Tankeverksamheten är igång igen, nu på den mer filosofiska planet...Fast med en praktisk anknytning, förstås.

Två händelser har fått mig att börja fundera runt begreppet vad vi läser in i våra hundar, dvs hur vi tolkar dem och vad vi tror att de känner och tycker och tänker:

1. Att det gått troll i vår stadgeträning, och varken jag eller min eminenta träningskompis Emelie förstår VARFÖR Valle gör följande: Jag sätter/ställer/lägger honom. Lämnar honom - glad hund. Ställer upp - glad hund. Börjar gå mot honom - han vänder tydligt bort blicken, sänker huvudet, och slickar eller gäspar. Både hon och jag har tolkat hans signaler som att han är obekväm i situationen, men kan inte förstå varför! Han har inga problem med vare sig ögonkontakt eller närhet, tvärt om. Han verkar trygg i sin position. All träning leder till belöning, och som ni vet så använder jag aldrig obehag i träning eller vardag. Jag tycker att vi har en toppenrelation i övrigt, och den här detaljen gör mig både frustrerad och ledsen - frustrerad för att jag inte förstår, och ledsen för att min hund verkar obekväm.

2. Ett inlägg på fejjan som ifrågasätter om det är juste mot hunden att träna sådant som den EGENTLIGEN inte gillar, men ändå utför för att den vill ha sin belöning. Inte sådant som hunden faktiskt behöver i sitt dagliga liv, utan typ tävlingsmoment. Sådant som jag tränar...;)

När vi pratar klickerträning pratar vi ofta om att inte försöka läsa hundens tankar. För mig som jobbar mycket med stressade och osäkra hundar är detta tvådelat - jag BEHÖVER kunna läsa hunden för att se var tröskelvärdena ligger, när det blir för mycket och när det är OK, var jag ska lägga ribban helt enkelt. Samtidigt är jag medveten om människans inbyggda förmåga att övertolka både varandra och våra hundar, och jag har sett MÄNGDER av exempel på att det inte HJÄLPER ägaren att fokusera på "min hund är så rädd och stressad", utan det skapar låsningar som är svåra att komma över mentalt.

Tillbaka till Valle och hans kroppspråk, och min tolkning av detsamma. Alltså - det är en stor grej för mig! Dels för att det ser väldigt tråkigt ut för en domare, men främst för att jag inte vill sätta min hund i en obekväm situation! Det jag funderade över igår var ett annat citat, av Karen Pryor, plockat från "klickerträning och lugnande signaler" av Emma Parson: "Det är bara beteende, och alla beteenden följer samma lagar och går att ändra." Detta sagt om Emmas väldigt rädda och därmed aggressiva hund som hade enorma utfallsproblem.

Och jag tror ju, fullt och fast, att beteende och känsla hänger ihop. Dels att hunden visar sina känslor genom sitt beteende = ändra känslan ändra beteendet, men också tvärt om = ändra beteendet ändra känslan! Väldigt tydligt på hästar, där man genom att lära hästen att sänka huvudet på signal omedelbart kan lugna hästen. Känslorna följer med beteendet. Eller jämför med om du knyter handen och börjar andas grunt och snabbt, jämfört med om du slappnar av och andas djupt med magen. Visst blir känslan inom dig annorlunda?

Så jag bestämde mig igår för att testa den vägen istället. Genom att aktivt träna att han skulle hålla huvudet framåt i min återgång var jag nyfiken på om hans sinnesstämning skulle ändras. Praktiskt genomförande: om han tittade bort när jag skiftade vikten framåt skiftade jag bakåt igen, inväntade att han flyttade fram huvudet, och provade igen. Kriterie för klick: blicken framåt 1/10 sekund när matte lägger vikten framåt efter vändningen. Belöning: kastad godisbit i munnen.

De första gångerna kunde jag konstatera hur bunden hans huvudrörelse var vid mitt kroppsspråk: jag vägde framåt - han vände huvudet. Jag vägde bakåt - huvudet framåt. Och så gungade vi fram och tillbaka några gånger innan jag fick min 1/10 sekund att klicka. Sedan gick det fort framåt - han hade fattat "grejen"!

Nu i efterhand funderar jag igen. Var hans huvudvändning egentligen ett osäkerhetstecken överhuvudtaget? Eller var det ett inlärt beteende på min kroppssignal "vikten framåt"? Eller kanske en förväntan att jag snart skulle komma in vid hans sida och belöna (huvudvändningen var alltid mot den sidan som jag går in på)? Eller var det rent av så att det var en kombination: ett inlärt beteende som först uppstod genom belöningsförväntan, och som - eftersom det ledde till MINA känslor av frustration och osäkerhet - i sig framkallade de känslorna också hos honom? Eller kunde jag ändra hans känslor av osäkerhet genom att lära in ett icke-kompatibelt beteende? Eller "maskerar" han sin osäkerhet för att han så gärna vill ha sin belöning, och är det då oetiskt att träna? Fast då kan jag ju inte träna någonting alls, för vem vet vad mer han "maskerar"...

