Kelpiestuds

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Åsa - 4 januari 2014 17:01

Jag har tränat mitt mest ångestfyllda moment idag - apportering med Valle. Det hade så totalt gått troll i det, med en kulmen hos Heidi Billkvam som visade precis hur osäker han blivit på att komma mot mig med apport i munnen, att jag mådde (och till viss del fortfarande mår) fysiskt dåligt av att träna det. Tror ni den sinnesstämningen gör saken bättre? Ond spiral - slår ni upp det på Wikipedia borde där vara en bild på oss!


Men skapt som jag är så ger jag mig ALDRIG! Även om vi inte tittat på en apport på någon månad så har jag så klart funderat lite då och då. Det är som en ond tand som man bara måste peta på med tungan, eller en sårskorpa som man inte kan låta bli. Och så har jag tränat med Midori, vilket har gjort MIN känsla för momentet bättre (hon fungerar ju faktiskt som en "standardhund", gör jag någorlunda rätt så gör hon någorlunda rätt). Plus att det var just valpträningen med Midori som gav den övning som hittills faktiskt fungerat bäst med Valle.


Midori bygger förväntan snabbt, och på vallhundsvis håller hon gärna lite avstånd från mig. Det blev tydligt när vi har jobbat med runda - övningar där jag snabbt upptäckte att utan mitt "ja!" precis när hon rundar så stannade hon eller la sig. Snabbt fixat med lite shaping och mycket noggrannhet med att ALLTID ge belöningssignal när hon redan siktar mot mig. Samma sak när det gäller att komma med leksak - krävdes lite träning att plocka bort belöningssignalen vid gripandet utan att hon kom av sig. Men det löste sig snabbt när jag väl kom på den springande punkten, som var förväntan på en belöningssignal och tveksamhet när den inte kom. Typ väldigt mycket samma som Valle...Men Midan är så mycket mer förlåtande än Valle är, det är enklare att "sudda och göra om".

Så vi har jobbat med apporten inomhus. Gripa, bära, hålla fast, you name it. Apporten är vår vän. Hon kan lämna på handtarget, hon kan springa fort, hon kan gripa bra från marken. Jag ville börja träna ingångar med apport i munnen (jag tycker att många hundar verkar ha svårt att veta hur de ska göra för att inte apporten ska slå i förarens ben), och använde till min hjälp vår älskade plattform. Typ ALLA hundar gillar plattform!

Funkade kanon, plocka apporten, upp på välbekanta plattformen, göra en ingång. Gick vidare till att också starta från plattformen. Bytte plattformen mot en tasstarget. Plötsligt hade vi en full apportering!


Tillbaka till Valle. Han ÄLSKAR sin plattform med en passion. Ett flertal gånger har han sprungit just till plattformen med leksak. Kanske kan det vara den hjälpen han behöver för att "låsa upp" de dålia känslorna förknippade med att komma tillbaka till mig med apporten? En STOR, TYDLIG visuell hjälp som är associerad till tusentals belöningar och bara bra känslor? Och som tillåter mig att vara helt tyst och stilla?

Start i köket. Viss tveksamhet blev mindre för varje repetition. Och mindre. Och mindre! Svansen började lyfta. Öronen kom upp. Inget tempo än (vi pratar två meters apportering) men ärligt talat struntar jag totalt i tempot just nu - jag vill bara att han kommer tillbaka.

Testade på logen idag, och la till en extra touch av konkurrens i form av skrikande valp uppbunden 2 meter från där apporten landade. TEMPO! Och för varje repetition kunde jag se hur spänningar sakta smälte bort och ersattes av förväntan. Han KAN ju alla småbitar, vi får bara inte ihop ett helt moment (och det är delvis det som fått mig att vilja slå huvudet i något hårt av frustration tidigare).

Så just nu har vi tjuvstart, dåligt gripande, en ful min mot Midori på vägen, och dåligt tempo in. Men vi har också, och det är MYCKET viktigare, en vilja att hämta en apport till min sida! En säkerhet i hur det ska utföras! Och en glad-känsla och ökat självförtroende (hos båda)!


