På begäran har jag lagt upp en helgkurs i rallylydnad, för dig som har kommit en bit på vägen och vill ha hjälp att komma vidare. Läs mer och anmäl här:

 http://www.canis.se/hundeskolen/kurspres.php?mid=&s=1&avdid=34&kursid=3286

Jag har anmält både Mårran och Valle till klubbmästerskapet i rallylydnad 19/10, gör oss sällskap!

http://www.sbkeslov.se/read_write/File/InbjudanEslovKM2011.pdf

Och Eslövs Brukshundklubb sätter ihop en träningsgrupp för rallylydnad, det enda som krävs är ett medlemskap i klubben, en hund, och en vilja att träna så är du välkommen!

www.sbkeslov.se

Rallylydnad är fett kul helt enkelt!

Här tänker man framåt!

Kurserna för 2012 startar redan i februari, och du hittar dem på www.canis.se/skane .

Fokus för 2012 ligger dels på tävlingsträning med Grundfärdigheter, Stimuluskontroll, och Tävlingsträning/kedja moment, och dels på klickerträning - jag satsar på att hålla två klickerTRÄNARutbildningar för att kunna ta emot alla som vill bli riktigt GRYMMA på klickerträning!

Saknar du något? Hör av dig! Och glöm inte att jag också ger privatlektioner, och går att boka för tex träningsgänget eller klubben.

Skynda att anmäla - vi vill gå kurs!

Vi kämpar på med apporteringen. Efter att ha lyckats släcka ut allt intresse för apporten genom mina överdrivna försök att få stackars Valle att ta den i munnen och leka med den (i söndags vägrade han att ens titta på den), så tog jag mig en ordentlig tankeställare idag.

Vad kan han? Springa ut efter den när jag kastar, gripa den, och bära fint utan att tugga. Det behöver jag alltså inte träna.

Vad kan han inte? Gripa från min hand, gripa på kommando, hålla i stillaittande, samt komma tillbaka och lämna i handen. Det är vad vi behöver träna! Dessutom måste jag få in glädje i apporten igen. Uppenbarligen är jag urdålig på att göra apporten värdefull som kampleksak.

Hur har jag gjort med tidigare hundar? Grundfärdigheterna Gripa, Hålla fast och Lämna i handen. Spontant och kravlöst. Med mycket störningar. I olika miljöer. Med bästa möjliga belöningar. Och det har ju fungerat perfekt - även om det har tagit tid ibland!

Så ikväll var det dags: lammstek, Mårran som backup, börja om från början. Stora träapporten (han tuggar inte så det kändes lika bra). Max fem klick, sedan paus.

1. Peta på apporten när jag rör det bort från honom.

2. Följa apporten när jag rör den bort från honom.

3. Gripa apporten när jag rör den bort från honom, klick när han håller emot när jag drar försiktigt.

4. Gripa apporten direkt när den presenteras. Efter några bra reps tog jag bort apporten om han tittade bort när jag presenterade den, och gav Mårran hans godis. En gång räckte, sedan tog han den direkt!

5. Hålla apporten själv (tidigare höll jag den med honom).

6. Öka tiden till 5 sekunder, peta på apporten under tiden.

7. Återgå till att klicka för att bara gripa snabbt (ville inte bara göra det svårare och svårare).

Och helt plötsligt fungerade det igen, och jag hade en hund som viftade på svansen!

Så jag ska nog hålla mig till det jag faktiskt kan - grundläggande klickerträning. Naturligtvis kommer vi fortfarande att träna på att komma tillbaka med leksaker, lämna i handen, etc, men för oss är nog apporteringen något som jag ska bygga stenhårt på viljan att byta apporten mot något som han värderar högt, och successivt låta momentet bli mer och mer tävlingslikt. Små delmoment, hög frekvens, 80% lyckande, och riktigt bra belöningskvalitet i fokus!

Så har jag och Valle ännu en gång varit iväg och lärt oss en massa nytt. För NYTT var det - jag vill gå på kurs för att få nya tankegångar med mig hem och inte bara få bekräftat det jag redan vet, och det fick jag verkligen denna gången! Jag ska försöka förmedla så mycket som möjligt.

Vi startade onsdag kväll med en föreläsning. Fria anteckningar:

Heidi Billkvam: FULL FEST tävlingspsykologi i praktiken.

