Igår var det funktionärsdags, vi hade lydnadstävlingar (60 starter) och rallylydnadstävlingar (120 starter) på hemmaklubben i Eslöv. Eftersom jag har varit upptagen tidigare tävlingar i år kändes det självklart att ställa upp när jag för en gångs skull kunde! Tävlingsledare i ettan är dessutom inte så betungande, jag gillar att guida runt folk och hoppas att jag lyckas i min tanke att vara trygg och lugn. Jag upplever själv att en bra TL gör tävlingen enklare, och sänder ibland en tanke till de uppmuntrande kommentarer som fått en dag med dålig prestation att kännas lite bättre (Fröken Terrier hade egna ideer om hur tävlingar skulle utföras). Tyvärr kan jag inte bestämma över saker som minusgrader, frost, eller skjutbanor, men solen kom iallafall som beställt.

Efter att ha guidat runt de tävlande på kortare tid än beräknat tittade jag lite avundsjukt på de tävlande i rally. Det hade varit kul med en tävling till i höst...Helt oförberett, men vadå?

Efteranmälan mottogs, och efter prisutdelning för "mina" ettor susade jag hem och hämtade upp en motvillig Valle. "Lunchtid är SOVTID!" Kom tillbaka precis i tid för att hinna med samling och banvandring, bytte till mig startnummer 16 (från 30), och kände mig oerhört nöjd! En rolig "traska-mycket-bana" med två slalom och två spiraler. Inte Valles styrka (han fungerar bättre när det händer många olika saker) men JAG tycker att det är roligt att svänga runt en del - och ett bra tillfälle att testa mina kroppssignaler för tajta svängar höger och vänster.

Valle var GLAD! HÄFTIGT sa han när vi kom ut på plan. Nästa fråga, som upprepades x antal gånger, var "Hej! Vill du hälsa på en liten söt kelpie?" Jag försökte förklara för honom att nysningar, hostningar, blickar, att folk pratar med någon annan - allt detta är INTE inviter till vilda pusskalas! Vaså social?

Jag testade uppvärmning i perioder med buren med som station. Lek: check (leksakerna skulle dö!). Godis: check. Fotposition: check (satt som ett plåster vid min sida). Uthållighet: Saknas...Han höll fantastisk koncentration med kontakt och precision - i max fem sekunder. Sedan var det något annat som fångade hans uppmärksamhet och då liksom gled han iväg...både fysiskt och psykiskt. Och så kom han tillbaka, med ett uttryck som "Nämen? Är du också här? Ska vi göra något?"

Så det följde med under hela banan - han började med ett HÖGT hopp över plastbandet som placerade honom snett framför mig, där han spände ögonen i mig och glatt lekmorrade. Eh...fot? "Inga problem, jag kommer!" Och så höll han perfekt i några sekunder, innan han bara MÅSTE titta på...(fyll i valfritt objekt).

De tio procenten som han var på samma planet som jag var han absolut briljant. Alla stationära skyltarna utfördes med fart och precision. Ibland la han till lite extra, som en nosdutt på en kon eller skylt, eller total press på mitt ben, bara för att stila. Övriga 90 procent var han inte riktigt på samma plats som jag...Och hade inte kopplet varit på misstänker jag att han rent fysiskt blivit frånvarande dessutom. Och han avslutade med att i överdriven iver försöka hoppa över en kon - som naturligtvis välte. Vad kan man göra annat än skratta!

Så vi landade på 64 poäng. 18 enpoängs avdrag för nos, sträckt koppel, och ur position. Övriga var trepoängare för bristande samarbete och fysisk kontakt. Och just det, en vält kon. 100% rättvist dömt!

Jag är nöjd med: hans attityd, trots allt. Han var glad. Han var pigg. Han reagerade snabbt på mina signaler, ville mycket, och jobbade på.

Vi behöver jobba med: Att han helst bara ska reagera på vad JAG gör, inte omgivningen! Uthållighet. Att följa vid min sida även längre sträckor (de fem meterna mellan två skyltar känns oändliga!)

Allra bäst: Jag höll min planering och genomförde bra handling genom hela banan. Andra halvan gick bättre än första halvan. Total superbelöning på slutet. En GLAD hund, som fick en BRA upplevelse med sig! Mycket information om vara våra "hål finns", och motivation att träna.

Ett par funderingar som jag ska spinna vidare på:

1. Jag undrar om han var FÖR pigg. Jag brukar vilja spara hans energi, men kanske skulle jag tagit en nlängre promenad först, ägnat mer tid åt att "bara vara" på platsen, och låtit honom hitta ett bättre lugn? Ska testas till nästa gång.

2. När jag vet att jag riskerar att tappa honom snackar jag nonstop, för att hålla hans uppmärksamhet. Kanske har det motsatt effekt? Jag är ju alltid tyst när vi tränar, om det inte handlar om kommandon. Teorin måste testas och utvärderas!

Och by the way...någon som är sugen på att starta en träningsgrupp i rallylydnad? Med sikte på SM nästa år? Här kör vi så det ryker, och krockar vi halvvägs så blir det ett senare problem! :)