Som vanligt går mitt liv ganska fort, olika projekt, nya utmaningar. That´s the way - aha, aha - I like it (för att citera 70-tal och hamburgare).

Jag börjar bland annat en helt ny karriär nu i höst, som lärare. Hundkunskap så klart...

Men det är inte huvudfunderingen på sistone (även om det känns ganska förvirrande stundtals). I samband med introduktionsdagarna för nya lärare fick jag i uppgift att läsa en kort bok: Vem snodde osten? av Spencer Johnson. Flera av er vet säkert vilken bok det är, men för mig var den ny. I korthet är det en berättelse om hur vi hanterar förändringar.
Osten brukade vara på ett ställe, man vet var den finns, man är trygg i det, man bygger sitt liv runt faktumet att Osten alltid kommer att finnas, och helt plötsligt - borta! Två möss och två pysslingar reagerar på olika sätt när de ställs inför förändrade förhållanden. En riktig thriller...;)

Det som har följt mig mest var en enda rad, som en av figurerna frågar sig om och om igen när han äntligen vågar sig ut på jakt efter ny Ost: Vad hade jag gjort om jag inte var rädd?

Jag ser inte mig själv som en ovanligt rädd person. Tvärt om, faktiskt. Men fortfarande finns den där, i små beslut och stora. Ibland maskerar den sig till "försiktighet" (överdriven) eller så intalar jag mig att bären säkert ändå är sura. Jag är rädd! För att inte räcka till, för att misslyckas, för att himlen ska ramla ner...Det är normalt, naturligt, och livsnödvändigt att vara rädd ibland. Det är när rädslan hämmar och hindrar mig som jag behöver fråga mig själv, igen, VAD HADE JAG GJORT OM JAG INTE VAR RÄDD?

Sedan måste jag naturligtvis någonstans fundera över VAD jag är rädd för, är rädslan berättigad, är potentiell vinst större än rädslan, etc. Men ärligt talat, för det allra mesta blir mina rädslor liksom mindre när jag tittar på dem. Hjärnspökena försvinner när de kommer upp i ljuset. Ett tag - sedan kommer de tillbaka och jag måste dra ut dem igen, men för varje gång känner jag igen dem lite lättare.

Jag tror att de allra flesta av oss är rädda då och då, för verkliga saker eller påhittade. Tricket är att skratta åt sin rädsla och sig själv när man inser att den inte står i proportion till verkligheten, och köra på ändå! För DET är vad jag hade gjort om jag inte var rädd!

 

Lena G

14 augusti 2012 17:11

Jaaa men gud så bra att skriva om rädslor! Jag tror det är en känsla som kan bli en människas allra, allra största drivkraft - på gott ibland men allra mest på ont. Jag brukar klappa lite på mitt rädda jag och tänka "jaja, nu kom den där rädslan och hälsade på igen, den känner vi ju igen" och då brukar den försvinna så sakteliga (som du ju också beskriver). Om känslor får lov att finnas så försvinner dem!

http://www.klickersmart.se

Åsa

14 augusti 2012 17:44

Det tror jag också - man MÅSTE få känna också jobbiga känslor, men sedan måste man också "klappa lite" och gå vidare :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...