1. Medvetenhet.

Hur brukar jag göra? Vad är ”gör som på träning”? Tonfall, steg, halt, etc. Bli medveten om så många detaljer som möjligt med kropp och röst. Undvik att bli Edgar i MIB…(Kräver förklaring: i filmen Men In Black kommer en jättekackerlacka till jorden och iklär sig ett människoskinn för att passa in i samhället. Hans fru kommenterar "Det var Edgar, men det var INTE Edgar". Ibland upplever kanske hundarna oss på samma sätt, det är matte men det är INTE matte.)

Vad händer när hunden inte känner igen oss? De blir passiva, går och nosar, eller stressar. Testar sådant som bruka ”lätta upp stämningen”. Dobermannrace.

Bli medveten om sådant vi inte tänker på.

Påstående: Hundarna reagerar inte på vår nervositet (adrenalin, svett, etc) utan vårt nervösa BETEENDE! Tex axlar upp. TAGpunkten är: sänk axlarna TILLS DET BLIR AUTOMATIK!

Hitta ett mellanting mellan vad jag gör på träning och vad som är tillåtet på tävling. Plocka bort onödiga hjälper, gör hjälper tävlingsmässiga.

När är det viktigast att fundera på vad man gör? När man är ensam! Ha koll på avstånd som klick brukar komma på/tempo/leende eller inte/var blicken är riktad. Träna utan hund – automatiska beteenden hos föraren! Fundera över dina kommandon: kan du säga det även om du är nervös? Kan du hålla reda på det i tävlingssituationen?

”Grunden till att jag vunnit så mycket är att jag inte är rädd att göra bort mig” Ramlar i inkallning, hjärnsläpp på kommando, etc…Ingen fara! Borsta bort och gå vidare.

Människor bygger MÖNSTER! Hundar lär sig blixtsnabbt. Bryt mönstrena. Träna som du tävlar! Vilka signaler ska betyda BELÖNIGSCHANS för hunden?

1. Yttre påverkningar

Vi blir påverkade av väldigt mycket – speciellt kvinnor? Vi fastnar i ”det går aldrig”. Vi måste kämpa mot detta, och lära oss att vända negativt till positivt! Vi hittar ursäkter, ventilerar negativa tankar – och börjar tro på dem…

Recept: varje gång man tänker på något negativt MÅSTE man hitta något positivt! Vad som helst. Bryter den negativa spiralen. Ex: startnummer ett – tid att äta mycket chokladtårta. Smitta inte hunden med irritation och frustration!

Fokus på det man kan påverka! Ignorera det du inte kan påverka – gilla läget.

EM -97: svenska favoriten gick på 310 poäng. Heidi skulle gå dagen efter. Första tanken – shit…Hela svenska laget säger ”det slår du aldrig!”. Inövad automatik: ersätt negativt med positivt. ”Jag ska fixa 315 för Shanti är i så god form!” (aldrig lyckats med det tidigare). Varje gång hon tänkte något negativt sa hon detta högt för sig själv. Upprepas tillräckligt många gånger – börjar tro på det! Självförtroende! Energi! Glädje! Leende! Trots ett omtag i apporteringen fick hon inte mycket nerdrag…Poäng: 311,5!

Konstaterande: man får inte ”flow” varje tävling. Det är OK. Det har inte ens med poäng att göra – ibland bara finns det där. Ge aldrig upp! Kasta nollorna bakom, fortsätt att göra det bästa möjliga. Belöna nollor på tävling – energin och känslan för hunden är viktigare! På träning kan vi göra om och belöna, på tävling vill vi ha samma känsla inför nästa moment som på träning. Tävling ska vara LÄTT och ROLIGT! Ingenting kan bli fel när matte är ”tävlingsknäpp” – ur hundens synpunkt.

Förväntan i tystnaden  - så länge jag är tyst ska hunden veta att den ska fortsätta med det den gör. Hundens ansvar att hålla kontakt. Aktivitet hos föraren ska starta i en aktivitet hos hunden! Starta träningen i hundens egeninitiativ! Hunden får SJÄLV sluta upp vid sidan. Ingång på plan som start varje gång. Bättre att lägga på ett koppel än att locka på hunden. När hunden tar kontakt . FULL FEST!

