Mi har startat rally för andra gången idag. Prinsessan gjorde en bra runda, jag var väldigt nöjd med henne, och slutade på 88 poäng. Samtliga avdrag för bristande samarbete: två ettor för att hon var nyfiken på skylten, en femma för att hon lyssnade på en hund som började skälla mitt i framför sitt och jag fick tjata, och en femma på ett missförstånd i en 270 vänster i språng march - helt mitt fel. Övriga 12 skyltar felfria, härlig attityd, och hon kändes som att hon hade kunnat köra en mycket längre bana. Inte heller någon reaktion på publik, domare eller skrivare, och hästarna i hagen vid sidan verkade hon inte ens se.

Under väntetiden tittade jag på ekipagen runt mig och så funderade jag en del.
En tävling är för mig så mycket mer än bara "en tävling". Jag vill få ut så mycket mer av att lägga en halv dag och en massa mil än "bara" en bana. Det känns som slöseri helt enkelt! Detta är ju den situation som jag vill att vi ska kunna prestera i - då behöver jag ju använda all den där väntetiden som blir till något bra! Utnyttja ttillfället till bra träning som verkligen ger mig info om vad som håller och vad som faller, bygga självförtroende hos min hund, träna med störning, och bygga trevliga associationer till skällande hundar (och människor, tävling tar ibland fram det värsta i folk).
Detta är också en superchans för mig att verkligen se den hunden jag har för dagen och få henne att prestera sitt bästa under omständigheterna. Sådant behöver åtminstone jag träna på i "skarpt läge". Med tidspress och nerver och allt. Funderar och planerar gör jag innan (och till viss del under tiden), men det är bara på tävling som jag ser om jag hade rätt, vad jag ska bygga vidare på, vad som ska ändras.

Idag visste jag ett par saker: Mi blir matt av värme, lite dämpad och osäker på nya platser, och leken är det första som försvinner. Jag har tidigare fått känna på störningskänslig Mi som helst velat vara någonannanstans, och jag har också varit bortskämd med motsatsen ganska ofta - Mi som säger JA till allt vi testar. Oavsett vilket humör hon skulle vara på hade jag en plan för hur jag ville starta, värma upp, genomföra, och vad jag sedan skulle passa på att träna i tävlingsmiljön. Jag hade en tydlig målbild för vilken känsla jag ville uppnå, helst på banan men annars under träningen efteråt. Jag hade också plan b, dvs om något skiter sig - hur kommer vi ur det på bästa sätt?

Mi visade direkt vi kom att hon var på osäkerhetshumör. Ingen fokus på mig, tog godis lite tveksamt, och ingen som helst leklust.
Vi började med promenad runt området. Helt kravlöst, bara känna in sig. Belöning för kontakt.
Satte upp hennes station med filt och väska och vattenskål, körde kortkorta pass med tex tasstarget, hitta vänstersidan, och frivilliga grundfärdigheter. Testade belöna med lek ett par gånger, men hon var inte intresserad så godis fick det bli.
Jodå, jag vill visst att hon tar lek som belöning överallt och när som helst, men framför allt vill jag att hon verkligen ska uppskatta sin belöning! Speciellt i tävlingsläge. Jag vill inte riskera att något hon gör bra inte blir belönat (utan tom straffat) därför att jag envisas med att hon MÅSTE leka just nu. MEN jag gjorde en liten notering: träna lek separat efter banan är klar!

Lite i taget lossnade hon när vi körde korta enkla pass med paus på filten emellan. Jag band upp henne och gick tio meter bort och tittade på några tävlanden. Taggad hund när jag kom tillbaka! Lekte lite med godisbitar, testade att belöna på olika sätt. Vad fungerar i detta läget? Hon kommer att vara på samma humör fler gånger och ju bättre jag vet hur jag ska hantera det ju bättre kommer hon att kunna prestera även om hon inte är mentalt på topp redan från början. Och enda sättet att lära sig är att testa sig fram!
Just idag blev det kanon att få jaga godis i min hand, fånga i luften, och vänta på klara-färdiga-gå. Aktiva godis-belöningar. Vi hade också en specialare i form av stinkig kattmat i påse, smaskens och överraskande!

Efterhand flyttade vi närmare banan, fortfarande i små korta pass. Till slut flyttade vi dessutom in på banan, och min ambition var att hon liksom bara skulle följa med "i bubblan" och det höll nästan hela vägen!

Efter banan var tävlad och hunden belönad och avpromenerad fortsatte vi med "projekt lek", dvs att kunna leka med olika leksaker i denna konstiga miljön. Vi började i lugn och ro vid bilen och kom närmare och närmare för att till slut kunna leka fint och fokuserat precis bredvid banan (mellan starter så klart!). Sedan lite moment som vi tränat hemma och som jag ville testa "på riktigt", och platsliggning med störning med fokus på att sträcka tiden med mig helt nära och belöningsskål synlig. Emellan blev det MASSOR av passivitetsträning.

Jag är supernöjd med tävlingen, och ännu mer nöjd med träningen - det är den som bygger inför NÄSTA tävling och ger min hund bästa möjliga förutsättningar att prestera bättre och bättre för varje gång!

 

Nina Nordengren

28 april 2014 10:41

Tack för det! Intressant och bra skrivet. Just det här med med att tillsammans med djuret (häst i nuläget för mig) vara i en bubbla är något jag just nu känner igen och strävar efter. Svårt att förklara dock, men det handlar kanske om total fokus, gemenskap och lycka?

 

Katarina Eckhardt

28 april 2014 14:08

Så utmärkt tänkt och genomfört :-) tack för att du delar med dig Åsa! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...