I fredags var det föreläsning för Eva Bertilsson och Emelie Johnson-Vegh om det här med att få en ren träningsloop (som jag nördat in på tidigare). Jag fastnar vid detta om och om igen - just för att jag tror att det är mitt stora träningsproblem med Valle! Det hänger liksom ihop - hans störnigskänslighet, våra transporter, tiden mellan belöning och ny repetition, och "skräp" i loopen.

I korthet: En träningsloop har ingen början och inget slut, eftersom det är just en loop, men jag tar en startpunkt.

1. Belöning tar slut

2. Beteende

3. Klick

4. Belöning dyker upp

5. Hund tar belöning

6. Belöning tar slut

7. Osv...

"Skräp" i loopen definieras som allt som inte tillför träningen något. För mig handlar det om att titta på andra saker och låsa på dem. För någon annan är det nosande, ärevarv, hälsa på hund, skällande, etc. Eller att titta på fåglar.

Det är ju ganska självklart och lätt att förstå att om vi får in skräp mellan beteende och klick så handlar det om dålig tajming - jag klickade fel, hunden gjorde något annat än det jag ville i klick-ögonblicket. Fel beteende blir förstärkt. Jepp, det har vi koll på jag och Valle.

Men sedan då? Vad händer under tiden jag får upp belöningen ur fickan? Det händer, då och då, att jag är långsam och hans överaktiva hjärna växlar spår till något annat. Det i sin tur betyder att den primära belöningen faktiskt förstärker "titta bort när du hör klicket". Just detta händer inte så ofta, jag är snabb, och vet att detta kan hända - Valle är aktivt tränad att hålla fokus på mig till belöningen uppenbarar sig.

Äta belöningen/leka med belöningen/annan belöning tar slut förr eller senare. HÄR är vårt problem! Nästan alltid släpper Valle kontakten med mig när belöningen tagit slut. Ibland kortare, ibland längre. Varför? Tre anledningar: dels är det erfarenhetsmässigt ganska liten chans att det kommer en belöning till, dels har JAG en historia av att släppa träningsmodus just där, och framför allt - det beteendet har blivit FÖRSTÄRKT x antal gånger. Av miljön - det finns alltid något kul att titta på. Och av MIG! Därför att jag HJÄLPT honom tillbaka till en ny, belönad, repetition!

Det blev pinsamt tydligt under fredagkvällen: "att äta godis" (främst, men ock så "att leka med leksak") har blivit en SIGNAL att släppa kontakten med mig! Och jag har byggt detta alldeles själv. Väl tränat! Men på helt fel sak...

Som grädde på moset har jag dessutom alltför ofta fått in skräp mellan steg 4 och 5. Alla gånger jag har presenterat en leksak som han INTE tagit, eller tagit tveksamt! För det mesta har jag ju dessutom jobbat som en idiot för att få honom att "ta belöningen" = förstärkt beteendet. Aaaaarrrgh!

På plussidan: mitt träningsproblem är väl definierat. Jag VET var det har gått snett. Jag kan göra något åt det. TIDIGARE hade vi detta träningsproblemet, men I FRAMTIDEN...då jäklar! (återigen tack för det tankesättet, Niina!)

Och jag tycker faktiskt att jag har en liten ursäkt: detta problemet är helt nytt för mig. Med tidigare hundar har "lite skräp i loopen" inte spelat någon roll - beteendeekonomi har suddat bort skräpet efterhand. Och jag tror att för de flesta hundar så är det så det fungerar - det kanske är lite mindre effektiv träning än det kunde varit - men den fungerar utmärkt ändå.

Valle är helt enkelt den hunden jag behöver just nu för att tvingas utvecklas som tränare! Och ja, vi har en plan! :)