För tre veckor sedan var jag och Midan (och Valle) på kurs för Heidi Billkvam. En helgs inspiration, hjälp, och trevlig samvaro med hundnördar - och sen då? Hur mycket ligger kvar i huvudet och smyger sig in i träningen efter en helgkurs?

Så här såg det ut då:

Förra gången jag var på kurs för Heidi var för två år sedan, men Valle. Det vi tog med oss då var framför allt tre saker: belöningssystemet, bygga värde i tystnaden, och att vila i halterna.

Påfyllningen som jag fick från denna helgen var dels lite påbyggnad på de tre sakerna, och dels lite nya tankar. Så tre veckor efter är detta det jag tänker på (för det mesta):

* Bygg förväntan! Hund med hög förväntan på matte har ingen anledning att nosa runt.

* Belöna bra attityd och bra försök - hunden ska ha BRA självförtroende och känna att den "kan allt". Detaljerna trixar vi med efterhand, engagemanget är viktigare.

* Tillåt hunden att göra fel och låt den självmant "hitta tillbaka" om den hamnar i det som Heidi kallar "Limboland", alltså det där tillståndet där hunden har avvikit från uppgiften och liksom inte hittar tillbaka. På mitt eget språk vill jag att hundens default alltid ska vara "kontakt med matte", istället för "hitta egna förstärkare".

* Tyst och stilla förare betyder "bra, fortsätt". Förare som går ur position betyder "vi gör om".

* Undvik felsignaler om hunden testar men gör fel för att den inte riktigt kan, kör hellre liten belöning för bra försök - stor belöning för korrekt utfört.

* 3-4 klick + belöning i position (tillåter att man kan fortsätta övningen) följs av en FULL FEST.

* Vila i stadgan. Motverkar att man får ljud och andra förväntansproblem. I praktiken: alltid STILLA ca 4 sek INNAN klick eller full fest. Gäller halter, ställanden, lägganden, sättanden, komma in med apporten, etc.

* Vi har inte tränat rutan sedan vi var där, men jag gillar Heidis sätt att träna in rutan! Som ett flödesschema för hunden:

Hunden springer mot rutan. Är leksaken där? Ja: ta leksaken. Nej: spring till punkten, stanna på stannasignal. Kastar matte leksak? Ja: ta leksaken. Nej: stå kvar, vänta på liggsignal. Osv...

* Försök i mesta möjliga mån att belöna med samma föremål som hunden har hämtat. Minimera tanken att släppa/byta hos hunden = minimera risk för tugg och för tidigt släppande.

Det vi däremot har tränat är att kunna komma tillbaka med leksak! Upptäckte ganska snabbt att det hängde ihop med förväntan på en belöningssignal, och att det gällde i samtliga situationer där hon springer från mig, från under promenad till att runda ett föremål. Träning: Shejpa att hon KOMMER MOT MIG SJÄLVMANT innan belöningssignal, och INGEN typ av förstärkning om hon stannar - bara vänta ut att hon rör sig. Ingen hund är stilla i evighet. Under promenader såväl som i träningen. Med eller utan leksak.

Belöningen för väl utfört arbete kom idag, Prinsessan kom med leksaken samtliga gånger utan tvekan :)

Här är vår variant på FULL FEST (och ska jag vara Heidi-petig så klickar jag för tidigt - vila i stadgan - och belönar jag med full fest bör jag belöna med mig själv FÖRST och allting annat EFTER EN STUND.)

Här följer mina Heidi-anteckningar:

Inlärning rutan:
Prio ett: hitta rutan! Motivation och förståelse.
Punkt mellan bakre konerna motverkar för tidigt stopp.
Två metoder: musmatta eller leksak.
Leksak (stor!): stor, tydlig hjälp. Börja med leksak för stor motivation. Kanske gå över till musmatta sedan.
1 fem meter ifrån rutan. Spring in till punkten, kasta leksaken upp i luften, lägg leksaken, stampa på punkten, gå tillbaka. Medhjälpare släpper hunden. In i rutan och belöna. Upprepa 2ggr.
Tredje gången fejka leksaken, stanna hunden i rutan, kasta leksak över hundens huvud. Upprepa 2 ggr.
Lägg leksaken, ta med hunden bort långt, släpp.
Kör i två veckor.
Sedan förpreparera rutan, ta in hunden, fråga var är rutan? Lär hunden att det betyder leta efter rutan. Följ upp med samma. Öka avståndet till första skicket.
Lär hunden att om inte leksaken är där så ska de stå stilla och vänta på leksaken.
Öka avstånd på första skicket var är rutan.
Skicka till tom ruta.
Om dåligt tempo: fundera över varför? Osäkerhet, dålig förväntan? Och skicka inte alltför många gånger. Första skicket räknas på tävling!
Om target välj ngt som inte kan apporteras! Visa target så att hunden slipper leta - bygg muskelminne!
Driv först precision sedan.
Efterhand när hunden kan rutan, träna att kunna dirigera rätt (säkra upp!). Noga med att hunden inte kommer in till mig, stoppa och visa/hjälp rätt.
Vila i stadgan i rutan innan belöningen kommer.
På träning: passera punkten, även om hunden kommer förbi rutan. Undvik att hunden stannar själv!

