Kelpiestuds

Senaste inläggen

Av Åsa - 26 september 2014 06:32

Min sponsor Zoozoo har gett mig en rabattkod att dela med mig av, som ger 5% rabatt på alla orders över 300:- tom 30 september. KUL tycker jag, som eftersom jag är typ beroende av att shoppa hundgrejer utgår ifrån att alla andra också är det ;) Använd koden GLADAHUNDEN50930 vid beställningen!


Lite tips på olika prylar som mina hundar gillar extra mycket:

Kampis

Matskål för små Prinsessor med stor matlust

För tråkigt väder och pigga hundar

Valles biltröja (plockar av allting annat)

För riktigt kalla vinterdagar

Favorithalsbandet (Prinsessan har precis fått ett rosa)

Favoritkopplet

Favoritselen (som går att frontknäppa när Prinsessan leker ånglok)


Happy shopping!

ANNONS
Av Åsa - 21 september 2014 07:08

Prinsessan fick kort sitta i bilen (yes, skugga!) under lunchen, och jag kommenterade till Susan när vi stod i kö till den asiatiska buffn hur jag blivit varse om hur många etiketter jag sätter på min hund, och vilken dålig vana det har blivit. Hennes svar var "Det är ju helt fantastiskt att du på bara några timmar börjat ändra ditt tankesätt! Bra gjort!". Snacka om positiv förstärkning för att våga prata med någon som gör en lite starstruck...:)


Efter en lång promenad i parken och lite träning på läskiga brunnslock satt vi på plats igen. Mi var nu pigg, piggare, piggast, och jag jobbade parallellt med att träna henne att ligga stilla i allt längre intervaller, och lyssna på Susan.


Beteende = Vad ett djur gör i en viss SITUATION som vi kan OBSERVERA och MÄTA. Beteende kan också försegå "inuti" individen, och kan då bara observeras av den som utför beteendet (stressrelease tex). Ju mer specifikt vi beskriver det för oss själva, ju enklare blir det att förstå sammanhanget = varför beteendet finns.


"Specifics, Bob", blev ett utryck som användes flitigt under dagarna:


INLÄRNING/LÄRANDE

Beteendeförändringar till följd av erfarenheter, dvs kontakt med omgivningen

Ligger i vår natur - sker hela tiden

Ger oss förmågan att anpassa oss till en miljö som ständigt ändras, genom hela vår livstid


KONSEKVENSER är den "feedback" som formar vårt beteende. Vad funkar? Vad funkar inte?


När vi sysslar med träning, coaching, att lära någon något, så handlar det alltså om att ÄNDRA observerbara beteenden genom att ändra förutsättningar och konsekvenser.


Dagens bästa citat (för mig):

TRÄNING BÖR VARA EN DIALOG; INTE EN MONOLOG!

Med det menas att träning är inte något som jag "gör med" individen, utan ett utbyte. Jag ändrar något som gör att individen ändrar något som gör att jag ändrar något som gör att individen ändrar något...ett ständigt samspel där BÅDA har kontroll över vad som händer! Inget tvång, ingen press, utan "bara" (sitationstecken för det är inte så bara) guida individen mot målet genom att ändra förutsättningar och konsekvenser.

ATT PÅVERKA SIN OMGIVNING ÄR EN PRIMÄR (MEDFÖDD) FÖRSTÄRKARE! Jag behöver komma ihåg det och använda det mer.


Lite repetition (skönt att konstatera att jag har hyfsad koll sedan innan):

REFLEXBETEENDEN forskade PAVLOV om. De är icke-viljestyrda, och består av stimulus - respons. När vi jobbar med associationsinlärning, dvs klassisk betingning, lär vi in NYA TRIGGERS till samma reflexbeteende genom att associera dem med varandra (klick=godis, alltså får vi samma känslor för klicket som för godiset. Old news). Detta händer vare sig vi vill eller inte, och man har sett hur kraftfullt detta är för tex avvanda drogberoende som får en KROPPSLIG REAKTION när de kommer i sin invanda "drogmiljö". Det har också noterats att cancerpatienter redan när de svänger in på parkeringen för att få cellgift har startat den kroppsliga processen att bryta ner de skadliga cellerna - helt utan preparat. COOLT!

