Kelpiestuds

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa - 27 april 2014 22:30

Mi har startat rally för andra gången idag. Prinsessan gjorde en bra runda, jag var väldigt nöjd med henne, och slutade på 88 poäng. Samtliga avdrag för bristande samarbete: två ettor för att hon var nyfiken på skylten, en femma för att hon lyssnade på en hund som började skälla mitt i framför sitt och jag fick tjata, och en femma på ett missförstånd i en 270 vänster i språng march - helt mitt fel. Övriga 12 skyltar felfria, härlig attityd, och hon kändes som att hon hade kunnat köra en mycket längre bana. Inte heller någon reaktion på publik, domare eller skrivare, och hästarna i hagen vid sidan verkade hon inte ens se.

Under väntetiden tittade jag på ekipagen runt mig och så funderade jag en del.
En tävling är för mig så mycket mer än bara "en tävling". Jag vill få ut så mycket mer av att lägga en halv dag och en massa mil än "bara" en bana. Det känns som slöseri helt enkelt! Detta är ju den situation som jag vill att vi ska kunna prestera i - då behöver jag ju använda all den där väntetiden som blir till något bra! Utnyttja ttillfället till bra träning som verkligen ger mig info om vad som håller och vad som faller, bygga självförtroende hos min hund, träna med störning, och bygga trevliga associationer till skällande hundar (och människor, tävling tar ibland fram det värsta i folk).
Detta är också en superchans för mig att verkligen se den hunden jag har för dagen och få henne att prestera sitt bästa under omständigheterna. Sådant behöver åtminstone jag träna på i "skarpt läge". Med tidspress och nerver och allt. Funderar och planerar gör jag innan (och till viss del under tiden), men det är bara på tävling som jag ser om jag hade rätt, vad jag ska bygga vidare på, vad som ska ändras.

Idag visste jag ett par saker: Mi blir matt av värme, lite dämpad och osäker på nya platser, och leken är det första som försvinner. Jag har tidigare fått känna på störningskänslig Mi som helst velat vara någonannanstans, och jag har också varit bortskämd med motsatsen ganska ofta - Mi som säger JA till allt vi testar. Oavsett vilket humör hon skulle vara på hade jag en plan för hur jag ville starta, värma upp, genomföra, och vad jag sedan skulle passa på att träna i tävlingsmiljön. Jag hade en tydlig målbild för vilken känsla jag ville uppnå, helst på banan men annars under träningen efteråt. Jag hade också plan b, dvs om något skiter sig - hur kommer vi ur det på bästa sätt?

Mi visade direkt vi kom att hon var på osäkerhetshumör. Ingen fokus på mig, tog godis lite tveksamt, och ingen som helst leklust.
Vi började med promenad runt området. Helt kravlöst, bara känna in sig. Belöning för kontakt.
Satte upp hennes station med filt och väska och vattenskål, körde kortkorta pass med tex tasstarget, hitta vänstersidan, och frivilliga grundfärdigheter. Testade belöna med lek ett par gånger, men hon var inte intresserad så godis fick det bli.
Jodå, jag vill visst att hon tar lek som belöning överallt och när som helst, men framför allt vill jag att hon verkligen ska uppskatta sin belöning! Speciellt i tävlingsläge. Jag vill inte riskera att något hon gör bra inte blir belönat (utan tom straffat) därför att jag envisas med att hon MÅSTE leka just nu. MEN jag gjorde en liten notering: träna lek separat efter banan är klar!

Lite i taget lossnade hon när vi körde korta enkla pass med paus på filten emellan. Jag band upp henne och gick tio meter bort och tittade på några tävlanden. Taggad hund när jag kom tillbaka! Lekte lite med godisbitar, testade att belöna på olika sätt. Vad fungerar i detta läget? Hon kommer att vara på samma humör fler gånger och ju bättre jag vet hur jag ska hantera det ju bättre kommer hon att kunna prestera även om hon inte är mentalt på topp redan från början. Och enda sättet att lära sig är att testa sig fram!
Just idag blev det kanon att få jaga godis i min hand, fånga i luften, och vänta på klara-färdiga-gå. Aktiva godis-belöningar. Vi hade också en specialare i form av stinkig kattmat i påse, smaskens och överraskande!

