Mycket tankar som snurrar i skallen just nu...

Först och främst TACK till alla som önskade mig lycka till, tänkte på mig, var med på tävlingsdagen, och/eller hörde av sig efteråt! Mina vänner, ni är GULD!!! Just det är en av de STORA bitarna till att jag på riktigt hade en rolig tävlingsdag igår - att på få "träffa" mina vänner, IRL eller på något annat sätt.

Dessutom var mina gulliga elever från Real på plats och hejade på! Alltså...har jag världens bästa elever, både på skola och kurs, eller vad?

Och som grädde på moset fick jag se flera av de hundtränare jag verkligen beundrar. Rankingtävlingarna är verkligen inspirerande att titta på!

När vi kom hem, Valle och jag, så hamnade han i sovkoma. Helt normalt, han brukar vara utslagen ett par dagar efter ett stort "event". Uppenbarligen så tar han in väldigt mycket av allt som händer, och hans sovtid (morgon/förmiddag) är vanligtvis helig - försök till aktivitet kan mötas av morranden från hoprullad hund.

Jag antar att det har en del med mognad att göra, jag insåg igår hur valpig han egentligen är...det kändes med jämna mellanrum som att gå med en sexmånaders välvillig pussmaskin i kopplet. Snutthund!

Men. Sedan hände något som aldrig hänt tidigare: han vaknade (jodå, så långt är det som det brukar), gick och drack (också normalt förfarande) och hämtade sedan sin fleecefläta och la uppfodrande i min hand! Och DET är nytt! Inte själva leksakshämtningen, men att han vill aktivera sig efter att ha gjort något energikrävande tidigare på dagen!

Som den vältränade matte jag är lydde jag så klart, vi tog ett par leksaker och gick ut i trädgården.

Tacksamt kunde jag börja titta på de stora missarna från tävlingen. Vi körde sitt kvar blandat med inkallning (ett par missar i början som väntat, men sedan klar förbättring). Återhopp från olika vinklar (svårt!). Fritt sändande framåt (med MYCKET tankeverksamhet och gott resultat). Kedjade hela hoppet (plättlätt! Vadå missa återhoppet liksom?). Och efter en halvtimmes engagerad och högkvalitativ träning bröt jag, fortfarande fascinerad och förtjust över denna plötsliga förändring av beteendemönster.

Vi har märkt (dvs hans fysioterapeut och jag) att hans muskler bak har stabiliserats och det verkar hjälpa hans höfter. Det kan vara en bidragande orsak. Han har kanske trots allt mognat över vintern. Ytterligare en orsak. Jag la verkligen vikt vid att göra tävlingsdagen så enkel och lättsam som möjligt för honom. Uppenbarligen hade jag lyckats.

Egentligen har jag ingen aning om VARFÖR han helt plötsligt fungerar som en "normal hund", jag är bara glad och tacksam och hoppas intensivt att det är en uppåtgående kurva och inte bara en plötslig formtopp.

Nu har jag skrivit av mig, igen, och tänker ladda för dagens Maria-träning = mer blogg och filmer kan väntas i veckan. Och sedan är det tävling igen på måndag! Härligt! :)