För att bli bättre på något så behöver man träna. Det är sant oavsett vad det gäller, från köra bil till få bättre minne.

Effektiv träning bygger upp svårigheterna efterhand, fokuserar på en del i taget, och lägger på störningar först när grunden sitter. På tvåbeningar såväl som på fyrbeningar.

Hur ofta tränar du på att tävla på det sättet? Handen på hjärtat: hur ofta tränar du på att tävla alls?

Nu menar jag inte moment, uthållighet, störningar för hunden, eller andra (mycket viktiga) delar, utan jag menar hur ofta du tränar på själva tävlandet? Har du ens koll på vilka delar som är dina styrkor och dina svagheter?

Vissa människor verkar vara "naturliga tävlare", de presterar som bäst under press. De tränar som de tävlar, och tävlar som de tränar (eller nära nog), och får resultat därefter.

Andra människor - det stora flertalet misstänker jag - har helt enkelt svårt att få till det när det gäller. "Det funkar jättebra på träning!" Känner du igen det? Jag har sagt det - många gånger! Jag har hört det från andra ännu fler gånger.

Många ger upp. Andra, som jag, ger sig sjutton på att man ska LÄRA SIG TÄVLA! För det går! Om man fokuserar på att faktiskt träna rätt saker - träna på att tävla!

Är du en av dem som inte ger upp? En av dem som vill bli bättre i tävlingssituationen, och vill träna på att tävla?

Då har jag träningslägret för dig! Under fem dagar använder vi oss av sporterna Tävlingslydnad, Rallylydnad och HtM för att träna på att just tävla. Du kan testa på alla tre sporterna eller hålla dig till en - övningarna är anpassade till tävlingen och inte specifikt till sporterna.  Vi jobbar i grupp, i par, och enskilt, med både praktiska övningar och tankeövningar. En del tävlingspsykologi utlovas också :)

Vi kommer att vara två instruktörer som turas om, jag och Mathilda Knutsson (också från Glädjeklick), eftersom vi båda vill kunna delta med hund i vissa av övningarna.

Plats: Rolsberga (mitt i Skåne)

Tid: 6-10 juli mellan 9-16

Pris: 5000:- inklusive fika och lunch

ANMÄLAN

Har du frågor? Kontakta mig på info@kelpiestuds.se eller 0706-178369

Mig. Så klart.

Nej, jag tror inte att jag är universums medelpunkt...;) Jag har bara haft ett sådant där upplyftande/nedslående träningspass som så tydligt visar att det är just jag som är den svaga länken i vårt tävlingsteam.

Full av funderingar efter gårdagen tävling grabbade jag tag i min träningskompis och passade på att utnyttja all den där energin till något bra. Tog med Valle som backup-hund, Prinsessan hade ju trots allt tävlat och kanske skulle vara lite matt, men framför allt var planen att träna MIG. Mitt kroppsspråk. Min utstrålning. Vad är det som ställer till det - vilken detalj krånglar? (Prinsessan var förresten lika på som vanligt!)

Jag har trixat lite med mitt eget rörelsemönster i fria följet, med Prinsessan som guide, för att hitta ett sätt som passar oss båda - och jag tror vi har hittat rätt. Mina fokuspunkter är:

* Peka med vänsterfoten

* Tyngd på hälarna

* Rör på armarna

* Blicken framåt

Inte för att jag gjorde så under tävlingen...alls...men jag SKA göra så! Jag ska bara programmera om min autopilot först.

Så det var vad jag pysslade med igår.

1. Är det hunden som krånglar? Testade ett ganska långt fotgående - hon var på sin plats.

2. Kommendering? Vi körde kommendering utan hund. Sedan med Valle som hund, min tanke var att ENBART fokusera på mig själv - strunta i vad han gjorde (han har ett ganske luset fotgående). Det tog två svängar och en halt, sedan var han som klistrad (för att vara honom)! MYCKET intressant!

3. Bryr sig Prinsessan om kommendering? Gjorde samma upplägg med henne, nu började kroppen röra sig lite mer automatiskt. Hon var PÅ! Studsade vid min sida, gnällde, hade sig...egentligen poängmässigt lika illa som att hon släpper fokus och blir efter, men mycket roligare att jobba med :) En gång till - ett av våra bästa fotgåenden ever. Inte ett släpp. Något litet gnäll, något litet studs - men en fantastisk känsla av "vi två"!

Alltså: det är jag. Inte hon. Inte störningar runtomkring (enbart).

Det är tävlingssituationen som sådan som påverkar mig.

Det är min felprogrammerade autopilot som gör fel saker i fel ögonblick.

Så då får jag väl programmera om mig! Svårare än så är det inte. Inte lättare heller... och det är det som är charmen med att tävla!

Vi skakar av oss dåliga känslor, ersätter med bra tankar, och tränar vidare!

Vår åttonde tävling i Lk1 avklarad! Vi fixade personbästa på 143 poäng :)

Visst känns det trögt - åtta tävlingar och har liksom inte fått till det när det gäller en enda gång. Samtidigt så blir vi bättre och bättre för varje tävling! Eller, Prinsessan blir. Idag var det faktiskt en hel del "good dog, shame about the handler"...Tävlingsledaren (tillika en god vän) kommenterade att hon fått bita sig i tungan för att inte sparka mig i baken och skrika "Visa lite pondus!"...Hon frågade också "Är det du eller hunden som är osäker - egentligen?" Det är ju jag, så klart. Prinsessan är cool!

