När det blir kallt och mörkt, då börjar mina vänner träna vittringsapportering. Och jag med! Det är helt enkelt ett perfekt moment att köra inomhus när hunden behöver aktivera hjärnan lite extra.

Efter att mina tidigare två hundar gjort slarvsylta av pinnarna (hur många kan man ta in i munnen på en och samma gång?) så har Valle knappt sett vittringspinnar tidigare. Känslan ska vara LUGN! Än så länge jobbar vi enbart med sortering = välja rätt pinne. Han har redan visat att plockepinn-känslan lurar precis under ytan, så det blir inte svårt att få fram när jag vill ha den. Han har också visat att han håller fint utan tugg, och att hans impuls är att lämna pinnen till mig - värdefull information som gör att jag känner mig trygg i att låta apporterings-delen vila än så länge.

Förkunskaper:

Frys i nostarget, först min hand, sedan post-it-lapp i min hand, sedan post-it-lapp på vägg och golv. Inte plocka, bara pressa nosen mot. Jag vill inte ha plock på fel pinne eller en hund som smakar sig fram.

Skogs-övning, jag har hållit en pinne, kastat den bland andra pinnar, och sett honom välja rätt pinne gång på gång (här har han fått plocka).

Detta är vårt fjärde pass med just pinnar, första utomhus. Jag vill att han

A. ska använda nosen, och

B. ska förstå att det är MIN pinne som ska markeras, inte vilken som helst. Övriga pinnar är ret-stickor.

Väljer han fel (sällan, men det händer) bara väntar jag och låter honom hitta rätt.

Har inte den blekaste om detta är den bästa strategin, men jag är nöjd med resultatet hittills så vi tutar och kör! Blir det tossigt får vi fixa det efterhand :)