Efterhand flyttade vi närmare banan, fortfarande i små korta pass. Till slut flyttade vi dessutom in på banan, och min ambition var att hon liksom bara skulle följa med "i bubblan" och det höll nästan hela vägen!

Efter banan var tävlad och hunden belönad och avpromenerad fortsatte vi med "projekt lek", dvs att kunna leka med olika leksaker i denna konstiga miljön. Vi började i lugn och ro vid bilen och kom närmare och närmare för att till slut kunna leka fint och fokuserat precis bredvid banan (mellan starter så klart!). Sedan lite moment som vi tränat hemma och som jag ville testa "på riktigt", och platsliggning med störning med fokus på att sträcka tiden med mig helt nära och belöningsskål synlig. Emellan blev det MASSOR av passivitetsträning.

Jag är supernöjd med tävlingen, och ännu mer nöjd med träningen - det är den som bygger inför NÄSTA tävling och ger min hund bästa möjliga förutsättningar att prestera bättre och bättre för varje gång!

ANNONS
Av Åsa - 13 april 2014 21:48

Lilla Mi har genomfört sin första rallylydnadstävling!

Jag var rejält nervös. Inte för resultatet, det är oviktigt, men under måndagens träningstävling visade Mi tydliga osäkerhetstecken i tävlingsmiljön, och jag var rädd att hon skulle reagera likadant på en stor rallytävling med fyra parallella klasser.

Det gjorde hon inte! Om det var träningen i veckan eller att hon kände igen planen (hon har ju hängt i Lund sedan hon var 12 veckor) vet jag inte, men hon bara ägde planen och var glad och full av självförtroende. Så glad över hennes underbara inställning till livet!

Vi värmde upp lite, satt och tittade lite, och gick in på banan. De tio första skyltarna hade hon superfin kontakt och attityd, och vi var helt överens. Skylt 11 var det precis som att hon "klev ut ur bubblan", helt plötsligt upptäckte hon världen och den var STOR! Lite ofokus, en del klättrande på mig (typiskt "rädda mig"-beteende) där jag passade på att klappa henne när jag vänligt lyfte ner henne, lite vilja att hälsa på domare och skrivare. När jag väl fick vänt henne klev hon in i bubblan igen, och efter ett försök att hälsa på min mamma som stod och filmade avslutade hon koncentrerat och fint. Min duktiga Prinsessa!

Efter att ha tittat igenom filmen kan jag hitta tre tydliga saker som vi måste träna på:
1. Längre banor. Mina banor är vanligtvis ca 10 skyltar om jag kör utan belöning. Inte konstigt att hon började undra om vi inte var klara snart.
2. Folk runt banan. Både ekipage som tränar runt oss och domare som står stilla och bara tittar. Och bekanta ansikten runt banan :)
3. Den utlösande faktorn verkar vara en uppbunden hund som skriker och skäller, hon reagerar på ljuden med tydlig oro och tittar mot hunden. Hon är kanske empatisk. Eller bara nyfiken. Jag har svårt att kontrollera den typen av störning, och jag tror att hade inte de övriga två anledningarna (som jag enkelt kan träna på) varit i samband så hade hunden också gått bra. Det bygger på vartannat liksom. Vilket är BRA, för det betyder ju att om jag verkligen får henne trygg med alla variabler som jag kan träna på så kommer det att räcka för att hon ska stanna kvar i bubblan hela tiden!

Hon var dessutom en fröjd att hänga med både under uppvärmningen och efteråt. Och sov i bilen i pausen. Typ perfekt! :)

Och hon (vi) skrapade ihop 82 poäng, hennes första runda blev godkänd! Jag trodde vi hade diskat oss och blev lite extra glad. Inte fyllda 11 månader...Jag kommer att leva på det här länge!