OPERANTA BETEENDEN forskade SKINNER om. De består av Antecedent (miljö/situation/signal), Beteende, och Konsekvens. Det som lärs in är NYA BETEENDEN och NYA SIGNALER. Vi kan ÄNDRA eller UNDERTRYCKA beteenden, men vi kan aldrig ta bort dem helt.

Mittemellan har vi det Susan kallar "Poperant Behaviours", dvs fasta beteendekedjor. Poperant därför att det är viljestyrt, men liksom poppar upp utan medveten tanke.


Vi ägnade resten av dagarna åt enbart operanta beteenden.


ABC är engelskans enkla beteendeanalys: Antecedent (när uppstår beteendet?), Behaviour (Vilket är beteendet?), Consequence (Vad leder beteendet till?). På svenska säger vi ibland Situation - Beteende - Konsekvens SBK. Jag kommer att hålla mig till ABC för att undvika alltförmycket tankemöda på en oviktig detalj (vi kan kalla det blåbärsanalys, bara vi är överens om vad det innebär...)

A kan vara avlägsna eller omedelbara signaler/situationer.

B böra vara ett aktivt beteende när man observerar och beskriver. Om en teddybjörn kan göra det - titta efter något annat! "Verbifiera", så säkerställer man att det är just ett beteende och inte en etikett.

C är det som inträffar omedelbart efteråt. Vad är beteendets funktion?

Om vi BESKRIVER B så specifikt som möjligt (en liknelse med en skalpell är återkommande när Susan pratar), och sedan OBSERVERAR A och C, så kan vi förutsäga hur beteendet kommer att utvecklas. Med hjälp av den kunskapen kan vi, om vi vill, ÄNDRA på A och C, och på så vis ändra B.


ALLA beteenden har en funktion för individen. Alla. Man gör ingenting "bara för att". Och ALLA beteenden utförs i samspel med miljön. Som Susan uttrycker det:

"There are no problem behaviours; there are problem situations, in which behaviour is just one element."


ABC-analyser är jag hyfsat van vid, och hyfsat tränad på, och de har verkligen hjälpt mig enormt. Vi gjorde ett antal olika, baserade på några olika filmer, och pratade om de olika scenarior vi såg.


17.30 var jag ganska mör...Stoppade in Prinsessan i bilen och körde (fel så klart) enochenhalvtimme hem till Carro, och belönades med att få träffa (förutom Carro själv och hennes fina dogs) den LJUVLIGA McPod! Pod är åtta veckor gammal, och en brun kelpie. Mi älskade honom omedelbart. De lekte non stop i två timmar, sedan ramlade jag i säng...Mi var inte vidare sömning, men jag stängde om oss och tog bort allt förstörbart och vände ryggen åt hennes äventyr. Jag vaknade inte ens när hon äntligen kröp upp under täcket.

ANNONS
Av Åsa - 19 september 2014 18:23

Det märks att Susan är passionerad angående det här med att sätta en etikett på en individ. UNLABEL ME är ett statement som hon sprider, oberoende om det handlar om djur eller människor. Varför? Därför att etiketter tillhör den "kulturella dimman". De är bekväma att skylla på. De ger en ursäkt. Och i värsta fall leder de hela vägen till avlivning...


Exempel på etiketter kan vara "aggressiv", "rädd", "stressad", "ADHD", "typisk Border Collie", "Dominant" etc etc etc...

Jag trodde i min enfald att jag hade koll på detta. Naturligtvis kan vi inte lära hunden att VARA något, bara att GÖRA något, och då är det ju det vi behöver titta på. Jag vet det. Jag praktiserar det. Jag lär ut det. ÄNDÅ beskriver jag min hund som "vänlig, aktiv, nyfiken" om någon frågar.

OK, och? Är det ett problem?

Jepp. Jag tror att det är ett av de allra största kommunikationsproblemen vi har - därför att vad som är "vänlig" för mig kan vara något helt annat för någon annan - eftersom vi inte har definierat vad "vänlig" är. HUR SER DET UT?

Etiketter antyder också att beteenden är något som kommer "inifrån" hunden. FEL! Beteenden kommer I SAMSPEL MED MILJÖN, och påverkas av yttre faktorer. Etiketter kan inte förklara beteenden!