Att det ska vara så vårt! Sträcka på sig, tyngden på hälarna, röra på armarna - äga världen! Gör jag så så hänger hon på, det vet jag ju. När jag blir spänd och hopsjunken så tappar hon starter och svängar, och jag blir ännu mer spänd och försiktig eftersom hon inte är med mig, och så är den dåliga spiralen i fotgåendet igång. Den smittar sedan ner alla transporter, och öppnar upp för ofokus och intresse utåt från hennes sida. Och då tappar vi stadgan också...

På plus-sidan: det är bara att träna! Hon bevisar gång på gång att hon har både uthållighet, glädje på plan, vilja att göra rätt (när jag håller min del av reglerna), och fin precision när hon är i uppgiften. Väldigt många fina egenskaper! Idag drog hon dessutom in på planen, och ville inte riktigt lämna den - det känns som ett bra betyg på rätt känsla!

För att kunna gå tillbaka senare så kommer här en snabbgenomgång:

Plats: 10. Mycket nöjd med henne. Vi har många bra platsliggningar i bagaget nu :)

Tandvisning: 10. Domaren testade enbart tillgänglighet, och tillgänglig är hon!

Mycket bra ingång på planen och uppställning!

Fotgående: 6. Tappade mig i halter och svängar.

Läggande: 8. Satte sig när jag kom tillbaka, annars väldigt nöjd med momentet.

Inkallning: 8. La sig, annars bra fart och fin ingång.

Ställande: 6. Måååånga steg...men i övrigt bra stadga och fin i återgången!

Apport: stod över.

Hopp: 6. Reste sig, jag satte om, studs i ingången (återkommande problem!)

Helhet: 7. Okoncentrerad. Jag håller helt med, och tar på mig 80% av skulden! Övriga 20 är också jag, men har mer med träning än mitt kroppspråk att göra :)

Nu blir det fokus på rally några veckor, och sedan påt igen. Några poäng i taget - snart är vi i hamn!

Som hundlärare får man en del lite udda uppdrag för att göravreklam för skolan (Realgymnasiet i Lund btw, om någon har missat). I lördags hade vi Real VIP-kväll! Show, modevisning, tilltugg - och så en presentation av vad vi pysslar med på hundlinjen som pausunderhållning!

Hur får man folks uppmärksamhet i tio minuter? Man utnyttjar världens snällaste, sötaste, coolaste, charmigaste, bästa MIDORI på scenen!

Kelpan har alltså gjort scendebut. Inför 130 pers, i strålkastare, med min röst i mikrofon, har hon visat upp sitt charmigaste jag ihop med mina elever. Hon skötte sig fantastiskt! Visade bakdelskontroll, slalom mellan benen, snurr och spinn som om hon aldrig gjort annat (med tre olika elever dessutom). Kryddade det hela med lite "Midori specials" och fick folk att skratta och applådera.

Det enda som jag missade var att miljön var lite för svår för en vittringssortering - hon gjorde sitt bästa men valde fel pinne. Det gav mig en perfekt chans att understryka att det är levande varelser och inte robotar, samt att man måste vara tillåten att göra fel för att våga testa sig fram till rätt!

Jag känner mig så stolt över min lilla hund! Hon sattes i en svår miljö och bara levererade, med glädje och förväntan. Bästa Prinsessan!

I väntan på äkta uppflytt har jag och Prinsessan passat på att träningstävla i Lk2.

Mitt fokus var på att passa på att träna vissa delar, säkra vissa delar, och skapa en genomgående bra känsla på planen för oss båda två. Jag är i stort sett nöjd med hur jag skötte mina uppgifter, och väldigt nöjd med hur hon skötte sina!

Andra gången vi körde tvåan som en "one by one"-kedja, och jag fick ett tydligt kvitto på var vi står, vad som fungerar och vad som inte fungerar. Midori blev också mycket glatt överraskad av sin första belöning - hon var verkligen övertygad om att det var "riktig tävling"!

Styrkor:

Fria följet, hon hänger med bra och håller position och fokus för det mesta. Med några överraskningsbelöningar hoppas jag på att målbilden blir ännu starkare!

Läggandet - satt som en smäck! Äntligen!

Fart ut i apporteringen

Stadga genomgående (vilken förändring! Det var vårt absolut svagaste för bara fyra månader sedan!)

Siktar in sig på rutan

Hoppet - helt perfekt!

Fina rörelser i fjärren

Fin uthållighet!

Att träna på:

Fart i inkallningen

Att plocka upp apporten trots att den har främmande slem och komma in med den, istället för att ställa sig vid den och se ut som att den är en kon :D

Springa genom rutan tills jag säger stopp istället för att stanna "för säkerhets skull"

Bakåttänk i fjärren

Kanske viktigast är att jag lyckades ganska bra med hur jag vill känna efter en tävling: nöjd med det vi har gjort, njuter av allt det som gått bra och som vi har klarat, och stannar kvar i den goa känslan - samtidigt som jag planerar för att bli ännu bättre. Vara nöjd, men inte nöja mig!