ANNONS
Av Åsa - 28 mars 2014 06:59

Jag har varit sugen på att träna Heelwork to Music ett bra tag nu, och att en ung kelpie (Iver) gör stora framsteg i den sporten gör ju inte suget mindre...Jag tänker dessutom på både lydnad och rallylydnad, där jag ibland får lite slut på fantasi just när det gäller fotgåendet. HtM-hundar har ett supersnyggt fotgående på längden och tvären som jag vill åt!


Så nu har jag gjort slag i saken, och tar ner en av mina favoritinstruktörer: Anna Larsson kommer till Eslöv och håller kurs i just HtM 1-2 maj! Vi är redan ett litet gäng - men det finns plats för ett par till.


Visst verkar det roligt! Musik, kreativitet, nya utmaningar och nya tankar!


Vill du hänga på? Anmäl HÄR!


Vet du inte riktigt vad HtM är? Titta på filmen från Annas senaste tävling och bli lika inspirerad och taggad som jag är!

Av Åsa - 19 mars 2014 10:34

Slarvig som jag är ibland så har jag fått in vissa oönskade beteenden hos Midan som jag gärna vill ändra på, bland annat att hon hoppar på mig i ingångarna. Två tassar på mattes ben är en effektiv (och rolig!) bromskloss.

Nu har vi (äntligen) börjat jobba med det på allvar, och jag har funderat en del över hur komplext det egentligen är att byta ut en liten detalj som är väl inarbetad i ett beteendemönster.


Just hoppandet är ett bra exempel, eftersom det inte bara är EN orsak, eller EN förstärkare, utan det sitter ihop med en massa annat!

1. Hoppandet är ROLIGT! Det är självbelönande.

2. Hoppandet återkommer i en mängd olika situationer i vardagen. Jag tänker inte jobba med alla, men jag tror absolut att ju mer jag kan minimera det i en träningssituation, ju mindre kommer det att förstärkas i en träningssituation. Exempel: helt plötsligt upptäcker jag att när jag gett min belöningssignasl och sätter handen i fickan så finns där två framtassar och en glad nos precis vid fickan...Det har jag inte ens tänkt på innan, jag har ju gett min belöningssignal för en stilla hund med alla tassar på backen. Superenkelt att träna, och ytterligare en situation där numera "tassar på backen" lönar sig.

3. Tänk så mycket enklare det hade varit att lära henne göra rätt från början...ta tag i problemet när det är LITET istället för att låta henne upprepa det typ 500 gånger...Just en dålig ingång har jag en tendens att dels "slaskträna" och dels släppa igenom eftersom jag är så nöjd med inkallningen/apporteringen/hoppet i övrigt. Och då bygger hon ett felaktigt rörelsemönster. Så klart.

4. Sedan är det det här med att bestämma sig och vara konsekvent...Jag tänker så här: det beteende som HON har valt är som en upptrampad stig i ett buskage fram till belöningen. Hon har gått stigen många gånger - den är enkel att gå. Det beteende som JAG vill ha är en ny stig, till samma mål, som går lite bredvid den gamla. Där måste jag envisas med att hon ska gå genom buskarna, och röja en ny stig lite i taget, trots att den gamla finns precis bredvid! Alltså måste jag samtidigt hindra henne att gå på den gamla stigen, så att den gamla stigen kan börja växa igen och bli jobbig att gå på. Efterhand kommer den nya stigen att bi enklare och enklare, och den gamla mer och mer igenvuxen.


På ren svenska: jag måste se till att hon under en period framöver ALLTID utför ingången korrekt, och om hon INTE gör det så får inte det utförandet leda till "målet", det måste förstärkas så absolut lite som möjligt (helt är omöjligt, det är KUL att hoppa).


Det jag har märkt nu är att den "felaktiga" stigen har börjat växa igen, sakta men säkert, samtidigt som den "rätta" stigen inte är färdigröjd. Hon är alltså lite förvirrad...Om någon månad bör "röjningsarbetet" vara klart (förutsatt att jag tränar genomtänkt), och då sitter ingången exakt som jag vill ha den!


