Morgonen har ägnats åt Inspirationsfrukost i Höör, med Wivan-Kristina Sandberg som föreläsare om "Du är världsbäst!".

Wivan har ett sätt att ringa in många av mina vagare tankar och sätta nya ord på dem, och jag känner mig alltid stärkt när jag pratat med henne eller lyssnat på henne. Idag tar jag med mig tre ord: Mod, Uthållighet och Tillit.

Mod att våga göra det JAG vill med mitt liv, oavsett vad andra tycker att jag "borde". Mod att våga göra det jag VILL med mitt liv, trots att det är skrämmande att kasta sig ut på okänd mark. Och mod att STÅ UPP för vem jag är och vad jag tycker, istället för att rätta in mig i ledet.

Uthållighet att fortsätta när det är tungt, att försöka igen när jag får bakslag, att öva mig i att se varje motgång som en möjlighet att lära sig något och hitta nya lösningar. Vägen till framgång är inte spikrak, och det som skiljer de som lyckas från de som inte når målet är att aldrig ge upp!

Tillit till mig själv - jag klarar detta. Tillit till människorna runtomkring mig - de stöttar mig och fångar mig om jag faller. Saker och ting har en tendens att ordna sig - även om det inte alltid är på det sättet jag trodde från början!

Bokstavligt talat då, inte den ständiga dimma som finns mellan mina öron...:)

I veckan har vårt mest akuta problemmoment - det som ska föreställa någon typ av linförighet/fritt följ - stötts och blötts med duktiga träningsvänner (tack Emelie och Kati!)

Och som vanligt när jag får en "uppenbarelse" om vad som faktiskt fungerar så handlar det om att gå tillbaka till basic. Lite ironiskt att mötas av detta blogginlägget som bara konfirmerar det som snurrat i mitt huvud hela natten (det är lite pinsamt att bli så uppslukad av en hobby, men så är det...):

http://stalecheerios.com/blog/orca/advanced-dog-training/

Så jag tänker lyda denna enkla trestegsplan, starting now!

1. Define behaviour:

Hans bog vid mitt vänsterben, blicken möter min, viftande svans, öronen fram, travtempo. Bakdelskontroll i vänstersvängarna. Rak i kroppen.

Dessa delar ingår: Sitt vid min sida, start, rak marsch upp till 15 meter, rak halt, höger sväng, höger om halt, vänster sväng, vänster om halt, helt om sväng, helt om halt, start till höger, start till vänster, börja springa, språng marsch upp till 10 meter, avsaktning till vanlig marsch. Kunna utföra i en sekvens, med tävlingsledarens kommendering, i tävlingsmiljö, ca 2-3 minuters koncentrerat arbete.

Plan:

Se till att dessa delar fungerar var för sig, i flyt, med störningar, i olika miljöer. Koncentrationstid mellan varje belöning: 2-5 sekunder.

Jobba med korta baklängeskedjor, 3-5 delar, byt kedja så fort en fungerar. Håll kriterierna! Koncentrationstid varje kedja: 10-30 sekunder.

Jobba med sekvenser (framlängeskedjor), 3-5 delar. Byt sekvens slumpmässigt. Koncentrationstid varje sekvens: 10-30 sekunder.

Sätt ihop flera korta baklängeskedjor till längre sekvenser, motsvarande ett "helt" program. Koncentrationstid varje sekvens: 1-3 minuter. 2-3 överraskande belöningar i sekvensen.

Tävlingsmässigt utförande, endast slutbelöning.

Sätt ihop i sekvens med andra moment.

2 och 3, video och loggföring, kommer efterhand.

Förra veckan kändes det hopplöst, nu känns det som en inspirerande utmaning! På väg mot ett tiomässigt fritt följ :)

Den finns där framme, vår tävlingsstart...inne i dimman...