Note to self: leksakerna ska vara I FICKAN när jag tränar. TYST och PASSIV ska vara FULL FEST! Självdisciplin, koppel, och inget mera lockande!

3. Domare och tävlingsledare

Glöm inte att de bara är människor…

Det är inte farligt att få nollor! Vi kommer inte att dö. Ha tävlandet i perspektiv – det är en HOBBY, inte allvar!

Ta bort överdriven respekt för domare och TL. Ta kontroll över appellplanen! Planera allt från ingång till utgång, följ planen. Se till att behålla initiativet för hunden, lägg inte ifrån dig ansvaret. Det är tillåtet att be TL backa lite, etc.

Försök se hur tävlingen är upplagd redan innan du ska in. Säkerhet! ”Tjuvstarta” in på banan, ställ upp där du ska. Proffsigt, markerar för domare och HUNDEN att vi är säkra.

Träna på att bli kommenderad, LYSSNA INTE. Hunden ska vara van vid att TL finns och pratar, men VI bestämmer – inte TL. I hundens värld ska alla människor på planen vara statister, oviktiga. Jag och hunden mot världen!

Hälsa när man kommer in, men vänd sedan ryggen till. Markera att andra människor är oviktiga, fokusera på din hund.

Träna på olika typer av TL! Män, kvinnor, olika åldrar, olika storlekar. Slarviga, dominanta, stressande, etc. Lyd inte! Håll fokus på hunden.

4. Belöning

”Hunden går inte utan belöning”. Utarbeta ett belöningssystem! Ha en tillåten betingad förstärkare: klappa i händerna, beröm, smeka = ta fram boll eller godis. FÖRST vi SEDAN belöningen! Bygg tillåtna förstärkare genom KB, ”keep going” tills riktiga belöningen. Framkalla rätt sinnesstämning och förväntan! Om vi tränar tävlingslikt så kommer inte associationen att mattas märkbart. Tänk att mitt beteende ska bli ett låååångt klick. Öka den tiden, öka förväntan.

Heidi vill ganska snabbt ha en helhet: träna moment. Så fort hon får ihop momentet tränar hon helt moment, även om det inte är perfekt. Det är det som belönas med Full fest. Detaljer klickas och belönas ”som vanligt”. Ungefär 50-50.

Hunden ska inte känna ”tävling”, de ska känna ”träning på att vänta lite längre på belöningen”.

Hundar gör det vi lär dem, det vi tillåter bli förstärkt.

Lär in OLIKA belöningsrutiner för att höja eller sänka hunden, lär in hemma i soffan.

Note to self: lekutan leksak hemma i soffan. Testa olika lekar.

Om hunden blir för glad, skäller? Lägg in förväntan i att vara tyst och stilla. Bygg en tyst belöningsrutin, lägg på tex ett speciellt ansiktsuttryck.

Träna SVÅRT så blir tävling ENKELT. ALLT på tävling belönas = supersjälvförtroende för hunden i tävlingssituationen.

Heidi tränar ”aldrig” i kedjor och sekvenser, utan belönar enligt belöningssystemet efter varje moment och det håller genom tävlingen.

Vi tror att hundarna är störningskänsliga i tävlingsmiljön. Enligt Heidi har det mer att göra med att hunden blir osäker på oss när den inte kan få det den förväntar sig: boll eller godis. Kan byggas tex genom en enorm slutbelöning (även om inte Heidi gör så) och däremellan bara tävlingsmässig belöning. Förutsätter att hunden kan momenten.

Så länge hunden är säker på det den gör och på oss, så blir den MYCKET MINDRE miljöpåverkad! Det är osäkerheten som ”öppnar upp” till störningskänsligheten. Om hunden blir trygg i vår stillhet och tystnad och i våra rutiner, så blir de inte lika störda på tävling.

Fråga: Hur tränar Heidi sin egen uthållighet och självsäkerhet? Säkerhet i detaljerna, medvetenhet om vad hon gör, tränat till automatiserat = mindre ansträngning. Heidi gör så minimalt som möjligt, inga ”momentrutiner” etc.  Hjärntvättar sig själv – vet exakt hur hon ska göra eftersom hon har gjort det hur många tusen gånger som helst. Alla detaljer.