 

Bild: Mette Björne


Av Åsa - 16 mars 2014 12:25

Tiden går fort...Prinsessan har blivit 10 månader - tävlingsmyndig! Så jag tyckte att det passade bra att filma hennes tävlingsmoment och se hur det ser ut just nu:


Helhetsmässigt är jag MYCKET nöjd! Hon håller ihop hela moment, gör fina transporter, och struntar i tävlingsledaren (förutom tandvisningen). Bra signalkontroll, bra stadga (hurra!). Följsam.

Detaljnivå:


Tandvisning: Det är ju en fördel om hon sitter vid min sida, trots allt.


Linförighet: Fila på position - hamnar långt fram ibland. Lite studs här och var. Men bra fokus och hyfsad uthållighet! Jämför ofrivilligt med Valle som klarade max tre steg i samma ålder, och känner mig fantastiskt nöjd helt plötsligt!


Läggande: Nos är en svaghet...men hon la sig fint trots att hennes fokus var på gräset, och trots att det regnade.


Inkallning: Jag fegade lite och gick bara 10 meter - har haft problem med stadgan. Nu verkar det ha slagit över åt andra hållet med dåligt tempo istället. Ingångarna har vi hårdtränat att få bort att hon använder mig som bromskloss, vilket tydligen resulterat i osäkerhet. Blir ingångskampanj i veckan!


Ställande: skaket kom ju olämpligt, men nöjd med ställandet och stadgan. Andra ställandet kändes toppenbra!


Apportering: Har tränat en del tvåans apportering, bara själva ut - grip - in, och det har straffat sig...Tillbaka till gripa, stadga, och håll fast! Och en MASSA olika föremål! Och med hjälp av tipset från träningskompisen att ta emot apporten med vänster hand (tydlig visuell signal om vad som är på G) och gripa den om mitten (min doft på apporten plus att den blir lite varmare, inbillar mig att det är trevligare att ta i munnen) kommer apporteringen snart att bli super!


Hopp: Vi har hittat rätt avstånd, stadgan är bra, ingångsproblemet följer med hit också. Helt klart måste ett nytt rörelseschema nötas in, som inte innefatar tassar på mig och blir automatiserat för henne.


MYCKET nöjd med att det vi har hårdtränat, dvs stadgan (alla moment) som var helt obefintlig för tre veckor sedan, verkar sitta perfekt. Duktig Prinsessa!


Start blir det inte än på några månader - men vi är på rätt väg!

Av Åsa - 20 februari 2014 23:10

Jag har utmanat mig själv idag och åkt på träningstävling med båda kelparna. Rally och lydnad (liksom lika bra att köra på).

Utmaning, eftersom Prinsessan är lååångt ifrån tävlingsklar och dessutom kan bli osäker i stökiga miljöer. Utmaning, eftersom jag jobbar hårt för att hitta balans och glädje i Valles träning. Utmaning, eftersom jag med jämna mellanrum lider av prestationsångest, är rädd för att andra ska nedvärdera det jag vet att vi verkligen kämpat för i vissa fall (och undviker därför att visa upp det), och
till varje pris vill undvika minsta risk att jag känner mig besviken på mina älskade kelpar.
Det har blivit en ond spiral, som jag misstänker bara kan brytas genom att jag utmanar mig själv att komma vidare, utmanar mina tankar (och byter ut bandet i huvudet till något som hjälper och inte stjälper). Så - idag var första steget.

Midori tyckte som väntat att det var mycket folk och många stora hundar...och om hon inte får tillfälle att betyga sin vördnad ålandes på rygg så håller hon sig hellre på sin kant. Men efterhand slappnade hon av, och konstaterade att köttbullar och ny leksak var mer värt än att nosa i backen!
Rallybanan skötte hon med den äran! Ett litet undersökande nos på en intressant bild på mattan, en miss i kommunikationen på sitt-stå, resulterade i 97 fina poäng på en helt tävlingsmässig runda! Det känns fantastiskt.
Jag hade planen att ALLT skulle vara kul under lydnadsdebuten, och också att förenkla momenten så mycket att jag skulle vara säker på att hon klarade det. Svår miljö = enkla uppgifter. Jag lyckades med första målet, men blev sedan lite för medveten om (inbillade) förväntningar och placerade henne i lite för svåra situationer. Note to self: om ett moment precis har börjat fungera i trygg hemmailjö så är det INTE färdigt för svår tävlingsmiljö!