Kan jag äntligen ha hittat nyckeln till vår apportering? Jag vågar hoppas! :) Och just nu tänker jag bara njuta av att ikväll kändes det inte ångestladdat och frustrerande och hopplöst. Ikväll kändes det GLÄDJEFULLT och FÖRUTSÄGBART och FRAMTIDSTRO! Valle i mitt hjärta - min bästa och hårdaste läromästare!


ANNONS
Av Åsa - 25 december 2013 06:17

Jag älskar annteckningsböcker, kalendrar och dagböcker. Helst med pennor till i fina färger. Och eget omslag - så klart. Jag tittar på ny träningsdagbok ingående innan jag väljer - njuter av stunden av möjligheter! Och varje gång tänker jag att denna lilla investeringen kommer att göra mig mer strukturerad och föra min träning framåt. Träningsdagbok...sådant som "riktiga" tränare sysslar med, sådant som jag har så RACKARNS SVÅRT att få till mer än mycket sporadiskt!


MEN!


Jag tror att jag har svaret. För mig, iallafall.

När jag stod i början på november och tittade på ny träningsbok för 2014 funderade jag på allvar över vad jag egentligen har nytta av, vad det är jag behöver hålla koll på, och vad som för mig framåt i träningen. Och då slog det mig (så enkelt!) att jag inte vill ha en träningsdagbok, där jag för journal över vad vi har gjort.


Jag vill ha en TRÄNINGSPLANERINGSBOK!


Efter varje pass vill jag skriva något ord om vad som har gått BÄST (för det ska jag ju upprepa plus att det är bra för mitt självförtroende), och framför allt vill jag tänka igenom vad jag ska göra annorlunda eller träna mer på framöver. Kort. Enkelt. "Stadga i sitt på avstånd" eller "frivilliga lägganden i blött gräs" eller "följa-övningar med svår störning" (från veckans träning).

Istället för att titta för mycket på det som har varit, vill jag lägga min energi på NÄSTA pass - det som jag faktiskt kan påverka!


Sedan vill jag ha med:

  • Målsättning för 2014 - hela året. Det blir mina resultatmål (om jag vågar sätta några sådana).
  • En månadsplanering som jag fyller i med uppgiftsmål i slutet av månaden innan, och checkar av efterhand - kommer vi framåt? Gör jag mina uppgifter?
  • En veckoplanering med ett par fokusmoment för varje vecka - fylls i både långsiktigt med tanke på tävlingar och efterhand som jag hittar "hål" i träningen.
  • En tävlingsplanering, så att jag kan göra en veckoplanering för veckorna innan - jag behöver påminnelse om att stärka rätt moment i tid, och att helhet är viktigare än detaljer veckan innan tävling (åtminstone för oss).
  • Anteckningsmöjligheter för att kunna sätta mer noggranna kriterieplaner för "äckelmoment" (hostVallesapporteringhost) och följa upp, och skriva i nya tips och tankar. Och jag gillar att stämma av samtliga moment någon gång varannan månad.
  • Och till sist: sidor med självpepp och fokus på vad som är viktiga tankar för mig, att titta på innan tävlingar för att få rätt känsla och rätt tankar.

Sådärja, några års samlad vishet som kommer av en STOR mängd kalendrar och anteckningsböcker som kommit och gått. Jag tror att jag har hittat den ultimata kombinationen av att titta bakåt (lite grann) och titta framåt (där lägger jag mitt huvudfokus), och är (återigen) övertygad om att NU, nu blir jag en RIKTIG TRÄNARE! ;)


Snygg är den iaf! Och ny...och full av möjligheter...och jag har en grön glitterpenna att skriva med...

2014 - full fart framåt!


Och till sist, för att pusha mig själv lite, lite grann:

Valles mål för 2014 är att bli uppflyttad till Lk3, och träna in alla Lk3-moment. Samt att bli rallychampinjon.

Mårrans mål för 2014 är att bli rallychampinjon.