Minitips:  Kör en rak inkallning på tävlingsavstånd, följs av en längre inkallning med stå och ligg. Avstånden blir annorlunda än på tävling, hunden tappar inte tempo, inkallningen blir enklare på tävling. Full fest belöning.

Uppvärmning: fundera över när din hund går bäst på träning. I början? I slutet? Andra passet? Efter promenad? Direkt ut ur bilen? Titta på en annan hund? Retas med leksak? Testa sig fram!

Fråga: Vad börjar Heidi träna med en ny hund? Tanken är att en hund inte ska presenteras för mer än den kan hantera. I stort sett enbart attityd fram till hunden är ca 8 månader. Sakta marsch. Kontaktsökande. Komma med leksak, leker med apport. Kanske lite ligg. En sak i taget i fotgåendet, många små delar blir en helhet.

Minitips: hitta en ”ledmelodi” som passar till hundens takt och attityd. Testa att sjunga samtidigt som ni går för att känna lite. Kan låsa upp spänningar.

Fokusera på det hunden är BRA på! Hitta glädjen. Även om jag byter målbild till ett högre mål så är ju hunden lika duktig. Belöningsglasögonen på.

Träna med ”låtsaskompisar”, riktigt bra inlärning utan störning kommer att göra hunden säker också på störning. Störiga miljöer = ENKLA övningar!

Efter föreläsningen var jag verkligen både peppad att träna nya saker och nyfiken på hur jag kan använda hennes tips i min träning.

Torsdag var vi åtta hundar som individuellt fick ett pass på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Jag ville börja bygga förväntan i tystnaden och bygga en belöningsritual, om Valle kändes bra i ridhus (första gången) med publik och Mårran väntandes i bilen. Många nya saker för en lite kelpie!

Vi hade startnummer fyra, så jag hade tid att titta på några som startade innan mig. Otroligt givande att se de andra ekipagen (jag hann  med att se alla utom den som var precis innan mig), det var stor spridning i hur långt man kommit och vad man tränade - super!

Valle var lite låst, men kom sig fint under uppvärmningen och gjorde en riktigt fin "ingång på plan" som jag kunde belöna med Full Fest.

Jag fick snabbt tillsägelse om att vara lite mer försiktig i mina rörelser, att jag "tar över" lite i leken (speciellt under själva ritualdelen som han ju inte gjort tidigare). Jag valde att backa bakåt, berömma, klappa i händerna, under ca fyra sekunder innan leksaken kom fram. Den tiden ska sedan utökas lite, och kommer genom association att bli nästan lika mycket värd som leksaken själv.

Sedan jobbade vi med spontankontakt. Valle Vallhund kan spana ut i fjärran i evigheter om jag inte bryter honom, så jag ville ha input där. Heidi väntade ca 30 sekunder innan han tog första kontakten, konstaterade att det är väldigt självförstärkande att få sitta hos mig och titta, och rekommenderade att jag sanvände en uppmärksamhetssignal istället - och det svarar han ju fint på. Jag vill verkligen jobba med förväntan i tystnaden, men det gör jag hemma i liugn och ro innan jag plockar ut det i stökiga miljöer.

Vi gjorde ett par inkallningar, både med sitt kvar och hållhjälp. Han föll in i lite vallbeteende (kommer när han är lite mentalt överbelastad) och då kommer ligget, eye, och lite avstånd från mig fram - det märktes speciellt i ingångarna (som vi dessutom har trixat lite med senaste veckan). Heidis recept var att helt enkelt inte sätta honom i de situationerna förren han är så säker på vad han ska göra att han inte testar.

Sedan kom en av dagens uppenbarelser: istället för att klicka direkt hunden satt sig korrekt väntar Heidi MINST fyra sekunder med hunden sittandes vid sidan med kontakt innan klick eller Full Fest. På det viset belönar hon alltid ro och stillhet, att hunden varvar ner efter en aktivitetshöjning. Plus att hennes tävlingsposition "så länge kärringen är stilla och tyst är det rätt" blir en betingad förstärkare. Hon hävdar att det löser tempoproblem, eftersom hundens förväntan är att komma in, SITTA, och sedan bli belönad. Om hundens förväntan är komma in och genast bli belönad börjar den tänka på belöningen för tidigt, och hundar som tänker tappar tempo. Många hundar fick jobba med just den biten - vila in i belöningen - och det gav resultat på samtliga! Själv märkte jag att Valle höll kontakten betydligt bättre - så klart...

