Under året har jag igång Canis klickerTRÄNARutbildning steg 2, en fortsättning för de som redan gått steg 1. Kursen är helt ny, går över fyra helger, och i tillägg till min ganska rudimentära planering har jag låtit den utgå väldigt mycket från gruppen som jag träffar. Vi är sex kvinnor med ett enormt hundintresse och träningsintresse som under min något avslappnade ledning växer och utvecklas tillsammans.

I lördags fixade jag en extern föreläsare som tog upp ämnet "hur kan jag hitta rätt känsla för att kunna hjälpa min hund att hitta rätt känsla?". Viwan-Kristina Sandberg är en god vän likaväl som en bra talare och inspiratör, och vi fick med oss en hel del tankar och övningar att använda i både tävling och träning.

Jag som har haft ett totalt psykbryt över min träning för inte alltför länge sedan - även om jag håller på att lägga de känslorna bakom mig - fick extra mycket att tänka på. Och eftersom jag är den jag är så delar jag mina tankar med alla intresserade...

Den första frågan Viwan ställde var Varför tränar jag hund?

Men det är väl självklart! Jag tränar hund för att det är kul!

Eller?

Om jag bara tränar hund för att det är kul, varför blir jag så påverkad av om det inte går som jag hade tänkt mig? Varför tränar jag då inte bara på enkla, roliga grejer som alltid går bra?

Varför vill jag tävla om jag BARA tränar hund för att det ska vara kul?

Det krävdes en djupdykning i mina tankar och en del självrannsakan innan jag kom fram till varför jag egentligen tränar hund, med tävling i tankarna. Utan inbördes ordning:

* Aktivering för båda. Jag vill ha något att göra - Valle vill ha något att göra.

* Att göra saker tillsammans ger samhörighet - samarbete med en annan art är stencoolt.

* Min vardag blir enklare om hundarna kan grundläggande saker.

* Det är tillfredsställande att se hunden utvecklas.

* Jag gillar att "snöa in" och lära mig mer - hundträning är mitt valda ämne. Jag är en nörd.

* Det är kul att träffa vänner! Hundträning kan vara ganska socialt, och i stort sett alla mina vänner tränar hund.

* Genom att träna mina hundar lär jag mig vad som kan hända och hur jag kan tackla det - och då blir det enklare att instruera andra. Jag behöver lära mig genom att testa!

Så långt så bra. Allt det här kan jag ju göra UTAN att tävla! Och just tävlandet har inte varit en jättestor del av mitt hundtränande, lite lydnad, lite rallylydnad, mest på en höft. Varför satsar jag annorlunda med Valle, och har gjort från dagen jag började planera att skaffa ny valp? Varför har jag tävlat häst sedan jag var liten?

Just tävlingsmentaliteten - oavsett om jag tävlar mot andra eller mig själv - verkar vara något som man antingen har eller inte har. Vissa är VÄLDIGT drivna tävla, i allt, medans andra överhuvudtaget inte ser poängen.

Jag, personligen, ser en tjusning i utmaningen. "Här är ett antal moment. De är lika för alla. Din utmaning - om du väljer att acceptera den - är att få din hund att älska att utföra samtliga moment, och att kunna visa upp dem i en pressad situation på order av andra." Ja, jag väljer att acceptera utmaningen!

Jag tror att när jag "tappar känslan" så glömmer jag det där lilla ordet "VÄLJER"! Att jag tränar för tävling är MITT VAL! Ingen tvingar mig. Ingen ser ner på mig om jag ändrar mig.

Vi pratade lite om att hamna i "offerrollen", att börja tänka att saker bara händer stackars oskyldiga mig och jag har ingen kontroll. Träningen går skit. Hunden är konstig. Jag gör alltid fel och misslyckas alltid. Det är lätt att hamna där, man får dessutom respons från sin omvärld ("Ryck upp dig, det är väl inte så farligt? Titta på allt som faktiskt går bra!") Och ibland så är det tillåtet, och kanske nödvändigt, att hamna där - men det är inte konstruktivt att FASTNA där!

Jag har kontroll över mitt liv. Jag väljer. Ingen annan. Visst känns det skönt?

 

Maria Yttermyr

21 maj 2012 09:23

:) :) :)

http://cowgirlup.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...