Måndagens Kvällsöppet har orsakat viss turbulens på internet (debatt om olika metoder att träna hund, med representanter från TVs hundprogram, de som kritiserar hundprogrammens metoder, och SKK). Jag har undvikit att se programmet eftersom jag misstänker att jag bara kommer att må dåligt och tänker därför inte uttala mig om det. Däremot har jag följt en del av efterdiskussionerna, det är nästan mer intressant!

En sak som jag tagit fasta på är det här med fostran.

En majoritet av de kommentarer jag har läst skiljer på "inlärning av moment/trix" och "fostran". Den generella åsikten verkar vara att inlärning är att lära hunden att GÖRA något - belöningsbaserad träning fungerar överlägset bäst. Fostran däremot, det är att lära hunden att GE SJUTTON i att göra något - och här kommer straffen in. Påståendet är alltså att belöningsbaserad träning bara fungerar effektivt om man vill lära in något, inte lära bort något.

Stämmer det? Ingen aning. Jag tänker annorlunda...

Istället för att lära hunden att låta bli att göra något, så lär jag hunden ett alternativ som jag gillar bättre som inte går att kombinera med det oönskade beteendet. Och eftersom jag fortfarande lär hunden att GÖRA något, så är det fortfarande "inlärning av moment/trix", och då fungerar ju belöningsbaserad träning bäst. Visst följer det logiken?

Det betyder att jag egentligen aldrig fostrar mina hundar, de går ouppfostrade genom livet. Däremot lär jag dem en hel massa om vad jag vill att de ska göra i olika situationer:

När man umgås med fåren på gården (gå och nosa, ligg och titta, följ med matte - INTE kompatibelt med att jaga får).

När det går gäss på åkern (hålla sig kloss vid mattes sida - INTE kompatibelt med att jaga gäss).

När en främmande hund kommer (kom till mattes sida och sök ögonkontakt - INTE kompatibelt med att göra utfall).

När främmande kommer på besök (sitt bakom tröskeln när jag öppnar dörren - INTE kompatibelt med att rusa ut och "överfalla" gästerna)

När man hälsar på främmande (fyra tassar på marken - INTE kompatibelt med att hoppa upp och utdela en dansk skalle kelpiestyle)

Och så vidare...

Fungerar det perfekt, klockrent, i alla situationer? Nej. Valle är ung, ibland agerar han först och tänker sedan. Därför finns det en sak till som man aldrig får glömma när man tränar belöningsbaserat: KONTROLL!

Och med kontroll menar jag att jag hindrar hunden från att upprepa och bli belönad för det beteende jag INTE vill ha. Kan jag inte ha kontroll över omgivningen får jag ha kontroll över hunden (koppel, staket, fysisk kontakt, ökat avstånd till retningen, etc), tills mitt alternativa beteende - det som jag VILL ha - har blivit så väl inlärt att det fungerar i de situationer jag vill. Och helst lite bättre ändå.

Bara en fundering...det jag har sett av straffbaserad träning, och själv utfört (även om det är många år sedan nu så kommer jag också ifrån en skola av straff), gav SÄMRE pålitlighet i att hunden skulle låta bli att göra något. Kanske beror det på att jag var mesig när jag straffade. Kanske beror det på att jag innerst inne inte ens ville straffa min hund. Kanske berodde det på att det var en Jack Russel Terrier. Det enda jag vet säkert är att när jag började tänka att jag skulle lära in något nytt, istället för att lära bort något gammalt, då blev träningen effektivare, vår relation bättre, och vi hade rackarns mycket roligare...

Och när jag ändå rannsakar mig själv: är jag perfekt som 100% belöningsbaserad tränare? Icke...Jag är mänsklig, jag har dåliga dagar. Ibland hamnar jag i situationer som är KRIS och KATASTROF där jag på något sätt MÅSTE bryta min hund. Men jag är ändå lite stolt över att kunna skriva att det händer sällan...och mer och mer sällan ju mer jag tränar och ju mer jag lär mig.

