Lördagens rallyrunda.

Igår var det funktionärsdags, vi hade lydnadstävlingar (60 starter) och rallylydnadstävlingar (120 starter) på hemmaklubben i Eslöv. Eftersom jag har varit upptagen tidigare tävlingar i år kändes det självklart att ställa upp när jag för en gångs skull kunde! Tävlingsledare i ettan är dessutom inte så betungande, jag gillar att guida runt folk och hoppas att jag lyckas i min tanke att vara trygg och lugn. Jag upplever själv att en bra TL gör tävlingen enklare, och sänder ibland en tanke till de uppmuntrande kommentarer som fått en dag med dålig prestation att kännas lite bättre (Fröken Terrier hade egna ideer om hur tävlingar skulle utföras). Tyvärr kan jag inte bestämma över saker som minusgrader, frost, eller skjutbanor, men solen kom iallafall som beställt.

Efter att ha guidat runt de tävlande på kortare tid än beräknat tittade jag lite avundsjukt på de tävlande i rally. Det hade varit kul med en tävling till i höst...Helt oförberett, men vadå?

Efteranmälan mottogs, och efter prisutdelning för "mina" ettor susade jag hem och hämtade upp en motvillig Valle. "Lunchtid är SOVTID!" Kom tillbaka precis i tid för att hinna med samling och banvandring, bytte till mig startnummer 16 (från 30), och kände mig oerhört nöjd! En rolig "traska-mycket-bana" med två slalom och två spiraler. Inte Valles styrka (han fungerar bättre när det händer många olika saker) men JAG tycker att det är roligt att svänga runt en del - och ett bra tillfälle att testa mina kroppssignaler för tajta svängar höger och vänster.

Valle var GLAD! HÄFTIGT sa han när vi kom ut på plan. Nästa fråga, som upprepades x antal gånger, var "Hej! Vill du hälsa på en liten söt kelpie?" Jag försökte förklara för honom att nysningar, hostningar, blickar, att folk pratar med någon annan - allt detta är INTE inviter till vilda pusskalas! Vaså social?

Jag testade uppvärmning i perioder med buren med som station. Lek: check (leksakerna skulle dö!). Godis: check. Fotposition: check (satt som ett plåster vid min sida). Uthållighet: Saknas...Han höll fantastisk koncentration med kontakt och precision - i max fem sekunder. Sedan var det något annat som fångade hans uppmärksamhet och då liksom gled han iväg...både fysiskt och psykiskt. Och så kom han tillbaka, med ett uttryck som "Nämen? Är du också här? Ska vi göra något?"

Så det följde med under hela banan - han började med ett HÖGT hopp över plastbandet som placerade honom snett framför mig, där han spände ögonen i mig och glatt lekmorrade. Eh...fot? "Inga problem, jag kommer!" Och så höll han perfekt i några sekunder, innan han bara MÅSTE titta på...(fyll i valfritt objekt).

De tio procenten som han var på samma planet som jag var han absolut briljant. Alla stationära skyltarna utfördes med fart och precision. Ibland la han till lite extra, som en nosdutt på en kon eller skylt, eller total press på mitt ben, bara för att stila. Övriga 90 procent var han inte riktigt på samma plats som jag...Och hade inte kopplet varit på misstänker jag att han rent fysiskt blivit frånvarande dessutom. Och han avslutade med att i överdriven iver försöka hoppa över en kon - som naturligtvis välte. Vad kan man göra annat än skratta!

Så vi landade på 64 poäng. 18 enpoängs avdrag för nos, sträckt koppel, och ur position. Övriga var trepoängare för bristande samarbete och fysisk kontakt. Och just det, en vält kon. 100% rättvist dömt!

Jag är nöjd med: hans attityd, trots allt. Han var glad. Han var pigg. Han reagerade snabbt på mina signaler, ville mycket, och jobbade på.

Vi behöver jobba med: Att han helst bara ska reagera på vad JAG gör, inte omgivningen! Uthållighet. Att följa vid min sida även längre sträckor (de fem meterna mellan två skyltar känns oändliga!)

Allra bäst: Jag höll min planering och genomförde bra handling genom hela banan. Andra halvan gick bättre än första halvan. Total superbelöning på slutet. En GLAD hund, som fick en BRA upplevelse med sig! Mycket information om vara våra "hål finns", och motivation att träna.

