Ibland fastnar jag för en bild som inte är klassiskt "bra". Som denna, som är tekniskt lite småskum med mycket rörelseoskärpa. Extra intressant att fundera över vad det är med just den bilden som tilltalar mig - hur tänkte jag nu?

Jag har varit sugen på att träna Heelwork to Music ett bra tag nu, och att en ung kelpie (Iver) gör stora framsteg i den sporten gör ju inte suget mindre...Jag tänker dessutom på både lydnad och rallylydnad, där jag ibland får lite slut på fantasi just när det gäller fotgåendet. HtM-hundar har ett supersnyggt fotgående på längden och tvären som jag vill åt!

Så nu har jag gjort slag i saken, och tar ner en av mina favoritinstruktörer: Anna Larsson kommer till Eslöv och håller kurs i just HtM 1-2 maj! Vi är redan ett litet gäng - men det finns plats för ett par till.

Visst verkar det roligt! Musik, kreativitet, nya utmaningar och nya tankar!

Vill du hänga på? Anmäl HÄR!

Vet du inte riktigt vad HtM är? Titta på filmen från Annas senaste tävling och bli lika inspirerad och taggad som jag är!

Slarvig som jag är ibland så har jag fått in vissa oönskade beteenden hos Midan som jag gärna vill ändra på, bland annat att hon hoppar på mig i ingångarna. Två tassar på mattes ben är en effektiv (och rolig!) bromskloss.

Nu har vi (äntligen) börjat jobba med det på allvar, och jag har funderat en del över hur komplext det egentligen är att byta ut en liten detalj som är väl inarbetad i ett beteendemönster.

Just hoppandet är ett bra exempel, eftersom det inte bara är EN orsak, eller EN förstärkare, utan det sitter ihop med en massa annat!

1. Hoppandet är ROLIGT! Det är självbelönande.

2. Hoppandet återkommer i en mängd olika situationer i vardagen. Jag tänker inte jobba med alla, men jag tror absolut att ju mer jag kan minimera det i en träningssituation, ju mindre kommer det att förstärkas i en träningssituation. Exempel: helt plötsligt upptäcker jag att när jag gett min belöningssignasl och sätter handen i fickan så finns där två framtassar och en glad nos precis vid fickan...Det har jag inte ens tänkt på innan, jag har ju gett min belöningssignal för en stilla hund med alla tassar på backen. Superenkelt att träna, och ytterligare en situation där numera "tassar på backen" lönar sig.

3. Tänk så mycket enklare det hade varit att lära henne göra rätt från början...ta tag i problemet när det är LITET istället för att låta henne upprepa det typ 500 gånger...Just en dålig ingång har jag en tendens att dels "slaskträna" och dels släppa igenom eftersom jag är så nöjd med inkallningen/apporteringen/hoppet i övrigt. Och då bygger hon ett felaktigt rörelsemönster. Så klart.

4. Sedan är det det här med att bestämma sig och vara konsekvent...Jag tänker så här: det beteende som HON har valt är som en upptrampad stig i ett buskage fram till belöningen. Hon har gått stigen många gånger - den är enkel att gå. Det beteende som JAG vill ha är en ny stig, till samma mål, som går lite bredvid den gamla. Där måste jag envisas med att hon ska gå genom buskarna, och röja en ny stig lite i taget, trots att den gamla finns precis bredvid! Alltså måste jag samtidigt hindra henne att gå på den gamla stigen, så att den gamla stigen kan börja växa igen och bli jobbig att gå på. Efterhand kommer den nya stigen att bi enklare och enklare, och den gamla mer och mer igenvuxen.

På ren svenska: jag måste se till att hon under en period framöver ALLTID utför ingången korrekt, och om hon INTE gör det så får inte det utförandet leda till "målet", det måste förstärkas så absolut lite som möjligt (helt är omöjligt, det är KUL att hoppa).

Det jag har märkt nu är att den "felaktiga" stigen har börjat växa igen, sakta men säkert, samtidigt som den "rätta" stigen inte är färdigröjd. Hon är alltså lite förvirrad...Om någon månad bör "röjningsarbetet" vara klart (förutsatt att jag tränar genomtänkt), och då sitter ingången exakt som jag vill ha den!

Bild: Mette Björne

Tiden går fort...Prinsessan har blivit 10 månader - tävlingsmyndig! Så jag tyckte att det passade bra att filma hennes tävlingsmoment och se hur det ser ut just nu:

Helhetsmässigt är jag MYCKET nöjd! Hon håller ihop hela moment, gör fina transporter, och struntar i tävlingsledaren (förutom tandvisningen). Bra signalkontroll, bra stadga (hurra!). Följsam.

Detaljnivå:

Tandvisning: Det är ju en fördel om hon sitter vid min sida, trots allt.

Linförighet: Fila på position - hamnar långt fram ibland. Lite studs här och var. Men bra fokus och hyfsad uthållighet! Jämför ofrivilligt med Valle som klarade max tre steg i samma ålder, och känner mig fantastiskt nöjd helt plötsligt!

Läggande: Nos är en svaghet...men hon la sig fint trots att hennes fokus var på gräset, och trots att det regnade.

Inkallning: Jag fegade lite och gick bara 10 meter - har haft problem med stadgan. Nu verkar det ha slagit över åt andra hållet med dåligt tempo istället. Ingångarna har vi hårdtränat att få bort att hon använder mig som bromskloss, vilket tydligen resulterat i osäkerhet. Blir ingångskampanj i veckan!

Ställande: skaket kom ju olämpligt, men nöjd med ställandet och stadgan. Andra ställandet kändes toppenbra!

Apportering: Har tränat en del tvåans apportering, bara själva ut - grip - in, och det har straffat sig...Tillbaka till gripa, stadga, och håll fast! Och en MASSA olika föremål! Och med hjälp av tipset från träningskompisen att ta emot apporten med vänster hand (tydlig visuell signal om vad som är på G) och gripa den om mitten (min doft på apporten plus att den blir lite varmare, inbillar mig att det är trevligare att ta i munnen) kommer apporteringen snart att bli super!

Hopp: Vi har hittat rätt avstånd, stadgan är bra, ingångsproblemet följer med hit också. Helt klart måste ett nytt rörelseschema nötas in, som inte innefatar tassar på mig och blir automatiserat för henne.

MYCKET nöjd med att det vi har hårdtränat, dvs stadgan (alla moment) som var helt obefintlig för tre veckor sedan, verkar sitta perfekt. Duktig Prinsessa!

Start blir det inte än på några månader - men vi är på rätt väg!