Kelpiestuds

Senaste inläggen

Av Åsa - 27 mars 2015 20:51

Jag tycker fjärren är ett svårt moment. Prinsessan också. Hmmm, det kanske hänger ihop...

Anyway, jag bestämde mig förra året när vi började träna skiftena för låsta baktassar. Hon är smidig i kroppen och hade säkert fixat låsta framtassar, men jag ville utnyttja hennes fina lägganden och uppsitt.

Det har varit svårt att få henne att förstå att tvåan fjärr ska utföras på avstånd från mig. Nu sitter det fint, vi har testat på 15 meter utan problem. Rörelserna är peppiga och fina, hon känns stadig.
Som många hundar har hon störst problem med skiftena från stå, både sitt och ligg. Vi har tragglat med target, plattform, shejpat, följt godisbit...det kan funka 20 ggr på raken, så backar jag ett steg och det är bortblåst. Hon är inte heller riktigt säker på signalerna, vilket gör att rörelserna blir lite tveksamma och hon ibland väljer fel eller inte flyttar sig alls.
Ett par gånger har jag tänkt att jag ska byta till framtassar istället, men då kraschar det i både hennes och mitt huvud.

Det är frustrerande att liksom inte komma närmare målet! Skiftena blir varken bättre eller säkrare, och inte kommer jag längre ifrån henne heller...

Vad gör man då? Man funderar på om det finns en annan anfallsvinkel!

Så jag har tänkt om. Jag tänker ändra min prioritering. Släppa tanken på helt låsta baktassar, för nu. Istället vänja henne vid att fjärr är ett moment som utförs på (ganska långt) avstånd, göra henne säker på signalerna, och låta henne hitta sina egna rörelser. Skit i precisionen, fixa en helhet som andas glädje, självförtroende, och energi! Förhoppningsvis får hon istället extra charmpoäng när vi kommer så högt i klasserna :-)

Jag tror att det kan vara lite typiskt mig - får jag inte detaljerna att funka har jag svårt att gå vidare och träna in en helhet. Och då slutar det ju med att jag inte har någotdera, inte ens ett fungerande moment...

Det ska bli spännande att testa något nytt, och lite läskigt att liksom lämna över lite kontroll till henne (vadå kontrollfreak), men framför allt roligt och utmanande! Oavsett om det blir som jag har tänkt mig eller inte så kommer jag att ha lärt mig något :-)

ANNONS
Av Åsa - 25 mars 2015 06:32

Inför förra tävlingen körde vi ganska mycket detaljer, tog det lite lugnare sista veckan, och testade ny plats dagen innan. Resultat: inte ultimat (sedan om det berodde på det eller något annat vet jag inte).


Så då testar vi något annat inför nästa tävling: massor av kedjor! Prinsessan och jag har kört igenom det där Lk1 programmet ett tiotal gånger nu. Hon känns säker. Jag känns säker. Uthållighetsmässigt fixar hon dubbla program, jag ska inte säga att det är självklart - hon visar tydligt var belöningen finns och att det faktiskt snart börjar bli väldigt dags för den - men hon är koncentrerad, tyst, och korrekt.

Vi har också övertränat momenten, jag har tänkt mig att i den bästa av världar ska vi kunna starta en Lk2 innan sommaren - och då måste hon ju vara van vid de momenten. Även i vår etta är alltså platsliggningen 3 minuter på 25 meter, inkallningen 30 meter, och där ingår ruta och fjärr. Sträckan vi går på läggande/ställande är en bra bit längre än jag någonsin råkat ut för på tävling (eftersom det är där hon får problem). Jag går tillbaka, bakom henne, runt henne, etc - tassarna är fastlimmade i marken.

Vi tränar på olika ställen, med olika "naturstörningar" i form av får, hundar, fria vidder, ekorrar, och kaninbajs, och jag känner att nu är det dags att ta sig ut och "träningstävla" på olika platser som utmanar lite mer störningsmässigt - i stan, utanför skolan, i parken, etc. Och naturligtvis ett par studiebesök på klubben som vi ska tävla på! Det är också dags att bli "störda" av kommendering på allvar.

