valle är med på samtliga utom en...vad säger det om mitt liv? ;)

 

Januari

 

 

Februari

 

 

Mars

 

 

April

 

 

Maj

 

 

Juni

 

 

Juli

 

 

Augusti

 

 

September

 

 

Oktober

 

 

November

 

 

December

 

Varför gör inte hunden (eller byt mot barnet/hästen/eleven/you name it) som jag vill?

Jag ska undvika den djupa filosofoska efter-glögg-diskussionen och istället gå rakt på pudelns kärna (konstigt uttryck förresten...har pudlar kärnor? Måste fråga allvetande internet): Om inte hunden gör som jag önskar beror det på

1. Hunden FÖRSTÅR inte

2. Hunden VILL inte

Eller, för att översätta till mitt liv som lärare (som jag ju varit en hel termin, och därför kan jag allt). Om inte eleven presterar bra handlar det också om

1. Eleven FÖRSTÅR inte

2. Eleven VILL inte

OK...så långt så långt så bra, känns logiskt, och (som vanligt) lägger över ansvaret på mig som tränare/lärare. Hur får jag min elev (fyrbent såväl som tvåbent) att förstå vad jag vill, och hur motiverar jag min elev att göra det just jag önskar?

Så här långt har jag hyfsad koll. Ni vet, skapa förutsättningar för bra inlärning, anpassa miljön, vettig kriterieplan i lagom små steg (enkel, men fortfgarande utmanande), förstärk korrekt beteende, se till att "fel" beteende inte blir förstärkt, jobba med riktigt bra förstärkare. Yep, åtminstone de fyrbenta kan jag tillämpa detta på. Tvåbenta är svårare, men jag jobbar på det. Har man bara en plan så löser sig allt ;)

Det jag har funderat över senaste tiden, vilket främst har kommit sig av min totala oförmåga att lära Valle apportera, men också till viss del från mina erfarenheter från skolan, är om jag (och kanske andra, vad vet jag) hade haft nytta av att verkligen hålla isär dessa två, och fundera över VAR det brister? Är det FÖRSTÅELSEN för hur man gör uppgiften, eller MOTIVATIONEN att utföra den? Och vad bör jag jobba med mest?

Det som började sätta ord på mina vaga tankegångar var en föreläsning om TAGteach med Eva Bertilsson och Emelie Johnson-Vegh (fantastisk föreläsning, gå på den om du har möjlighet och det minsta intresse av inlärning gällande människor!), och då speciellt tre ord på en slide: "VETA" OCH GÖRA. Det handlar om att vi behöver definiera vad som är problemet: att inte eleven vet hur den ska göra, eller att den inte gör det. FÖRSTÅR eller VILL. Två olika saker. Självklart! Jag har bara inte tänkt på det så kristallklart tidigare!

Tillbaka till Valles apportering. Jag vet, jag tjatar om den, men det är oerhört frustrerande att kunna lära hunden att från "upp med händerna" till nostouch höger/vänster utan minsta problem, men misslyckas med något som jag verkligen behöver i tävlingskarrtiären.

Med dessa tankegångarna i botten gjorde jag en inventering av träningen så här långt. Vad har fungerat? Vad har INTE fungerat?

Ett mönster blir synligt: Det som fungerar är att stenhårt hålla sig till en kriterietrappa med små, små steg. Förklara VAD han ska göra, HUR han ska göra det. Så fort jag har försökt jobba med motivationen först (tex lek-apportering) går det åt skogen. Valle är inte en "göra utan att tänka"-hund, han är en funderande och väljande hund. Ibland går det snabbt som attan att göra valet, men det går inte att "lura" honom in på rätt spår! En STOR fördel egentligen (tex så lyssnar han faktiskt på VAD jag säger istället för att gissa vilt), men det kräver mer tankeverksamhet från mig.

Naturligtvis måste motivationen finnas där (det måste vara mer utdelande att lämna till mig än att leka själv), det är liksom ett växelspel, men jag tror att jag tänkt för mycket på VILJA och för lite på FÖRSTÅELSE. Viljan har han! Det är när han inte förstår som han blir ledsen och jag frustrerad.