Så nästa gång jag pratar om hundspråk ska jag försöka undvika att förklara att "hunden viftar på svansen för att den är vänlig". Istället ska jag förklara att det är ett önskvärt beteende som vanligtvis signalerar att hunden har (ur vår synpunkt) bra gener - den söker kontakt på ett trevligt sätt, att den har bra erfarenheter av människor, och att detta är ett bra tillfälle.


Jag har roat mig med att vänja om mina observationer sedan Susan gjorde mig uppmärksam. Det är SVÅRT! Istället för att tänka "Midori ser lite rädd och osäker ut här på gatan" har jag tvingat mig själv att gå steget vidare: hur ser det ut? (Sänkt svans, spänd kropp, långa mungipor, öron något bakåt, blicken flackar, undviker att nosa.) Först när jag vet hur det ser ut kan jag med säkerhet veta om det eskalerar eller avtar, och om det jag gör i situationen har en positiv effekt.

Ännu viktigare i klassrummet. Jag vill att mina elever ska vara koncentrerade och intresserade, ifrågasätta och lyssna, våga testa och våga göra misstag. Hur ser det ut? Vilka beteenden kan jag förstärka? Hur kan jag göra det enklare för de beteendena att hända? Intressanta tankegångar!


Anyway...tillbaka till föreläsningen.

Det vi kallar "naturlig fallenhet" (via generna disponerad att göra...) ökar eller minskar sannolikheten att individen testar olika beteenden (en kelpie lär testa att smyga sakta mot fåren med stirrande blick lättare än en Springer Spaniel), men det är fortfarande konsekvenserna som styr hur beteendet formas. Hur snabbt fungerar det att smyga? Flyttar fåret sig? Behöver man nafsa? Fungerade DET? Funkar det bättre att cirkla höger eller vänster? Osv.


Etiketter har också en tendens att bli en självuppfyllande profetia.

För många år sedan gick jag min utbildning till allmänlydnadsinstruktör ihop med en kvinna som jobbade på fängelse. De hade fått in en spenslig man i medelåldern med en tjock fil på våldsbrott (misshandel, mordförsök). Den första månaden kom han i våldsamt bråk/handgemäng med personalen vid flera tillfällen. Sedan upptäcktes det att han fått fel fil...han var ekonomisk brottsling och hade aldrig varit våldsam en dag i sitt liv.

Är det en sann historia? Ingen aning, jag var inte där, men hon svor på att det var sant. Vad jag däremot VET, och som blivit bevisat i flera undersökningar, är att man beter sig olika beroende på hur man blir behandlad. Och man behandlar olika beroende på vilken etikett individen har fått.

Det blir liksom en cirkelargumentation: Varför biter hunden? För att den är dominant. Hur vet du att den är dominant? Eftersom den biter...


Åter till de relevanta frågorna:

HUR SER BETEENDET UT?

I VILKEN MILJÖ UPPKOMMER BETEENDET?

VILKEN FUNKTION HAR BETEENDET?

Ändra tankesättet "individen ÄR" till "individen "GÖR"!


Av Åsa - 18 september 2014 09:30

Just hemkommen efter fyra dagar i sällskap med duktiga hundtränare/instruktörer/goda vänner, bästa Carro och hennes doggar (inklusive 8 veckors McPod - sötchock!), och så klart huvudattraktionen: Susan Friedman!


Det får inte plats mer i mitt huvud just nu. Fyra dagars föreläsningar från 9-17.30 I pauserna mera hundprat, mestadels med Eva Bertilsson om kloklippning, ABC, och baselinedata. Lägg till lite för lite sömn (men det är KUL att träna agility till mittinatten!) och lite för mycket kaffe...Alltså, det har varit Helt Totalt Fantastiskt.


Så som vanligt använder jag bloggen för att tömma ut lite från insidan av huvudet, sammanfatta för mig själv, jobba igenom all min input så att jag bättre kan komma ihåg och använda kunskapen. Vi tar det en dag i taget, med fokus på min personliga upplevelse (för det är ju trots allt min blogg).


