För en vecka sedan kastrerades Prinsessan. Ingreppet gick utmärkt, hon har varit (alldeles för) pigg, glad, och låtit bli sina stygn = tratten har bara varit på när hon har varit ensam hemma, vilket tack vare att jag tog ut en veckas semester inte har varit vidare mycket.

Det är aldrig ett lätt beslut att operera en frisk individ. Flera saker har påverkat mitt beslut.
Pga hennes exteriör hade jag inte tänkt ta valpar, och när epilepsi dök upp i en tidigare syskonkull var det beslutet helt definitivt.
Hon har haft två löp och en skendräktighet, och mina andra två hundar har varit klart intresserade. Speciell Mårran har försökt para sig, fullt normalt för en äldre kastrerad tik att "byta kön"...not... Jag oroade mig både för skaderisken på Mis kropp och Mårrans hjärta.
Efter att ha behövt kastrera Popsy akut i livmoderinflammation, och känna flera som råkat ut för samma sak, var det också en faktor i beslutet.
Både Mårran och Popsy kastrerades som vuxna, och båda verkade må betydligt bättre och bli jämnare i humöret efteråt.
Det är alltså en kombination av mina personliga erfarenheter, vetskapen om att hon ändå aldrig ska gå i avel, och att det otvetydigt gör vårt flockliv enklare som gör att jag tror att detta är det bästa alternativet för just oss.

Sedan är man så klart orolig för komplikationer, men just nu så verkar det gå bättre än jag vågat hoppas på! Inget urinläckage, inga andra bieffekter, och hon är som sagt sitt vanliga glada jag. På fredag tar vi stygnen, och sedan är det bara en vecka till säsongens första tävling :)

Älskade Prinsessan! Jag tror med hela mitt hjärta att detta är för ditt bästa, och att jag har minskat olycksrisk, sjukdomsrisk, och gett dig ett jämnare humör utan hormonsvängningar. Jag tror också att friden i vår lilla flock är säkrad, speciellt med tanke på en viss äldre tik som har konstiga vanor. Två veckors läkande går fort :)

Jag ska passa på och berömma veterinärerna i Löberöd som gett min tös bästa möjliga vård. Massor av smärtstillande, litet nätt snitt, en mycket hundvänlig emottagning, och ni tog er tid att lugna en orolig matte. Guld!