För att dra en parallell till skolvärlden:

Här har det fungerat lite annorlunda. Vanligtvis har jag VÄLDIGT motiverade elever på kurs, folk som gillar att träna hund och verkligen vill lära sig. Mina skolelever...not so much. Första terminen har alltså till stor del byggt relationer, utvärderat styrkor/svagheter, och testat olika förstärkare. Byggt motivation helt enkelt! Först nu, de senaste veckorna, har jag kunnat börja se var FÖRSTÅELSEN brister. Nu finns VILJAN, vilket gör det så mycket enklare för mig att jobba!

Att träna/lära följer i stort sett samma inlärningslagar oavsett elev. När jag jobbar med mina hundar har jag redan relationen. Motivationen har jag ägnat ett par år åt att bygga upp på Valle. Båda de bitarna är en förutsättning för att ha en start, en början, en grund: om eleven inte överhuvudtaget VILL lära sig så är det omöjligt att "slå in" kunskap. Tror jag. Sedan rör det sig om ett växelspel mellan FÖRSTÅELSE och VILJA, att balansera de två, och - i mitt fall - veta VILKEN av de två jag jobbar med.

Näswta grej jag tänker fokusera på inom lärandet är HUR SER DET UT? Tack igen till Eva och Emelie - detta kommer att hjälpa mig massor. Koncentrerade elever - hur ser det ut? Vad ska de göra? Hur kan jag starta och uppmuntra processen? Vilka beteenden ska förstärkas?

Och på andra hållet: en bra uppsats - HUR SER DEN UT? En bra muntlig redovisning - HUR SER DEN UT? Konkret. Tydligt. Dit strävar jag. Oavsett om eleven är tvåbent eller fyrbent.

Sorry, det blev en del filosofiskt flum ändå...men utan glögg!

Och pudelns kärna betyder "den verkliga innebörden av något, dess dolda inre väsen, till skillnad från den synliga ytan" och kommer från Goethes drama "Faust" (Ni vet, han som säljer sin själ till djävulen). Under sin påskpromenad lägger Faust märke till en svart pudel som springer i allt snävare cirklar runt honom. Faust låter pudeln komma med hem. Där förvandlas den och visar sig vara djävulen i Mefistofeles gestal. Faust utbrister "det var således pudelns kärna!".

Min slutsats: pudlar är djävulen i förklädnad (pudelägare, ta inte illa upp). Kunde svurit på att det var Jack Russel Terriers...;)

...blir full av roliga kurser!

Flera är redan fulltecknade, men några platser finns kvar:

Canis klickerTRÄNARutbildning kvällstid (2 platser kvar)

Canis klickerTRÄNARutbildning steg 2

Specialkurs momenten Lk1 (1 plats kvar)

Och eftersom det gick snabbt att fylla upp vårens kursplatser blir det en extra helgkurs:

Momentteknik

Som om inte det räcker finns det observatörsplatser kvar utan hund på elitsatsningen med dubbla SM-vinnaren Maria Brandel! Fyra träffar, datum och anmälning hittar du på www.canis.se/skane .

Väl mött 2013!

 

 

Han sköter sig bra just nu, den lille Monsterhunden.

Vi har hakat på Klickerkloks shejpingkurs online, och tränar idiotgrejor som buga, nudda höften med nosen (båda håll), spansk skritt, sitta vackert, etc. Bra för huvudet när det vär kallt ute!

Bra för huvudet är också vittringspinnarna, han börjar bli riktigt säker och metodisk i sin sortering, och vi har lagt till att lyfta och ge mig rätt pinne. Apporteringsdelen har en del övrigt att önska, men jag är mer än nöjd ändå! Den där nosen, den funkar som den ska :)

Och nosen ja...vi har kört lite viltspår. Han har inte spårat sedan SIABkursen vid 4 månaders ålder, men tar viltspåret som en dammsugare...stensäker, koncentrerad, lite otålig när jag behöver mer tid än honom för att kliva över stock och sten...då lyfter han huvudet och ger mig en Blick, sedan är det ner med nosen igen. Goa vovven!

Viltspårsintresset delar han med Mårran, som är betydligt mer erfaren (men inte duktigare) på området. Superkul att kunna åka ut med båda dogsen och göra något som de verkligen uppskattar! Inte blir det sämre av att jag spårat hos min vän Maria, som är både instruktör och domare i viltspår. Jag slipper stå som en idiot och inte veta vad som ska hända härnäst OCH får hänga hos en polare! Man tackar!

Viltspåret har faktiskt gått så bra att Valles tredje spår skulle bli ett anlagsprov - MEN. En liten detalj: snö. Det går inte att göra anlagsprov i snö. Spårar gör han nog, men det blir omöjligt för domaren att göra en bra bedömning om föraren vet exakt var spåret är.

