Först fixade dogsen sina anlagsprov i viltspår = första målet uppnått.

Och idag har Mårran debuterat rallylydnad. Eller...hon var rallylydnadsmästare inofficiellt, men nu måste vi ju börja om...Och vilken start! STOOOOR tävling med MÅNGA startande i Eslövs ridhus. Jag startade båda hundarna, alltid ett vågspel eftersom båda behöver speciella uppvärmningsrutiner som tar lite tid ibland, och dessutom upplevde jag ofta att mina två tävlingshundar stressade varandra på den tiden som jag tävlade Popsy och Mårran.

Men, nya hundar = nya relationer, och Valle och Mårran verkar snarare få stöd och lugn av varandra. Win!

Valle var först in på banan. Hans uppvärmning går ut på att 1. Känna in miljön, 2. Känna in övriga hundar, och 3. Tagga ner lite och hitta fokus. Mitt mål var att jobba "lagom mycket" med handlingen, dvs att HJÄLPA men inte överarbeta (som jag lätt gör när jag blir nervös). Jag är ganska tävlingsmässig och "tråkig" i vår vanliga träning (eftersom jag vill att det ska vara förknippat med STOR chans till belöning) och om jag börjar prata och visa för mycket blir han osäker. Lita på hunden - han KAN skyltarna!

Vi jobbade lite extra med att komma i front under uppvärmningen, om jag tappar honom så är det där jag tappar honom. Hittade en bra strategi, så redan innan det vara dags att tävla var jag mycket nöjd med dagens träning.

Uppvärmningen inne i ridhuset var...laddad. Han skäller gärna på mig när han blir exalterad, och ett par hundar runt oss tog lite illa vid sig och gjorde lite utfall. Förlåt! Valle svarar aldrig så det var inget problem för oss, men jag försökte hålla mitt avstånd för deras skull (inte jättelätt på 3x10 meter).

Sista uppvärmningen utanför banan var han helt fokuserad, och känslan höll i sig tills vi skulle gå in...Fri start så jag kunde backa och göra om (TACK!), och sedan var han med mig igen. Ett par nostargets på skylt och kon, och jag missade fotarbetet i 1-2-3 steg bak, men vi slutade på 91 poäng. Och jag belönade UTANFÖR banan! Det räckte till en niondeplacering av ett startfält på 33.

Det känns ganska gött att ha gått ifrån "jag är nöjd om han bara stannar på banan och håller hela vägen" till att faktiskt ha en målsättning att vi ska kunna göra vettigt ifrån oss också. Duktig hund - och duktig jag!

Mårran har en ganska bra uppvärmningsrutin nuförtiden. En rejäl promenad helt utan krav - bara belönar kontakt - och en koll på området. Sedan in i bilen till ca 10 minuter innan start. Kort uppvärmning med en snabb genomgång av aktuella skyltar för att se om något behöver "snabbfixas", idag var det tysksvängen som behövde repeteras. Sedan jaga några godisbitar - vi är redo!

Hon gjorde en drömrunda! Helt ärligt var jag övertygad om att 100 poäng var en verklighet, men hon råkade komma åt en skylt med ett bakben i utgången av spiralen = 3 poängs avdrag. Note to self: TA UT SVÄNGEN! Men 97 är inte fy skam, det gav en delad andraplats och jag känner mig fantastiskt nöjd med hennes fina attityd och härliga fokus!

Detta lovar gott för fortsatt 2013...:)

...det är vad det blir när jag är i Stora Huvudstaden. Non stop. Så blir det när man har kurs för bästa gänget, och åtta hundidioter träffas, äter, tränar, och sover tillsammans i Norra Stockholms Hundcenter (vi huserar i varsin box på avdelningen för hunddagiset). Mycket skratt, fantastisk stämning, och intressanta diskussioner, och allt med hund i centrum. Valle stökar runt, tigger käk, och ligger i sin favoritstol.
När han inte tränar slalom vill säga! Det är häftigt att träna in något helt nytt, och jag har turen att ha tillgång till en privatcoach - jag har ingen aning om vad vi gör, men lyder order. Valle stormtrivs och tar sig an uppgiften med hjärta och hjärna. Inte vet jag om det blir bra, men kul har vi!
Det är nyttigt att kliva utanför sin comfortzone ibland, och njuta av att vara nybörjare och få upptäcka något för första gången, utan krav eller förutfattade meningar om hur det "ska vara". Vi kommer aldrig att träna agility på riktigt, och slalomen i sig är helt oviktig. Men erfarenheten, glädjen, nyfikenheten, och den fördjupade förståelsen hund-människa - den är ovärderlig!

Jag är så glad över min Valldemar. Jag säger det inte ofta nog, skriver det inte ofta nog, tänker det inte ofta nog! Eller, jag är naturlightvis glad över BÅDA mina hundar, men just med Valle känner jag ibland att det är de saker vi har problem med som får mest fokus - eftersom jag funderar över lösningar, så klart. Men samtidigt...det man tänker mycket på växer...Så detta inlägget kommer uteslutande att vara fyllt av Valle-skryt!

