Äntligen har det vänt! Det är inte längre mörkt kl 16.30, utan fortfarande LJUST!

Det är något speciellt med jord och små, späda plantor. Det luktar speciellt. Och ger mig tro på att våren är på väg, och detta fältet förvandlas från gråsvart till ljusgrönt!

Jag är kvar i vemodets hus, eller trädgård rättare sagt. Hur tänkte han här? Eller tyckte han att de passade bra ihop - en utnött hammock och en utnött man?

Tillbaka hos min farfar...Hans två fioler, placerade på hans flygel tillsammans med en del svartvita foton, väcker just...minnen...

Jag står stilla en stund och hedrar hans minne.

För er som undrar "Vadå vall?": DETTA är betydelsen av ordet som jag har valt :)

Min farfar blev 100 år gammal...På besök idag i hans dödsbo hittade jag denna. Historia i sin renaste form!

Prinsessan kan beskrivas väl med det enda ordet: Sprallig! När jag sitter och jobbar kommer hon ofta med en leksak, och jag har dragkamp med högerhanden och skriver med vänsterhanden. Eller fångar hennes spralliga kelpievalpväsen med mobilkameran med vänsterhanden. Jo, jag är högerhänt...men det är det värt!

Madame går sin egen väg...Tio år gammal har hon förtjänat rätten att gå "på vift" ibland, och bara förlora sig i den värld som bara är viktig för hundar.