Alltså:
Platsliggning gjorde vi vid sidan av, på 50cm håll, men massor av belöningar. Nöjd med mitt agerande, och nöjd med hennes lugna liggande.
Hon skyggade lite på tandvisningen, kloka tävlingsledaren kelade med henne istället och hon fick en bra upplevelse.
Linförigheten är jag jättenöjd med! Hon höll ett helt följ utan att tappa engagemang, att sättandena blev sneda och vi fick skutt under språng marsch bekymrar mig inte.
Läggandet var bra, tyvärr flög hon upp som ett popcorn när jag började gå mot henne. Jag borde gått på min plan och brutit innan återgången.
Inkallningen hade jag planerat hållhjälp. Bad jag om det? Icke...Och naturligtvis följde hon mig. Jag satte om och backade ifrån istället, hon satt stadigt, sprang FORT, och använde mig som bromskloss. Just det ja, jag hade planerat att ha en target till ingången...
Ställandet var skitsnyggt men inte så långvarigt. Återigen, jag hade ju planerat att vända upp direkt...varför gjorde jag inte det?
Bra apportering! Lite tvekan på ny och okänd apport, men inte mycket.
På hoppet använde jag synlig leksak för stadgan, och det fungerade. Helhetsmässigt är jag mycket nöjd! Hon är övertygad om att hon gjorde allt perfekt, hon höll fint fokus och följde mig bra i transporterna. Nya planer för stadga finns redan i tankarna...
Fruktansvärt nöjd med min lilla kelpa!

Valle i sin tur gjorde en halvbra rallybana (avancerad klass) med mycket smygande och låsningar, och in i det sista funderade jag på att skippa hans start och åka hem istället. Men jag lyckades hålla fast i mitt beslut att konfrontera mina demoner och det är jag sååå glad över!

Plats: jag stannade på 15 meter, och berättade för honom hur duktig han var med jämna mellanrum. Han var lite osäker, eller bara obekväm, och bytte ställning flera gånger. Ingen tendens att resa sig dock!
Skippade fria följet, och fick ett riktigt bra läggnade med fin framföring. Snacka om att han blev överraskad och glad när leksaken kom fram!
En tjuvstart på inkallningen (domaren råkade vifta med handen och det räckte som "ursäkt"...) men bra tempo och ingång. Nöjd!
Underbar ruta med stoooort hopp över första bandet...poängavdraget bryr jag mig inte om när jag gapskrattar!
Acceptabel apportering, jag lämnade (återigen) min plan och ville ta emot med leksak. "Helt fel" sa Valle och dissade leksaken totalt (samma leksak som varit fantastisk en minut innan, och blev fantastisk igen en minut efter).
Perfekt hopp. Helt perfekt.
Valde att göra fjärren på tre meter, mycket nöjd med skiftena trots att han blev störd av att tl stod bakom honom.
Helhet så var han glad, engagerad, och VILLE genom hela programmet! Underbart!

Väldigt nöjd med oss alla tre faktiskt. 2014 tävlingssäsong är igång!

Av Åsa - 16 januari 2014 17:05

En av mina styrkor som hundtränare är detaljer. Jag GILLAR millimeterpill! Det är KUL att träna på små, små bitar, med hög belöningsfrekvens och tydliga kriterier, enkelt att hålla hög lyckandeprocent och väldigt konkret att jobba med. Kul säger jag, kul säger Prinsessan.


