Så har Prinsessan gjort sin tredje officiella lydnadsstart, och jag blir mer och mer nöjd för varje gång!

Ett par missförstånd gjorde att ett par moment nollades (vad sägs om läggande under gång med inkallning, eller gående apportering med släppande...) men jag känner mig oerhört nöjd med linförigheten, ställandet, platsliggningen och tandvisningen som alla börjar närma sig min målbild.

Allra bäst för dagen var kvittot på att hon håller ihop, att hon kan sina kommandon, att de tävlingsmässiga belöningarna fungerar, och att hon är alldeles odelat glad och positiv på banan! Och inte en enda blick eller invit till vare sig TL eller domare idag. Prinsessan mognar för varje start :)

Också väldigt nöjd med mig själv som genomförde platsliggningen i rent träningssyfte (visste att jag inte skulle få uppflytt). Jag har avstått så många platsliggningar med Valle att det har blivit en ond cirkel - nu passade jag på att ta det som en tävlingsträning, och tog ett steg närmare att bli av med min platsliggningsångest. För ligger gör hon ju! Jag ska bara bli av med svimningskänslorna och maxpulsen...

Som vanligt är det kul att komma ut och träffa både nya och gamla vänner. Jag har varit inspirerad av Anna Larsson "pay it forward"-idé sedan hon kom med inlägget förra året, och försöker verkligen ge trevliga kommentarer och sprida god stämning runt mig. Idag fick jag dessutom en hel del tillbaka i form av berömmande ord från både medtävlande och domare - sådant värmer och gör mig jätteglad!

Lite extra kul är det också att tävla i hennes rosa/orangea halsband och koppel med bling...Söt ska sött ha liksom. Det är en liten detalj, men det får mig på gott humör. Någon gång tänker jag tävla i klänning, bara för att vara lite extra pimpinett bland alla hundförarkläder (som jag ju själv också vanligtvis har på mig). Alltid får det någon att dra på smilbanden :)

Världens minsta, sötaste, bästaste Prinsessa!