Till slut titta vi lite på fria följet, nu var Valle trött och ofokuserad. Tillbaka till basic: låt hunden söka upp, BRYT INTE om det blir fel utan bara vänta, belöna minsta kontakttagande. Skit i positionen. Om hunden tappar: bara fortsätt, och så full fest när kontakten kommer tillbaka. Heidis tanke: om det är full fest att hålla kontakten så finns det ingen anledning att titta på något annat!

Lite bilder från vår träning:

  In på planen, Full Fest!   Vi berättar om vad vi vill göra. Eller jag berättar, Valle spanar in publiken.   Belöningsritual, Valle något avvaktande...   Puss på dig Matte!   Ställer upp inför inkallning...   Går iväg...(publiken syns i spegeln)   Valle - snabbare än sin egen skugga!   Explosiv Kelpie-start   Och så Full Fest!   Valle pausar på lite olika sätt medans jag får instruktioner: i lek...   ...eller genom att trycka sig mot mig.   Hitta kontakten!   Belöningsritualen börjar sitta   Och vi tackar för oss!

Genom att se övriga ekipage fick jag MASSOR av tips, bl a ett system för att sätta fötterna korrekt i starter, halter, vändningar, och stegförflyttningar som kommer att bli användbart. Annars handlade mycket om att vila in i belöningarna. Inte belöna för snabbt, utan låta hunden jobba genom tex svängar ordentligt INNAN belöningen kommer.

Andra passet ägnade vi åt ett av de momenten som vi fastnat i: apportering. Vi körde "The Heidi Way".

1. Lek med apporten. Kampa. Låt honom vinna den. Masssor av beröm så fort han kommer mot mig, bjud in, kampa MER med apporten.

2. Håll i halsbandet, kasta, släpp, vänd DIREKT och springa på andra hållet. Springer han förbi så vänd. Kalla, gulla, beröm så länge han är på väg mot mig.

3. INTE BYTA MOT ANNAN GREJ! När han kommer (vilket han gjorde) så kampa MED APPORTEN! Gör inget om han släpper den så länge fokus är mot mig. Enligt Heidi: om man byter grejer så får hunden en förväntan på att släppa, inte på att hålla. Fungerar också om hunden har dåligt tempo in.

4. När hunden kommer så långt att en gör en fin apportering (det sista Heidi lär hunden är att stanna medans hon sl'änger apporten, hon vill ha drag och tryck och håller i halsbandet) med ingång, så låt hunden vila i ingången med apporten i munnen...1-2-3-4-FULL FEST BAKÅT! Utan att ta apporten. Just den lilla detaljen känner jag kommer satt öppna en del för oss: UTAN ATT TA APPORTEN!

Efter att ha haft tokkul med apporten bytte vi till en leksak, för att träna avlämningar i handen. Så jag och Valle sprang till väskan för att hitta en leksak, naturligtvis snubblar jag över hunden och ramlar på honom...han blev trampad och rädd. Typiskt! Jag räddade situationen så gott jag kunde genom att buda in till liggande toklek och låtsas som att det var helt planerat, men han är en känslig själ... På plussidan: jag fick honom att vända! Vi tränade lite som han kan väl, jobbade upp leksakerna igen, och han var redo att köra :)

Nu jobbade vi på samma sätt med hålla - kasta - spring, men så fort han släppte leksaken blev jag passiv tills han på eget bevåg plockade upp den. Sedan lekte vi med SAMMA leksak. Inget leksaksbyte! För varje repetition kom han lite närmare, så det här ska vi jobba vidare med.

Kvällen avslutades med en frågestund med fokus på instruktörsrollen, där Heidi tryckte på vikten av att möta och se foplk på den nivån de är, ta bort prestige, bjuda på sig själv, och få folk att gilla att göra bort sig :)

Mycket att tänka på, en del som ska in i träningen direkt och en del som får mogna lite innan det passar in. Och massor av motivation och inspiration. Som det ska vara!

Deppig i vintermörkret? Svårt att hitta inspiration att aktivera din hund? En vintertrixkurs är precis vad du behöver!

