Jag pratar mycket om målsättningar, och lever efter att nå de mål som är viktiga för mig. Att ta kontroll över vad jag vill, och aktivt jobba för att få det. Ibland går det fort, ibland går det saaaaakta, och ibland måste målen göras om helt och hållet - så fort ett mål upphör att vara en hjälp och en inspiration så vet jag att jag måste tänka i en annan riktning. Mitt absolut övergripande mål är alltid att leva mitt liv så att jag är så lycklig som möjligt, och det försöker jag verkligen att hålla i huvudet.

Ett mål som jag har haft väldigt tydligt formulerat i nästan två år är att tävla lydnad på elitnivå. Jag valde hund med den tanken, jag har den med mig när jag prioriterar olika saker i mitt liv (min hundträning har tagit stor plats), och det har verkligen känts som ett ROLIGT mål! Ett UPPNÅELIGT mål! Ja, trots ett antal humörsdippar på vägen, så har jag sällan tvivlat på att jag och Valle ska ta oss hela vägen fram.

Det känns extra tråkigt att just detta är ett mål som behöver ändras, på grund av omständigheter som jag inte råder över. Valle har ont. Senaste två veckorna har han haft mer ont, och besök hos fysioterapeuten igår visade tydligt att just nu är det dags för hans kropp att ta det lugnt ett tag. Ingen kamplek - jag har misstänkt att den gör ont sedan sista Maria-träffen och nu är det konstaterat att ena hasen smärtar. Inga explosiva rörelser förren inflammationen i höfterna ger med sig. Smärtstillande. Värme.

Det finns gott hopp om att han blir bättre, och ett "vanligt hundliv" bör inte vara några problem. I ett vanligt hundliv ingår en massa kul grejer som viltspår (måste motbevisa att kelpisar inte viltspårar), freestyle, och så klart rallylydnad - där finns ju också ett SM att sikta på.

Jag kämpar hårt för att övertyga mig själv om att följande är sant:

* Han kommer att stabiliseras och vara smärtfri

* Rallylydnad är lika roligt som tävlingslydnad

* Allt hopp är inte borta - jag kan hitta nya vägar, jag kan anpassa mig

Just nu går det inget vidare...fråga mig igen om en vecka.

 

Susanne

14 september 2012 08:07

Ni fixar detta! Kramar

 

Lena G

14 september 2012 08:38

Usch nu blir jag alldeles ledsen i ögat och måste fälla en tår i frukostfilen. Jag känner ju igen mig så förfärligt i detta och skulle vilja trösta dig (och mig). Vad ska jag säga? Att det blir bra fast på ett annat sätt än vad du först tänkt dig? (Jo men det blir det!)Att det är ju huvudsaken att ni har kul ihop? (Jo men det kommer ni ju ha ändå!) Att ibland är acceptans vägen till att något nytt öppnar upp? (En till, frisk hund, adopteras till familjen?) Massor av kramar
(Jag sörjer fortfarande lite och hoppas lite på att kunna göra lite av det jag en gång planerade för Totte, men i takt med att jag släppt "kampen" så infinner sig ett lugn. Och 75% av anledningen till att jag förändrats är tack vare nya valpen...)

http://www.klickersmart.se

 

Sofia N

14 september 2012 08:40

Åh jag vet hur det känns och det gör ont i mig när jag läser. Massor av kramar!

 

Jonas M

14 september 2012 08:48

Jag hoppas med dig Åsa, du är en riktig kämpe!

 

Sara och Dagny

14 september 2012 09:06

Fy så tråkigt. :( Förstår verkligen att du har svårt att tänka positivt, men jag är helt säker på att du så småningom kommer klara just det. Och att det kommer bli hur bra som helst till slut ändå.

(Och du, rallylydnad ÄR roligare än lydnad! :) )

http://klickerkul.wordpress.com

 

Mia

14 september 2012 09:45

Åh Åsa... :(.

Det ÄR jobbigt att ställa om sig från ett mål man haft i siktet länge, särskilt när det är på grund av saker man inte kan råda över själv. Det ÄR en sorg att inte kunna göra det man planerat att göra när man skaffade sin hund, det man suttit och valt ut ras och individ just för att få de allra bästa förutsättningarna för.

Visst att det finns massa annat man kan göra, men att bli fråntagen en av sina drömmar, det svider i hjärtat... Och man måste tillåta sig att sörja det som inte blev, även om man senare blir nöjd med det som blev.

I övrigt håller jag med vad Lena skriver ovan, till punkt och pricka! Kram till dig och Valle!

http://k9konsulten.wordpress.com

 

Maria

14 september 2012 10:08

Du har fått så många kloka ord här ovan, och jag vill bara säga att jag förstår din sorg. MEN, du har fortfarande världens finaste Valle! Och vill du ha hjälp med viltspåret, är det bara att säga till! Det är bara roligt om jag någon gång kan få ge tillbaka.

 

Camilla o Kito

14 september 2012 15:32

Tråkigt, tråkigt...har ingenting annat att säga än att stämma in i att det blir bra, fast det inte blir på det sätt du tänkt dig.

 

Jenny

14 september 2012 19:02

Nej vad tråkigt att läsa Åsa. Vet precis hur du menar med drömmar och förhoppningar som inte blir som planerat. Besvikelsen som finns där...trots att man gör allt för att mota bort den. Men det är helt ok att känna så,det är tillåtet. Och som du skriver finns det andra roliga saker som ni kan (och kommer) att göra.
Stor styrkekram till dig och ge Valle en puss från mig.

http://fjodorochvixhen.wordpress.com

 

alicia

21 september 2012 22:52

Åh vad tråkigt, vet inte vad jag ska säga. Känner igen mig så mycket! Hoppas verkligen allt blir bra!!

http://jillaa.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...