Midoris mål för 2014 är att starta Lk1 och nybörjarklass rally, samt träna in alla Lk2-moment.

Så är det skrivet, så ska det bli!


ANNONS
Av Åsa - 21 december 2013 22:56

Så är det faktiskt. Jag blir aldrig "redo", jag bara gör ändå. Ibland går det åt skogen. För det mesta går det bra. Och alltid lär jag mig något nytt! Det är genomgående i hela mitt liv, jobb som hunderi som relation. "Redo", det blir jag under tiden som jag testar :)

Så nu har jag anmält Midori till en träningstävling om två månader! Både lydnad och rally. Och jag kör Valle också. Lika bra när jag ändå är där, liksom...
Kommer vi att vara redo? Icke! Inte om man ser till att momenten ska sitta, helheten fungera, och allting ska ske tävlingsmässigt. Men det spelar ingen roll! Redan nu är vi redo att testa hur jag behöver göra för att få fram rätt känsla till varje moment, träna under tävlingslika former för att påbörja hjärntvätten att tävlingsbanan är ett magiskt ställe där allt är kul och inget går fel, och ta reda på hur Prinsessan reagerar på mattes tävlingnerver (för de kommer att göra sig påminda, det är liksom en del av grejen).

Vi har tagit det första steget på vår tävlingskarriär, och redo eller ej så kör vi så det ryker!

Av Åsa - 15 december 2013 16:26

Hemma från årets sista tävling - och nu känns det som en bra tid att summera 2013. Det kommer säkert att hända lite mer, men jag tvivlar på att det blir något värt att nämna.


Målsättningarna som jag satte 1/1 var följande:


Start Lk2 med Valle - gjort. Fyra starter blev det, den bästa på 154 poäng. Mål uppnått!

Tävla rallylydnad med båda hundarna - gjort, med bra resultat dessutom. Mål uppnått!

ALLTID lämna banområdet INNAN jag belönar - gjort. Mål uppnått!

Fixa anlagsprov i viltspår med båda hundarna - gjort, med beröm. Mål uppnått!

Sätta ihop och träna in en freestylerutin, bara på skoj - gjort. Mål uppnått!

Fortsätta ha kul ihop med mina hundar - GJORT! MÅL UPPNÅTT!


Känns bra att faktiskt att uppnått samtliga mål!

Så här summerar jag året som gått:


Januari

Båda hundarna gick sina anlagsprov i viltspår, båda hundarna godkända.

Första 2013-tävlingen i rally, och Mårrans första tävling på ganska många år...Och hon var fantastisk!


Februari

Jag samlar ihop alla mina apporteringstips i hopp om att knäcka Valle-koden. Koden förblir intakt, men inläggen är bra!

Jag börjar träna specialsök med Valle. Det faller vi för pladask båda två :)

Freestyleprogrammet påbörjas.


Mars

Vi debuterade tvåan på Malmö Int. Rekord i lägsta poäng, men vi var glada ändå!

Första träffen i elitsatsningen med Maria Brandel, som sammanlagt var fyra träffar under året.


April

Ny start i tvåan, denna gången med riktigt dålig känsla.Tvivlar på om Valle någonsin kommer att gilla att tävla.

Jag börjar på allvar drömma om att en liten Tuxling ska få flytta in hos mig, tjatkampanjen startar.

Canis - möte/kurs med BAT och NLP-tema, mycket givande på många sätt - inte minst för att det är så kul att träffas!

Kurs för Jenny Wibäck med många bra tankar och ideer som följt mig under året.


Maj
Mera specialsök! Vi går kurs för Jessica Alenius, och lär oss lite mer "på riktigt".

Jag får godkänt hemifrån att skaffa valp!

Valle gör sitt MH, jag passar på att prata med min nya uppfödare.

Fler rallytävlingar - inga fantastiska resultat men klart godkänt och glada hundar.

Midori föds!

Och båda hundarna tävlar lydnad, poängmässigt inga höjdare, men bra känsla.