En av mina svagheter som hundtränare är detaljer. Jag FASTNAR i millimeterpill! Eftersom det är belönande för mig att ha en hund som gör mycket rätt och lyckas ofta, och det för mig är så mycket ENKLARE att lägga upp träningen för detaljer, så är det just det jag gör. Och när jag vill sätta ihop något som inte är en "ren" baklängeskedja blir det SVÅRT! Svårt säger jag, svårt säger Prinsessan. Fast hon tycker nog att det är enklare än jag gör...


Så jag har satt ihop en utmaning för mig själv: att hitta övningar som gör att jag tycker det är kul att träna helhet och längre sekvenser. Att hitta övningar där jag kan acceptera att "allt" inte är så bra som det skulle kunna vara - och det är både OK och i sin ordning. För det blir ju så - när sekvensen blir längre är det fler detaljer som ska utföras efter varandra, utan direkt belöning. Det är framför allt fria följet som jag koncentrerar mig på, det är det momentet som jag har allra svårast att sträcka ut, men också andra sekvenser för att träna uthållighet.


1. Som "gammal" hästmänniska har jag dammat av några dressyrprogram, satt upp ett fyrkantsspår, och går "dressyr-frittfölj". Fördelar: omväxlande, med mjuka svängar och mycket halter och tempoväxlingar. Övningarna ska utföras vid speciella ställen på banan, vilket betyder att jag måste tänka på vart jag går och inte kan välja "bästa möjliga tillfälle" att tex göra en halt. Istället måste jag planera så att bästa möjliga tillfälle inträffar vid rätt ställe! Eftersom programmet inte liknar ett "vanligt" frittföljprogram känner jag mig dessutom lite "friare" och lite mer lekfull. Prinsessan älskar det!


2. Timer. Hur ska jag göra för att Prinsessan ska klara 30 sekunder utan blicksläpp eller "riktig" belöning? 45 sekunder? 60? Spännande utmaning, som gör mig kreativ! Jag låter dessutom belöningen bli längre/bätte ju längre tid vi kör, och hoppas på att "bygga in" i Prinsessan att ju längre belöningen dröjer ju mer är den värd att jobba för. Prinsessan älskar det!

Tack till Petra Nilsson på DogPromotion för den!


3. Rallylydnad - enbart svängar, koner, och halter. Återigen - övningar ska utföras på speciella platser. Det är enkelt att sträcka längden på sekvensen innan belöning helt enkelt genom att belöna varje skylt - varannan - var tredje - i en transport - etc. Nackdelar (för tävlingslydnad) att jag faller in i rallylydnad med en massa dk så fort jag är på skyltad bana. Men det är ju mitt problem ;) Prinsessan älskar det!


4. Cirkuslydnad. Variant på timer, men med alla möjliga kombinationer av oväntade övningar. Baklänges marsch - läggande - tvåans fjärr - agilityhopp? Tränar signalkontroll, uppmärksamhet, och motverkar tjuvstarter på olika sätt. Prinsessan älskar det!

Tack till Jenny Wibäck på lyckagård för den!


5. Springsomenidiot. Kort sagt - spring som en idiot, försök villa bort hunden med konstiga svängar, halter, vändningar, tokbelöna när den ändå hittar vänstersidan. Jobbigt, men roligt. Ger en HÖG aktivitetsnivå och förväntan, och hjälper mig att verkligen strunta i hennes missar (jag anstränger mig ju för att hon ska missa) och istället bara belöna upp när hon hittar rätt. Prinsessan älskar det!

Tack till Kati Mäkilainen för den!


6. Spotify. Min spellista räddar hela min träning! Att träna till musik gör mig glad, lugn, och lättsam. Det hjälper mig att hitta takt och flyt. Och jag lovar att Prinsessan älskar det med!


När jag tänker efter...det är nog BARA jag av oss två som tycker att helhet är svårt och jobbigt. Prinsessan är liksom ALLTID på, och tycker att ALLT är skitkul!


Har jag nämnt att hon är världens bästa, roligaste, smartaste, gladaste och sötaste Kelpa?


 

Jobbar du matte? Men du har ju en hand ledig...leka!!!!

Av Åsa - 16 januari 2014 10:13

Frisörelev som tränar, hårigare blir det inte :)

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se