Som om inte lydnaden räcker och blir över, så har jag faktiskt fortsatt småfuska i vallningen. Jag har ju bara skuggan av en aning om vad vi pysslar med, jag och Valle, men jag vet ju vad jag vill åstadkomma och det är alltid en början.

Igår hade vi proffs på plats för att valla in fåren. Ljuvligt att se en duktig hund, och lite i taget insåg fåren vilken respons som gav önskat resultat (liggande hund). Det hela gick lugnt och städat till, alla fåren verkade ta det hela med ro. Någon tacka försökte sig på att hota hunden - det hade hon ingenting för, och ändrade snart strategi.

Så tog jag då ut Valle för att flytta lite på flocken, när proffsvallaren åkt hem efter att ha lämnat en massa start-tips.

Problem 1: Valle är aktivt tränad att strunta i fåren. Från början har vi gjort andra övningar med fåren som störning, inkallningsövningar genom flocken, lekt och uppmuntrat att INTE bry sig om dem. Det har gjort mitt liv MYCKET lättare, eftersom Valle alltid är med ute i hagen och vår uppmärksamhet inte alltid är på honom. Nu kan jag konstatera att jag lite grann "kastat ut barnet med badvattnet" som en kompis uttryckte det...Jag trodde ju aldrig att vi skulle valla!

Vi jobbade ju en del med att tända honom när vi var hos Jenny och premiärvallade, men borta är borta och hemma är hemma. Våra får är helt enkelt ointressanta.

Problem 2: Eftersom allt annat än får har uppmuntrats och han brukar gå själv och strosa runt i hagen tyckte han att det var läge att undersöka NOGA spåren efter andra hundar. Så klart.

Problem 3: Han går ju med fåren typ varje dag, flera gånger om dagen. De hälsar, nosar på varandra, slickar på varandra. Fåren ser honom DEFINITIVT inte som någon typ av "hot" som man ska flytta sig för! Vi behöver bygga upp lite respekt från fåren mot Valle.

Så det vi har gjort i två dagar, fem - tio minuter, är att gå mot fåren tillsammans och sätta flocken i rörelse (jag kommer att kunna valla fårflocken själv när detta är över), vi följer flocken tillsammans tills Valle rundar (uppföljt med mycket beröm och uppmuntrande tillrop), om tackorna ger honom problem har jag gått runt och hjälpt honom flytta dem och har de vänt mot mig har jag berömt massor och löst upp honom.

Jag vill dels lära fåren att vända från hunden, och dels stärka Valles självförtroende och intresse för fåren. Vallningsegenskaperna kommer fram igen lite i taget, det är jag övertygad om!

Än så länge är inte största belöningen att få fortsätta mot fåren (som för de flesta andra vallhundar) utan belöningen kommer från mig. Jag tror att det kommer att ändras ganska fort när han väl fattar läget, jag är förberedd att tänka om.

För tänka måste jag verkligen göra! Vad vill jag förstärka hos hunden? Hos fåren? VAD är förstärkande/straffande? Och någonstans försöker jag dessutom hålla koll på hur flocken flyttar sig...

En STOR utmaning är att Valle är så långt ifrån mig (och helst ska vara en bit ifrån mig). Vi är inte vana att träna på avstånd från varandra, och jag vill ju så småningom att hans fokus ska vara på fåren och inte mig. Jag inser att det är en motsägelse att belöningen för korrekt utfört jobb kommer från mig, men just nu vet jag inte vad jag ska göra istället. Det borde lösa sig i takt med att fåren blir mer intressanta.

Avståndet innebär också att mina kommandon inte sitter som de borde - vi har tex aldrig tränat "ligg" på 20 meters avstånd och han fattar inte utan blir osäker och ledsen. Det finns i kroppen på honom - det VET jag, men just nu är det inte läge att envisas. Tror jag.

Det vi fokuserar på istället är bara att tillsammans flytta på flocken i lugn och ro. Gör han fel - skit samma. Gör han rätt - DUKTIG HUND! Min enda tanke just nu är att göra fåren roliga och intressanta igen.

Och om någon vallningsmänniska läser detta och antingen skrattar eller funderar över hur totalt ovetande jag är - det är helt OK att lämna en kommentar :) Jag VET hur lite jag vet, men man blir aldrig bättre om man inte försöker!