För att undvika härdsmälta i hjärnan tänker jag ta detta som en lektion i att skippa tankeläsandet och se beteendet. Det är svårt för oss människor att inte läsa in känslor, intentioner och förväntningar i andra varelsers beteende, det är en del av att vara just människa. Men att kunna tänka logiskt är OCKSÅ en del av att vara människa. Jag och Valle är inte ens samma art. Jag kan inte läsa min mans tankar - min tolkning speglas hela tiden av vad JAG hade tänkt och tyckt i samma situation - så jag ska inte ens FÖRSÖKA läsa Valles. Visst är det intressant att spekulera i lite då och då, och vissa saker är ganska uppenbara, men risken är att jag har fel - och speciellt när det leder till negativa tankar hos mig själv så är det inget som hjälper någon av oss eller för vår träning framåt.

Enkel regel: Om beteendet ökar blir det förstärkt. Om sannolikheten är hög att hunden väljer att utföra beteendet kan vi gissa att hunden "gillar" att utföra det, om det sedan är för att beteendet är självförstärkande eller för att det blir förstärkt genom att det leder till något annat är i min värld mindre viktigt...

 

Malin

18 maj 2012 10:20

Han kanske hade fått för sig att det fick dig att komma fortare och välkomnade dig dit (icke-hotande jmf med att stirra på dig)... Det är lättare att hålla på att greja med något än att bara ligga still o vänta. Jag bara spånar lite :-) Håller med dig om att det är enklare att sluta fundera o bara titta på beteendet o förändra det :-)

http://vetmalin.dinstudio.se

 

Maria Y

18 maj 2012 10:20

Superintressant! Å så svårt! Jag tycker du hanterade ert dilemma alldeles ypperligt! Att du av alla människor skulle träna "oetiskt" är en befängd ide. Tror jag vet vilket FB inlägg du tänkte på, och där tycker jag det kommer upp så mycket märkligt som i min värld är betydligt mer oetiskt än att träna tävlingsmoment...

 

gunnel

18 maj 2012 10:35

"Enkel regel: Om beteendet ökar blir det förstärkt. Om sannolikheten är hög att hunden väljer att utföra beteendet kan vi gissa att hunden "gillar" att utföra det, om det sedan är för att beteendet är självförstärkande eller för att det blir förstärkt genom att det leder till något annat är i min värld mindre viktigt..."
Så bra formulerat. Eg självklart men ofta är det just det som är så svårt att formulera. Det gillar jag :-)

 

Jenny

18 maj 2012 13:55

Oj, riktigt intressanta tankar. Hade själv mkt tankar kring detta för ett tag sen då V gjorde exakt samma sak. Detta kunde jag se efter platssittning, platsliggning, återgång efter sättande/ställande/läggande u gång, vid rutan samt efter fjärren. Skulle kunna diskutera detta hur mkt som helst ;0). Men här är några av de saker som vi jobbade med och mina tankar.

Han kan ha "typ" samma utryck, men det ena är förknippat med en lägre känsla och det andra är en fokuserad känsla. Här ser huvudet ut typ likadant men resten av hunden skiljer sig. Så, helt enkelt läsa hunden. Vi har tränat en hel del ha kvar huvudet i position framåt och då tar han ner huvudet lite och ser låg ut. Men han är bara fokuserad. Han tittar inte bort med huvudet, inga gäsp eller slick om munnen eller nosande neråt. Detta är helt ok för min del. Har förmodligen försärkt just det låga huvudet vid inlärning och har inget problem att ha kvar det så. Detta har hjälpt bra vid platsliggning (hakan i marken så det e inga problem) och platssittning.

Vid rutan, återgång efter sitt u gång och fjärren så har jag faktiskt jobbat med att öka belöningsförväntan på min återgång. Jag belönade nästa aldrig mitt under en återgång. Innan återgång, ja och efter, men inte typ efter ett par steg. Detta har gjort att han är mkt mer allert och ser glad och förväntansfull ut. I z-träningen har jag även lagt in huvud rakt fram som kriterie i tillägg.

En till sak som gjort stor skillnad för oss är det där med felsignal. Jag är verkligen ingen fena på att få rätt känsla i en felsignal. Det verkar inte spela nån roll hur glatt jag säger oj-oj och retas lekfull med honom. Han blir låg! Jag lyckas inte helt enkelt. Och de gånger jag gett en felsignal, tex om han flyttat i stadgan på lite avstånd så har det nästan alltid varit förknippat med att jag rört mig mot honom med kroppen, om än så lite. Vet inte varför men det ha bara blivit så. Tror därför att del del av "osäkerheten" eller vad det nu är kan ha en liten orsak i detta. Därför har jag varit jättenoga med att inte luta mig mot honom, röra mig mot honom vid en fel signal. Detta har gjort stor skillnad för oss. Detta även vid all annan träning som tex ställande, läggande under inkallning, fot mm. Alltid röra mig BORT från hunden.

Jag vet inte om detta är någon hjälp, det är säkert tankar du redan haft. Lycka till med Valle-träningen ;0)

http://fjodorochvixhen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...