Och rallylydnaden går framåt. Vi har kommit över "det är en tasstarget, det ÄR en tasstarget, jag VET att det är en tasstarget"-fasen, och handlingen börjar fungera som jag vill. Han har tom visat spår av koncentration och uthållighet!

Idag visade han sin FINA sida på tävling! Ridhus, mycket folk, trångt, och Stjärnhunden sköter sig kanon och gör en alldeles utmärkt runda (för att vara honom). Vad händer? Jag hade missat halva banvandringen (blev inringd av en kompis i samma klass som undrade vad i h-e jag sysslade med. banvandring NU!) inklusive den delen där domaren visar var banområdet slutar. Tänkte jag på att fråga? Nej. Belönade jag med leksak inom banområdet? Eh...ja...

En liten, men ganska viktig detalj, som gjorde att våra 86 poäng som hade räckt till en 7 plats av 29 starter istället blev Ej Godkänt. Suck. Ibland suger det att vara disträ, obetänksam, och allmänt korkad...

Jag har kommit över de värsta "men vad f-n PYSSLAR jag med?"-känslorna, jag har en plan för hur det ALDRIG ska hända igen, och just nu känner jag mig mest oerhört stolt över min lille hund som fixade miljön och presterade efter sitt bästa! Han är en glädje att ha med, snäll, charmig, glad, och söt! Jag blir genuint glad när människor berättar för mig hur fin de tycker att han är, och det hände flera gånger idag.

I fredags var det föreläsning för Eva Bertilsson och Emelie Johnson-Vegh om det här med att få en ren träningsloop (som jag nördat in på tidigare). Jag fastnar vid detta om och om igen - just för att jag tror att det är mitt stora träningsproblem med Valle! Det hänger liksom ihop - hans störnigskänslighet, våra transporter, tiden mellan belöning och ny repetition, och "skräp" i loopen.

I korthet: En träningsloop har ingen början och inget slut, eftersom det är just en loop, men jag tar en startpunkt.

1. Belöning tar slut

2. Beteende

3. Klick

4. Belöning dyker upp

5. Hund tar belöning

6. Belöning tar slut

7. Osv...

"Skräp" i loopen definieras som allt som inte tillför träningen något. För mig handlar det om att titta på andra saker och låsa på dem. För någon annan är det nosande, ärevarv, hälsa på hund, skällande, etc. Eller att titta på fåglar.

 

Det är ju ganska självklart och lätt att förstå att om vi får in skräp mellan beteende och klick så handlar det om dålig tajming - jag klickade fel, hunden gjorde något annat än det jag ville i klick-ögonblicket. Fel beteende blir förstärkt. Jepp, det har vi koll på jag och Valle.

Men sedan då? Vad händer under tiden jag får upp belöningen ur fickan? Det händer, då och då, att jag är långsam och hans överaktiva hjärna växlar spår till något annat. Det i sin tur betyder att den primära belöningen faktiskt förstärker "titta bort när du hör klicket". Just detta händer inte så ofta, jag är snabb, och vet att detta kan hända - Valle är aktivt tränad att hålla fokus på mig till belöningen uppenbarar sig.

Äta belöningen/leka med belöningen/annan belöning tar slut förr eller senare. HÄR är vårt problem! Nästan alltid släpper Valle kontakten med mig när belöningen tagit slut. Ibland kortare, ibland längre. Varför? Tre anledningar: dels är det erfarenhetsmässigt ganska liten chans att det kommer en belöning till, dels har JAG en historia av att släppa träningsmodus just där, och framför allt - det beteendet har blivit FÖRSTÄRKT x antal gånger. Av miljön - det finns alltid något kul att titta på. Och av MIG! Därför att jag HJÄLPT honom tillbaka till en ny, belönad, repetition!

Det blev pinsamt tydligt under fredagkvällen: "att äta godis" (främst, men ock så "att leka med leksak") har blivit en SIGNAL att släppa kontakten med mig! Och jag har byggt detta alldeles själv. Väl tränat! Men på helt fel sak...

Som grädde på moset har jag dessutom alltför ofta fått in skräp mellan steg 4 och 5. Alla gånger jag har presenterat en leksak som han INTE tagit, eller tagit tveksamt! För det mesta har jag ju dessutom jobbat som en idiot för att få honom att "ta belöningen" = förstärkt beteendet. Aaaaarrrgh!