Juni

Kurs i fritt följ för Petra Lindström, som gav fler bra övningar som följt med i träningen. Valle skötte sig dessutom ovanligt bra!

Båda hundarna tävlar igen, och båda hundarna gör bra ifrån sig - men inga poäng som räcker till uppflytt.

Jag träffar Midori för första gången :)


Juli

Valles freestyleprogram är klart och visas upp för träningskompisar, för att sedan läggas på hyllan tills vidare.

Midori flyttar hem till oss - och inget blir sig någonsin likt igen! Hela juli handlar bara om valp...

Jag utmanar mig själv och håller en endagskurs om att fotografera hundar. Roligt!

Jag och Midori är med på radio Kristianstad


Augusti

Valle går årets sista Lk2, med het godkänt resultat och årets första platsliggning med 10 på! :)

Båda hundarna debuterar fortsättningsklass rally

Vi träffar Prinsessans äldre brorsa, och matte Magdalena från Polen - en förebild!

Midori tränar för Maria B

Vi går valpkurs på Rplus hundskola


September

Midori blir äldre, vi startar onlinekurs för Silvia Trkman

Både de vuxna hundarna gör BPH


Oktober

Sista Maria-träffen...saknad!

Midori jobbar med De Valpätande Fasanerna från Helvetet

Och hamnar på akuten efter att ha satt skosnören i halsen. Det gick bra, som tur var!


November

Midori ställs ut på Malmö Valp, med blandad kritik och en andraplacering

Vi går kurs för Heidi Billkvam, och lägger ytterligare verktyg i boxen (som har fått många bra verktyg under året!)


December

Valle blir bortlottad på årets sista tävling, men Mårran gör en bra debut i avancerad klass.

Midori avslutar Silvias valpkurs och startar direkt en onlinekurs i tävlingslydnad för Anna Larsson

Och jag börjar på allvar fundera över ett upplägg som minimerar risken för framtida ljud i träningen


Det var det, liksom. No more, no less! Ett bra år med toppar och dalar men övervägande toppar, och jag känner på mig att 2014 blir ÄNNU BÄTTRE! Nu rockar vi vidare, jag och dogsen, mot nya äventyr!














Av Åsa - 10 december 2013 07:17

Prinsessan har kommit ett steg längre ifrån "valp" och närmare "unghund" - hon har avslutat sin sista valpkurs!

Vi har gått två valpkurser: en " vanlig" för Rplus hundskola i Malmö, och en online för Silvia Trkman. Båda har varit suveräna och mycket givande, på olika sätt, och båda rekommenderas varmt. IRL-kursen var mer inriktad på "basic stuff", Silviakursen har däremot varit en blandning av olika trix och färdigheter för tävlingshund i freestyle/lydnad/agility. Fyraochenhalv månader har vi tränat och filmat, och här är resultatet!


Examensfilmen har också blivit ett litet minne av hennes första månader - att spara och titta på allteftersom åren går.


Första steget in i unghundsvärlden blir så klart en ny online-kurs, denna gången för Anna Larsson på 3vallare - inriktning tävlingslydnad!


Alla mina träningsfilmer ligger på min youtubekanal för den som är nyfiken...En fantastisk minnesbank för mig - ocensurerat från dåliga pass, fantastiska pass, pass från olika kurser, tävlingar, och pass bara på skoj.

Av Åsa - 8 december 2013 07:52

Idag är mitt inlägg om 101 apporteringstips med i Elsa och Lenas julkalender, och det kändes läge att göra en Valle-uppdatering. Han har ju fått stå tillbaka lite här på bloggen - en viss liten Prinsessa har solat sig i strålkastarglansen istället.


Min VillerValle fyller tre år idag. Tre år! Min minivalp! Min knäppkelpie som gillar att sitta på alla han gillar (inklusive Mårrans huvud), leker i timtal med Midan (Valle växer aldrig upp), och fortfarande ger mig värsta känslomässiga bergochdalbanan i träningen.