Ett par funderingar som jag ska spinna vidare på:

1. Jag undrar om han var FÖR pigg. Jag brukar vilja spara hans energi, men kanske skulle jag tagit en nlängre promenad först, ägnat mer tid åt att "bara vara" på platsen, och låtit honom hitta ett bättre lugn? Ska testas till nästa gång.

2. När jag vet att jag riskerar att tappa honom snackar jag nonstop, för att hålla hans uppmärksamhet. Kanske har det motsatt effekt? Jag är ju alltid tyst när vi tränar, om det inte handlar om kommandon. Teorin måste testas och utvärderas!

Och by the way...någon som är sugen på att starta en träningsgrupp i rallylydnad? Med sikte på SM nästa år? Här kör vi så det ryker, och krockar vi halvvägs så blir det ett senare problem! :)

När det blir kallt och mörkt, då börjar mina vänner träna vittringsapportering. Och jag med! Det är helt enkelt ett perfekt moment att köra inomhus när hunden behöver aktivera hjärnan lite extra.

Efter att mina tidigare två hundar gjort slarvsylta av pinnarna (hur många kan man ta in i munnen på en och samma gång?) så har Valle knappt sett vittringspinnar tidigare. Känslan ska vara LUGN! Än så länge jobbar vi enbart med sortering = välja rätt pinne. Han har redan visat att plockepinn-känslan lurar precis under ytan, så det blir inte svårt att få fram när jag vill ha den. Han har också visat att han håller fint utan tugg, och att hans impuls är att lämna pinnen till mig - värdefull information som gör att jag känner mig trygg i att låta apporterings-delen vila än så länge.

Förkunskaper:

Frys i nostarget, först min hand, sedan post-it-lapp i min hand, sedan post-it-lapp på vägg och golv. Inte plocka, bara pressa nosen mot. Jag vill inte ha plock på fel pinne eller en hund som smakar sig fram.

Skogs-övning, jag har hållit en pinne, kastat den bland andra pinnar, och sett honom välja rätt pinne gång på gång (här har han fått plocka).

Detta är vårt fjärde pass med just pinnar, första utomhus. Jag vill att han

A. ska använda nosen, och

B. ska förstå att det är MIN pinne som ska markeras, inte vilken som helst. Övriga pinnar är ret-stickor.

Väljer han fel (sällan, men det händer) bara väntar jag och låter honom hitta rätt.

Har inte den blekaste om detta är den bästa strategin, men jag är nöjd med resultatet hittills så vi tutar och kör! Blir det tossigt får vi fixa det efterhand :)

...just nu.

*Testar olika tempon och starter för att få engagemang i fria följet på ny plats.

*Får snabbt gå över i något helt annat, då Valle blir totalt utstörd av en hund som kommer in. Svårast scenario är när det är lugnt ett tag, och sedan EN enda hund kommer in. Nöjd med att jag lyckas bryta honom och få tillbaka honom i arbetstanke relativt snabbt.

*Repeterar hoppstå under baklänges marsch i förhoppning om att det ska smitta till ställandena i rutan.

*Runt-träning med ställande, inte ställande, belöning hos mig, eller bollbelöning ut (den sista blev han totalt överraskad av...). Förberedande träning för konskick, ställande i rutyan, och ställande i inkallning.

Det är tur jag har filmsnuttar, jag kände mig inte vidare nöjd efter träningen men efter att ha gått tillbaka till filmer för 4 månader sedan kan jag ändå konstatera att vi är på rätt väg! :)

Alla mina hundar - och jag själv - verkar trivas bra med goda rutiner. Rutiner både för promenader, mattider, och annat som händer under dagen. Träningsrutiner i form av station, transporter, höja/sänka aktivitetsnivå, belöningsritualer, hur jag startar upp, rör fötterna i fria följet, momentrutiner. Jag vet att vissa hundar bygger upp altför höga förväntningar av tydliga rutiner, men ingen av mina har haft problem med det - tvärt om verkar de hitta en trygghet i att veta och kunna förutse vad som väntas av dem. Och JAG är trygg i att ha fasta rutiner, det är säkert en stor bidragande orsak!