På plussidan: mitt träningsproblem är väl definierat. Jag VET var det har gått snett. Jag kan göra något åt det. TIDIGARE hade vi detta träningsproblemet, men I FRAMTIDEN...då jäklar! (återigen tack för det tankesättet, Niina!)

Och jag tycker faktiskt att jag har en liten ursäkt: detta problemet är helt nytt för mig. Med tidigare hundar har "lite skräp i loopen" inte spelat någon roll - beteendeekonomi har suddat bort skräpet efterhand. Och jag tror att för de flesta hundar så är det så det fungerar - det kanske är lite mindre effektiv träning än det kunde varit - men den fungerar utmärkt ändå.

Valle är helt enkelt den hunden jag behöver just nu för att tvingas utvecklas som tränare! Och ja, vi har en plan! :)

   

TAGteach

Träning av människor med positiv förstärkning.

Fokusera på observerbara beteenden  - Hur ser det ut?

Gynna önskade beteenden – ”Veta” och göra, vad och när, anpassa miljön, feedback

Bygga små detaljer – TAG-punkt, markera när TAGpunkten utförs

Traditionellt: fokus på vad personen ”är” eller ”har”. Etikettsättande. Ex: ostrukturerad, artig, lat, fokuserad, dåligt självförtroendeetc. Ges som förklaring till orsaker. ”Varför får Emma ett A? För att hon är koncentrerad och duktig.”

Byt fokus till HUR SER DET UT? Vad är det personen GÖR? I vilka situationer? Observerbara beteenden!

Traditionellt perspektiv: Verbala instruktioner, ”har du förstått?”. Har felen i fokus, vad man INTE ska göra. Inte minst är vi så mot oss själva!

Byt perspektiv till BETEENDEN! Vi behöver fler redskap än språket – speciellt om man inte ”når fram”.

VAD? Vad ska eleven göra – hur ser det ut? Hitta målet!

 

HUR? Skapa möjligheter för lyckande – ge positiv feedback.

Antecedant – Behaviour – Consequence www.behaviorworks.org

Jag kan inte ändra direkt på B, jag måste spela med A och C.

A: Set the stage  C: Reinforce

Beteendemål

1. Fokus på det önskvärda
2. Observerbart för lärare och/eller elev
3. Handlingar, ord, tankar, känslor – räknas som beteenden (yttre observerbara och inre observerbara)
4. Resultat – prestationer och produkter. Egentligen inte det vi ändrar på…Beteendemål  leder till resultatmål. Ibland blir resultatet tillfälligt SÄMRE när man ändrar på ett beteende, innan man lärt sig den nya vanan. Ex softbollspelare som vill kasta längre och hårdare. För att få ett bättre resultat måste BETEENDET ändras. Kastet måste utföras annorlunda. Ändra ett kriterie – det påverkar övriga. Resultatet blir tillfälligt sämre under en omlärningsperiod. Annat Ex: Jag är slarvig med att ta undan leksaken efter belöning (har den i handen under träningen). Långsiktigt kommer min träning att bli BÄTTRE med leksaken i fickan. Kortsiktigt kommer hunden att gå SÄME under en omlärningsperio.

Viktigt att fundera igenom: VARFÖR har vi detta målet? För VEM är det bra? Kanske finns det andra mål som är bättre? Vi behöver ha väl underbyggda mål! Att ”det alltid har varit så” är INTE ett bra argument!

Ex: Barn ska sova själva. Varför? Vem är det bra för? Vad säger forskningen? Sunda förnuftet? Ha VETTIGA ANLEDNINGAR, inte slentrianmässiga förklaringar.

Beteendemål

1. Helhet: Generell framgång, attityd, upplevelse – tävla agility, läsa en bok, gå en utbildning
2. Delarna: Detaljerna som bygger upp. Kort eller lång varaktighet: trycka på rätt knapp (kort) eller fortsätta andas (långt). Kan vara en längre sekvens av flera beteenden, kan vara flera beteenden som pågår samtidigt.

Ändra detaljer – ändra helheten!

Våga gå ner på detaljnivå!

EX: Emelie lär sig crawla. Information: vilka delar ingår, varför är det viktigt hur de utförs, målbild. Övergripande beskrivning med film, målbild.  Bryt ner varje del ännu mer, instruktioner med fokus på en kroppsdel i taget. Film – målbild – observerbart beteende (yttre och inre).