Och jag har gjort ett högst medvetet val att stå över det moment som vi inte får till på tävling: apporteringen. Den är värd max 10 poäng så jag kommer att klara mig bra utan den, och hon har en härlig apportering i tvåan och uppåt. Ettans apportering verkar helt enkelt inte passa oss som träningen ser ut just nu, det momentet stoppar upp vårt (mitt) flow och tar ner vår (min) känsla.


Efter ett besök hos min fantastiska coach Jenny Wibäck har jag lite nya tankar i huvudet (hon är bra på det där med att byta ut ens dåliga tankar mot bra tankar!):

  • Vi ska inte tävla - vi ska gå in och göra en uppvisning i hur Lk1 ser ut.
  • Vi siktar inte bara på uppflytt - vi siktar på 200 poäng.
  • Vi tränar som att det är en självklarhet att vi startar tvåan nästa tävling, och trean nästa igen.

Sikta mot stjärnorna...;)


För jag är absolut, tveklöst, JÄTTENÖJD om vi "bara" går in och gör en bra tävling, med bra känsla, oavsett poäng! Jag tävlar mot mig själv (och ibland mina hjärnspöken), inget annat! Just nu hjälper mig att träna bättre om jag tänker att vi ska träna mot perfektion (eftersom vi faktiskt kommer att behöva det längre fram) istället för "good enough". Även om inget har förändrats med momenten, så har de i mitt huvud blivit mer intressanta och spännande att jobba med igen - och det som känns utmanande känns roligt!


Så får vi se hur kakan blir med det nya receptet! Det går alltid att ändra igen! :)

 

ANNONS
Av Åsa - 7 mars 2015 16:03

...och jag önskar att jag kunde säga att den startade fantastiskt och att jag är glad och att vår träning har gett önskade resultat. Men nu blev det inte så, och jag känner mig för en gångs skull både ledsen, arg och besviken. Inte på min Prinsessa, egentligen inte på mig själv, absolut inte på arrangörerna, utan bara på "allt". Jag ville verkligen sätta det idag. Inga direkta drömmar om superpoäng, men slippa nollorna? Kanske hamna på rätt sida uppflytt? Jag trodde att idag var dagen.


Jag brukar gilla att tävla oavsett resultat, och är lite förvånad över mina egna känslor - så istället för att trycka ner och låtsas som att jag alltid har superpeppattityden så drar jag fram de negativa känslorna i ljuset och petar lite på dem. Det känns inget vidare. Hej prestationsångest. Hej självförminskning. Hej känslan av att det ALDRIG kommer att fungera när det faktiskt räknas.


Tack och lov hälsar också lite andra känslor på, och de blir starkatre ju mer distans jag får: Hej analys, Hej sunt förnuft, och Hej revanchsugenhet! Hej insikt om att det är okej att må dåligt när saker inte går som man vill, så länge man kommer ut starkare på andra sidan!


Jag bryter ihop och kommer igen, tar med mig 8,5 på linförigheten och 10 med fina tröstande kommentarer på helhet (första gången ever som jag får 10 på helhet!). Jag tar med mig att jag gjorde mitt bästa, och Prinsessan gjorde sitt bästa - som hon upplevde situationen. Jag tar också med mig att vissa saker som kändes omöjliga för sex månader sedan satt perfekt idag. Det som gick bra ska vi bygga runt - det som inte fungerade ska vi ändra på.


TACK till mina underbara träningskompisar som alltid stöttar och peppar och redan har idéer på hur vi jobbar vidare!


Nu känns det bättre. :)


 

Av Åsa - 26 februari 2015 14:30

Något av det lyxigaste som finns är att ha tid att göra onödiga saker som man gillar. Som att ta med kameran på morgonpromenaden och låta den ta dubbelt så lång tid som vanligt.

 

I morse vad det dessutom frost, dimma, och solen höll på att bryta igenom. Ruggigt vackert!

 

Grannens damm är befolkad av en svanfamilj som ivrigt försöker skrämma bort övrigt fågelliv. Kelparna har för länge sedan insett att dammen är off limits och låter svanarna väsa bäst de vill.

 

Jag älskar att bo på landet! Att kunna gå morgonpromenaden med lösa hundar och njuta av öppna vidder - det är lyx!

 

Prinsessan vädrar vår i luften, och tossar runt lite på Prinsesse-vis :)

   

Och rätt vad det är så hänger Valle på, och jakten är igång!

