Signalkontroll är ett stoooort ämne...och intressant! På sistone har jag funderat en ndel över hur jag bör lägga upp min träning för att få maximal förståelse hos hunden gällande VILKEN signal jag vill att den ska lyssna på.

Så här tänker jag:

Hundar (åtminstone mina hundar) verkar vara hyperspecifika. De plockar ut små, små detaljer och ser dem som signaler. Exempel: Valle fick en jopbbig bilresa till Gbg senast, och tänkte helst inte upprepa saken. Signalen för "åka bil" blev att jag gick ut till bilen med en väska och sedan kom tillbaka in med nycklarna i handen. Detta minskades till bara ljudet av nycklarna. Ganska enkelt att träna bort eftersom jag såg sambandet tidigt, som tur är!

Hundar (fortfarande mina hundar, det är dem jag studerar mest) bygger sådana associationer blixtsnabbt! En liten detalj är närvarande vid en viss händelse ett par gånger - vips vet de att det ena leder till det asndra. Ljudet när datorn stängs av = promenad. Jag tar på träningsvästen = Valle rusar ut i trädgården och smäller in mot mitt ben i ett förväntansfull fot så fort han får chansen.

Så långt så bra - men det verkar också vara så att jag blir mer eller mindre beroende av att den detaljen som de har associerat till ett visst beteende alltid är med. Tar jag INTE på träningsvästen är det svårare att få Valles fulla uppmärksamhet i trädgården - då strosar han runt som han brukar göra när vi "bara är ute".

Vi som människor har en tendens att bygga upp mönster och bli repetitiva i vår träning - vissa tidsintervall mellan upprepningarna, ett visst antal upprepningar innan paus, samma plats, samma kläder, samma tid på dygnet - you name it...

Om jag vill att min hund ska förstå att en viss signal - den som jag har bestämt - är den enda som den behöver bry sig om, då tror jag att jag tidigt i träningen behöver variera allt annat runt omkring. Min signal är det enda som är konstant! Olika platser, olika kläder, olika störningar, olika tider på dygnet, olika aktivitetsnivå hos hunden.

Har jag dessutom valt att göra det extra svårt och valt ett ORD (alltså, hundar har ett språk sinsemellan som är VISUELLT alltså är ord oftare svårare för dem som signal än tex ett kroppstecken - frivilligt eller ofrivilligt - eller en miljösignal. Tror jag.) så måste jag dessutom variera min egen kroppsställning OCH vara noga med att inte hamna i "ofrivillig hjälprörelse"-fällan. Det som ger avdrag som dubbelkommando på tävling, och som vi sällan är medvetna om att vi gör. Jag tror fullt och fast att om jag ger min hund chansen att hitta en visuell signal i mitt kroppsspråk, så är det "prio 1" för min hund att titta efter. Ordet är sekundärt. Det har betydelse, men bara om kroppstecknet finns där.

Spelar det någon roll?

Det beror på. Jag ser inget fel i att vi använder handtecken och kroppstecken och hjälper när vi ger signaler till våra hundar, så länge vi inte blir irriterade när hunden inte förstår i en annan sättning! Så länge man gör ett medvetet val är det helt OK, och i vissa lägen (freestyle, agility, rallylydnad, de flesta vardagssituationer) kanske att föredra, att hunden läser vår kropp. I andra lägen inte, som i tävlingslydnaden eller beteenden där jag inte vill vara beroende av att hunden tittar på mig för att lyda (inkallning eller "varsågod").

Problemet som jag ser det är när man tragglat något i en speciell miljö, och förväntar sig att det direkt ska fungera lika klockrent i en helt annan sättning. Och dessutom blir irrtiterad på hunden när det inte fungerar..."Men du KAN ju detta!" "Det fungerar jättebra hemma!" Och sä lägger man på straff och krav, och det enda man egentligen lär hunden är att träning hemma = skitkul, träning borta = alltför höga krav, oförståelse, och obehag.

Så tråkigt! När jag istället kan, med lite fantasi, få detta fenomenet att fungera till min fördel istället! Som i tävlingslydnaden. Momentrutiner som får in hunden i rätt tanke. Träningsvästen på. En klapp på godisfickan innan man går in. Bara tävlingsmiljön i sig vill jag ladda med förväntan, glädje och självförtroende - för oss båda!

Eller varför inte ladda de platser på promenaden där jag vet att det finns muycket störningar för min hund med en massa belöningar och rolig miniträning - så att den sammankopplar just dessa platserna med "kul med matte" istället för "fokus på miljön". En platssignal - här brukar vi göra detta.

Eller ha högst medvetnma kroppssignaler för "lönt att ta kontakt", "dags att slappna av", etc...

Jag tror att signalkontroll är inte bara att lära hunden vilka signaler som betyder vad, utan lika mycket att JAG har kontroll på vilka signaler jag faktiskt lär hunden att vara uppmärksam på! Med medvetenhet kommer förmåga att fixa och förändra så att träningen stämmer bättre med mina mål...som då blir hundens mål...win - win!

 

Sabina

8 maj 2012 08:24

Jätteintressant läsning! Jag har nog enbart (tvvärr) omedvetna visuella signaler *hrm*. Har liksom fastnat lite kring tanken på momentrutiner: hur de kan se ut och hur man tränar in dem. Däremot har jag insett att jag verkligen måste träna in medvetna rutiner så jag slipper det funkade då men inte nu, vad var skillnaden :-)

Ett blogginlägg kanske ;-)?

http://schaferbus.bloggplatsen.se

 

Bea

8 maj 2012 10:28

Hej!
Gick för många år sedan kurs för en mycket duktig norrman som inte bara pratade om hur och vilka signaler han använde för själva kommandot utan var inne på alla signaler som hade betydelse för hundens förståelse men även förberedelse för ett moment. Han använde sig av medvetna förberedande signaler för att få hunden i rätt tankebanor och sinnesstämning inför ett moment. Ett exempel där jag känner att hunden behöver veta lite i förväg vad den ska göra är ställande och läggande under gång i ettan. Hur ofta ser man inte hundar som lägger sig fantastiskt bra på ställandet och tvärt om på läggandet. Om hunden får en förberedande signal om att nu är det läggande på g så kommer inte sättet jag säger kommandot att ha lika stor betydelse som om detta är den enda signal som ges. Om hunden har "ligg" i huvudet innan jag går iväg är risken mindre att min för dagen nervös-pipiga röst stör hunden. Har provat och tyckt att det fungerat oerhört väl. Speciellt på inkallning med stå och ligg. Men som man alltid konstaterar med hundträning, hur mycket man än klurar och tränar så är det alltid något man kan göra mer och bättre! Tack o lov, så trist det hade varit annars.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...