Ställ mig själv frågan – har jag tillräcklig info för att veta HUR jag ska göra? Eller behöver jag bryta ner ytterligare?

Helhetsmål: kunna crawla fort. Delmålen kan ändras beroende på instruktör och elev.

Att arbeta med delar, olika sätt

Detaljer = pusselbitar. Små otydliga pusselbitar bygger en helhet. Jag kan träna på flera detaljer samtidigt

Detaljer = trappsteg. Bygger på varandra

Detaljer = murstenar. Grunden är viktig!

  

Beteendemål

1. Vad göra. ”Veta” – välja rätt (välja rätt bild mellan två raser för att bevisa att du vet vilken som är vilken), beskriva (vägen hem till mig så vet jag att du hittar), ge feedback (och på så sätt visa att du vet hur det ska se ut). Göra – visa och få bekräftat att du gör rätt. Om du vet men ändå gör fel – läraren behöver BRYTA NER I MINDRE DETALJER!

Om någon gör fel: kontrollera först förståelsen, och sedan förmågan att utföra. Om det brister i Vetandet behöver man målbild. Brister Görandet behöver man TRÄNING!

     2.   När göra. Stimuluskontroll. Gör vid rätt tillfälle. Om X, gör detta. Om Y, gör detta.

Ex bilkörning, starta i uppförsbacke. Vad är det som är signalen – Ex starta bilde: NÄR ska jag släppa kopplingen, trycka på gasen, se mig omkring, styra?

      3.    Flyt i beteende. Precision och hastighet trots störningar. Ex: Kunna multiplikationstabellen när man blir väckt på natten/när musik spelar/annan störning. Alla beteenden jag behöver måste vara i flyt! Ex: Titta på hunden, klicka, ge godis. Träna i hastighet. Träna trots störningar (hund inblandad, godis på fel ställe, byta hand, ge godiset i annan riktning). Ofta om jag blir duktig på ett par viktiga detaljer så faller ofta resten på plats. Instruktörskap – att kunna identifiera de VIKTIGA detaljerna och träna dem. Flyt i detaljerna bygger en bra helhet!

 

A – antecedenter

Upplagt för lyckande

1. Ordna den fysiska miljön (ta bort hunden ur träningen, inomhus/utomhus, publik)
2. Störningar till minimum
3. Trigga goda emotionell responser – må bra! Lägg en grund i ”må bra” för att få god inlärningsmiljö. Temperatur, färger, musik, trygghet. Hitta rätt aktivitetsnivå.
4. Hitta strategi för att starta beteendet.Verbala instruktioner är bara EN möjlighet!

Strategier för att få igång beteende:

1. Fånga beteendet där det redan inträffar och ge feedback
2. Modell att härma (demo, video, bild. Låt modellen få positiv feedback.) Ex: källsortering med dagisbarn. En grupp fick se en video med andra barn som sorterade, grupp två fick se video med barn som sorterade och fick beröm. Grupp två var mycket bättre!
3. Fysisk manipulering – modellera kroppen (var noga med att det är bekvämt för båda!)
4. Target för att flytta kroppen
5. Verbala instruktioner

Få fram beteendet så fort och exakt som möjligt, utan ”skräp”. ”Prova sig fram” ger sällan ett mervärde, förutom om vi är ute efter att testa olika varianter eller öva kreativitet (ingen klar bild av slutmålet)

Börja på en ”succépunkt” - en startpunkt som personen garanterat når!

 

Bygga vidare:

1. Shejping – gradvis be om mer (aerobics – fötterna först, lägg på armarna sedan)
2. Ta gradvis bort hjälpmedel – fasa ut eller överföra till den riktiga signalen
3. Öka störningarna – från att köra på parkeringsplats till att köra på villagata. Ex med ha huvudet under vattenytan. Enklare att träna in beteendet med ”fejkad” vattenyta, och sedan lägga till vattnet.
4. Bygg ihop sekvenser och lager. Dels ”klicka först, godis sedan) dels titta på hunden, dels se när hunden uppfyller kriteriet. Sekvensordning? Vilka delar kan tränas separat? Flyt i detaljerna!
5. Stimuluskontroll, signaler. NÄR ska du utföra beteendet?

Stimuluskontroll:

1. Sätta signal på beteende: Beteende FÖRST, signal SEDAN. Dilemma i att ge instruktioner (instruktionen "skriv en femma" leder till att eleven skriver en sjua)– om eleven gör fel så har vi faktiskt gjort en koppling mellan fel signal på fel beteende.  Leder till frustration och fel koppling!