 

Och jag tittar på och bara njuter av ett andningshål i vardagen...


Av Åsa - 24 februari 2015 16:22

En vän till mig väckte tanken på att ha en online-kurs i hundfotografering - så nu gör jag verklighet av tanken!


För dig som vill utvecklas som fotograf, få feedback på dina bilder, och samtidigt ha kul med din hund:

ONLINE-KURS I HUNDFOTOGRAFERING VIA GLÄDJEKLICK!


Vi kommer att jobba med porträtt

 

Miljö

 

Action

 

Och uttryck (att bilden ska ha en viss stämning eller väcka en känsla)

 


Låter det kul? Det ÄR kul! Och fina bilder på din Pälskling får du på köpet!

Välkommen med din anmälan!




Av Åsa - 19 februari 2015 08:52

Jag snubblade över detta inlägget för någon vecka sedan och började fundera över just system.


För mig är system dels det som beskrivs i ovan nämnda inlägg, HUR-et. Jag har mitt mål. Jag vet vart jag vill. HUR kommer jag dit? Vad behöver jag GÖRA för att komma dit?


Min första bok skrev jag på kvällar, lite på skoj, och skickade in ett nästan färdigt manus till förlaget.

Min andra bok däremot blev kontrakterad bara på en ide som jag presenterade, och fanns bara i mitt huvud...Den skulle ju liksom tas ut ur mitt huvud och placeras på pränt, det är hela tanken med en bok. Och lite snygga bilder till dessutom. Mitt mål var självklart "färdig bok". Och jag fick skrivkramp! Det GICK INTE. Helstopp. Ingenting blev bra, jag stirrade på skärmen, fick ångest, och gick och tränade hund istället. Det lilla jag skrev deletade jag direkt, det dög inte.

Så jag tänkte om. VAD behöver jag GÖRA för att få boken klar? Jag behöver skriva. Bara skriva. Utan krav på att det ska bli bra, eller ens intressant, den biten fick komma sedan. Mitt system blev att ta ledigt från jobbet en vecka, och i sex entimmespass per dag bara skriva UTAN att läsa igenom, eller ändra, eller deleta ett enda ord - bara få ord på pränt. Jag la upp min miljö så inbjudande som möjligt, snacks, rastade och lugna hundar, avstängd telefon. Varje timme belönades med en paus för facebook, eller röra på mig, eller något annat. Varje dagspass kändes fantastiskt bra när det var avslutat - helt plötsligt hade jag text! Jag betade av mina ämnen! Och - viktigast av allt - efterhand kom flytet tillbaka, och jag började hoppa över mina pauser eftersom jag var så inne i texten!

Mitt MÅL ställde till det i mitt huvud, men mitt SYSTEM hjälpte mig igenom (det krävdes ytterligare två lediga veckor med några månaders mellanrum för att få manuset klart, och sedan en del omarbetningar).


När det gäller hundträningen så är mitt MÅL de olika saker jag vill att mina hundar ska kunna, och mitt SYSTEM är att träna - och att träna rätt saker. Att faktiskt lägga tid på de där lite tråkiga sakerna och få dem att fungera. Håll fokus på mig trots störningar. Stadga. Ta i. Nöta "muskelminne" i olika rörelser. Inte vidare häftigt - sådär som hundträning kan vara ibland med apporter som flygger och hinder hit och dit och bollar och kamptrasor och jag och Prinsessan i absolut samförstånd - men en förutsättning för att hundträningen ska kunna BLI sådär häftig och i sådant där samförstånd...


Vilket leder mig in på nästa definition av system: våra spelregler. Att jag har ett system i HUR vi jobbar med shaping, targets, lockande (jodå, det förekommer så klart), signalkontroll och kedjor. Så att det blir lite same same but different, så att hon känner igen sig!

Då kan man gå från ovetande hund till ställande under gång med hoppstå (annan signal än vanligt stå) på 15 minuter. Bevisligen. Vi gjorde det igår. Är jag stolt? JA!!! Min hund är F****ING AWESOME!!! Och lite awesome är faktiskt jag med, som har lyckats förmedla ett system på ett sätt så att vi båda förstår den andre, och jobbar med samma spelregler.