Däremot får rutiner aldrig bli slentrian! Slentrian är rutiner som börjat mögla. Enligt det allvetande internet: "slentrian = mekanisk vana, gamla hjulspår, själlös rutin". Rutiner som inte tänks igenom, "bara blir", och leder till stagnation - inte till utveckling!

De senaste veckorna har jag och Valle fastnat lite i slentrian i en del av vår träning. Under ett par veckor har vi haft fokus på följande:

Fotgåendet (eftersom vi är med på Klickerkloks heelwork month). Mycket givande att träna, filma, se filmen, och få kommentarer från skickliga instruktörer. Ingen slentrian där inte!

Rutan. Vi har haft tre olika delar: fart, hitta rutan, och själva ställandet. Slentrianvarning - börjar fastna i "säkerhetstänk" istället för att utmana och komma vidare när det gäller fart och hitta rätt (som han faktiskt gör bra). Ställandet punkttränas i en runt-övning, som också tränar fart och att springa "platt" (utan höga skutt). Mer ställande, mer utmaningar!

Apportering. Här har vi fastnat rejält! I måndags - fantastiskt. Tisdag, onsdag, torsdag - fruktansvärt! Jag måste verkligen utvärdera mina olika övningar för att komma vidare. Inte slentrianmässigt köra SAMMA övningar i SAMMA ordning. Träningsuppehåll en vecka!

Fjärren. Har blivit någon sorts obsession - jag bara MÅSTE träna fjärren varje pass, trots att jag vet att det är ett moment som bör tränas sällan. Inte får jag någon progression heller, vi är fast i samma hjulspår. Träningsuppehåll tills vidare.

Och lite långa inkallningar. De fungerar bra, fin fart, bra ingångar (utan bodytarget!). Behöver inte tränas mer på ett tag.

Kanske inte så konstigt att träningen börjar kännas lite statisk och tråkig...Samma typ fyra saker, om och om igen, med ytterst små variationer.

Dags att bryta sig loss, tänka nytt, och göra nya saker! Nya projekt:

1. Miljöträning. Nya miljöer = leka, äta godis, grundfärdigheter.

2. Vittringen. Påbörjad, dags att lägga lite tid!

3. Hitta fler lek-apporterings-övningar (har ett par i bakfickan redan).

4. Grundövningar för engagemang, följa, och lämna leksak. Lekfullt, kravlöst.

5. Och jag vill sätta ihop ett freestyle-program och träna in det. Bara för att :)

Och eftersom jag känner att jag övertränar Valle (jag vill helt enkelt träna mer än han vill) behöver jag ett veckostrategi:

Måndag: Fartövningar

Tisdag: Trix/uthållighet/kedjor

Onsdag: Miljöträning, engagemang

Torsdag: Fysträning, extralång promenad, huvudet vilar

Fredag: Koncentration/diskrimination

Lördag: Tävlingsträning

Söndag: Vila

Så känns det som att jag brutit mig ut ur de gamla hjulspåren, och hittat en ny och roligare väg!

Avslutar med lite fotgående: det blir bättre och bättre!

Hela oktober har jag specialprojekt forgående, med hjälp av en onlinekurs på Klickerklok. Jag filmar, lägger upp med mina funderingar, och får feedback och hemläxa. Perfekt!

Hittills denna veckan har jag jobbat med baklänges march (kriterie glad hund), funderat på övergången till framlänges marsch, tränat på jobbet med störning (för svårt!!!), tränat svängar på stället utan sitt, starter med fokus från första steget, och igår plockade jag in svängarna i själva fotgåendet.

Vi har hunnit med fem korta filmer på fyra dagar:

Jag har en hatkärlek till att se min träning på film...hatar att jag gör så mycket idiotiska grejer, men älskar att jag blir uppmärksam på vad jag gör och kan bli bättre. Jag försöker tänka TAG och fokusera på EN sak i taget (belöningsplacering, belöningsförvaring, kroppsposition, etc), och det hjälper.

Akut att ta tag i: Längden på mina steg, det ser väldigt oflytigt ut (jag går ju så här, men det ska ändras iallafall i fotgåendet!), och specialträna att han håller uppmärksamheten efter belöning. Och så ska lilla hunden komma lite närmare (för en månad sedan trängde han något grymt...Lagom, tack!)

Efter oktober kommer vi att vara kick-ass i fotgåendet...hoppas jag...;)