Vittring:
Koppla på nosen! Kasta kotte i skogen, minisök.
Start med en pinne. Skapa intresse, låt ngn hålla hunden, spring ut, visa pinnen, göm i löv, låtsasmarkera på andra löv (apdans), släpp hunden. Ge den tid. Mycket tid. Kan använda leksak eller annat. Hur länge beror på hund.
Nästa: hel hög med pinnar. Stå två meter ifrån. Gå ut, visa pinne, göm i löven bredvid högen. Ingen dans. Släpp hunden. Information om hur synpåverkad hunden är. Helt ok att kolla av högen och sedan välja att söka. Om väldigt påverkad starta längre ifrån högen.
Nästa: ställ upp framför högen, göm bakom, apdans. Hunden måste passera högen. Göm i alla vinklar från högen.
Nästa:  närmare högen. Högen platt.
Nästa: gör ett o eller u av högen, göm i mitten, apdans bakom. Ge hunden tid! Öka avståndet skicket.
Nästa: sprid ut högen. Göm på olika platser. Låt hunden ta lång tid på sig.
Nästa: tre rader med fem pinnar, synlig pinne. Stanna träningsmässigt på detta steget.
När jag kan gå rätt ut på näst sista steget utan mellansteg så är den redo.
Växla mellan korta och långa sök.
Om hunden kommer med fel: låt inte hunden komma in, möt den och ta pinnen.

Så har vi testat på utställning, prinsessan och jag. Jag tror att bådas intryck kan summeras med "shit, vad mycket folk!" Typ överallt. Och hundar. Prinsessan bars mestadels runt i gångarna för att slippa känna sig trängd, och vi hade vårat läger i den lugnaste hörnan. Jag är verkligen glad att hon är burtränad, guld att hon hade sin "trygga plats" med sig att vila i.

Vi var på plats tre timmar innan vår tur, när jag nu fick tillgång till extrem mässmiljö ville jag utnyttja den till max, ge henne gott om tid att vänja sig gradvis, och bygga bra associationer (ett halvt kilo kycklinglever hjälpte på den fronten). Min mamma var med som sällskap och springschas, och Midan fullkomligt älskar henne, ytterligare en stor hjälp för att göra upplevelsen så trevlig som möjligt!
Fler saker jag har lärt mig idag:
Funktionärer i träningsringarna är guld värda! 15 minuters noggrann genomgång fick vi, och en massa tips på vägen. Tack!
Ställa hund kan man göra i vilka kläder som helst, det är hunden som bedöms, men det är fullt tillåtet att ha både kjol och klackar. Det har jag inte varje dag, så det anammades så klart!
Man håller (det mycket tunna) utställningskopplet i VÄNSTER hand. Och hunden ska helst titta rakt fram när den springer. What?
Handtarget och omvänt lockande får till ett snyggt utställnings-stå på nolltid.
Man bör träna tandvisning med andra personer än sig själv. Man bör också undvika att veterinär tittar hunden i munnen tre dagar innan start, hunden kan då vara mindre benägen att uppskatta att domare gör detsamma.
Jag känner MASSOR av folk! Och jag blir lika glad varje gång någon säger hej!

Själva ringrundan gick utmärkt, med en glad Prinsessa som gick fint fot och stod stilla. Jag däremot hade noll koll och ställde mig fel, gick åt fel håll, och tappade kopplet...
Kritik: "feminint och välformat huvud, väl burna öron, klen underkäke. Utmärkt hals, tillfredsställande förbröst, bra bröstkorg, står något fransyskt. Något lång länd, bra vinklad bak, fallande kors.Tillfredssällande steg från sidan, något lös fram."
En andraplacering! Bara två startande, men ändå ;-)

Bilden är tagen av en fotovän, Rei Trulsson, och olovandes stulen (förlåt) eftersom den är så typisk Midori, med blicken och småleendet...