Sex onsdagkvällar med start 9/11, i klubbstugan på Eslövs Brukshundklubb så slipper vi snö och kyla. Passar såväl nybörjaren som den mer avancerade tränaren, med bara sex deltagare har jag tid att möta varje ekipage på deras nivå. Trix finns det i all oändlighet, från superenkla till riktigt avancerade! Klickerträning - naturligtvis.

Låter det kul? läs mer och anmäl på www.canis.se/skane . Välkommen!

Oj! Tack! Alla som har hört av sig på olika sätt och velat hjälpa mig med manuset - jag är glad och överväldigad :)

Tyvärr kan jag inte skicka till er allihop, det hade tagit för lång tid att sammanställa all kritik och ta ställning till vad JAG fortfarande tycker, så manuset kommer att gå ut till de två som var först helt enkelt. Resten av er får tyvärr vackert vänta ett tag till...Men den som väntar på något gott (väntar ALLTID för länge!).

Hemkommen från huvudstaden sent igår, idag går huvudet på halvfart. Men Valle är lika pigg som vanligt trots tågresor och nya ställen - han är riktigt, riktigt cool...SÅ GLAD över min fantastiska hund som kan göra allt och vara med var som helst!

En av de kloka hundmänniskor som jag har turen att omges av har sagt att om man har kvar en tanke (om sin hundträning) i två veckor, så är det värt att lägga två veckors träning på den tanken och se vart det leder. Oavsett om resultatet blev bra så har man lärt sig något nytt.

För mig har den tanken varit hoppstå, alltså att hunden gör ett litet hopp med frambenen i ställandet och landar med låsta framben - ett distinkt ställande!

Det som har gjort att jag inte kastat mig hals över huvud som jag brukar är dels att Valle faktiskt har ett riktigt bra ställande redan, och dels att det gör mig lite misstänksam att bara hitta en enda youtubefilm med färdigt beteende (Fanny och Pogue) - men massor av filmer på den tidiga träningen! Betyder det att idén är bra i teorin men svår att utföra? Sedan är det ju det här med att Valle verkligen älskar att hoppa...kan det bli lite för mycket av den varan? Eller kommer jag istället att få lite stimuluskontroll?

Efter att ett par duktiga tränare i min närhet hävdat att hoppstå ger bra resultat - speciellt i inkallningen - så har jag bestämt mig för att lägga till det i vår repertoar. Redan från början är jag ute efter själva landningen, jag vill ha ett litet och snärtigt hopp, låsta framben utan extrasteg, och frys i position efter stoppet. Jag har inte klickat hoppet, utan landningen. Tro mig, hoppet kommer ändå :)

Jag har valt att ha hoppstå i tillägg till mitt vanliga stanna, inte istället för, så att jag kan göra en utvärdering och se vilket jag vill använda i fortsättningen. Ordet jag har valt är Arrêt (franska för stanna). Min fantasi är begränsad, tur att det finns många språk att välja på...

Efter fyra dagars träning à två pass per dag ser det ut så här. Jag har börjat med stimuluskontroll steg 1 och 2, jag klickar alltså fortfarande om han gör det spontant om det är korrekt. Däremot har jag i slutet av passet börjat försöka tajma mitt ord när han går trevligt, och slutar klicka för "slafshoppen" som kommer emellan. Jag har inte plockat in Arrêt vid sidan än, jag vill ha någorlunda stimuluskontroll först.I slutet av filmen är där lite träning på den sista kedjan i momentet: återgång och sitt vid sidan.

Jag tar GÄRNA åsikter från er som har jobbat med hoppstå hela vägen till färdigt moment!

Annars är det ganska förkylt hemma hos mig, och jag har tagit ledigt från jobbet för att kunna skriva på första utkastet till manus på nästa bok (kom på att jag jobbar i butik och kommer att vara lite borta större delen av december och drabbades av halvpanik - deadline för manuset är årsskiftet) och är faktiskt snart klar med "grunden". Genomläsare sökes - du bör vara väl insatt i hundträning och läsa ganska snabbt, samt vara van att läsa och kommentera text. Ingen ersättning för jobbet, sorry...mer än en gratis bok när den blir klar...