Valle är...som Valle är. Fantastisk. Underbar. Oerhört tillgiven och kelig. Enkel i vardagen - är med överallt. Stundtals BRILJANT i träningen! Otroligt intelligent, ordklok, har lätt för större koncept, fantastisk nos, ÄLSKAR shaping med en passion, och vill allra helst sova ovanpå mig (eller husse).

Dessa är de sidorna hos honom som jag väljer att fokusera på och utveckla.


En av de bästa sidorna med att Midan är lika mycket träningsnarkoman som jag - sex månader gammal och tar ALDRIG slut - är att Valle blir "fri" att träna enbart när han vill. Han får tom tjata lite! Vi har låtit lydnaden vila ett tag, och bara gjort roliga på skoj-grejer: specialsök, rallylydnad, trixträning. De lilla vi gjort i momenten har varit i samma anda - inget allvar. Det passar honom perfekt!

Han har varit konsekvent bra på rallytävlingarna under hösten - en enda tävling på 85 poäng, annars har han legat över 95. De där sista poängen vete 17 om vi någonsin når, men "bra" är bra nog!

Och apporteringen? Den följer samma mönster - då och då är den 10-mässig. 12-mässig! Och då och då är den icke-existerande...Jag lever på när det går bra och accepterar att han är som han är!


En vän till mig sa en gång "Man får inte den hund man förtjänar, man får den hund man behöver för att utvecklas vidare".

Min Valle blir (nog - aldrig säga aldrig) inte en SM-hund. Kommer vi upp i elit blir jag lycklig, men det är verkligen ett dröm-mål. MEN. Han lär mig mer om livet, mig själv, och universum i stort än någon annan! Det är hans uppgift.


Av Åsa - 6 december 2013 07:19

Klickerträning kan upplevas som väldigt svårt och avskräckande när man läser om det (beroende på vilken bok/artikel så klart), eftersom det ofta används en hel del nya termer. Varför envisas vi som håller på med klickerträning ändå med att fortsätta använda dessa orden? Därför att de (oftast) har en exakt betydelse, som gör att alla som kan termerna faktiskt förstår exakt vad någon annan pratar om.


Exempel: Ordet "korrigering" betyder bevisligen väldigt många olika saker, beroende på vem man pratar med (gå in på vilket hundforum som helst så är det uppenbart). Termen "positivt straff" har däremot en väldigt exakt betydelse: positivt betyder att något LÄGGS TILL (har inget att göra med trevligt/otrevligt). Att ett beteende blir straffat innebär att vi får MINDRE av beteendet. Det är enkelt och precist: om beteendet leder till att något läggs till, och vi kan se att beteendet över tid minskar, då rör det sig om ett positivt straff.

Att prata om korrigering med någon kan alltså vara väldigt luddigt - ofta missförstånd. Att däremot prata om positivt straff med någon (som har lärt sig berydelsen av termen) är väldigt exakt - inga missförstånd.


Det var inte just denna termen jag tänkte skriva om, läs mer om beteenden och hur de påverkas av sina konsekvenser här. Eller här. Eller titta här! (Inte 100% korrekt i sina termer, men man fattar!)


Det jag stöter på lite då och då som gnager lite på min Besserwissernerv är att det verkar ha blivit ett likhetstecken mellan "operant träning" och "klickerträning". Egentligen mellan "operant träning" och "shaping". Man pratar om att hunden är mer eller mindre operant, beroende på hur mycket initiativ den tar.

Im sorry - det är inkorrekt!


Operanta beteenden är VILJESTYRDA beteenden. Hunden VÄLJER att göra något. Så långt så bra, det stämmer utmärkt att både klickerträning och shaping är operant inlärning - hunden väljer att testa olika saker - vi väljer att klicka och belöna.

MEN. Det är inte ENBART klickerträning/shaping som är operant träning! Även om hunden väljer att vara passiv så är den lika operant. Även om jag tränar med signaler som hunden lyder så är den lika operant. Även om jag tränar min hund uteslutande med straff så är träningen lika operant!