Och jag misstänker att en stor skillnad i hur jag tänker är att jag ser inte det som TRÄNING, utan just som en katastroflösning som jag antagligen kommer att få betala för på något vis. En liten bit av relationen är kantstött, en liten bit av tilliten behöver återbyggas. Det kanske märks på tempot i inkallningen, kroppshållningen när vi passerar platsen där det hände, en osäkerhet när jag höjer rösten i ett annat sammanhang. Små saker, som man kanske knappt lägger märke till. Ibland är det värt det (om min hund är på väg mot motorvägen i hög fart). Oftast är det inte (om jag istället har tappat tålamodet över något som inte ens är livsavgörande).

TRÄNINGEN, det är det vi istället startar med dagen efter, när jag hunnit fundera lite. OK, inkallningen höll inte hela vägen när två fasaner flög upp mitt framför nosen. Tillbaka till kontrollerade situationer, träna vad hunden SKA göra och belöna det, se till att den inte blir belönad för att göra "fel".

Jag är stenhårt övertygad om att man blir bättre på det man tränar mycket. Om jag tränar mycket på att straffa min hund - då blir jag duktig på det. Om jag tränar mycket belöningsbaserat - då blir jag duktig på det. Om jag tränar mycket på att hitta alternativa beteenden - då blir jag duktig på det...Det gäller att välja vad man vill bli duktig på!

För mig är det viktigt med ömsesidig tillit, jag vill ha mesta möjliga glädje och samarbete, och jag vill själv tycka att det är roligt att träna hund. För mig är det självklart att fokusera på det jag VILL ha.

Och en liten tanke till: Ibland känns det som att de som förespråkar straff som metod att fostra sin hund, är de som verkligen inte accepterar straff som metod att ändra åsikt. "Du har fel" - "Det har jag inte alls!" Människor och hundar lyder under samma beteendelagar...

Efter senaste veckan känns det som att en lydnadsstart är låååångt borta...Koncentration? Obefintlig. Engagemang? I allt annat. Glädje? HAN är ju glad...

Då känns det bra att träffa vänner som man beundrar som berättar om hur omöjliga deras hundar var i samma ålder :) Det finns hopp, liksom!

För jag VET att han är ung. Jag VET att han är valpig och omogen. Jag VET att det blir bättre - att de grunderna som vi faktiskt har kommer att kunna visas upp också på tävling. Och framför allt VET jag att man aldrig ska jämföra sig med andra.

Ändå hamnar jag där, och prestationsdjävulen sitter på axeln och viskar i mitt öra "Är det allt ni kan visa upp? Ett lydnadshopp? Att han kan leka? Ett läggande i front? Tror du verkligen att det räcker till? Tror du verkligen att DU räcker till?"

Löfte till mig själv: att varje gång jag får prestationsdjävulen på axeln så ska jag sätta mig ner hos min hund och kela en stund, bara för att känna in vad som EGENTLIGEN är viktigt. Sedan ska jag lista i mitt huvud minst fem saker som vi faktiskt både kan och gör ganska bra. Till slut ska jag tyst i mitt huvud spela upp följande:

Sedan borde jag ha kommit på rätt kurs igen!

Att gå kurser är som allra mest värt om man faktiskt tränar mellan gångerna, helst med sina nya tankar och idéer i huvudet. Det har vi faktiskt gjort denna gången, och ganska flitigt dessutom!

Valle håller nu ögonkontakt UTAN att vika med blicken eller röra en muskel ca 30 sekunder inomhus med störning i form av att husse lagar mat. Jag har honom sittande i front, och tror att det ger en bra början till sitt i grupp dessutom. Mårran är placerad snett bakom - tappar Valle fokus så får hon hans godisbit...Effektivt!