Vi började gårdagen med anlagsprov i viltspår. Valles tredje viltspår någonsin, efter kursen i SIAB när han var fyra månader han han inte gått ett spår av något slag. Vi tog upp viltspår i november, han gick två klockrena spår, och det kändes lika bra att anmäla.

Mårran fick gå sitt prov först. Hon skötte sig perfekt! Fint och säkert spårarbete, lagom tempo, en fröjd att gå efter - och fantastiskt fin kritik av domaren. Ingen överraskning där - viltspår är hennes grej och har alltid varit (men det gör mig inte mindre stolt!).

Valles tur. Han var lite flamsigare och mer okoncentrerad än de tidigare spåren, kanske kylan, kanske att han inte blev tillräckligt rastad innan, kanske att han suttit själv i bilen och laddat - vad vet jag. På plussidan: även om han gjorde några små svängar så hann nosen ikapp benen ganska snabbt och han lärde sig lite för varje gång. Ingen gång var han längre ifrån spåret än 5 meter, och han letade sig fint tillbaka. Väl godkänt och fin kritik för honom också!

Sedan var det tågresa till Stockholm, med tillhörande promenad genom Sthlm central till tunnelbanan på fredag kväll. Stjärnhunden är miljöstark och bryr sig varken om trängsel eller skrikande alkisar, sover på tåget, och verkar tycka att det är vardagsmat.

Hämtades upp av 10 veckors goldenvalpen My med matte. MiniMy var lite rädd för den stoooora hunden, Valle lät henne vara ifred och uppmuntrade sedan hennes små lekinviter på ett milt farbroderligt sätt. Skillnaden mot när han brötar runt med sina "polare" var enorm! Där ser man - han KAN vara försiktig...:)

Framme på Norra Stockholms Hundcenter vid elva på kvällen. Hälsa på sina polare, sitta i soffan, snacka skit. Valle chillar och verkar njuta av livet. Kanske skulle testa rallybanan? Valle är genast på - TRÄNA! Så det blev en bana i högerhandling, härligt att se att de grunderna jag har lagt i "work" går att översätta på att köra bana.

Mer snack, mer choklad, och runt midnatt blev det sista promenaden. Uppe igen började det tränas agilityslalom. Det har vi aldrig gjort! Men vilken tid är bättre än strax efter midnatt när det gäller att lära sig nya saker? Valle kampade som en idiot, siktade mellan portar, växlat med att koppla av och titta på när Liten Fahlène kastade sig mellan portar och efter leksak med dödsförakt.

Och nu ligger han på min jacka och tittar på ett antal hundar och människor som går fram och tillbaka och tränar och leker. Han verkar vara helt redo för en ny, spännande dag. Lilla hjärtat!

Det man tänker på växer. Jag tänker på att min hund är snäll, glad, engagerad, enkel att ha med, och alltid redo för något kul. Det är vad jag vill ska växa!

Jag gillar samarbeten, och i vår blir det kurs ihop med bästa Eva Henriksson från Hundharmoni!

Eva är fantastiskt duktig på valp och vardagslydnad likaväl som problembeteenden, och under två dgar kombinerar vi våra kunskaper med fokus på att HITTA och UPPNÅ sina mål i hundträningen (och livet)! Först en heldag med föreläsningar och funderingar, sedan en uppföljning med praktisk hundträning. Inriktning vardagslydnad och vardagsproblem.

Läs mer HÄR! Och välkommen! :)

Häromdagen letade jag efter ett inlägg om mina målsättningar för 2012 - bara för att upptäcka att det inte existerade. Jag antar att mina målsättningar var lite mer hemliga förra året, eller att jag hade någon idé om att inte skriva ner dem, eller så blev det bara inte av. Detta året ska jag vara lite mer strukturerad på det området, halva nöjet ligger i att gå tillbaka och se hur det gick och det grämer mig lite att inte kunna göra det...

Så här kommer mina nyårslöften:

Under 2013 ska jag...

...Starta LK2 med Valle

...Tävla rallylydnad med båda hundarna

...ALLTID lämna banområdet INNAN jag belönar!

...Fixa anlagsprovet i viltspår med båda hundarna

...Sätta ihop och träna in en freestylerutin - bara på skoj

...Fortsätta ha kul med mina hundar!

Jag hade hoppats på att kunna lägga till "...hälsa en ny valp välkommen", men den tilltänkta mamman lämnade tragiskt jordelivet för några dagar sedan efter att ha insjuknat häftigt. Och det leder till mitt viktigaste nyårslöfte:

TA VARA PÅ LIVET OCH NJUTA AV NUET!

Även om det känns som att man klafsar i lera med jämna mellanrum...

Så kommer man ur den till slut och kan fortsätta framåt!