Operant träning handlar om att hundens beteende styrs av vilka konsekvenser de tidigare haft. Hunden väljer att utföra beteendet om den tror att det kan löna sig (antingen genom att den får något trevligt eller att den kommer undan något otrevligt). Den kan också välja att låta bli beteendet om den har dåliga erfarenheter av vad som händer efteråt (den råkar ut för något otrevligt, eller blir av med något trevligt). Den kan också välja att testa något helt annat om beteendet aldrig lönar sig.


De beteenden som INTE är operanta STYRS INTE MED VILJAN - vi kallar de reflexer - och de påverkas genom klassisk betingning, eller associationsinlärning med ett enklare ord. Läs mer om det här.

Reflexer påverkas INTE av sina konsekvenser, utan utlöses när något speciellt händer (någon slår med en hammare på rätt ställe på knät = benet far ut).


Slutsats:

* ALL träning där hunden väljer att utföra, eller inte utföra, beteenden beroende på vad de tidigare fått för konsekvenser är operant träning.

* En hund kan vara mer eller mindre aktiv, den kan testa mer eller mindre på egen hand, men det innebär inte att den är mer eller mindre operant - den gör fortfarande det den tror lönar sig mest!

* Klickerträning och shaping är operant träning, men operant träning är mycket, mycket, MYCKET mer än klickerträning och shaping!


OK. Min inre Besserwisser har tystnat. Ett tag...;)



Av Åsa - 24 november 2013 16:20

För tre veckor sedan var jag och Midan (och Valle) på kurs för Heidi Billkvam. En helgs inspiration, hjälp, och trevlig samvaro med hundnördar - och sen då? Hur mycket ligger kvar i huvudet och smyger sig in i träningen efter en helgkurs?

Så här såg det ut då:


Förra gången jag var på kurs för Heidi var för två år sedan, men Valle. Det vi tog med oss då var framför allt tre saker: belöningssystemet, bygga värde i tystnaden, och att vila i halterna.

Påfyllningen som jag fick från denna helgen var dels lite påbyggnad på de tre sakerna, och dels lite nya tankar. Så tre veckor efter är detta det jag tänker på (för det mesta):


* Bygg förväntan! Hund med hög förväntan på matte har ingen anledning att nosa runt.

* Belöna bra attityd och bra försök - hunden ska ha BRA självförtroende och känna att den "kan allt". Detaljerna trixar vi med efterhand, engagemanget är viktigare.

* Tillåt hunden att göra fel och låt den självmant "hitta tillbaka" om den hamnar i det som Heidi kallar "Limboland", alltså det där tillståndet där hunden har avvikit från uppgiften och liksom inte hittar tillbaka. På mitt eget språk vill jag att hundens default alltid ska vara "kontakt med matte", istället för "hitta egna förstärkare".

* Tyst och stilla förare betyder "bra, fortsätt". Förare som går ur position betyder "vi gör om".

* Undvik felsignaler om hunden testar men gör fel för att den inte riktigt kan, kör hellre liten belöning för bra försök - stor belöning för korrekt utfört.

* 3-4 klick + belöning i position (tillåter att man kan fortsätta övningen) följs av en FULL FEST.

* Vila i stadgan. Motverkar att man får ljud och andra förväntansproblem. I praktiken: alltid STILLA ca 4 sek INNAN klick eller full fest. Gäller halter, ställanden, lägganden, sättanden, komma in med apporten, etc.

* Vi har inte tränat rutan sedan vi var där, men jag gillar Heidis sätt att träna in rutan! Som ett flödesschema för hunden:

Hunden springer mot rutan. Är leksaken där? Ja: ta leksaken. Nej: spring till punkten, stanna på stannasignal. Kastar matte leksak? Ja: ta leksaken. Nej: stå kvar, vänta på liggsignal. Osv...

* Försök i mesta möjliga mån att belöna med samma föremål som hunden har hämtat. Minimera tanken att släppa/byta hos hunden = minimera risk för tugg och för tidigt släppande.


