Fortsättning på gårdagens följetång, nu när jag funderat över VARFÖR är det dags att gå vidare till HUR!

För det är inte alltid så lätt...hur gör jag för att hitta rätt känsla? Få mer av den? Hålla fast vid den? Genom tävlingar och andra situationer som jag vill vända från "jobbiga" till "roliga"?

Wivan hade en kort mening som sammanfattar en hel del:

Det du tänker på växer.

Alltså, om jag tänker "vi har inte tränat tillräckligt, han kommer att springa till domaren, hon kommer att nosa" då VÄXER det i mitt huvud. Jag börjar tveka - borde vi verkligen vara här? Min nervositet och osäkerhet ökar. Hur tror ni det påverkar min hund? JAG tror att det påverkar honom NEGATIVT!

Om jag däremot tar ett steg tillbaka, funderar över VARFÖR gör vi detta (det är mitt eget val), och HUR kan jag genomföra det på bästa sätt (genom att vara ett stöd för min hund och ha roligt på banan), då blir det enklare att fokusera om. Då kan jag istället börja tänka "han är trygg i platsliggningen, han har snygga rörelser, han kan momenten, vi har tränat ingångar, övergångar, kedjor, och detaljer, DET SITTER, och jag är STOLT över min hund!"

Spela upp rätt film i huvudet, den där vi lyckas! Det hjälper min hjärna att hjälpa mig - eftersom den "tror" att vi redan har klarat utmaningen så är det enklare att upprepa succén. Lite flummigt, men det fungerar.

Jag upprepar tipset jag fick från Heidi Billkvam (som ju är ganska framgångsrik på banorna): varje gång man tänker något negativt så "måste" man hitta något positivt att följa upp med. Efter ett tag blir det en reflex, och hjärnan hittar lättare och lättare positiva saker = vi mår bättre och lyckas med mer!

Sedan kan jag dessutom börja titta på de där negativa tankarna som dyker upp, en och en, och dissekera dem. Om vi går ut med 0 poäng - vad skulle det betyda? EGENTLIGEN? Det är inte första gången. Det är säkert inte sista gången. Hitta rätt perspektiv - det är en hundtävling, inte liv eller död...

Den tredje saken som jag återkommande jobbar med är den som handlar om vad ANDRA tycker. För det mesta så är jag stark, modig, och tycker verkligen att vad andra tycker (förutom de personer jag gillar och litar på) inte spelar någon roll. Men ibland...med jämna mellanrum...då kommer tvivlet. Duger jag? 

Då behöver jag påminna mig själv - jag lever MITT liv för MIG, ingen annan! Genom att se till att jag mår bra, kan jag vara stark nog att hjälpa andra att må bra. Det jag tycker är viktigt (att vara snäll, att vara glad, att må bra) är det jag fokuserar på. Jag kan inte ta ansvar för vad ANDRA tycker och tänker - det ligger liksom på deras bord.

Som jag skrev i ett tidigare blogginlägg: jag är tydligt blå (inte politiskt, bara färgen blå som exempel). Vissa älskar blått, många gillar blått, de flesta accepterar blått, några avskyr blått.

Till slut: min lista över hur jag ska ha roligare oftare och längre tid:

* Samla på bra minnen, citat, och bilder

* Skriva upp det BÄSTA vi gjort tillsammans under veckan varje söndag (eller oftare)

* Bara vara

* Träna till musik

* Träna ihop med goda vänner

* Träna "idiotgrejer" bara för glädjen i att lära något nytt

* Dissekera problem till sina beståndsdelar och träna varje del för sig - mindre problem blir enklare att lösa, och lösta problem är otroligt tillfredsställande

* Om jag fastnar: LÄGG ÅT SIDAN och gör något annat ett tag. Återkom fräsch i huvudet (gäller både mig och Valle).

I min handväska ligger nu en liten anteckningsbok där jag skrivit upp saker som jag vill påminna mig själv om, de ord som jag vill ska spelas upp i mitt huvud. Vilka de är behåller jag för mig själv - riktigt så självutlämnande vill jag inte vara (det räcker som det är).

Och by the way, mitt nya manus har kommit från förläggaren med hennes förslag och frågor. Ser fram emot att få jobba med det igen! På tal om saker som är stärkande och kritik som jag verkligen uppskattar :)

 

Maria Y

22 maj 2012 09:22

Heja Åsa! Det här blir kanon!
En svårighet jag själv upplevt är när Fritidsintresset hund också blev mitt Jobb. Då blev det svårare med den genuina glädjen eftersom prestationskraven ökade. Trots att träna och tävla med egen hund fortfarande var min hobby så upplevde jag andra krav eftersom man på något vis hela tiden är sitt "varumärke" . Det bidrog till att hästtävlandet fick ta över. Där är jag ju bara amatör hela tiden :)
För att behålla den känslan när du samtidigt har hund som jobb tror jag din "åtgärdsplan" ovan blir en stor hjälp! Tack för att du delar med dig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...