Det är söndag, klockan är 02.00, och med en tvåbent vän i framsätet (Eva Henriksson) och en fyrbent vän i bilburen (Midori), påbörjar jag min färd. Det tar sex timmar att köra till Uppsala, med tre stopp på vägen, om man kör när det är i stort sett helt tomt på trafik. Man får också ganska enkelt en gratis p-plats tidigt på söndag morgon. Och jag konstaterar nöjt att runt kurslokalen finns en massa trevliga parker att hundpromenera i.


Installerad och klar, med en alldeles för pigg kelpa som faktiskt inte ska sova typ alls, börjar jag skapa mig en uppfattning om Susan. Det märks att hon är van att lära ut, att handskas med svåra klasser (hon har jobbat med problematiska/kriminella barn ungdomar i skolan om jag förstår det hela rätt). Hon är lugn, men energisk. Hon ser alla, uppmärksammar alla, hälsar alla uppriktigt välkomna. Hennes röst är behaglig, hennes kroppsspråk inbjudande. Hon är oerhört kunnig, så kunnig att hon utan problem kan förklara komplexa samband på ett enkelt sätt, och åtminstone jag får flera tankar om att "men så självklart!" och "jaså, det är SÅ det hänger ihop!". Och det märks att hon verkligen vill dela sin kunskap! Hon vill förändra världen till det bättre, och hennes "korståg" handlar om att utbilda människor till att förstå varför vi gör som vi gör, och hur vi kan hjälpa varandra och oss själva att må bättre och bete oss trevligare. Hon har en intensiv närvaro, det känns som att just här och just nu så är vi i detta rummet det absolut viktigaste som finns. Otroligt inspirerande!


Here we go:


Det första hon slår fast är att beteendevetenskap är en "Natural science". Vi "upfinner" ingenting, vi bara lär oss mer om hur världen fungerar. Beteendevetenskap observerar och beskriver naturlagar. Alla individer är olika, men alla individer beter sig enligt samma beteendelagar, från bakterier till människor.

Hon pratar om vår "kulturella dimma", dvs våra föreställningar om hur saker fungerar, som bygger på tradition (så är det för så har det alltid varit och alla vet att det är så), vad som "verkar logiskt", vad som är bekvämt att tro på, "sunt förnuft"...Beteendevetenskap är som en vind som skingrar dimman. Kunskap som gör att vi kan förstå hur det verkligen hänger ihop, istället för att gissa och fabulera.

Det kan vara svårt att ta till sig ny kunskap när man har mycket "gammal kunskap" som hindrar en från att tänka rationellt, det liksom kraschar i huvudet (det har jag själv upplevt flera gånger), och det kan vara jobbigt att inse (och erkänna) att man tidigare har haft fel. Vetenskap handlar om att agera efter det bästa vi vet för tillfället, och att vara beredd att ÄNDRA ståndpunkt om nya fakta visar sig!

Några exempel: när DDT kom så framställdes det som ofarligt och harmlöst. För 20 år sedan var fett "livsfarligt" och kolhydrater/socker "ofarligt". Vi vet nu, med hjälp av forskning, att det inte stämmer, och då ÄNDRAR VI STÅNDPUNKT!

Susan visar flera videos på "dålig träning" (antingen har hon fått tillåtelse av personen, eller så är det en offentlig person som säljer sig själv som "expert"), och är noga med att säga "This is me - with less knowledge". Kunskap är makt!


Beteendevetenskap handlar alltså om att observera och beskriva hur beteenden fungerar. Vi kan sedan använda denna kunskapen för att förändra världen till det bättre!

Samma beteende kan ses genom flera olika fönster, och beskrivas på flera olika sätt:

Medicinskt: är det ett symptom på något? Diagnosticera och behandla.

Etologiskt: vad vill naturen med detta beteendet, i ett större perspektiv? Evolution.

Beteendevetenskapligt: vilken är funktionen av beteendet för den enskilda individen?


När vi jobbar med beteenden måste vi förstå att beteenden inte kommer från INUTI individen. Beteenden uppkommer I SAMSPEL MED MILJÖN! Istället för att skylla på gener behöver vi förstå att det som påverkar beteenden är en KOMBINATION av gener, erfarenheter, och omständigheter just nu. Alla beteenden startar med en mer eller mindre slumpmässig rörelse (kan vara mer sannolik pga genetik), som sedan formas genom sina konsekvenser. Vad funkar, vad funkar inte? Alla beteenden har ett syfte.

