Så är det faktiskt. Jag blir aldrig "redo", jag bara gör ändå. Ibland går det åt skogen. För det mesta går det bra. Och alltid lär jag mig något nytt! Det är genomgående i hela mitt liv, jobb som hunderi som relation. "Redo", det blir jag under tiden som jag testar :)

Så nu har jag anmält Midori till en träningstävling om två månader! Både lydnad och rally. Och jag kör Valle också. Lika bra när jag ändå är där, liksom...
Kommer vi att vara redo? Icke! Inte om man ser till att momenten ska sitta, helheten fungera, och allting ska ske tävlingsmässigt. Men det spelar ingen roll! Redan nu är vi redo att testa hur jag behöver göra för att få fram rätt känsla till varje moment, träna under tävlingslika former för att påbörja hjärntvätten att tävlingsbanan är ett magiskt ställe där allt är kul och inget går fel, och ta reda på hur Prinsessan reagerar på mattes tävlingnerver (för de kommer att göra sig påminda, det är liksom en del av grejen).

Vi har tagit det första steget på vår tävlingskarriär, och redo eller ej så kör vi så det ryker!