Jag har helt klart märkt att det smittar på andra moment - vilket naturligtvis också beror på att jag blivit mer noggrann med att det ska vara just ögonkontakt, UTAN att släppa emellan. Vi passar på under promenaderna, han kommer upp vid sidan, jag bestämmer mig för hur många steg jag vill ha, varierar mellan 2 och 10, och släpper han innan klick så bara går jag vidare. Inga kommandon, inga krav, han väljer själv. Och han väljer rätt!

Parallellt har vi tränat mycket följa, och att snabbt söka upp mig efter en belöning, helt enkelt genom att "dela upp" belöningen med små transporter. I början var jag väldigt "mystisk" och inbjudande, nu stoppar jag leksaken i fickan och går och han rusar efter mig med hög förväntan. Tack, promenaderna!

Vi har jobbat med stadgan i sitt kvar. Jag såg på filmen (det är SÅ NYTTIGT att filma!) att han visade osäkerhet när jag lämnade honom, likadant när jag gick tillbaka, så vi har jobbat med de bitarna. Det verkar ha varit grundproblemet, för han verkar sitta betydligt mer stadigt nu! Kan ha något att göra med fokus-träningen i sitt dessutom.

Våra lägganden från sitt har jag börjat träna om från grunden. Jag VILL ha båda frambenen kastade framåt, och funderade över ett sätt att få honom att förstå...Hmmm...Kan man köra hoppligg? Han kan ju hoppstå med låsta framben, kan jag utveckla det? Det kunde jag :) Nu är kroiteriet glasklart - han ska göra ett litet hopp och sedan slänga fram båda frambenen till ligg. I början var det ett STORT hopp, men han är lat av naturen så det är nu nerbantat till knappt synligt. Men frambensrörelsen är kvar.

Avlämningarna har börjat lossna. Helt plötsligt av sig själv började han komma med kampleksaken och lägga den i min hand, och vi kunde börja en ny lek där jag släpper kampen, han tar en runda, och sedan kommer tillbaka och söker upp min hand för att fortsätta kampa. Ett litet steg i det stora hela, men ett STORT steg för Valle! Jag har också försökt tänka på min kroppshållning både när jag kastar och tar emot. Och om han bara lyfter och släpper har jag slutat "fånga" föremålet. Håll, och håll fast. Små steg...men i rätt riktning!

Jag har också lyckats hålla mitt löfte att träna på annan plats en gång i veckan, fredagarna vigs till detta "äventyr". Svår miljö = enkel träning, jag har en idé om att "hjärntvätta" honom att mycket störning = STOR chans till enkla belöningar hos matte.

Nu när jag sitter och tittar igenom mina anteckningar - igen - så känns det bra. Vi har så klart mycket kvar att träna, men med en "special" i veckan och fokus och engagemang som genomgående tema tror jag att vi når vårt mål till nästa träff: att kunna visa alla moment i Lk1 och kunna kedja dem tävlingsmässigt tre och tre.

Duktig matte! Min belöning för att ha hållit planeringen: ett par illgröna converse :)

VÄLDIGT mycket kommer fram när man sätter ihop momenten...Jag har ändrat lite i träningen efter att ha studerat filmen från senaste träningstävlingen, vissa problem kom son en överraskning.

Har äntligen lurat ut hur jag får nya videokameran att samarbeta med redigeringsprogrammet!

Det första Valle och jag visade var ju vårt fruktansvärda fria följ. Han går bitvis briljant, men så tappar han fokus - och vips är han försvunnen...Marias medicin var att lyfta ut själva fokus-biten och träna upp hans koncentrationsförmåga. Med störningar.

Detta är andra passet på lördagen, och vi håller på nästan 30 minuter. Jag har delat upp i tre filmer, först bara själva grundträningen=få fram beteendet, sedan funderar vi över ett bra sätt att göra det tydligt för honom att han riskerar att missa något viktigt om han släpper fokus, och till slut tittar vi på hur jag kan öka engagemanget i baklänges marsch. Bakom skärmarna är det agilitykurs, så störningarna är på plats :)