Jag har bokat tid för att kastrera Valle. Eftersom jag kände en lätt ovilja att blogga om det, så måste jag ju göra just det - om jag känner att ämnet är pyttelite tabu så gör säkert andra det, och då mår det bra av att komma upp till ytan.

Jag är en hästtjej, de hingstar som inte ska gå i avel kastreras i regel - de blir enklare att hantera då. Första ardennern kastrerades efter hingstvisningen, han var inte vidare "hingstig" men fick dåliga poäng. Andra ardennern kastrerades betydligt tidigare, han började försöka betäcka sin extremt tålmodiga kompis (valack). I båda fallen gick kastreringen bra, och vi märkte ärligt talat ingen större skillnad förutom att de inte längre hotade att ta sig igenom staketet (vi har en seminstation med brunstiga ston på andra sidan åkern), och bestigningsförsöken upphörde.

Nu är jag i en situation med en tik som inte fattar att HON är kastrerad utan löper precis som vanligt. Visst, det blir inga valpar, men jag känner inte att jag vill uppmuntra sex mellan mina hundar...Och jag jobbar och lämnar dem ensamma ett antal timmar några dagar i veckan. Jag vill kunna fortsätta göra det.

Sedan är det en hälsofråga: han slipper problem med prostatan, risken för cancer minskar stort. Jag tycker också att det rör sig om hans mentala hälsa till viss del: han kommer aldrig att gå i avel. Jag är inte intresserad av vallning, och godkänt vallningsprov är ett krav för WK. Alltså kommer han aldrig att få utlopp för sin sexdrift. Jag tror att han då blir lyckligare utan.

Och till sist ska jag inte hymla med att jag hoppas på en del av "sidoeffekterna" som jag sett på andra hundar: ökad matlust = enklare att träna. Något lättare att fokusera på mig med andra hundar runtomkring. Slipper bekymra mig över "pojkvänliga tikar" (vissa tikar luktar gott jämt, inte bara i löpet) på tävling. Risken för hanaggression minskar, speciellt som han inte ens hunnit utveckla någon. Lusten att rymma och hälsa på snygga töser på andra sidan E22 minskar också, även om just den biten är enkel att förebygga.

Så jag står för mitt beslut, jag ser inte kastrering som ett "misslyckande i uppfostran" utan som ett genomtänkt val. Jag tror att min hund kommer att må bättre, fysiskt och psykiskt.

Han är ingen "jobbig hanhund", han är inte pipig eller stressig, han kissar inte överdrivet på allting (även om han kissade på fotobakgrunden igår när vi tog studiefoton). Jag tror inte heller att kastrering hade löst några beteendeproblem, om han haft några sådana.

Men jag tror, faktiskt, att han kommer att bli en lyckligare hund utan frustrationen som kommer av att jag undertrycker hans sexdrift. Och jag vet att jag blir en lyckligare matte med en sak mindre att träna (strunta i tikarna), den tiden kan vi lägga på något roligare!

Nu känns det bättre...Jag vill inte försvara kastrering som en "quick-fix" när man har beteendeproblem, för det fungerar inte, men jag vill faktiskt slå ett slag för kastrering i preventivt syfte (fysiskt och psykiskt).

Utan att skämmas!

 

Rasmus

2 december 2011 09:26

Jag håller helt med dig Åsa. Numera är båda mina hundar kastrerade och jag har bara märkt positiva effekter av det. Tänker precis som du, att det är skönt för dem att slippa tänka på det. Hoppas allt går bra!

http://www.rplus.se

 

Sofia N

2 december 2011 09:36

Jag håller med dig!