Det vi däremot har tränat är att kunna komma tillbaka med leksak! Upptäckte ganska snabbt att det hängde ihop med förväntan på en belöningssignal, och att det gällde i samtliga situationer där hon springer från mig, från under promenad till att runda ett föremål. Träning: Shejpa att hon KOMMER MOT MIG SJÄLVMANT innan belöningssignal, och INGEN typ av förstärkning om hon stannar - bara vänta ut att hon rör sig. Ingen hund är stilla i evighet. Under promenader såväl som i träningen. Med eller utan leksak.

Belöningen för väl utfört arbete kom idag, Prinsessan kom med leksaken samtliga gånger utan tvekan :)


Här är vår variant på FULL FEST (och ska jag vara Heidi-petig så klickar jag för tidigt - vila i stadgan - och belönar jag med full fest bör jag belöna med mig själv FÖRST och allting annat EFTER EN STUND.)


Här följer mina Heidi-anteckningar:


Inlärning rutan:
Prio ett: hitta rutan! Motivation och förståelse.
Punkt mellan bakre konerna motverkar för tidigt stopp.
Två metoder: musmatta eller leksak.
Leksak (stor!): stor, tydlig hjälp. Börja med leksak för stor motivation. Kanske gå över till musmatta sedan.
1 fem meter ifrån rutan. Spring in till punkten, kasta leksaken upp i luften, lägg leksaken, stampa på punkten, gå tillbaka. Medhjälpare släpper hunden. In i rutan och belöna. Upprepa 2ggr.
Tredje gången fejka leksaken, stanna hunden i rutan, kasta leksak över hundens huvud. Upprepa 2 ggr.
Lägg leksaken, ta med hunden bort långt, släpp.
Kör i två veckor.
Sedan förpreparera rutan, ta in hunden, fråga var är rutan? Lär hunden att det betyder leta efter rutan. Följ upp med samma. Öka avståndet till första skicket.
Lär hunden att om inte leksaken är där så ska de stå stilla och vänta på leksaken.
Öka avstånd på första skicket var är rutan.
Skicka till tom ruta.
Om dåligt tempo: fundera över varför? Osäkerhet, dålig förväntan? Och skicka inte alltför många gånger. Första skicket räknas på tävling!
Om target välj ngt som inte kan apporteras! Visa target så att hunden slipper leta - bygg muskelminne!
Driv först precision sedan.
Efterhand när hunden kan rutan, träna att kunna dirigera rätt (säkra upp!). Noga med att hunden inte kommer in till mig, stoppa och visa/hjälp rätt.
Vila i stadgan i rutan innan belöningen kommer.
På träning: passera punkten, även om hunden kommer förbi rutan. Undvik att hunden stannar själv!


Vittring:
Koppla på nosen! Kasta kotte i skogen, minisök.
Start med en pinne. Skapa intresse, låt ngn hålla hunden, spring ut, visa pinnen, göm i löv, låtsasmarkera på andra löv (apdans), släpp hunden. Ge den tid. Mycket tid. Kan använda leksak eller annat. Hur länge beror på hund.
Nästa: hel hög med pinnar. Stå två meter ifrån. Gå ut, visa pinne, göm i löven bredvid högen. Ingen dans. Släpp hunden. Information om hur synpåverkad hunden är. Helt ok att kolla av högen och sedan välja att söka. Om väldigt påverkad starta längre ifrån högen.
Nästa: ställ upp framför högen, göm bakom, apdans. Hunden måste passera högen. Göm i alla vinklar från högen.
Nästa: närmare högen. Högen platt.
Nästa: gör ett o eller u av högen, göm i mitten, apdans bakom. Ge hunden tid! Öka avståndet skicket.
Nästa: sprid ut högen. Göm på olika platser. Låt hunden ta lång tid på sig.
Nästa: tre rader med fem pinnar, synlig pinne. Stanna träningsmässigt på detta steget.
När jag kan gå rätt ut på näst sista steget utan mellansteg så är den redo.
Växla mellan korta och långa sök.
Om hunden kommer med fel: låt inte hunden komma in, möt den och ta pinnen.


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se