En liten valp utvecklas i racertempo!

Midan har blivit treochenhalvmånad, och det märks att en liten individ börjar ta form. Hon har upptäckt att hon har en röst, och eftersom mina två andra är ganska vaktiga och skälliga så är det hög tid att lägga en drive på ombetingning. Hundskall ger en bonusgodis oavsett när de kommer, att de andra springer till dörren eller grinden betyder godisregn hos mig, och nu ikväll upptäckte jag ett STORT behov av skvallerträning på fasanskrik. Inte åsynen, bara ljudet.

Annars är hon oerhört enkel att ha att göra med. Hon hänger med på utflykter med klassen, på hundmässa, och agerar kurshund på föreläsningar med härlig koncentrationsförmåga. Dessutom är hon söt som en sockerbit...överallt kommer folk fram till mig och vill hälsa (till Midans stora glädje) och prata. Snacka om Hundtricket! Hon ÄLSKAR människor (note to self - lägga på signal för när man får hälsa), men är något mer reserverad för hundar hon inte känner. Helt OK för mig, och något att ha i bakhuvudet och se om jag behöver jobba med. I nuläget inga problem, men jag vill att det ska utvecklas mot större självförtroende och säkerhet runt andra hundar.

Tänderna kliar, och hon har ett antal tillåtna saker att tugga på (inklusive kökspallen och skrivbordet). Det verkar räcka för att kunna ha henne i möblerade rum när vi är hemifrån. än så länge är inget söndertuggat som inte är tillåtet.

Jag misstänker att tandömhet också är en anledning till lite mesig kamplek, hon griper inte riktigt så distinkt som jag skulle vilja, och leker inte med alla leksaker - bara sina favoriter. Jag har bestämt mig stenhårt för att INTE göra samma misstag som med Valle och förstöra en del av lekglädjen med för mycket press (jag kan se en tendens att hon hanterar press dåligt, dvs med att bli ledsen och passiv, ge upp och lägga av). Dissar hon leksaken försöker jag en liten stund att iaf få henne att jaga den, lägger sedan undan den, tar en paus, och byter leksak. Det är en balansgång...å ena sidan vill jag bygga driv i leken med ALLA leksaker. Å andra sidan vill jag hålla leken belönande. Lösningen för mig är att specialjobba med leken som hon har svårare för i egna pass, och faktiskt se det som träning = börja enkelt och bygga successivt.

Vi sover fortfarande på soffan, hon vaknar fortfarande vid fem varannan dag ungefär. På plussidan behöver hon inte längre gå ut på natten, och varannan natt sover hon tills jag går upp kl sex. Det tar sig!

Vi har gått en valpkurs live (Rplus hundskola med Rasmus i Malmö, rekommenderas varmt!) där hon har fått glänsa lite i "vanliga valpfärdigheter", och i tillägg går vi Susan Garretts "Puppy Peaks" och Silvia Trkmans "puppy tricks class" online. Ger motivation, struktur, och nya idéer!

De första utmaningarna handlar om inkallning (som naturligtvis tränas dagligen), tasstarget (vi börjar få ut lite avstånd, och hon har härligt tempo), självkontroll (omvänt lockande sitter, externbelöning är påbörjat), och 4 tassar i en matskål (för ökad självkontroll och shapingklokhet). Hon är aktiv, kreativ, med bra balans. Lite frustrationsgnäll när jag "spänner gummibandet" för mycket (vilket jag gör med flit då och då, jag tror på att lära henne handskas med frustration tidigt), men annars jobbar hon tyst, koncentrerat, och mycket medvetet.

Det känns som att vi har en hel del fina grunder klara, vad vi INTE har är några signaler. Projekt signalkontroll kommer att pågå ett par månader, och går helt enkelt ut på att lära henne en ny signal - vilken som helst på vilket beteende som helst - i veckan. Få se vad vi får till!

Jag är övertygad om att ju tidigare i valpens liv man börjar med svårare koncept som signaler, shaping, kedjor, uthållighet, och störningsträning, på en ENKEL nivå, ju enklare är det för hunden att förstå senare i livet när det blir mer avancerat.

Vi har spännande månader framför oss! Mycket rolig träning blir det! :)