I eftermiddag åker jag och Valle till huvudstaden för sista gången i år. Betydligt lugnare inför denna resan, han har ju bevisat att tåg är hans grej :)

Idag var andra träffen för den träningsgrupp som vi söker till under hösten, Valle och jag njöt i solen med trevliga träningskompisar. Jag är riktigt överraskad över hur bra det har gått, detta var andra träffen och VillerValle har verkligen varit duktig!

Vi var med i gruppmomentet "platsliggning med störning i form av hund som kallas in bredvid", och han känns trygg och säker. Jag är inte långt borta, så klart - det var vårt andra träningstillfälle av gruppmoment ihop med främmande hundar och jag riskerar ingenting.

Vår privata tid användes till en ingång på plan i koppel, ett läggande under baklänges marsch, momentet "läggande under gång" tävlingsmässigt, och en tävlingsmässig inkallning. Belöning mellan varje moment, tävlingsmässiga start och avslut.

Nya miljöer, nya människor, och framför allt nya hundar tar hårt på kelpiehjärnan...Han startade VÄLDIGT ofokuserat och spanade och nosade mest hela tiden. Jag har som strategi att tillåta både spanandet och nosandet i pauserna, och har kommandot "fri" som betyder "gör vad du vill" som slutbelöning. Om han nosar eller spanar i själva passet så hindrar jag honom lugnt, och ser till att vässa belöningarna ytterligare och hålla passen så korta att han inte hinner avbryta. Efter några sådana "micropass" har han hittills själv sökt upp mig för att träna vidare och vi kan öka längden på passen och minska belöningsfrekvensen efterhand. Jag har sett att han flera gånger valt bort något som intresserat honom och istället velat fortsätta träna :)

I platsliggningen vill jag ha hakan ner, det blev ännu tydligare idag vilka stora fördelar detta kommer att ge oss (eftersom han är just en spanande hund i första hand och inte en nosande). Grundträning hemmavid behövs, både i tid och störning!

I uppvärmningen körde vi lite linförighet med riktigt bra kontakt och engagemang! Vi behöver mer genomtänkta svängar - framför allt till vänster - och börja träna höger om/vänster om halt. Han följer bra, men har dålig rutin på hur svängen ska se ut.

Ingången på plan känns bra, han hälsade kort på tävlingsledaren kelpie-style (hopp och puss), men släppte sedan alla fyra människor som tittade på oss.

Ingångarna har blivit MYCKET mer pålitliga! Han hittar rätt direkt 8 ggr av 10 (iallafall idag). Snabba och säkra :)

Från första halten var det full fokus på mig! Otroligt...Läggandet under bm fungerade bra, så jag beslutade att testa hela momentet. Stadgan i sitt vid sidan och vänta brister något, jag fick två lägganden på raken och valde sedan att belöna för att han bara satt still vid min sida. Sedan gjorde han hela momentet felfritt!

Avslutande inkallningen var bra, han satt fint kvar utan att lägga sig, hade utmärkt tempo, men har börjat bromsa genom att studsa i mina ben innan ingången...Jag funderar över vettig strategi, jag vill ju ha kvar farten! Det känns inte heller bra att hjälpa honom in med handen, jag är rädd att jag inte blir av med min rörelse. Ska testa lite olika prylar i veckan, och se vad som funkar. Jag ska INTE låta honom fortsätta - det har blivit ett mönster.

När alla gjort sina individuella "program" testade vi en tandvisning. Valle vill gärna pussa tävlingsledaren sönder och samman...jag tänker nog inte bry mig, han är tillgänglig och möjlig att undersöka tänderna på, det räcker för mig. Sedan kan man ju alltid träna stadga i "sitt vid sidan" :)

Och när resten av hundarna rockade loss på planen i lek och träning passade vi på att träna lite hopp. Hemma har vi inget riktigt lydnadshinder, och det var lite knepigt att förstå att man skulle göra likadant som vanligt! Men det kom sig efterhand, både inhopp och uthopp. Vi behöver lägga tid på att få RAKA uthopp, han hamnar för långt åt sidan - tänker använda riktningstarget.

Mest nöjd är jag med att han jobbade så fint lös, med ett högaktivitetsmoment, trots att hundar och bollar och pipisar var igång runt honom på alla håll.

Det blir nog en tävlingshund av honom till slut!