Det verkar vara enklare i träning av autistiska barn att diskriminera mellan tex djurläten än ord, kanske för att vi lever i ett ”ordskval”. Hur översätts det till hundträning?

1. Diskriminera mellan signaler: Inte nu…men nu! Ex: fyra olika signaler i specialsök. Bryt ner inlärning till en signal i taget. Träff, miss, falsklarm, korrekt. Skilj på olika signaler – korrekt beteende till korrekt signal.
2. Ändra på innebörden hos en ”förstörd” signal: antingen TRÄNA OM och sätt på signalen igen, eller BYT signal.

C – consequence

Beteenden DRIVS av sina konsekvenser! Både önskvärda och icke-önskvärda.

PF: Jag gör – därför uppnår jag!

NF: Jag gör – därför undslipper jag!

Ex: ställa något på bordet. PF eller NF? PF: flaskan hamnar på bordet. NF: glasvasen ramlar inte på golvet.

Ex: knappa vid datorn: PF: kul att hitta info. NF:  slippa att läraren tjatar.

PF leder till max beteende och bra känslor

NF leder till att komma undan med minsta möjliga och dåliga känslor

Om jag eller en elev upprepade gånger gör ”fel” behöver jag identifiera förstärkarna och jobba med att lägga in ANDRA förstärkare, eller hitta andra beteenden som ger SAMMA förstärkare.

Förstärkning kan vara:

1. Extern
2. Intern. OBS! ”Inre röst” kommer nästan aldrig utifrån! ”Inre motivation” har en grund i yttre motivation som bundit ihop beteendet med positiva känslor! Tidigare erfarenheter!
3. Omedelbar (effektivt) / fördröjd (inte effektivt) 

Förslag på extra-bonusar – små och många, att inte uppnå ska inte vara hela världen, hela tiden nya chanser!

1. Hålla räkningen (flytta pärlor, få streck)
2. Klara målsättningen
3. Välja tex nästa övning
4. Visa att man kan
5. Godis
6. Frikort ("Ta bort" en sen ankomst el dyl)
7. Annat?

För läraren är den viktigaste feedbacken alltid fördröjd! Målet vid undervisning är någons FRAMTIDA beteende!

Exempel:

1. Instruktören – gruppen
2. Föräldern – barnet
3. Hundtränaren – hunden

Vi behöver etablera ANDRA OMEDELBARA KONSEKVENSER för mitt eget/någon annans beteende, för att tillfredsställa hjärnans kortsiktiga belöningscentrum. Förstärkaren "hunden ändrar beteende" tar lite tid, förstärkaren "instruktören ger beröm" är direkt feedback för korrekt beteende.

TAGteach

Teaching with Acoustical Guidance

Fokus på observerbara beteenden

Gynna önskvärda beteenden

TAGteach

 

Helhet – handsående

Delar – hur ser handståendet ut?

Detaljer – jobba med EN detalj i taget

 

Från klickerträning till TAGteach

Likheter med klickerträning:

Bara positiv förstärkning

Bryt ner till en enda respons

Omedelbar otvetydig feedback

Att arbeta med människor:

”Göra rätt” är förstärkande

Eleven involverad i planeringen

Instruktion och demonstration

Verbal återkoppling

Fokus på vad man ska GÖRA, inte på vad resultatet blir. Genom att GÖRA bättre blir RESULTATET bättre!  Bolla mellan olika TAGpunkter, en TAG i taget. En TAG kan vara en skärningspunkt mellan två saker, tex ”Tårna uppåt (i ridning) när man passerar en viss bokstav”. Det måste vara TYDLIGT vad Taggen markerar – VAD jag gjorde (eller inte gjorde om jag inte fick TAG).

A = TAGpunkten är…. Frasen ”TAGpunkten är” är startskottet, signalen.

B = beteendet

C = TAGmarkör

Identifiera beteendemål – bryt ner

1. Vad är slutmålet?
2. Vilka delar ingår?
3. Viktiga detaljer i detaljen?
4. Kriterium för TAG?

Ofta räcker bara klicket som förstärkare (känslan av ”rätt” är förstärkande), ibland behövs något från bonuslistan.

Strategier för att få igång beteende? Beteendet måste starta, så att vi har något att Tagga!