Med forskning har man kommit fram till att många beteenden som man trodde var medfödda, egentligen formas av sina konsekvenser: katter som inte sett andra katter fånga möss är mindre benägna att göra det själva. Getingar straffas av sina medarbetare (med små bett) om de latar sig. Bytesdjur som aldrig sett en rovfågel är inte rädda, det blir de först när de haft en obehaglig upplevelse.


Slut på del 1! More to come :)


Av Åsa - 12 september 2014 07:28

Observanta läsare har sett att bloggen bytt namn och utseende.

Min gamla hemsida kommer att upphöra inom kort, och du hittar mig istället på www.kelpiestuds.se.

Mailen kommer också att ändras, den nya mailen är info@kelpiestuds.se .

På fejjan finns jag som vanligt :)

Av Åsa - 7 september 2014 16:44

Så har Prinsessan gjort sin tredje officiella lydnadsstart, och jag blir mer och mer nöjd för varje gång!

Ett par missförstånd gjorde att ett par moment nollades (vad sägs om läggande under gång med inkallning, eller gående apportering med släppande...) men jag känner mig oerhört nöjd med linförigheten, ställandet, platsliggningen och tandvisningen som alla börjar närma sig min målbild.

Allra bäst för dagen var kvittot på att hon håller ihop, att hon kan sina kommandon, att de tävlingsmässiga belöningarna fungerar, och att hon är alldeles odelat glad och positiv på banan! Och inte en enda blick eller invit till vare sig TL eller domare idag. Prinsessan mognar för varje start :)

Också väldigt nöjd med mig själv som genomförde platsliggningen i rent träningssyfte (visste att jag inte skulle få uppflytt). Jag har avstått så många platsliggningar med Valle att det har blivit en ond cirkel - nu passade jag på att ta det som en tävlingsträning, och tog ett steg närmare att bli av med min platsliggningsångest. För ligger gör hon ju! Jag ska bara bli av med svimningskänslorna och maxpulsen...


Som vanligt är det kul att komma ut och träffa både nya och gamla vänner. Jag har varit inspirerad av Anna Larsson "pay it forward"-id sedan hon kom med inlägget förra året, och försöker verkligen ge trevliga kommentarer och sprida god stämning runt mig. Idag fick jag dessutom en hel del tillbaka i form av berömmande ord från både medtävlande och domare - sådant värmer och gör mig jätteglad!


Lite extra kul är det också att tävla i hennes rosa/orangea halsband och koppel med bling...Söt ska sött ha liksom. Det är en liten detalj, men det får mig på gott humör. Någon gång tänker jag tävla i klänning, bara för att vara lite extra pimpinett bland alla hundförarkläder (som jag ju själv också vanligtvis har på mig). Alltid får det någon att dra på smilbanden :)


Världens minsta, sötaste, bästaste Prinsessa!

Av Åsa - 1 september 2014 20:32

Prinsessan är, helt ärligt, ganska pissjobbig emellanåt. Speciellt när jag har mycket att göra (och med skolstart, fixa praktikplatser, hålla i hundtester för nya hundar, och planera två specialveckor, allt på mindre än två månader, ÄR det fullt upp!) och helst bara vill att dogsen ska hänga på och inte göra så mycket väsen av sig, utan vara nöjda med lite promenader med mattes hjärna någonannanstans. Prinsessan är INTE nöjd med det!


Och det är ju just därför jag har valt just precis henne. För att jag ju faktiskt VILL HA en hund som är högenergisk, alltid på, alltid träningsvillig, och tycker att livet är skitkul. För att jag egentligen älskar att träna hund. För att jag vill kunna utnyttja hennes fart, hennes uppmärksamhet, hennes totala outtröttlighet till att bygga en kick-ass tränings- och tävlingskompis.


Så jag inbillar mig att sömn är överskattat när hon vaknar klockan fem VARJE morgon och är PIGG!

Jag lägger hela min lunch på att kunna dela på hundarna - de två "enkla" för sig, och den som skäller på typ allt för sig (så jag kan jobba med henne).

Jag räddar de andra hundarna (och husse ibland) från hennes överdrivna ömhetsbetygelser vid behov, genom att helt sonika låta henne ta ut energin på mig istället.