När Bosse pudel visade sig ha patella kastrerade jag på en gång (när han ändå var opererade ett av knäna). Det var klart att han inte skulle gå i avel, och jag ville dessutom ha tik hemma utan större problem.
Nu i efterhand undrar jag om jag skulle ha väntat tills han var lite äldre eftersom han har en del rädslor - men jag kommer aldrig att få veta om det förvärrats genom kastreringen eller ej.
I övrigt är han tillräckligt mycket hanhund fast han är kastrerad; han kissar överallt där andra hundar kissat, och han blir rätt besatt av Doris när hon löper och han går bara ibland ihop med hanhundar ;)

 

Andrea

2 december 2011 10:15

Om du gör en miniundersökning bland de som tävlar på hög nivå så tror jag du kommer att bli förvånad över hur många av hanarna som är kastrerade! Jag vet många med siktet inställt på de högsta klasserna som rutinmässigt kastrerar alla sina hanar i ung ålder.

http://www.drean.se

 

Emma & Krut

2 december 2011 12:56

Att kastrera Krut är det bästa jag har gjort, och idag ångrar jag att jag inte gjort det tidigare. Han har hellre aldrig varit någon otrevlig hanhund, men haft problem med alldeles för hög stress, både i träning och vardag. Nu 4 månader efter mår han så himla mycket bättre och det gör mej så glad!!
När jag köper min nästa hund kommer jag att tänka helt annorlunda krig kastrering oavsett om jag köper en tik eller hane!
Kramar från oss

http://www.klickamedkrut.bloggplatsen.se

 

Maria Yttermyr

2 december 2011 14:13

Som du säger, i hästvärlden är det en självklarhet. Om det gick på ston utan att kosta en förmögenhet och det fanns forskning som visade att det inte innebär hälsoproblem, så skulle jag gjort det på mitt sto. Jag har ingen möjlighet att låta henne ha föl, och hon blir ganska vresig (mot valacker...) och öm i buken i samband med brunsterna.
I den svenska (nordiska?) hundvärlden har det varit lite tabu kanske, men jag tror det är ändring på gång. Skulle du prata med britter eller amerikaner t ex skulle de inte höjt ett ögonbryn.

http://cowgirlup.bloggagratis.se

 

Kicki

2 december 2011 23:17

Vad härligt att någon ställer sig upp och vågar uttrycka denna åsikt! Min hanhund är kastrerad och lever ett så mycket mer harmoniskt liv idag än tidigare. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare, kanske hade det besparat oss båda en hel del arbete med relationen till andra hanhundar? Samtidigt kan man undra i vilket läge vi hade stått idag om det inte vore för kastreringen. Min nästa hanhund kommer definitivt att kastreras om han inte ska gå i avel!

http://minvagmittliv.blogspot.com

 

Harriet

3 december 2011 19:00

Du har absolut inget att skämmas för. Jag tror att många hanar hade mått mycket bättre av en kastration.
Jag går själv i de tankarna främst för att Ace är Krypt. Däremot är jag velig om NÄR??

http://www.ladusvalans.se

 

anna

5 december 2011 05:35

Jag höjer heller inga ögonbryn, Felix är kastrerad sen några år och mår perfekt. Visst blev han matglad ett tag med det la sig efterhand. Bra val ;-)

http://klickersnack.blogspot.com

 

Lisa

5 december 2011 07:47

Jag hade definitivt kastrerat min äldsta cockertik om jag hade haft råd. Men jag förstår hur du känner dig, när jag lämnade in min första katt, en hona, för kastrering bölade jag som det var en avlivning. Jag tyckte att jag tog något ifrån henne, men hon mådde bara bra efteråt, förstås.

http://kackelikojan.webblogg.se

 

Marre & Rasmus

6 december 2011 10:24

Men inte ska du känna så. I vår är det bestämt att här ska kastreras då jag vet, att Rasmus kommer att må mycket bättre av det!

Lycka till och tasskramiz

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

 

Marie

28 december 2011 21:54

Jag känner igen mej i dina tankar. Min tik blir väldigt nedstämd och låg , före under och en tid efter löp. Hon är helt enkelt väldigt svår att motivera under denna ganska långa tid 2 gånger om året. Funderingar kring en kastration har varit många och långa. Svårigheten är att det kan tyckas vara ett lyxproblem med en hund som vissa tider inte är träningssugen, men när man är ambitiös och vill nå långt är det väldigt frustrerande med en hund som inte vill träna. Det känns också fel att lägga en frisk hund under kniven. Jag ska fortsätta fundera, men tror att det blir en kastrering till slut.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...