Visa en modell som får feedback är EFEKTIVT! Att sedan få testa, med feedback, hjälper eleven och gör att beteendet ”sätter sig”.

Vad är en TAGpunkt?

• En enda detalj
• Bestämd tillsammans lärare/elev (eller överens med mig själv om jag taggar mig själv). Överenskommelsen behöver inte vara verbal, det kan vara demo eller ”testa sig fram” eller fysisk manipulation eller att eleven får tagga läraren.
• Markerad när den inträffar

Kriterium = TAG, klick

Prata om TAGpunkten

Hur formulerar jag ”TAGpunkten är…”?

1. Ett eller få ord
2. Fokusera på observerbart
3. Ja/nej
4. Låt eleven bestämma TAGpunkt?

Att ge TAGpunkten får INTE beteendet att hända. Det är bara information om VAD som taggas!

Markera när TAGpunkten inträffar

En effektiv markör:

1. Har ingen vardaglig betydelse
2. Kräver ingen tolkning
3. Ger precis information

Ofta en klicker, andra ljud fungerar bra, likaså ett ord tex TAG. Kan också vara visuell eller taktil! Tex yogalärare taktil, dykinstruktör visuell.

Varför använda en markör?

1. Exakt
2. Binär (Ja eller försök igen)
3. Konsekvent – kräver ingen tolkning
4. Opartisk, icke-dömande
5. Kräver ingen social respons (ge beröm, tacka för beröm)
6. Vänder berömberoende till informationsberoende

Socialt beröm bör inte vara beroende av prestation, utan vara en grund i vår samvaro! Genom att använda en neutral markör blir den enbart information, inte värdeladdat, handlar om vad jag GÖR inte vad jag ÄR VÄRD.

Ingen TAG?

Självutvärdering. Eleven känner efter och får testa igen. Ska ge en känsla av nyfikenhet, inte av ”fel”.

Skapa möjligheter för lyckande, men garantera det inte! Tre-försöks-regeln: tre missar = gå tillbaka till succépunkt, börja om! Hur många missar ska man tillåta? Upp till situation, elev, och tränare!

• Information – instruktion – TAGpunkt – feedback – utvärdering – ny instruktion – ny TAGpunkt – etc.
• Samma TAGpunkt kan förekomma på olika ställen i rörelsen, tex ”axlar täcker öron” i handstående.
• TAGpunkt kan vara ”säg rätt” som i exemplet om specialsöket. (förutsättning att de olika variablerna blivit tränade var för sig)
• Däremot kan inte en TAG täcka två saker, det ska vara tydligt vad som blir taggat eller missat, TAGpunkten ska kunna besvaras JA eller FÖRSÖK IGEN.

Förstärk

• Att få något att hända är förstärkande – markören är förstärkande i sig själv. Kontroll! Ex ”the fun theory”
• Att göra ”rätt”, om man vill bli bättre på något
• Gameification – gör ett spel av det

Externa förstärkare (tex godis)

• Skapar en paus
• Ger nytt utgångsläge
• Hålla räkningen – Tagginator
• Ökar värdet
• Använd många små förstärkare!
• TAG kan inte tas tillbaka!

Håll dina löften (lova lagom)!

Variera förstärkare (lager på lager-system, 10 TAG blir en godisbit)!

Låt eleven föreslå!

Var kreativ!

 

Kompis-taggning, en elev som taggar en annan

Fördelar för eleven:

• Lär sig genom att observera och markera
• Empati för andra
• Stolthet och ansvarstagande
• Den stillsamma eleven får lika mycket tid
• Möjlighet att tagga sig själv

Fördelar för läraren

• Utvärderar elevernas förståelse
• Mindre dödtid för eleverna
• Ger läraren mer frihet

TAG-prat

• Fokus på det önskvärda
• Undvik ”det var bättre, men…”
• Undvik ”inte”
• Undvik förgiftade ord

Frasen ”Tagpunkten är…” är en signal som talar om att utförandet av TAGpunkten  förstärks. Inte nödvändig, men får in hjärnan på rätt spår.

 

Du behöver en TAGpunkt när…

• Utförandet behöver brytas ner i mindre detaljer
• Det blir för mycket snack
• Det blir tjat
• Frustration (från båda)

Undvik TAGteach om…

• Det finns någon form av straff
• Det inte finns en specifik TAGpunkt (inget specifikt mål)
• Eleven är mentalt trött (koncentrationskrävande!)