Hon hoppar på mig, tuggar på mina kläder, sover ovanpå mig, skäller på mig, drar i mina byxben, och beter sig allmänt som en Riktigt Bortskämd Prinsessa (men hon drar inte i kopplet längre! det har vi lyckats med!).


Varför?

Ta ikväll. Vi landar hemma vid 17.30, efter en hektisk dag på jobbet (som vanligt). Kvällspromenad, kvällsmat, och sedan har jag en halvtimme över. Planerar att snabbt köra igenom momenten inför helgens tävling (som kan gå precis hur som helst), vill göra det i lugn och ro och går in i hagen (vår appellplan) för att flytta hindret till en lugnare plats. Mi trots elstängslet och möter mig, själalycklig, i hagen. Smäcker in vid vänstersidan. Vi kör igång, hon har sällan gått så bra. Visst, lite detaljpill kan man alltid pyssla med - men ATTITYD och ENGAGEMANG på topp! Och helt ärligt - momenten är snygga. Även om jag är kritisk (och det är jag).

En halvtimme går fort när man stänger ute allt annat, när man är bara HÄR och NU, och när man gör det roligaste som finns och allt liksom bara flyter. Och allt detta tillsammans med sin bästa lilla fyrbenta kompis.


För det är ju så - jag kan inte få "två hundar i en". Vill jag ha fart, attityd, och grymt engagemang i träningen - ja då får jag det i allt annat hon gör också! Oavsett om det är att gå fritt följ i fem minuter eller gräva trädgårdens djupaste hål. Vill jag ha envishet, jävlaranamma, och en total ovilja att ge upp - då får jag det oavsett om det handlar om att utföra tio moment efter varandra utan belöning eller väcka en extremt ovillig matte på morgonen genom HLR med en strumpa.


Och den där extrema livsglädjen, den där Pippi Långstrump "Det har jag aldrig testat så det är jag säkert bra på" - attityden, den där TOTALA VISSHETEN om sin egen förträfflighet - den är smittsam :) Min lilla Midori (i sällskap med sina två styvsyskon) gör mig helt enkelt till en gladare, lyckligare, och bättre människa!


Nu byter vi roller matte! Jag filmar och du gör konster!

Av Åsa - 29 augusti 2014 08:03

Ja och Prinsessan har lärt oss lite nya färdigheter! Under två endagskurser med några månaders mellanrum (mars och augusti) har vi varit hos Hundharmoni och lärt oss "Tellington-Touch" av Riejke van Zanten.


Första träffen tog upp grundläggande toucher, hur och varför metoden fungerar, lite historik, och en massa testande både på oss själva och hundarna. Lilla Hysteria gick från sitt vanliga överaktiva jag till nästan sovande. "Sköööööönt" sa hon!

"Grundrörelsen" är 1 1/4 cirkel. Trycket anpassas efter var på hunden man arbetar, så fast att huden rör sig men inte hårdare - det är en lätt taktilmassage. Olika sätt att hålla handen ger olika "toucher", som alla har namn efter olika djur. Man jobbar också på olika sätt med mun, öron, ben, tassar och svans, och använder sig av olika "wraps".


Andra träffen handlade lite mer om markarbete - kroppsmedvetenhet, att använda alla sinnen, att "utmana" hjärnan med nya saker. Rörelserna ska vara långsamma och kontrollerade.


Extra intressant var att Mi inte alls var lika avslappnad i själva massagen som i mars - hon visade tydligt att jag skulle låta bli bakdelen, magen och svansen (genom att lyfta bort min hand med nosen när jag envisades). Reijke förklarade att precis som vi människor bär vår stress i nacke och axlar, bär hundarna den i bakdelen. Skolan har precis börjat, jag har varit rejält stressad - kan hon ha påverkats? Jag VET naturligtvis inte om det är förklaringen, men det verkar troligt! Vi jobbade försiktigt, och efterhand släppte det mesta.


Jag är verkligen glad att jag tog mig tiden att lära mig mer om Ttouch! Jag tror att det kan hjälpa många hundar (och ägare!) att må lite bättre, och eftersom jag känner lite extra för de hundar som har problem med stress och rädslor känns det som att jag fått ett nytt verktyg att jobba med!



Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se