Hon vet inte målet, det är bara för mig. Men SYSTEMET - det har hon koll på!

 


Av Åsa - 7 februari 2015 08:24

Ni som har följt bloggen ett tag har inte kunnat undvika att märka min kärlek till grundfärdigheter! De där enkla beteendena som bygger alla de större momenten, de som återkommer i olika konstillationer oavsett vilken gren man tränar plus i vardagen, de som är så roliga att träna och där träningen dessutom ger så mycket mer: klickerklokhet, repetitionsklokhet, kreativitet, driv i träningen, och snygga detaljer på köpet :) Hundens ABC helt enkelt!


Jag roade mig med att göra en sökning på min blogg om grundfärdigheter. 24 inlägg där jag nämner, beskriver, eller tackar högre makter för just grundfärdigheter. Nyfiken? Se här.


Jag har dessutom hållit ett antal kurser i just grundträningen för tävlingshunden, med fokus på hundens ABC. Roliga kurser att hålla! Så när jag bara hade tid att välja en enda "live-kurs" att hålla i vår, så blev det just HUNDENS ABC. Där är ett par platser kvar fortfarande, om du känner dig taggad :)


Och så tänkte jag...är det inte perfekt för en onlinekurs? Fundera över vilka grundfärdigheter just du vill träna för just era behov, titta på olika sätt att jobba med dem, filma och utvärdera. Självklart! Så nu finns HUNDENS ABC ONLINE!


Och jag har ju förmånen att få jobba med att lära ut hundens ABC även genom Realgymnasiet, genom Reals samarbete med Canis. Detta är den praktiska examination som våra klickertränarelever tränar inför just nu, och det är ett bra exempel på hur en "beteendelista" kan se ut:


Visst verkar det roligt att jobba med! Och jag kan garantera: att lägga lite tid på Hundens ABC gör dina moment både snyggare och enklare att lära in, och effektiviserar din träning!

Av Åsa - 2 februari 2015 21:25

För en vecka sedan kastrerades Prinsessan. Ingreppet gick utmärkt, hon har varit (alldeles för) pigg, glad, och låtit bli sina stygn = tratten har bara varit på när hon har varit ensam hemma, vilket tack vare att jag tog ut en veckas semester inte har varit vidare mycket.

Det är aldrig ett lätt beslut att operera en frisk individ. Flera saker har påverkat mitt beslut.
Pga hennes exteriör hade jag inte tänkt ta valpar, och när epilepsi dök upp i en tidigare syskonkull var det beslutet helt definitivt.
Hon har haft två löp och en skendräktighet, och mina andra två hundar har varit klart intresserade. Speciell Mårran har försökt para sig, fullt normalt för en äldre kastrerad tik att "byta kön"...not... Jag oroade mig både för skaderisken på Mis kropp och Mårrans hjärta.
Efter att ha behövt kastrera Popsy akut i livmoderinflammation, och känna flera som råkat ut för samma sak, var det också en faktor i beslutet.
Både Mårran och Popsy kastrerades som vuxna, och båda verkade må betydligt bättre och bli jämnare i humöret efteråt.
Det är alltså en kombination av mina personliga erfarenheter, vetskapen om att hon ändå aldrig ska gå i avel, och att det otvetydigt gör vårt flockliv enklare som gör att jag tror att detta är det bästa alternativet för just oss.

Sedan är man så klart orolig för komplikationer, men just nu så verkar det gå bättre än jag vågat hoppas på! Inget urinläckage, inga andra bieffekter, och hon är som sagt sitt vanliga glada jag. På fredag tar vi stygnen, och sedan är det bara en vecka till säsongens första tävling :)

Älskade Prinsessan! Jag tror med hela mitt hjärta att detta är för ditt bästa, och att jag har minskat olycksrisk, sjukdomsrisk, och gett dig ett jämnare humör utan hormonsvängningar. Jag tror också att friden i vår lilla flock är säkrad, speciellt med tanke på en viss äldre tik som har konstiga vanor. Två veckors läkande går fort :)

Jag ska passa på och berömma veterinärerna i Löberöd som gett min tös bästa möjliga vård. Massor av smärtstillande, litet nätt snitt, en mycket hundvänlig emottagning, och ni tog er tid att lugna en orolig matte. Guld!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se