Efter senaste veckan känns det som att en lydnadsstart är låååångt borta...Koncentration? Obefintlig. Engagemang? I allt annat. Glädje? HAN är ju glad...

Då känns det bra att träffa vänner som man beundrar som berättar om hur omöjliga deras hundar var i samma ålder :) Det finns hopp, liksom!

För jag VET att han är ung. Jag VET att han är valpig och omogen. Jag VET att det blir bättre - att de grunderna som vi faktiskt har kommer att kunna visas upp också på tävling. Och framför allt VET jag att man aldrig ska jämföra sig med andra.

Ändå hamnar jag där, och prestationsdjävulen sitter på axeln och viskar i mitt öra "Är det allt ni kan visa upp? Ett lydnadshopp? Att han kan leka? Ett läggande i front? Tror du verkligen att det räcker till? Tror du verkligen att DU räcker till?"

Löfte till mig själv: att varje gång jag får prestationsdjävulen på axeln så ska jag sätta mig ner hos min hund och kela en stund, bara för att känna in vad som EGENTLIGEN är viktigt. Sedan ska jag lista i mitt huvud minst fem saker som vi faktiskt både kan och gör ganska bra. Till slut ska jag tyst i mitt huvud spela upp följande:

Sedan borde jag ha kommit på rätt kurs igen!

 

Marre

20 mars 2012 10:03

Här kan jag trösta dig med att du långt ifrån är ensam om denna hemska Prestationsångesten. Snart ska här tävlas rally igen och redan nu, har man fått för sig att allt kommer gå åt pipan, hm. Snacka om att sabba för sig själv och det långt i förväg, bara så typiskt mig, suck.

Klart att han är valp, unghund, sprallig, okoncentrerad, lekfull, vore ju konstigt annars. Men allt det du lär honom nu, kommer fastna och vet redan nu, att ni kommer slå stort, tja, om nu inte matte får nojiga tankar mitt i allt.

Ha en bra dag. Kramiz

http://papillonbus.bloggplatsen.se/

 

Lena G

21 mars 2012 18:13

Ja kära nån, ibland måste man vara väldigt snäll mot sig själv och också omge sig med människor som peppar och är snäll och ser mig och min hund där vi är NU för NU är det enda som räknas. Skitsvårt. Jag är grymt impad av din outröttliga "jag tror på min hund"-inställning och det ger ju också resultat! Sedan tror jag att det kan vara nästan kontraproduktivt att höra om de där som startar och blir uppflyttade innan hunden är ett år...;O) Visst hade det varit asfräckt men hur många klarar det, egentligen?

http://www.klickersmart.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har vi bott här i sex veckor. Det känns fortfarande som semester...   Saker och ting har börjat hitta sina platser. Lite i taget märker vi vilka områden som fungerar, och vilka som behöver omorganiseras. Det känns skönt att faktiskt kunna kons...

Visste du att titlar inom hundvärlden inte är skyddade?    Det innebär att vem som helst kan kalla sig "hundtränare", "hundinstruktör" och till och med "hundpsykolog".  Det innebär att det är en djungel för hundägare att sålla bland hemsidor oc...

Nu är snart ett antal månaders jobb över - imorgon lämnar vi över nycklarna till vårt gamla hus och bor fullt ut i Friheten. Det är det vi kallar vårt nya hus - Friheten. Jag bestämde redan vid nyår att detta året skulle ha tema Frihet, eftersom ja...

Då vaknar hon till liv, kelpan.   Hon må ursprungligen vara från australien, men värmen är inget för henne. Hon fäller ur sin underull i stora tussar, ligger med magen mot golvet i hallen (svalaste rummet), eller hittar fläcken på golvet där ac:n...

Jag märker på mina egna hundar att de påverkas av den långvariga värmen, så här kommer en sammanställning av tips för att din fyrbening ska fortsätta vifta på svansen! Promenera främst morgon eller kväll, när solen står lägre och det blivit (pytt...